prusiluskan
Trådstartare
Suck och förtvivlan. Sonen har alltid varit lite liten i maten. Han har dock petat i sig det han behöver, och det har inte varit något bekymmer. Vissa saker har han ratat, men har ändå smakat och ätit mer av det på tallriken som tilltalat honom.
Men sedan en tid tillbaka har han mer eller mindre börjat matvägra. Igår ringde hans skolfröken (för andra gången) och uttryckte stor oro för att han inte äter. Vi har märkt samma sak hemma de senaste två månaderna. Han har börjat "ge bort" sin frukt till klasskompisar, äter i stort sett inget alls i skolan och sitter o tuggar med avsmak och stort besvär.
Vi har försökt att inte göra så stor affär av det - han har ju uppenbarligen petat i sig det han behövt tidigare. Men nu tycker skola och fritids att han börjar se håglös och mager ut. Och vi känner ju också att det börjar bli svårt att "vänta ut honom" längre.
Det svåra är att hitta ett förhållningssätt som är konsekvent. Att inte göra någon specialmat är ju enkelt i teorin. Men han är väldigt tunn just nu, och det är inte lämpligt att han går ner mer.
Min bedömning (får bedömning från barnkliniken om 10 dagar då vi har tid inbokad) är att det är något annat som bekymrar honom. Att det inte är maten som är det primära bekymret.
Han har alltid varit ett oroligt barn. Har svårt för förändringar, och gillar inte nya miljöer. Skolstarten har gått bra, men han har varit orolig och jag har valt att gå ner i arbetstid för att hans dagar på fritids inte ska bli så långa. Kort sagt - han är ett barn som verkligen är beroende av trygghet och som lätt blir stressad och nervös.
Någon som har erfarenhet av barn som pga oro får svårt att äta?
Men sedan en tid tillbaka har han mer eller mindre börjat matvägra. Igår ringde hans skolfröken (för andra gången) och uttryckte stor oro för att han inte äter. Vi har märkt samma sak hemma de senaste två månaderna. Han har börjat "ge bort" sin frukt till klasskompisar, äter i stort sett inget alls i skolan och sitter o tuggar med avsmak och stort besvär.
Vi har försökt att inte göra så stor affär av det - han har ju uppenbarligen petat i sig det han behövt tidigare. Men nu tycker skola och fritids att han börjar se håglös och mager ut. Och vi känner ju också att det börjar bli svårt att "vänta ut honom" längre.
Det svåra är att hitta ett förhållningssätt som är konsekvent. Att inte göra någon specialmat är ju enkelt i teorin. Men han är väldigt tunn just nu, och det är inte lämpligt att han går ner mer.
Min bedömning (får bedömning från barnkliniken om 10 dagar då vi har tid inbokad) är att det är något annat som bekymrar honom. Att det inte är maten som är det primära bekymret.
Han har alltid varit ett oroligt barn. Har svårt för förändringar, och gillar inte nya miljöer. Skolstarten har gått bra, men han har varit orolig och jag har valt att gå ner i arbetstid för att hans dagar på fritids inte ska bli så långa. Kort sagt - han är ett barn som verkligen är beroende av trygghet och som lätt blir stressad och nervös.
Någon som har erfarenhet av barn som pga oro får svårt att äta?