Någon som varit i samma situation? Lite råd önskas missbruk

[Villrådig]

Lite uppdatering

Min bror kom in på VC och fått hjälp med sömnen. Mild insomningstablett som gör att han somnar, vaknar nån gång under natten men kan somna om. Ångestdämpande (vet ej vad) och står på kö för att komma till kurator/psykolog

Han blev piggare/ gladare och kunde hantera sitt x.

Vi misstänker dock att chefen har haft ett allvarligt snack med honom också för när han var som värst sjukskrev ha sig och "nyktrade" till hemma. Oftast var det på måndagar han var sjuk och barnfri helg.


Hans bilkörning har blivit hemskt aggressiv (inte när barnen är med tack och lov) men på kort tid har han skrotat 3 bilar. Nu pratar vi bara veckor emellan och när man pratar om det får man bara att ja men du då du har ju också kraschat/krockat och kommer du ihåg när den körde av vägen bla bla bla. Skillnaden är att det är flera år mellan våra krascher min bror bara någon vecka och ingen ändring i bilkörningen.

Jag har nämnt tidigare att det framkommit en del om hans X men det var mycket värre än vad vi trodde. Rent ut sagt så har hon utövat psykologisk misshandel under lång tid. Vid flertal tillfällen har hon ringt till min bror och sagt att ena barnet inte vill bo hos pappa för då ska hon ta livet av sig. När barnen är hos min bror måste de ringa och rapportera vad de har på sig, filma i lägenheten för att visa hur det ser ut, Skicka sms på vad pappa gör, vad de ska äta, Vilka de träffar.
+ att bror min får runt 20-30 sms om dagen då han ska rapportera till henne om alla sina planer. Många bitar börjar falla på plats när man fått reda på detta.
Vi reagerade ganska starkt vid jul om varför min bror ringde och ville prompt ha reda på vad vi skulle köpa för julklappar till barnen. Vi var tvungna att skicka bilder för det var tvunget att godkännas av mamman.
Hon går på hårt sen är hon "snäll" ett litet tag ger bror min andrum och så börjar det om och dumfan går på det.

Vi har försökt få bror att gå via socialen för att få hjälp med samordning. Min bror har aldrig sagt ett ont ord om barnens mamma till dom mer än att det är ingen bra ide att de umgås. (sen vad han säger till andra är en helt annan femma) Men mamman står och skriker rakt ut hur jävla dum min bror är och hon fattar inte hur barnen kan tycka om sin pappa. Ena barnet råkade göra en fickringning så vi var flera som hörde just det samtalet.

Igår var han hemma från jobbet (igen på en måndag) och lät mycket piggare så nu är vår mor på väg att ställa honom mot väggen igen. Något självmedecinerar han med och det måste sluta.

Denna gången går vi inte alla på honom så hrt vi gjorde i början. Han kommer inte ta till sig det men mamma kommer nå fram.

Jag bär själv runt på en massa ilska nu som jag inte vet själv hur jag ska hantera. Jag är arg på X.et som beter sig såhär, jag är arg på min bror som med största sannolikhet missbrukar.

Jag är frustrerad och riktigt ilsk och kan inte göra något alls.

 

[Nixehen]

Lite uppdatering

Min bror kom in på VC och fått hjälp med sömnen. Mild insomningstablett som gör att han somnar, vaknar nån gång under natten men kan somna om. Ångestdämpande (vet ej vad) och står på kö för att komma till kurator/psykolog

Han blev piggare/ gladare och kunde hantera sitt x.

Vi misstänker dock att chefen har haft ett allvarligt snack med honom också för när han var som värst sjukskrev ha sig och "nyktrade" till hemma. Oftast var det på måndagar han var sjuk och barnfri helg.


Hans bilkörning har blivit hemskt aggressiv (inte när barnen är med tack och lov) men på kort tid har han skrotat 3 bilar. Nu pratar vi bara veckor emellan och när man pratar om det får man bara att ja men du då du har ju också kraschat/krockat och kommer du ihåg när den körde av vägen bla bla bla. Skillnaden är att det är flera år mellan våra krascher min bror bara någon vecka och ingen ändring i bilkörningen.

Jag har nämnt tidigare att det framkommit en del om hans X men det var mycket värre än vad vi trodde. Rent ut sagt så har hon utövat psykologisk misshandel under lång tid. Vid flertal tillfällen har hon ringt till min bror och sagt att ena barnet inte vill bo hos pappa för då ska hon ta livet av sig. När barnen är hos min bror måste de ringa och rapportera vad de har på sig, filma i lägenheten för att visa hur det ser ut, Skicka sms på vad pappa gör, vad de ska äta, Vilka de träffar.
+ att bror min får runt 20-30 sms om dagen då han ska rapportera till henne om alla sina planer. Många bitar börjar falla på plats när man fått reda på detta.
Vi reagerade ganska starkt vid jul om varför min bror ringde och ville prompt ha reda på vad vi skulle köpa för julklappar till barnen. Vi var tvungna att skicka bilder för det var tvunget att godkännas av mamman.
Hon går på hårt sen är hon "snäll" ett litet tag ger bror min andrum och så börjar det om och dumfan går på det.

Vi har försökt få bror att gå via socialen för att få hjälp med samordning. Min bror har aldrig sagt ett ont ord om barnens mamma till dom mer än att det är ingen bra ide att de umgås. (sen vad han säger till andra är en helt annan femma) Men mamman står och skriker rakt ut hur jävla dum min bror är och hon fattar inte hur barnen kan tycka om sin pappa. Ena barnet råkade göra en fickringning så vi var flera som hörde just det samtalet.

Igår var han hemma från jobbet (igen på en måndag) och lät mycket piggare så nu är vår mor på väg att ställa honom mot väggen igen. Något självmedecinerar han med och det måste sluta.

Denna gången går vi inte alla på honom så hrt vi gjorde i början. Han kommer inte ta till sig det men mamma kommer nå fram.

Jag bär själv runt på en massa ilska nu som jag inte vet själv hur jag ska hantera. Jag är arg på X.et som beter sig såhär, jag är arg på min bror som med största sannolikhet missbrukar.

Jag är frustrerad och riktigt ilsk och kan inte göra något alls.

Inte för att försvara hennes övriga beteende eller så, men hade jag misstänkt att mitt barns pappa hade missbruksproblem så hade jag också vakat som en hök. Velat se hur det ser ut, vilka de umgås med, kollat att barnet fått mat, rena kläder och att barnet inte utsätts för skadliga situationer.
Detta i det fallet att jag tvingats låta pappan ha barnet hos sig, för det hade jag slagits med näbbar och klor för att undvika. Faktiskt.

Det spelar ingen roll om din bror är "ren" de veckor han har barnen, missbrukar han så missbrukar han och det är inte en bra miljö för barnen. Alldeles oavsett hur mycket han älskar sina barn.

 

[pajaztar]

Lite uppdatering

Min bror kom in på VC och fått hjälp med sömnen. Mild insomningstablett som gör att han somnar, vaknar nån gång under natten men kan somna om. Ångestdämpande (vet ej vad) och står på kö för att komma till kurator/psykolog

Han blev piggare/ gladare och kunde hantera sitt x.

Vi misstänker dock att chefen har haft ett allvarligt snack med honom också för när han var som värst sjukskrev ha sig och "nyktrade" till hemma. Oftast var det på måndagar han var sjuk och barnfri helg.


Hans bilkörning har blivit hemskt aggressiv (inte när barnen är med tack och lov) men på kort tid har han skrotat 3 bilar. Nu pratar vi bara veckor emellan och när man pratar om det får man bara att ja men du då du har ju också kraschat/krockat och kommer du ihåg när den körde av vägen bla bla bla. Skillnaden är att det är flera år mellan våra krascher min bror bara någon vecka och ingen ändring i bilkörningen.

Jag har nämnt tidigare att det framkommit en del om hans X men det var mycket värre än vad vi trodde. Rent ut sagt så har hon utövat psykologisk misshandel under lång tid. Vid flertal tillfällen har hon ringt till min bror och sagt att ena barnet inte vill bo hos pappa för då ska hon ta livet av sig. När barnen är hos min bror måste de ringa och rapportera vad de har på sig, filma i lägenheten för att visa hur det ser ut, Skicka sms på vad pappa gör, vad de ska äta, Vilka de träffar.
+ att bror min får runt 20-30 sms om dagen då han ska rapportera till henne om alla sina planer. Många bitar börjar falla på plats när man fått reda på detta.
Vi reagerade ganska starkt vid jul om varför min bror ringde och ville prompt ha reda på vad vi skulle köpa för julklappar till barnen. Vi var tvungna att skicka bilder för det var tvunget att godkännas av mamman.
Hon går på hårt sen är hon "snäll" ett litet tag ger bror min andrum och så börjar det om och dumfan går på det.

Vi har försökt få bror att gå via socialen för att få hjälp med samordning. Min bror har aldrig sagt ett ont ord om barnens mamma till dom mer än att det är ingen bra ide att de umgås. (sen vad han säger till andra är en helt annan femma) Men mamman står och skriker rakt ut hur jävla dum min bror är och hon fattar inte hur barnen kan tycka om sin pappa. Ena barnet råkade göra en fickringning så vi var flera som hörde just det samtalet.

Igår var han hemma från jobbet (igen på en måndag) och lät mycket piggare så nu är vår mor på väg att ställa honom mot väggen igen. Något självmedecinerar han med och det måste sluta.

Denna gången går vi inte alla på honom så hrt vi gjorde i början. Han kommer inte ta till sig det men mamma kommer nå fram.

Jag bär själv runt på en massa ilska nu som jag inte vet själv hur jag ska hantera. Jag är arg på X.et som beter sig såhär, jag är arg på min bror som med största sannolikhet missbrukar.

Jag är frustrerad och riktigt ilsk och kan inte göra något alls.

Du kan orosanmäla till socialtjänsten eftersom barnen har en missbrukande förälder. Fullt rimligt att mamman hökar ungarna om din bror missbrukar och kör trafikfarligt.

 

[Grazing]

Det spelar ingen roll om din bror är "ren" de veckor han har barnen, missbrukar han så missbrukar han och det är inte en bra miljö för barnen. Alldeles oavsett hur mycket han älskar sina barn.

Fast är han ren och inte missbrukar när han har barnen och sköter sig när han har barnen kommer han fortsätta ha rätt att ha barnen.

 

[Wysiwyg]

Fast är han ren och inte missbrukar när han har barnen och sköter sig när han har barnen kommer han fortsätta ha rätt att ha barnen.

Oavsett om en förälder missbrukar tillsammans med barnen eller inte är det fullt rimligt att socialtjänsten får upp ögonen för att det finns ett problem i familjen. Man ska aldrig dra sig för att göra en orosanmälan tycker jag, bedömningen kring vad som ska eller inte ska göras får ligga på socialtjänsten. Det är bra för barnens skull att socialtjänsten blir inkopplad och det kan också vara bra för pappans skull att en kontakt etableras om han skulle vilja ha hjälp med ett missbruk.

 

[Wysiwyg]

@Villrådig Jag förstår helt och fullt att mamman vill ha kontroll på hur barnen har det när det finns en sån problematik du beskriver. Om jag vore du skulle jag göra en anmälan om misstänkt missbruk till socialtjänsten så att barnen kan få hjälp om de behöver. Jag förstår att det är tungt och jobbigt för att det är din bror men det måste göras för barnens skull. Oavsett om han missbrukar när de är med eller inte tycker jag barn till en missbrukande förälder behöver extra stöd och hjälp och att någon har koll på situationen om den eskalerar.

 

[Grazing]

Oavsett om en förälder missbrukar tillsammans med barnen eller inte är det fullt rimligt att socialtjänsten får upp ögonen för att det finns ett problem i familjen. Man ska aldrig dra sig för att göra en orosanmälan tycker jag, bedömningen kring vad som ska eller inte ska göras får ligga på socialtjänsten. Det är bra för barnens skull att socialtjänsten blir inkopplad och det kan också vara bra för pappans skull att en kontakt etableras om han skulle vilja ha hjälp med ett missbruk.

Grejen är att dom inte gör någonting sålänge barnen har det bra och personen tar ansvar under tiden barnen finns där. Jag vet, har det i närheten. Dom kan och vill inte göra någonting sålänge barnen har det bra. Och en sak som är väldigt säker är att sålänge inte någon vill ha hjälp med missbruket och erkänner det så finns det ingenting någon kan göra.

 

[Wysiwyg]

Grejen är att dom inte gör någonting sålänge barnen har det bra och personen tar ansvar under tiden barnen finns där. Jag vet, har det i närheten. Dom kan och vill inte göra någonting sålänge barnen har det bra. Och en sak som är väldigt säker är att sålänge inte någon vill ha hjälp med missbruket och erkänner det så finns det ingenting någon kan göra.

Det måste vara socialtjänstens beslut att utreda om något ska göras, inte att man själv bedömer att de ändå inte kommer göra någonting så jag anmäler inte. Socialtjänsten kan behöva få upp ögonen för familjen. Sen finns det kanske annan problematik man själv inte känner till eller att andra (tex förskola, vården, BVC) flaggat för något också.

Ingen ska någonsin dra sig för att göra en orosanmälan när det gäller barn. Tusen gånger hellre en gång för mycket än en gång för lite.

 

[Grazing]

Det måste vara socialtjänstens beslut att utreda om något ska göras, inte att man själv bedömer att de ändå inte kommer göra någonting så jag anmäler inte. Socialtjänsten kan behöva få upp ögonen för familjen. Sen finns det kanske annan problematik man själv inte känner till eller att andra (tex förskola, vården, BVC) flaggat för något också.

Ingen ska dra sig för att göra en orosanmälan. Tusen gånger hellre en gång för mycket än en gång för lite.

Det är inte alltid till en fördel, det blir ord mot ord och det kan uppfattas som att den andra mest anklagar hit och dit. Som sagt, har folk i närheten som går igenom samma sak, sålänge inte han vill erkänna något missbruk och han tar hand om barnen och sköter allting så är det hon som har setts som problematiken då hon är den jobbiga.

Inte sagt att det inte är en otroligt jobbig situation men det är lite så det är, det går inte att bara anklaga folk för det ena och det andra sålänge barnen har det bra och inte far illa.

 

[Wysiwyg]

@Grazing Vi kommer inte komma överens i denna fråga. Jag tycker du har HELT fel kring att man inte ska anmäla för att socialtjänsten gör ändå ingenting. Finns det en enda misstanke om att barn KAN fara illa tycker jag alla människor har moralisk skyldighet att anmäla det till socialtjästen så att socialtjänsten kan bedöma om och vad familjen i så fall behöver för hjälp. Tycker du är helt ute och cyklar när du uppmanar folk att inte anmäla för att det görs ändå ingenting.

Anmälan till socialtjänsten är inte en anklagelse om att föräldrarna är dåliga utan att man är orolig för barnen. Det är inte en anmälan MOT föräldrarna utan för barnens skull.

 

[Grazing]

@Grazing Vi kommer inte komma överens i denna fråga. Jag tycker du har HELT fel kring att man inte ska anmäla för att socialtjänsten gör ändå ingenting. Finns det en enda misstanke om att barn KAN fara illa tycker jag alla människor har moralisk skyldighet att anmäla det till socialtjästen så att socialtjänsten kan bedöma om och vad familjen i så fall behöver för hjälp. Tycker du är helt ute och cyklar när du uppmanar folk att inte anmäla för att det görs ändå ingenting.

Men vad ska dom göra? Det handlar om barnens bästa och sköter han sig och barnen så kommer det inte hända någonting.

Som sagt, det är en jobbig situation men soc ser till barnens bästa och vad som händer när barnen är hos föräldern. Och visst, man kan nämna för soc att pappan ev har ett missbruk men det kommer inte hända någonting sålänge barnen har det bra.

Det bästa är att försöka få personen att söka hjälp för vad den än kämpar med men mycket mer än det kan man inte göra.

 

[Wysiwyg]

@Grazing Som sagt, jag håller inte med dig kring att anmälan inte bör göras, oavsett var socialtjänsten gör eller inte gör. Vad som görs lägger jag på socialtjänsten då det är deras jobb att bedöma vad det är för insatser som behövs eller inte behövs. Jag kommer inte att diskutera detta vidare med dig då jag har sagt allt jag tycker och jag tror inte vi kommer vidare i frågan. Jag tycker dock det är tråkigt och fel att du uppmanar till att inte anmäla när barn kan fara illa.

 

[Grazing]

@Grazing Som sagt, jag håller inte med dig kring att anmälan inte bör göras, oavsett var socialtjänsten gör eller inte gör. Vad som görs lägger jag på socialtjänsten då det är deras jobb att bedöma vad det är för insatser som behövs eller inte behövs. Jag kommer inte att diskutera detta vidare med dig då jag har sagt allt jag tycker och jag tror inte vi kommer vidare i frågan. Jag tycker dock det är tråkigt och fel att du uppmanar till att inte anmäla när barn kan fara illa.

Jag uppmanar inte någon att inte anmäla, men denna självsäkerhet att tro att soc ska göra något är att ha en liten övertro på dom. Dom lägger sig inte i särskilt när barnen inte har drabbats av det och att den ev missbrukande föräldern inte låter det ev missbruket påverka barnen.

Som sagt kan man påpeka till soc om hur situatinen ser ut och vad man misstänker händer hos föräldern under tiden som den inte har barnen, men det är ingen lösning på någonting.

 

[Wysiwyg]

@Grazing Jag har verkligen ingen övertro på vad soc kan göra, jag är insatt i både missbruksproblematik och social utsatthet tack så mycket. Jag vet att soc inte kan "lösa" allas problem genom ett slag med trollspö. Socialtjänsten måste dock få kännedom om fall där barn kan fara illa för att över huvud taget KUNNA göra något i de fall där det behövs. Sen är det inte alltid något som görs eller något som händer efter en anmälan men då får det ansvaret och den bedömningen ligga på socialtjänsten.

Tröskeln för orosanmälan när det gäller barn ska vara oerhört låg tycker jag, just för att inte missa fall där barnen verkligen behöver hjälp. Om det innebär att jag kommer skicka 100 anmälningar som leder till ingenting för att fånga ett fall där barnet verkligen behövde hjälp så får det vara så.

 

[Görel]

@Grazing Vi kommer inte komma överens i denna fråga. Jag tycker du har HELT fel kring att man inte ska anmäla för att socialtjänsten gör ändå ingenting. Finns det en enda misstanke om att barn KAN fara illa tycker jag alla människor har moralisk skyldighet att anmäla det till socialtjästen så att socialtjänsten kan bedöma om och vad familjen i så fall behöver för hjälp. Tycker du är helt ute och cyklar när du uppmanar folk att inte anmäla för att det görs ändå ingenting.

Anmälan till socialtjänsten är inte en anklagelse om att föräldrarna är dåliga utan att man är orolig för barnen. Det är inte en anmälan MOT föräldrarna utan för barnens skull.

Jag som tidigare jobbade med att ta emot och bedöma orosanmälningar säger att givetvis har du helt rätt!

Det är inte den som anmäler som ska avgöra om socialtjänsten kan ha nytta av uppgifterna och göra något med dem, det ska socialtjänsten göra. Att basera sin åsikt på ett ärende som man har insyn i är väldigt vanskligt för man kan ha missat eller missförstått något.

 

[escodobe]

@Grazing Jag har verkligen ingen övertro på vad soc kan göra, jag är insatt i både missbruksproblematik och social utsatthet tack så mycket. Jag vet att soc inte kan "lösa" allas problem genom ett slag med trollspö. Socialtjänsten måste dock få kännedom om fall där barn kan fara illa för att över huvud taget KUNNA göra något i de fall där det behövs. Sen är det inte alltid något som görs eller något som händer efter en anmälan men då får det ansvaret och den bedömningen ligga på socialtjänsten.

Tröskeln för orosanmälan när det gäller barn ska vara oerhört låg tycker jag, just för att inte missa fall där barnen verkligen behöver hjälp. Om det innebär att jag kommer skicka 100 anmälningar som leder till ingenting för att fånga ett fall där barnet verkligen behövde hjälp så får det vara så.

Du har helt rätt, det finns liksom en orsak till att vissa yrkesgrupper har en lagstadgad skyldighet att anmäla redan vid oro. Är man orolig ska man anmäla, sen får socialtjänsten utreda.

 

[Wysiwyg]

Du har helt rätt, det finns liksom en orsak till att vissa yrkesgrupper har en lagstadgad skyldighet att anmäla redan vid oro. Är man orolig ska man anmäla, sen får socialtjänsten utreda.

Jag som tidigare jobbade med att ta emot och bedöma orosanmälningar säger att givetvis har du helt rätt!

Det är inte den som anmäler som ska avgöra om socialtjänsten kan ha nytta av uppgifterna och göra något med dem, det ska socialtjänsten göra. Att basera sin åsikt på ett ärende som man har insyn i är väldigt vanskligt för man kan ha missat eller missförstått något.

Jag jobbar själv i en yrkesroll som är lagbunden till orosanmälan och jag är liberal med orosanmälningar. När diskussioner ibland kommer upp bland typ bekanta brukar jag också försöka peppa även privatpersoner till orosanmälan då det ändå kan göra skillnad för någon. Det är ju inte alltid varesig tex vård eller förskola uppfattar problematik som vänner/bekanta/grannar ser. Alltid kan det hjälpa någon. Och som du @Görel skriver så är det sällan någon har full insyn i en situation. Det någon uppfattar som anledning till eventuell oro kan ju vara en total misär när man börjar kolla djupare. Och såklart också vara ingenting alls men det vet man ju inte från början.

 

[Görel]

Jag jobbar själv i en yrkesroll som är lagbunden till orosanmälan och jag är liberal med orosanmälningar. När diskussioner ibland kommer upp bland typ bekanta brukar jag också försöka peppa även privatpersoner till orosanmälan då det ändå kan göra skillnad för någon. Det är ju inte alltid varesig tex vård eller förskola uppfattar problematik som vänner/bekanta/grannar ser. Alltid kan det hjälpa någon. Och som du @Görel skriver så är det sällan någon har full insyn i en situation. Det någon uppfattar som anledning till eventuell oro kan ju vara en total misär när man börjar kolla djupare. Och såklart också vara ingenting alls men det vet man ju inte från början.

Att säga att man inte ska anmäla för att socialtjänsten gör ändå inget är faktiskt direkt livsfarligt. Det kan göra att barn inte får den hjälp de skulle kunna fått.

 

[Villrådig]

@Villrådig Jag förstår helt och fullt att mamman vill ha kontroll på hur barnen har det när det finns en sån problematik du beskriver. Om jag vore du skulle jag göra en anmälan om misstänkt missbruk till socialtjänsten så att barnen kan få hjälp om de behöver. Jag förstår att det är tungt och jobbigt för att det är din bror men det måste göras för barnens skull. Oavsett om han missbrukar när de är med eller inte tycker jag barn till en missbrukande förälder behöver extra stöd och hjälp och att någon har koll på situationen om den eskalerar.

Jag hade också förstått mamman till fullo gällande rapporter.

Men när hon tar med sig barnen och står i trappuppgången och skriker på att han måste släppa in henne för att hon ska se vem han har på besök känns mycket rätt konstlat.

När de bestämde sig för att gå isär och pratade igenom hur de skulle berätta för barnen för att göra det på bästa sätt och de gemensamt kom fram till att göra det på dagen x men istället säger det till barnen när de sitter i bilen på väg hem och stannar tll vid en mack där bror min går ut och tankar. Vänder sig till barnen och berättar att pappa ska lämna dom. Bror kommer tillbaks till bilen där barnen sitter och gråter och är helt föstörda för pappa älskar dem inte längre.

Vid flytten isär ordnade hon med hur lägenheten skulle se ut.

Min bror har det städat hemma. Vi har varit uppe flera ggr. Han har robotdammsugare och anlitat en städfirma som kommer en gång i veckan för att torka ur alla skåp, lister, fönster mm. Han har det mer städat hemma hos sig än vad någon i familjen har. Trots detta så är det hos honom det är äckligt och smutsigt.

Det är hon som vill att de ska umgås alla helger, högtider För barnens ksull men innan han är där får han 20 sms om allt han gör fel. Sen är hon framför folk trevlig och när han åkt däruifrån får han ytterligare 20 sms om vad som är fel. Han tog upp kontakten med ett grabbgäng de hade umgänge med när de umgicks som par och spelar padel 1-2ggr i veckan.
Varje gång det kommer upp får han sms om hur han kan med att åka på padelträning och umgås utan sina barn men han får inte umgås med sina barn om han är hemma från träning.

Alltså jag är för att kontrollera men är han på en kortare resa med min mamma och barnen är med får han sms om med frågor hur min mamma kör. Han är tvungen att stänga av telefonen. Enligt hennes uppfattning rå är mamma alltid mamma men pappa kan kvitta. Han ska hålla sig undan och betala.

2 vänner har nu brytit med henne pga av sitt beteende gentemot sin bror.

Hade jag misstänkt att mina barns far körde omkring med dem i bil påtänd eller under inbrukandet av alkohol hade jag ringt polisen direkt. ven sagt något när han kom och lämnade barnen. Utan att tveka inte tusan hade jag stått som ingenting.

Ena barnet är 16 att kontrollera om pappa lagt fram och bestämt kläder åt henne på morgonen och har han inte det går hon i taket. När han frågar barnet om mamma gör så åt henne när hon är där får han ett självklart inte jag kr mig i det jag känner för.

Återigen jag har full förståelse för att hon reagerar men på sättet hon gör det är riktigt illa och detta har tydligen pågått länge. Långt innan barnen kom in i bilden. Hon är ruggigt manipulativ och jag brukar ofta gå mer på kvinnans historia i sådana här fall men när man står bredvid och hört det hon sagt till barnen mm.

Hon ringde till min mamma och bara vi måste prata om din son- Jag vill att du kommer hit och pratar med mig och barnen om honom. När min mamma ifrågasatte vad exakt hon ville prata om och varför barnen skulle vara med såp började hon skria m att hon bara tänkte på barnen. Hon gör bara som barnen vill.
Min mamma kommer gärna in och pratar men då utan barn.

Ursäkta långt och svamligt inlägg. Jag vet bara inte vad jag ska göra och trode aldrig i min vildaste fantasi att x.et kunde bete sig såhär. Visst vi har blundat för en del och ganska talat lite sinsemellan ibland och tyckt att vissa situationer varit konstiga men eftersom det varit min brors fru så har man liksom tyckt att det är ok. Det är hans/deras sak

vår mamma kommer ställa honom mot väggen ikväll. Nu när han är helt nykter så vi får se hur det går.

 

[Nixehen]

Fast är han ren och inte missbrukar när han har barnen och sköter sig när han har barnen kommer han fortsätta ha rätt att ha barnen.

Ja - därav skrev jag: ”Detta i det fallet att jag tvingats låta pappan ha barnet hos sig, för det hade jag slagits med näbbar och klor för att undvika. Faktiskt.”

Och att han har laglig rätt betyder verkligen inte att det är lämpligt. Alls.