Men skit då

Idag fick jag återkoppling från psykmottagningen. Jag ringde ju dit igår då jag inte hört något på två veckor efter mitt senaste samtal dit. Den information jag fick var att jag ska remitteras tillbaka till vårdcentralen . Där har de bara en kurator och denna får man inte träffa oftare än var tredje vecka .

Skit liksom. Jag ser den "hjälpen" som ingen hjälp alls. Jag har träffat den kuratorn en gång tidigare och har inget förtroende för henne. Hela jag är i ett enda stort motståndsläge gällande det här arrangemanget. Det blir inte bra.

Får jag gråta nu?

 

[åke]

Jag tror inte man får vara sjukskriven med bara motiveringen att man inte orkar jobba mer. Skulle jag bli tvingad så skulle jag kunna. Men det blir ju sämre kvalite på jobbet och allt går ännu långsammare att utföra. Sånt tar nog inte FK hänsyn till.

Jag har inte fått något föreläggande än men vet att avloppet kommer att besiktigas så småningom och det kommer inte bli godkänt. Jag vill ha pengar på kontot när den dagen kommer för att slippa vara tvungen att låna. Än så länge har jag mer att spara än jag kan få ihop på ett år.

Men vad då tror? Du kanske skulle kolla upp det lite bättre i stället.

 

[Magiana]

Men vad då tror? Du kanske skulle kolla upp det lite bättre i stället.

Jag orkar nog inte ta den fajten.

 

[kryddelydd]

Jag har inte fått något föreläggande än men vet att avloppet kommer att besiktigas så småningom och det kommer inte bli godkänt. Jag vill ha pengar på kontot när den dagen kommer för att slippa vara tvungen att låna. Än så länge har jag mer att spara än jag kan få ihop på ett år.

Jag fick föreläggande gällande mitt avlopp (inte heller oväntat).
Jag fick två år på mig att åtgärda så även när föreläggandet kommer så är det ingen ko på isen.
I övrigt väldigt vettigt att vilja ha pengarna klara.

 

[Mabuse]

Samtalsterapi. Men det får jag ju ingen. Det är bara det där kbt som erbjuds och det har aldrig funkat för mig. Dessutom tror jag inte att kuratorn har så djupa kunskaper i terapiformen.

Men har du träffat någon terapeut du tycker det fungerat med någon gång?

 

[Magiana]

Men har du träffat någon terapeut du tycker det fungerat med någon gång?

En psykiater, av alla jag träffat eller haft men inte träffat, har varit bra. Några andra behandlare har också varit okej, men metoderna har inte fungerat (kbt och hypnos). Jag har helt enkelt inte svarat på terapin trots mycket god vilja. Eller jo, till viss del svarade jag på kbt för blodfobin men inte i sådan omfattning att jag kunde betrakta terapin som lyckad då det svåraste momentet fortfarande kändes omöjligt.

Någon samtalsterapi har jag aldrig fått, med undantag av när jag gick på BUP som barn. Och så det här misslyckade försöket under den här våren också.

 

[kryddelydd]

En psykiater, av alla jag träffat eller haft men inte träffat, har varit bra. Några andra behandlare har också varit okej, men metoderna har inte fungerat (kbt och hypnos). Jag har helt enkelt inte svarat på terapin trots mycket god vilja. Eller jo, till viss del svarade jag på kbt för blodfobin men inte i sådan omfattning att jag kunde betrakta terapin som lyckad då det svåraste momentet fortfarande kändes omöjligt.

Någon samtalsterapi har jag aldrig fått, med undantag av när jag gick på BUP som barn. Och så det här misslyckade försöket under den här våren också.

KBT är en form av samtalsterapi.
Hypnos ligger nog också, definitionsmässigt, under samtalsterapi.

Eller psykologisk behandling
eller samtalsbehandling

kärt barn har många namn.

Vilken typ av psykologisk behandling tänker du är samtalsbehandling, med tanke på att du inte räknar KBT?

 

[Magiana]

KBT är en form av samtalsterapi.
Hypnos ligger nog också, definitionsmässigt, under samtalsterapi.

Eller psykologisk behandling
eller samtalsbehandling

kärt barn har många namn.

Vilken typ av psykologisk behandling tänker du är samtalsbehandling, med tanke på att du inte räknar KBT?

Jag är inte insatt i de olika formerna, men något som bearbetar den historik man har och som hjälper en att hitta strategier att hantera livet här och nu. Inget av detta har jag fått med kbt eller hypnosterapi. Det har bara varit en massa övningar. Kbt uppfattar jag som en väldigt kämpig ta-sig-i-kragen-terapi. Man kämpar, kämpar och kämpar mot det man är rädd för och man ser ingen ände på det. Jag har aldrig fått lön för mödan eller endast minimalt. Bakslag har jag också fått. Jag upplevde inte att det kom åt känslorna på djupet utan i stället skulle de slätas över genom olika tekniker. Hypnosterapin upplevde jag som enklare för min del då det var terapeuten som ledde hela tiden, men jag fick å andra sidan ingen effekt alls. Den terapeuten var nyutbildad och min fobi var alldeles för svår.

 

[mandalaki]

Jag tror att det var psykodynamisk terapi du gick i hos psykologen, det är väl oftast det man kallar ”vanlig samtalsterapi”.

 

[Alexandra_W]

De tycker att jag inte mår tillräckligt dåligt.

Men en kurator kan ju inte göra någonting. Den som ringde upp mig snackade om att jag skulle få kbt av kuratorn, men det ger jag inte mycket för. Det är väl ungefär som att byta de sneda luckorna i köket trots att det är grunden som är sned.

Det finns otroligt bra kuratorer och så finns det mindre bra. För KBT finns det starkt evidensbaserat stöd med. Försök ge det en chans.

Sen ang byta sneda luckor. Man brukar inte försöka så att säga ”laga grunden” utan skapa sätt att hantera mående framåt och skapa bättre mående. Extremt frustrerande när man sitter och vill ha svar på varför mm. Men faktiskt inte så dumt - man kan inte ändra historien men man kan faktiskt ändra framåt!

 

[Magiana]

Det finns otroligt bra kuratorer och så finns det mindre bra. För KBT finns det starkt evidensbaserat stöd med. Försök ge det en chans.

Sen ang byta sneda luckor. Man brukar inte försöka så att säga ”laga grunden” utan skapa sätt att hantera mående framåt och skapa bättre mående. Extremt frustrerande när man sitter och vill ha svar på varför mm. Men faktiskt inte så dumt - man kan inte ändra historien men man kan faktiskt ändra framåt!

Jag har träffat kuratorn på VC en gång och det kändes mest som "goddag yxskaft". Men så var jag i väldigt dåligt skick också och det kändes som om hon försökte laga en avhuggen arm med ett plåster.

Jag vet att kbt är evidensbaserat. Det har dock inte fungerat för mig de två gånger jag gått på det trots att jag verkligen försökte få det att fungera. Så det är helt enkelt inte lösningen för alla problem.

 

[mandalaki]

Jag har träffat kuratorn på VC en gång och det kändes mest som "goddag yxskaft". Men så var jag i väldigt dåligt skick också och det kändes som om hon försökte laga en avhuggen arm med ett plåster.

Jag vet att kbt är evidensbaserat. Det har dock inte fungerat för mig de två gånger jag gått på det trots att jag verkligen försökte få det att fungera. Så det är helt enkelt inte lösningen för alla problem.

Jag ser det som två helt olika saker. Min erfarenhet av KBT är att den handlar om att bryta tankemönster, att parera de välkända negativa tankarna när de kommer. Och jag kan tänka mig att du kanske skulle ha nytta av det också. Men det låter som att du vill förändra i grunden och då skulle jag själv hellre satsa på långsiktigare psykodynamisk terapi.

 

[Alexandra_W]

Jag har träffat kuratorn på VC en gång och det kändes mest som "goddag yxskaft". Men så var jag i väldigt dåligt skick också och det kändes som om hon försökte laga en avhuggen arm med ett plåster.

Jag vet att kbt är evidensbaserat. Det har dock inte fungerat för mig de två gånger jag gått på det trots att jag verkligen försökte få det att fungera. Så det är helt enkelt inte lösningen för alla problem.

Nej inget är lösningen på alla problem. Men oftast har man när man inte mår bra ganska dålig förmåga att avgöra vad som behövs. Och är avogt inställt. Att faktiskt försöka ge något en chans kan göra enorm skillnad. Man har liksom inget att förlora på att öppet prova. Även om man inte tror på det. Liksom hade man själv pejl på vad som behövs hade man ju löst sitt mående själv.

Det var extremt svårt för mig att acceptera att de INTE tänkte gå på djupet och fixa och förklara. Jag satt tyst under terapin med armarna i kors i nästan ett halvår. Sen började jag ge det en chans. Låt oss säga att jag såhär snart 20 år senare är mycket glad åt det. Och det gick fint - fast jag var övertygad om motsatsen - att få mig att må bättre utan att gå på djupet och trassla ut saker i grunden.

 

[Magiana]

Jag ser det som två helt olika saker. Min erfarenhet av KBT är att den handlar om att bryta tankemönster, att parera de välkända negativa tankarna när de kommer. Och jag kan tänka mig att du kanske skulle ha nytta av det också. Men det låter som att du vill förändra i grunden och då skulle jag själv hellre satsa på långsiktigare psykodynamisk terapi.

Jag vet att det handlar om att bryta tankemönster men jag tror inte att jag kan göra det så där i brådrasket. Kbt erbjuds ju oftast som en quick fix. När min blodfobi skulle behandlas fick jag 20 sessioner. Så snabbt kan jag inte förändras. Det är lite det jag uppfattar som "ta-sig-i-kragen" eller "fake-it-til-you-make-it". Och sen när man inte klarar av att hålla masken längre så faller man, för inget är ju egentligen ändrat. Man bara låtsas att det är det.

Nej inget är lösningen på alla problem. Men oftast har man när man inte mår bra ganska dålig förmåga att avgöra vad som behövs. Och är avogt inställt. Att faktiskt försöka ge något en chans kan göra enorm skillnad. Man har liksom inget att förlora på att öppet prova. Även om man inte tror på det. Liksom hade man själv pejl på vad som behövs hade man ju löst sitt mående själv.

Det var extremt svårt för mig att acceptera att de INTE tänkte gå på djupet och fixa och förklara. Jag satt tyst under terapin med armarna i kors i nästan ett halvår. Sen började jag ge det en chans. Låt oss säga att jag såhär snart 20 år senare är mycket glad åt det. Och det gick fint - fast jag var övertygad om motsatsen - att få mig att må bättre utan att gå på djupet och trassla ut saker i grunden.

Jag har ju provat tidigare. Två gånger.

Det jag har att förlora är tid och att jag under den tiden har det kackigt.

 

[mandalaki]

Jag vet att det handlar om att bryta tankemönster men jag tror inte att jag kan göra det så där i brådrasket. Kbt erbjuds ju oftast som en quick fix. När min blodfobi skulle behandlas fick jag 20 sessioner. Så snabbt kan jag inte förändras. Det är lite det jag uppfattar som "ta-sig-i-kragen" eller "fake-it-til-you-make-it". Och sen när man inte klarar av att hålla masken längre så faller man, för inget är ju egentligen ändrat. Man bara låtsas att det är det.


Jag har ju provat tidigare. Två gånger.

Det jag har att förlora är tid och att jag under den tiden har det kackigt.

Ja, jag menade bara att hålla med dig om att KBT kanske inte är vad du främst behöver just nu.

 

[Alexandra_W]

Jag vet att det handlar om att bryta tankemönster men jag tror inte att jag kan göra det så där i brådrasket. Kbt erbjuds ju oftast som en quick fix. När min blodfobi skulle behandlas fick jag 20 sessioner. Så snabbt kan jag inte förändras. Det är lite det jag uppfattar som "ta-sig-i-kragen" eller "fake-it-til-you-make-it". Och sen när man inte klarar av att hålla masken längre så faller man, för inget är ju egentligen ändrat. Man bara låtsas att det är det.


Jag har ju provat tidigare. Två gånger.

Det jag har att förlora är tid och att jag under den tiden har det kackigt.

Fast hur länge har du provat? Ska man ge det en ärlig chans måste man ge det ordentligt med tid.

Min erfarenhet är att det är stor skillnad på KBT för att behandla fobi och mer ”generell” KBT förresten. Jag är dock ingen supervän av KBT för egen del. Inte för det inte funkar på mig för det gör det säkert men för jag har lite svårt för metodiken osv.

 

[Magiana]

Fast hur länge har du provat? Ska man ge det en ärlig chans måste man ge det ordentligt med tid.

Min erfarenhet är att det är stor skillnad på KBT för att behandla fobi och mer ”generell” KBT förresten. Jag är dock ingen supervän av KBT för egen del. Inte för det inte funkar på mig för det gör det säkert men för jag har lite svårt för metodiken osv.

Jag minns inte hur länge jag provat. Men mellan tummen och pekfingret, närmare ett halvår både vid panikångesten och fobin. Första gången tror jag vi avslutade för att ptp-psykologens tid på mottagningen tog slut, eller om det var för att jag kraschade p.g.a. min psykiater som tyckte jag var mogen att gå till AF och söka jobb på heltid trots att jag fortfarande hade rätt stora problem att röra mig i samhället och bara med viss möda orkade arbetsträna några timmar i veckan. Jag minns inte riktigt hur det var. Andra gången var det ju 20 sessioner som var beviljade. Jag gjorde vissa framsteg under de första sessionerna men sen fick jag ett rejält bakslag och kom aldrig vidare efter det.

Jag har uppfattat kbt som ett sätt att med logik ändra känslor. Tyvärr har logik inte fungerat som metod att hantera mina känslor. Hade logik fungerat hade jag aldrig haft panikångest så länge som jag hade.

 

[Alexandra_W]

Jag minns inte hur länge jag provat. Men mellan tummen och pekfingret, närmare ett halvår både vid panikångesten och fobin. Första gången tror jag vi avslutade för att ptp-psykologens tid på mottagningen tog slut, eller om det var för att jag kraschade p.g.a. min psykiater som tyckte jag var mogen att gå till AF och söka jobb på heltid trots att jag fortfarande hade rätt stora problem att röra mig i samhället och bara med viss möda orkade arbetsträna några timmar i veckan. Jag minns inte riktigt hur det var. Andra gången var det ju 20 sessioner som var beviljade. Jag gjorde vissa framsteg under de första sessionerna men sen fick jag ett rejält bakslag och kom aldrig vidare efter det.

Jag har uppfattat kbt som ett sätt att med logik ändra känslor. Tyvärr har logik inte fungerat som metod att hantera mina känslor. Hade logik fungerat hade jag aldrig haft panikångest så länge som jag hade.

Som jag förstått det handlar eg all terapi mer eller mindre om att utveckla hanteringsstrategier. Dvs kunna hantera hur man reagerar och agerar när man känner vissa saker. Men de har olika vis för att nå dit. Det är absolut möjligt att KBT inte är rätt för dig, men försök då vara öppen för andra alternativ iaf. Stäng inte alla dörrar.

 

[Magiana]

Som jag förstått det handlar eg all terapi mer eller mindre om att utveckla hanteringsstrategier. Dvs kunna hantera hur man reagerar och agerar när man känner vissa saker. Men de har olika vis för att nå dit. Det är absolut möjligt att KBT inte är rätt för dig, men försök då vara öppen för andra alternativ iaf. Stäng inte alla dörrar.

Jag har inte stängt några dörrar . Mer än det jag redan provat då.

 

[Alexandra_W]

Jag har inte stängt några dörrar . Mer än det jag redan provat då.

Med all respekt men nog stänger du dörren om du förkastar kuratorn om du träffat hen en gång och sen är avigt inställd? Ge hen en chans på säg tre månader iaf?

 

[Magiana]

Med all respekt men nog stänger du dörren om du förkastar kuratorn om du träffat hen en gång och sen är avigt inställd? Ge hen en chans på säg tre månader iaf?

Det är max 4 träffar på 3 månader. Vad ska hinna ske på den tiden?

Det känns mest som om jag är någon slags försökskanin som får något på måfå.