Medicintrubbel + hjärnförlust....

[MM]

Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Vad tråkigt

Hoppas det inte kommer påverka ytterligare om du måste höja mer.

Jag tycker att det är en bra medicin för mig. Andra jag testat har gjort mig hjärndöd och jag sov hela hela tiden. Med denna är jag människa. Kombinerar dock den med zeldox men det är inget för epilepsi.

 

[Enya]

Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Vad bra att medicinen funkar för dig! Jag har förstått att den är bra för många, inte så tung som många andra för epilepsi. Det har ju funnits en hel del mediciner förr, som man undrat vilket som var värst- anfall eller biverkningarna.
Men även när man läser om lamotrigin så är det rätt hemska biverkningar som man kan läsa om. Jag kanske istället ska tänka att jag har tur?

Jag vågar verkligen inte prova något annat egentligen, jag är rädd att jag blir helt personlighets förändrad som jag blev när jag började med den för 5 år sedan. Det är därför jag inte velat byta trots att den inte funkat riktigt. Allt har inte min läkare heller fått höra...

Jag kanske uppfattas gnällig av någon, men då skulle jag helt enkelt vilja be dem testa på att stoppa i sig en medicin, ett gift..., som påverkar hjärnan så pass att man blir som en annan person om det vill sig illa.

Detta var alltså kl också förstås!

 

[MM]

Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Håller med dig fullständigt om att ingen ska säga något innan man gått i den andres skor.
Jag tror att många inte fattar vad vissa mediciner gör med en. En jag testade blev jag så otroligt seg utav. Sov hela tiden, kunde inte köra bil själv, gjorde mitt yttersta för att orka laga mat och det gjorde jag i princip sovandes. Jag sov minst 12 timmar när jag gick på den medicinen och var drogad hela min vakna tid.
En annan jag testade spydde jag så mycket av att jag trodde jag hade magsjukan dygnet runt.

Lamictal är en väldigt snäll medicin jämfört med många andra men det finns många biverkningar som du säger. Hemska utslag är det som det varnas mest för. Minsta lilla man får så ska man sluta med medicinen och får aldrig ta den igen.

Tar jag mer zeldox än vad jag gör nu så kommer jag inte upp på morgonen. Har testat olika doser. Så det gäller att hitta rätt dos till sig själv, så man får ut det man vill ha av medicinen. Det ska ju ge mer än det tar att äta den.

 

[Enya]

Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Ja utslagen varnade min läkare också för. Han tittade mig stint i ögonen och sa att jag MÅSTE säga ifrån, ringa omedelbart om jag får utslag eller konstig feber ihop med det.

Ibland känns det som om jag skäms för min sjukdom, faktiskt. Den är pinsam, genant, jag gör ju bort mig, speciellt de gånger jag själv inte märker att något hänt. Jag träffade på en bekant och vi och en till pratade om allt och inget. Jag tystnade plötsligt och såg helt borta ut, men då började hon peta på mig och ropa på mig, när jag reagerade igen, utan att ens veta att jag inte "var hemma i planeten" så frågade hon ut mig vad som hänt, varför jag inte lyssnade, vad jag gjort och om jag hade hört henne. Min vän på andra sidan sa till henne sedan, hon tyckte inte heller det var ok att dra på så, först fattade jag inget och sedan kände jag att nä, jag vill inte säga något, varför måste jag förklara det, får jag inte vara knäpp utan att folk ska tycka jag är dum i huvudet.

 

[TinyWiny]

Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Jag lider verkligen med dig och jag vet hur jäkla jobbigt det är att ta mediciner som gör att man inte är sig själv längre. Jag gör ju det också varje dag. Jag vet verkligen hur konstigt det kan bli i hjärnan.
De mediciner jag tar nu gör också att jag blir ganska borta men eftersom sjukdomen i sig ger liknande symptom och ihop med ständig sömnbrist blir man ju också ganska väck så är det svårt att veta nu vad som egentligen är vad.

Jag hoppas att du får en tid till din läkare och att ni kan hitta någon annan medicin som fungerar bättre för dig. Det är ju superviktigt att din medicinering fungerar så att du kan leva ditt liv fullt ut. Det är verkligen inte kul när man går upp i vikt av medicinerna heller. Jag gick upp 15 kg på två veckor när jag började ta en av de medicinerna som jag tar nu.

Ett gäng goa varma kramar skickar jag att ta fram när du behöver dem

 

[karamelldrottningen]

Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Vad är det i Lamictal som gör att minnet försämras? Vilken substans?

Kl. Det låter inte alls nått vidare det där . Måste ändra på doseringen kanske. Just epilepsi har ju inte några roliga biverkningar på en del mediciner. Tydligen kan medicinen leda till självmordstankar, hudutslag och man ska inte använda den vid nedsatt njur- eller leverfunktion. Vet en person som tar den medicinen men hon är snarare mer hyperaktiv.

 

[Enya]

Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Jag lider verkligen med dig och jag vet hur jäkla jobbigt det är att ta mediciner som gör att man inte är sig själv längre. Jag gör ju det också varje dag. Jag vet verkligen hur konstigt det kan bli i hjärnan.
De mediciner jag tar nu gör också att jag blir ganska borta men eftersom sjukdomen i sig ger liknande symptom och ihop med ständig sömnbrist blir man ju också ganska väck så är det svårt att veta nu vad som egentligen är vad.

Jag hoppas att du får en tid till din läkare och att ni kan hitta någon annan medicin som fungerar bättre för dig. Det är ju superviktigt att din medicinering fungerar så att du kan leva ditt liv fullt ut. Det är verkligen inte kul när man går upp i vikt av medicinerna heller. Jag gick upp 15 kg på två veckor när jag började ta en av de medicinerna som jag tar nu.

Ett gäng goa varma kramar skickar jag att ta fram när du behöver dem

Tack! Får jag ta några nu och spara några till senare? Har du fler på lager?

Usch ja, du tar väl några ganska starka mediciner? Jag är glad på samma gång att jag "bara" tar en sådan som lamotrigin. De övriga är astma och allergimedicin och rinexin för mina örontrubbel.

det sägs att epilepsin i sig själv gör en lite trög och smått förvirrad också. Så vad som är medicinen och vad som är sjukdomen kanske inte går att svara på här heller.

Nej vikten är inget kul. Jag gick ner 7 kg på en vecka för några veckor sedan, jag har gått upp 4 av dem

 

[Enya]

Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Vad är det i Lamictal som gör att minnet försämras? Vilken substans?

Kl. Det låter inte alls nått vidare det där . Måste ändra på doseringen kanske. Just epilepsi har ju inte några roliga biverkningar på en del mediciner. Tydligen kan medicinen leda till självmordstankar, hudutslag och man ska inte använda den vid nedsatt njur- eller leverfunktion. Vet en person som tar den medicinen men hon är snarare mer hyperaktiv.

Det är väldigt noga med leverprover enligt min läkare. De första gångerna i början av medicineringen så var mina levervärden inte alls bra, så jag fick ta några prov till, men nu har det inte varit några problem sedan dess.

Självmordstankarna är nog pga medicinen denna veckan. Jag blev rädd för mig själv! Bara känslan av att "jag vill dö och det är lätt ordnat" Men nu vill jag inte dö! Hoppas jag

 

[Smulu]

Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Hej,
Senast jag hämtade ut min medicin, jag tar också lamotrignin mot EP och kan utan problem byta mellan alternativen innehållandes rätt mängd lamotrignin ( kommer dock aldrig ihåg vad de heter).
Så sa apotekspersonalen att just med dessa skulle man vara försiktig att byta mellan. Kanske det fungerar bättre med något av de andra alternativen med samma verksamma ämne?

Hoppas det löser sig så du får må bättre

 

[Anna]

Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Hej,
Senast jag hämtade ut min medicin, jag tar också lamotrignin mot EP och kan utan problem byta mellan alternativen innehållandes rätt mängd lamotrignin ( kommer dock aldrig ihåg vad de heter).
Så sa apotekspersonalen att just med dessa skulle man vara försiktig att byta mellan. Kanske det fungerar bättre med något av de andra alternativen med samma verksamma ämne?

Hoppas det löser sig så du får må bättre

Jag tog medicinen som heter just Lamotrigin till att börja med och blev sedan given Lamictal på ett apotek istället då de inte hade Lamotrigin inne. Samma aktiva substans så jag tänkte att okej, det spelar väl ingen roll.

Men - när jag pratade med min neurolog om det sa han att man absolut inte ska byta till ett annat alternativ då det är skillnad på andra ämnen (minns inte vad) som kan göra att man får nya biverkningar. Vilket jag fick, men jag slapp anfall osv. så nu har vi kommit överens om att jag ska fortsätta ta Lamictal. Han blev ganska arg när han fick höra att receptarien bara bytte hejvilt och sa att han skulle kontakta apotekschefen för det kan ju vara ganska farliga saker.

Dock är det ju helt okej att byta mellan olika märken av Lamictal.

 

[Anna]

Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Det är väldigt noga med leverprover enligt min läkare. De första gångerna i början av medicineringen så var mina levervärden inte alls bra, så jag fick ta några prov till, men nu har det inte varit några problem sedan dess.
/QUOTE]

Ja, det är jätteviktigt att hålla koll på levern. Har blivit strängt anvisad av min neuro-kille att absolut inte ta paracetamol för den sakens skull. Men jag får tydligen dricka vin i måttliga mängder

 

[lillepia]

Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Känner igen allt som du berättar om och det är ju så som du säger också, det är svårt att veta vad som hör till sjukdomsbilden och vad som är biverkningar av medicinen. Det man också ska vara medveten om är att olika psykiska besvär är vanligare hos personer med epilepsi till exempel depressioner, social fobi och även ångest. Sedan är frågan om det är en följd av epilepsin eller om det faktiskt är något i hjärnan som gör att många är mer benägna att drabbas. I vilket fall så är det hemsk att utomstående ofta skämtar om epilepsi och missar hur dåligt många mår, speciellt psykiskt.

Nu äter inte jag lamotrigin längre, men jag har gjort det och har även testat flera andra. Nu äter jag Petnidan som fungerar bäst hittills och inte ger mig lika allvarliga biverkningar för jag har precis som du varit helt borta i perioder tidigare. Visst är jag lite trött och glömsk fortfarande och jag är inte lika snabb i skallen som innan jag började medicinera, inte heller är jag helt anfallsfri, men jag fungerar hyffsat i vardagen och är inte lika nere som innan.

Det jag skulle vilja säga till dig är att det är värt att testa och byta mediciner eller en annan kombination samt att du tar hjälp så fort som möjligt för biverkningarna lär inte försvinna av sig själv tyvärr. På vägen kanske det skulle hjälpa att ta hjälp av en kurator eller psykolog också?

Skickar iaf flera kramar för jag vet att det är inte kul att ha hamnat i sitsen när hjärnan bara är en enda gröt.

 

[Anna]

Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Nu ska jag försöka svara lite vettigt här

Det är bara en gång av alla mina vevor på akuten som jag har diskuterat medicinering med en läkare. Det var han som dubblerade min medicindos rakt av, vilket kanske inte var hundraprocentigt bra.

Det var även han som, när jag berättade om panikångest osv. sa att det inte finns något ångestdämpande som inte är benso och därmed beroendeframkallande.

Efter akutbesöken har jag varit arg och irriterad på sjukdomen mest. Dessutom extremt trött och skör, dessutom får man ju så fruktansvärt ont i kroppen efter ett anfall - det är som världens värsta träningsvärk. En sköterska sa till mig att ett grand mal är som att springa ett maratonlopp för kroppen. Har även varit väldigt ledsen många gånger då jag oroat andra, uteblivit från jobbet och sådär - även om jag vet att jag absolut inte ska tänka så.

Jag har faktiskt inte erfarit någon viktuppgång alls av medicineringen. Nu är jag överviktig till att börja med och har inte vägt mig på femton år (jag är en sån som gärna blir besatt av siffror vilket inte är så lyckat) men jag märker ju på kläder och annat om jag har lagt på mig. Vilket jag inte har, snarare tvärtom faktiskt.

Jag fick Citalopram för att kunna sova bättre och dämpa ångesten och det har funkat. Det är ju en SSRI-medicin och jag har läst att många som tar den som hjälp mot depression känner sig avtrubbade av den men det har jag inte alls känt. Visst har jag fortfarande ett par tre dygn i månaden då jag inte sover alls, men det är bättre än att gå i flera veckor utan ordentlig sömn.

Citalopramen har även hjälpt mot den där extrema rädslan för att få anfall ute. Jag vet ju att det KAN hända, men jag går inte och förväntar mig det längre, så att säga. Det är mycket som KAN hända, jag kan snubbla över en gatsten och bryta benet eller bli påkörd av en oförsiktig bilist eller få en dörr i huvudet och få hjärnskakning... men man kan ju inte riktigt tänka så '

Illamåendet var för jefvligt ett tag men det gick över till slut - tack och lov, för jag vill minnas att jag kräktes varje dag i tre veckor. Sådär kul.

Déjà-vu:erna, ja, jösses! Jag har alltid haft mycket sådana men de har blivit mycket starkare nu. Dessutom känns det som om jag "fryser fast" när jag har en, jag väntar mig att någonting ska hända eller att någon ska säga något som jag inbillar mig att jag har hört eller sett förut, och händer inte det så blir jag som en stenstod i ett par sekunder. Störigt som sjutton

 

[TinyWiny]

Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Tack! Får jag ta några nu och spara några till senare? Har du fler på lager?

Usch ja, du tar väl några ganska starka mediciner? Jag är glad på samma gång att jag "bara" tar en sådan som lamotrigin. De övriga är astma och allergimedicin och rinexin för mina örontrubbel.

det sägs att epilepsin i sig själv gör en lite trög och smått förvirrad också. Så vad som är medicinen och vad som är sjukdomen kanske inte går att svara på här heller.

Nej vikten är inget kul. Jag gick ner 7 kg på en vecka för några veckor sedan, jag har gått upp 4 av dem

Här finns alltid fler kramar på lager De finns ett pm bort bara

Jo jag tar ju endel morfin och de blir man ju ganska trött utav men sen tar jag ju lyrica också, det är en medicin som dämpar nervtjolahoppsan som jag inte minns just nu och det dämpar ju inte bara nervsmärtorna utan även alla andra nervfunktioner också vilket leder till att man blir seg och lite "dum".
Jag försökte ta rinexin mot min nästäppa men jag blev så arg av den så jag kunde inte fortsätta ta den
Eftersom jag har haft sådana problem med min mage så har jag inte ätit ordentligt på drygt 5 månader men jag har bara tappat fem kilo iallafall. Det borde rinna av mig kilo med tanke på hur mycket jag kan äta någon nytta kan man väl få ha av eländet men närå... Kilona verkar sitta som berget.

Hur lyckades du gå ner 7 kg på en vecka? Det receptet skulle jag vilja ha Tråkigt att du gick upp 4 igen men du får se det som att gå ner 3 kg på en vecka är också himla bra

 

[Enya]

Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Hej,
Senast jag hämtade ut min medicin, jag tar också lamotrignin mot EP och kan utan problem byta mellan alternativen innehållandes rätt mängd lamotrignin ( kommer dock aldrig ihåg vad de heter).
Så sa apotekspersonalen att just med dessa skulle man vara försiktig att byta mellan. Kanske det fungerar bättre med något av de andra alternativen med samma verksamma ämne?

Hoppas det löser sig så du får må bättre

Menar du då att jag kanske hellre ska testa Lamictal som Anna har? Jag har aldrig bytt mellan sorterna, apoteket har aldrig ens frågat trots att de sällan har medicinen hemma tyvärr. När jag än kommer så har de en förpackning hemma och resten får jag hämta senare. Visst, man kan ringa och så innan, men jag ringer ju inte folk...

 

[Enya]

Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Jag tog medicinen som heter just Lamotrigin till att börja med och blev sedan given Lamictal på ett apotek istället då de inte hade Lamotrigin inne. Samma aktiva substans så jag tänkte att okej, det spelar väl ingen roll.

Men - när jag pratade med min neurolog om det sa han att man absolut inte ska byta till ett annat alternativ då det är skillnad på andra ämnen (minns inte vad) som kan göra att man får nya biverkningar. Vilket jag fick, men jag slapp anfall osv. så nu har vi kommit överens om att jag ska fortsätta ta Lamictal. Han blev ganska arg när han fick höra att receptarien bara bytte hejvilt och sa att han skulle kontakta apotekschefen för det kan ju vara ganska farliga saker.

Dock är det ju helt okej att byta mellan olika märken av Lamictal.

Jag kan förstå, lite grann, att det kan vara farligt, det är ändå en medicin mot epilepsi och det kan sluta hemskt fel. Jag såg på you tube om en tjej (tjejen som sitter och nickar till som jag länkade här) som fick status epilepticus många på rad, långa, som de inte kunde häva riktigt och hennes kropp gav liksom upp fullständigt, hon fick lära om jättemycket för hjärnan tog skada av det.

 

[Enya]

Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Känner igen allt som du berättar om och det är ju så som du säger också, det är svårt att veta vad som hör till sjukdomsbilden och vad som är biverkningar av medicinen. Det man också ska vara medveten om är att olika psykiska besvär är vanligare hos personer med epilepsi till exempel depressioner, social fobi och även ångest. Sedan är frågan om det är en följd av epilepsin eller om det faktiskt är något i hjärnan som gör att många är mer benägna att drabbas. I vilket fall så är det hemsk att utomstående ofta skämtar om epilepsi och missar hur dåligt många mår, speciellt psykiskt.

Nu äter inte jag lamotrigin längre, men jag har gjort det och har även testat flera andra. Nu äter jag Petnidan som fungerar bäst hittills och inte ger mig lika allvarliga biverkningar för jag har precis som du varit helt borta i perioder tidigare. Visst är jag lite trött och glömsk fortfarande och jag är inte lika snabb i skallen som innan jag började medicinera, inte heller är jag helt anfallsfri, men jag fungerar hyffsat i vardagen och är inte lika nere som innan.

Det jag skulle vilja säga till dig är att det är värt att testa och byta mediciner eller en annan kombination samt att du tar hjälp så fort som möjligt för biverkningarna lär inte försvinna av sig själv tyvärr. På vägen kanske det skulle hjälpa att ta hjälp av en kurator eller psykolog också?

Skickar iaf flera kramar för jag vet att det är inte kul att ha hamnat i sitsen när hjärnan bara är en enda gröt.

Jag har också hört att depressioner och liknande oftare drabbar epileptiker, men jag känner inte igen mig i det då jag aldrig varit deprimerad eller haft någon direkt ångest. Deppig och nere är det närmaste jag har kommit, men då av helt förklarliga orsaker som sorg t.ex.. Att epileptiker är mer benägna att få social fobi är inte alls konstigt då de flesta nog är oroliga att få anfall bland folk, precis som jag är. Det är och har varit i alla tider en sjukdom som många har svårt för att förstå, har man krampanfall så känner folk igen det som epilepsi, det är det enda de vet. Har man inte det så ofta, som jag, så blir man betecknad som störd och "farlig" på något vis.

Min mamma är en sådan som inte tar sjukdomen på allvar. Hon har sett en arbetskamrat ha ett krampanfall och så hade en av hennes hundar epilepsi så det är ju inget med det. Typ. Det hon har sett är några krampanfall och inget annat- inte tröttheten, inte känslan av att vara förvirrad, inte när man är helt borta även om folk kan se att man är där osv. När jag fick anfall nu i våras och hamnade på akuten så sa hon att det inte var så farligt. Jag tror inte att hon fattade att ett anfall på över 30 minuter är rätt dåligt för hjärnan och kroppen. Men hon är som hon är. Ser det hon vill se. Min bror var orolig vet jag, bryr sig men vill inte visa det egentligen (han känner sig svag om han visar att han bryr sig). Men just det att vissa av mina närmaste inte tar min sjukdom på allvar, det gör mig väldigt ledsen.
(Jag har förresten skrikit åt min mamma och nästan blivit helt oväns med min bror denna veckan också )

Vad ska jag med en kurator eller psykolog till när jag vanligt vis inte har några problem? Jag har inte så här stora svängningar i humöret i vanliga fall, bara nu när jag tog halva dosen i en vecka.

Jag har verkligen ingen lust att testa och byta medicin Jag får nog låsas in nånstans då utan kontakt med yttervärlden för jag blev helt förbytt när jag började med den här medicinen och det satt i några veckor. Jag var arg, jag var grälsjuk, jag var irriterad, jag var tvär, jag var ledsen och nere, jag kände att alla missförstod och hatade mig. Jag hatade å andra sidan alla andra också förstås.... Jag sa min åsikt på gott och ont och stod fr den så klart, trots motstånd och jag visade några att man inte trampar på mig, men överlag var hela perioden feeeeeeel och hemsk.

Tack för kramen!

 

[Enya]

Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Nu ska jag försöka svara lite vettigt här

Det är bara en gång av alla mina vevor på akuten som jag har diskuterat medicinering med en läkare. Det var han som dubblerade min medicindos rakt av, vilket kanske inte var hundraprocentigt bra.

Det var även han som, när jag berättade om panikångest osv. sa att det inte finns något ångestdämpande som inte är benso och därmed beroendeframkallande.

Efter akutbesöken har jag varit arg och irriterad på sjukdomen mest. Dessutom extremt trött och skör, dessutom får man ju så fruktansvärt ont i kroppen efter ett anfall - det är som världens värsta träningsvärk. En sköterska sa till mig att ett grand mal är som att springa ett maratonlopp för kroppen. Har även varit väldigt ledsen många gånger då jag oroat andra, uteblivit från jobbet och sådär - även om jag vet att jag absolut inte ska tänka så.

Jag har faktiskt inte erfarit någon viktuppgång alls av medicineringen. Nu är jag överviktig till att börja med och har inte vägt mig på femton år (jag är en sån som gärna blir besatt av siffror vilket inte är så lyckat) men jag märker ju på kläder och annat om jag har lagt på mig. Vilket jag inte har, snarare tvärtom faktiskt.

Jag fick Citalopram för att kunna sova bättre och dämpa ångesten och det har funkat. Det är ju en SSRI-medicin och jag har läst att många som tar den som hjälp mot depression känner sig avtrubbade av den men det har jag inte alls känt. Visst har jag fortfarande ett par tre dygn i månaden då jag inte sover alls, men det är bättre än att gå i flera veckor utan ordentlig sömn.

Citalopramen har även hjälpt mot den där extrema rädslan för att få anfall ute. Jag vet ju att det KAN hända, men jag går inte och förväntar mig det längre, så att säga. Det är mycket som KAN hända, jag kan snubbla över en gatsten och bryta benet eller bli påkörd av en oförsiktig bilist eller få en dörr i huvudet och få hjärnskakning... men man kan ju inte riktigt tänka så '

Illamåendet var för jefvligt ett tag men det gick över till slut - tack och lov, för jag vill minnas att jag kräktes varje dag i tre veckor. Sådär kul.

Déjà-vu:erna, ja, jösses! Jag har alltid haft mycket sådana men de har blivit mycket starkare nu. Dessutom känns det som om jag "fryser fast" när jag har en, jag väntar mig att någonting ska hända eller att någon ska säga något som jag inbillar mig att jag har hört eller sett förut, och händer inte det så blir jag som en stenstod i ett par sekunder. Störigt som sjutton

Jag har inte...tar tillbaka det förresten. Jag HAR varit hemma från jobbet p.g.a. sjukdomen en gång och det var då jag var på akuten, läkaren ville inte släppa hem mig så jag fick ligga där och vänta och vänta och vänta tills jag hade tjatat länge nog på att få åja hem. Jag ville sova, utan att bli störd av pipande saker, utan att bli väckt, ville sova BEKVÄMT och så ville jag inte sova på rygg som de tyckte utan på mage som jag tycker om att göra.

Jag kände mig rätt pigg på vägen hem, reagerade på det var inte så trött som jag förväntade mig och vi fixade hos hästen innan jag kom hem, min bror fixade hö och jag mockade undan lite skithögar. Alltså, tröttheten flög på mig så jag nästan for omkull, jag kunde knappt gå till bilen sedan och jag snubblade upp för trappan här hemma och hade inte koll på min kropp ens. Jag sov en stund och blev piggare och trodde att NU är jag nog bra, men efter en stund igen hamnade jag i sängen och där stannade jag i ett dygn, dagen efter där skulle jag till skolan igen, vi i gamla gruppen skulle ta en öl och det var VIKTIGT att jag var med eftersom jag sett fram emot det länge, på förmiddagen hade vi bara grupparbete så jag tänkte att nog är jag pigg nog för det. Jösses säger jag bara, jag var snarare mer död än levande och var ofattbart seg och långsam och satt och somnade och hängde inte med alls i diskussionerna. Att sedan ta en öl på det var nog ingen höjdare, för jag blev nog onykter... typ Men det var i trevligt sällskap i alla fall!

 

[GotAsecret]

Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Äter 200 + 200mg om dagen av lamictal för min epilepsi.
Och jag kan absolut känna igen mig i det där att man blir liksom..."efter" och hänger inte med alls.

Mindfulness har hjälpt mig massor med koncentration, humör, avslappning o.s.v.
Kanske vore något att testa?
Jag har blivit betydligt mer skärpt och många av mina "tröghetsanfall" har minskat drastiskt.
Men jag har också märkt hur mycket jag påverkas av sårbarhetsfaktorer.
Dålig sömn, dålig mat, stress (vilka i sig även framkallar ångest och det blir en hög sårbarhet) och allt detta med hjälp av psykolog som hjälpte mig se sambanden, och gav tips på hur jag kunde motverka dem/sänka sårbarheterna.
Så psykolog är kanske ingen dålig idé för din del heller?

Om jag blir utan medicin ett tag så kommer "snurret" som på beställning, jag sluddrar, får domningar i huvudet, dimsyn, enorma koncentrationssvårigheter, och hänger inte med på något alls för fem öre.
Både en och tre gånger har jag känt som att jag sitter bredvid och ser mig själv utifrån (svårt att förklara...) och det är inte alls några roliga känslor.

 

[Enya]

Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Här finns alltid fler kramar på lager De finns ett pm bort bara

Jo jag tar ju endel morfin och de blir man ju ganska trött utav men sen tar jag ju lyrica också, det är en medicin som dämpar nervtjolahoppsan som jag inte minns just nu och det dämpar ju inte bara nervsmärtorna utan även alla andra nervfunktioner också vilket leder till att man blir seg och lite "dum".
Jag försökte ta rinexin mot min nästäppa men jag blev så arg av den så jag kunde inte fortsätta ta den
Eftersom jag har haft sådana problem med min mage så har jag inte ätit ordentligt på drygt 5 månader men jag har bara tappat fem kilo iallafall. Det borde rinna av mig kilo med tanke på hur mycket jag kan äta någon nytta kan man väl få ha av eländet men närå... Kilona verkar sitta som berget.

Hur lyckades du gå ner 7 kg på en vecka? Det receptet skulle jag vilja ha Tråkigt att du gick upp 4 igen men du får se det som att gå ner 3 kg på en vecka är också himla bra

Vilken tur jag har ju!

Vad tråkigt med dina kg! Jag var sjuk den veckan och åt knappt, två knäckemackor en dag, inget nån dag osv. Så fort jag äter lite mer så glir vikten där de är liksom. Förbannat trist. Det enda som funkar är att svälta sig, men det har ju sina nackdelar också.

hur mår din mage nu förresten? Kan du äta lite bättre?

Rinexin har jag förresten aldrig blivit arg av Som tur är för det har hjälpt mig mycket mot mina öronproblem. Får problem ibland men det brukar inte sitta i så länge. Kan vakna utan hörsel nästan på ett av öronen och med hjärnan i nån dimma, men så tar jag rinexin och dimman skingras och örat blir åter mitt!