Men det här kändes ju lite olustigt

[em-pirre]

Så ni menar att det är OK att vilt främmande människor kommer fram och klappar och kliar små barn de inte känner? Utan att ens försöka få kontakt genom att prata med dem?

Men alla barn vet inte hur man tar kontakt med yngre barn. De kanske inte alls vet hur mycket en tvååring förstår, eller att man ens kan prata med dem. De kanske inte kommer på nåt alls att säga, men vill vara nära och umgås. Som sagt kanske det är barn som jättegärna skulle vilja ha en lillebror/syster.

Sen upplever jag att en tvååring kan säga emot ganska tydligt om det känns obehagligt att någon petar.

 

[Manji]

Men å andra sidan ryter jag när folk rör mina saker.. så det krävs inte mycket för att framkalla en sådan reaktion hos mig. Mitt är mitt, ge fan i att pilla på det! Helt enkelt.

OT här men...

Är du ens medveten om att du precis beskrev ditt barn som en ägodel?

 

[mino]

Så ni menar att det är OK att vilt främmande människor kommer fram och klappar och kliar små barn de inte känner? Utan att ens försöka få kontakt genom att prata med dem?

Ja när barn gör det skulle jag betrakta det som helt normalt. Och jag skulle också betrakta det som helt normalt att äldre barn inte pratar med småttingar, jag minns hur det var när jag var barn och hur mindre barn inte riktigt räknades som kompisar man pratade med.

Min åttaåring skulle absolut kunna börja ta hand om och lyfta upp ett okänt barn under tre år på en lekplats. Tyvärr skulle min son inte göra det samma, jag skulle bli jätteglad om jag fick honom att träna mer på sina omvårdande empatiska sidor. Om han klappade en okänd tvååring på ett milt och försiktigt sätt hade jag sett det som nåt positivt. Och jag kan inte påminna mig om att mina barn har blivit rädda av att äldre barn har uppmärksammat dem, snarare tvärtom, de har tyckt att det har varit spännande.

 

[yennork]

Så länge jag är med och barnen inte tycker det är obehagligt förstår jag inte varför jag ska hålla mina barn undan andra barn.

Hade det varit en vuxen person som gjort detsamma hade jag presenterat mig och frågat om vilket barn hen är där med.

Men för en tvååring är inte någon i nedre tonåren ett annat barn. Det hade kanske varit bättre om TS hade börjat prata med pokjen redan när han stod och tittade in i lekstugan (det tyckte småbarnen ju var jobbigt eftersom de gick därifrån) men jag förstår att hon blev upprörd.

Redan mycket små barn kan lära sig att man frågar innan man klappar en främmande hund. Är det för mycket begärt att man frågar innan man börjar klappa främmande barn? Oavsett vilken ålder man är eller vilket kön man har.

 

[Sol]

Men för en tvååring är inte någon i nedre tonåren ett annat barn. Det hade kanske varit bättre om TS hade börjat prata med pokjen redan när han stod och tittade in i lekstugan (det tyckte småbarnen ju var jobbigt eftersom de gick därifrån) men jag förstår att hon blev upprörd.

Redan mycket små barn kan lära sig att man frågar innan man klappar en främmande hund. Är det för mycket begärt att man frågar innan man börjar klappa främmande barn? Oavsett vilken ålder man är eller vilket kön man har.

Vad spelar det för roll att en 2-åring inte uppfattar en tonåring som ett barn? Om inget obehag upplevs är det inte skadligt med umgänge med tonåringar.

Visst är det bäst att fråga först men om ett barn inte frågar finns ingen anledning att ryta ifrån om barnet inte skadad. Man kan prata som folk om man som förälder inte uppskattar beteendet.

 

[millifjoris]

OT här men...

Är du ens medveten om att du precis beskrev ditt barn som en ägodel?

Mja alltså nu skrev jag ju i meningen innan att jag reagerade när folk rör mina SAKER, alltså mitt är mitt (mina saker är mina saker). Ett barn är inte en ägodel och det har jag aldrig menat, men det skulle oavsett vad vara MITT barn och JAG bestämmer vem som får/inte får prata med det, röra vid det, umgås med det etc.

 

[Mabuse]

Mja alltså nu skrev jag ju i meningen innan att jag reagerade när folk rör mina SAKER, alltså mitt är mitt (mina saker är mina saker). Ett barn är inte en ägodel och det har jag aldrig menat, men det skulle oavsett vad vara MITT barn och JAG bestämmer vem som får/inte får prata med det, röra vid det, umgås med det etc.

Får inte barnet bestämma alls själv vem som får umgås, prata eller röra vid honom eller henne? Åtminstone mina barn har haft rätt tydliga åsikter där redan ganska tidigt, och vill de prata med nån på bussen utan att jag har bestämt det så får de. De är ju ändå egna individer, tänker jag.

 

[Sedna]

Mja alltså nu skrev jag ju i meningen innan att jag reagerade när folk rör mina SAKER, alltså mitt är mitt (mina saker är mina saker). Ett barn är inte en ägodel och det har jag aldrig menat, men det skulle oavsett vad vara MITT barn och JAG bestämmer vem som får/inte får prata med det, röra vid det, umgås med det etc.

MITT barn, JAG bestämmer låter inte som en värst ödmjuk inställning.

Dessutom tror jag man gör sina barn en björntjänst om man ska skydda de från allt och alla. En främling är inte per automatik hotfull. Tvärtom menar de flesta människor väl och det finns många människor som agerar utanför normen utan att mena något illa. Jag skulle hellre låta barnet socialisera och som förälder vara uppmärksam på om barnet visar obehag etc., för i så fall bör man så klart kliva in som förälder. Det blir ju i längden väldigt hämmande för barnet om man som förälder gör att barnet förknippar främlingar med obehag och rädsla.

 

[millifjoris]

Äh, jag släpper detta nu. Jag är inte förälder ännu, och kommer inte vara på ett par år minst. Men nej, när mitt barn är 2 år gammalt kommer det inte till stor del att själv få bestämma över sitt umgänge. Det kommer vara mitt ansvar som förälder att se till att de som barnet umgås med är lämpliga. Håller fortfarande med TS och nu tycker jag att vi lämnar tillbaka hennes tråd

 

[Mabuse]

Äh, jag släpper detta nu. Jag är inte förälder ännu, och kommer inte vara på ett par år minst. Men nej, när mitt barn är 2 år gammalt kommer det inte till stor del att själv få bestämma över sitt umgänge. Det kommer vara mitt ansvar som förälder att se till att de som barnet umgås med är lämpliga. Håller fortfarande med TS och nu tycker jag att vi lämnar tillbaka hennes tråd

Även med en tvååring så är det rätt svårt att diktera vem barnet ska prata med. De har massor av egen vilja i den åldern, oftast.

 

[millifjoris]

Även med en tvååring så är det rätt svårt att diktera vem barnet ska prata med. De har massor av egen vilja i den åldern, oftast.

Det kan du nog ha väldigt rätt i Vi får se hur det blir när det väl är dags, det är svårt att säga såhär i förväg hur man kommer reagera.