Det menar jag inte. Jag skrev att du hade fått etymologin om bakfoten, att användning av kaukasisk skulle vara resultatet av någon amerikanisering. Liksom att du har fått för dig att n-ordet skulle ha varit värdeladdat först på senare år. Läs t.ex. om n-ordet i 1800-talsupplagan av Nordisk familjebok och berätta sedan om hur värdeneutralt det uppfattas.
Vad jag är ute efter är att det blir en smula märkligt när folk (mer eller mindre desperat) försöker leta efter ett ord som de kan ersätta n-ordet med (t.ex. afrosvensk) och att om vi inte kan hitta något sådant ord så blir det attans svårt att beskriva människor som de anser borde höra till epitetet. Jaha, tänker jag, varför känner inte samma person behov av att använda motsvarande begrepp när de beskriver Stina som är smålänning tio generationer bakåt? Nej, där går det helt plötsligt utmärkt att peka på henne och säga att "det är tjejen med mellanbrunt hår och vit tröja som står bredvid killen med hatten" istället för att komma med något krystat om Stinas geografiska eller etniska bakgrund.
Jag har en del gamla unkna upplagor av uppslagsböcker i mina hyllor. De är sannerligen intressanta tidsdokument!
Men nu talar jag inte om hur "neger"-ordet beskrivs i vissa 1800-tals upplagor, utan om hur det användes och uppfattades närmare 100 år senare, och hur det ännu något senare glidit i betydelse.
Om du varit med om hur ordet "neger" uppfattades av den (givetvis relativt homogena och vita majoriteten) massan av människor på, låt säga 1960-talet, så var det ett beskrivande ord, som användes på ett ganska naivt sätt. Liksom ordet "asiat" (något slags gruppord för personer från östra asien). Ordet "asiat" är också ett rasistiskt och dessutom mycket förvirrande ord.
Om någon sa "svarting" eller "guling" så var det definitivt nedsättande, medan "neger" var beskrivande.
Skrapade man på ytan, och grävde en bit, så kunde man ibland, men långt ifrån alltid, hitta uppfattningar OM "negrer" som är att definiera som rasistiska. I vardagslag mer på samma nivå som "snåla smålänningar" eller liknande. Ofta väldigt naiva och larviga föreställningar. Men ordet "neger" som skällsord på 1960-talet, sällsynt.
Men hur som helst, kontexten är viktigt. När Astrid Lindgren lät Pippi ha en (vit) pappa som var negerkung, så var det inte ett utslag av rasism, utan av exotism (usch vad gränserna mellan rasism och exotism ligger nära).
I den tidigare nämnda löpsedeln var exotism kombinerat med rasism ett sätt att sälja lösnummer.
Vietnamkriget och debatterna kring det, gjorde en hel del för ändra språkbruket om folk från östra asien.
Martin Luther King, segregationsdebatten i USA, och ökad invandring av mörkhyade personer med afrikanskt ursprung till Sverige, har gjort att "neger" ordet fått en annan kontext, och därmed en betydelseglidning, från relativt neutralt, till negativt värdeladdat.
Att ord glider runt i betydelse och värdeladdning, händer hela tiden. Ord kan av olika orsaker gå åt flera håll, från negativa mot neutrala, tillbaka mot negativa, eller mot positiva.
"Grym" som positivt förstärkningsord kan väl få tjäna som exempel.
Men jag bad om exempel på användning av "kaukasisk" som beskrivning i svenska språket, av "vita personer av europeisk härkomst" på samma sätt som görs (gjorts?) i USA.
Du har alltså inte några sådana? För din användning var av det USA-inspirerade slaget, vilket jag egentligen aldrig sett några exempel av i svenskt språk.