Kompisar och det sociala

[sassiball]

Om möjligheten finns, byt klass.
Ja det är inte lätt alltid med sociala koder.

Jag har själv svårt för det och mitt äldsta barn likaså. Så om det finns en vän, och de båda trivs tillsammans, varför göra det svårare än det behöver vara? Det kan bli så att ensam blir "normalt" för honom. Och det kan det ju såklart vara, det är inte fel att vara ensam, men de båda verkar ju vilja vara tillsammans o leka.

Hjälp honom, när inte pedagogerna verkar göra det .

 

[Soapbubble]

Jag kom att tänka på din son idag och undrar hur det gick? (Du kanske har uppdaterat i någon annan tråd, men jag har missat det i så fall.)

 

[Soapbubble]

@hjärter_dam Jag glömde att tagga dig i mitt förra inlägg.

 

[Kiwifrukt]

Sen på bollen, men mitt hjärta värkte verkligen för din son när jag läste tråden, jag var precis ett "sånt" barn när jag växte upp! Nu var skolan så klart annorlunda i mitten av 90-talet när jag gick i skolan, men gud vad jag hatade alla såna där påtvingade aktiviteter där de skulle sära på de som naturligt var kompisar och att man skulle lära känna andra och så vidare. Ofta hade skolan dessutom något slags mission om att de skulle framför allt sätta barn som mig (tysta, introverta barn som var ganska bundna till en eller möjligtvis två kompisar) med personer de absolut inte brukade prata med eller ha något gemensamt med överhuvudtaget (läs: brötiga killar som skrek, slog en i bakhuvudet, klagade på att man höll på med hästar och dylikt). Jag har mått så, så, så dåligt över liknande situationer och gråtit floder för att jag aldrig, inte en enda gång under tio års skoltid, fick hamna i en grupp med personer jag gillade och brukade vara med, och det har ärligt talat påverkat mig även som vuxen. Jag får nästan panik av liknande situationer, och är aldrig med om jobbet har någon sån frivillig aktivitet, just för att jag har lovat mig själv att aldrig mer utsätta mig för det.

Jag har alltid haft en kompis att ty mig till under hela skoltiden, men personerna har också varierat utifrån hur man utvecklas och så där, så klart. Det var först i sjuan-åttan som det vände för mig och jag började ha flera att kunna alternera mellan. Nian var ganska jobbig igen sen, men gymnasiet var bra (mer likasinnade).

Jag hade bytt klass på er son. Eftersom det verkar som att han även leker med kompisen till sin kompis, så är det ju faktiskt två han känner i en klassen och inte en. Om kompisen har ett större "gäng" kompisar att umgås med är det ju även naturligt om han då drar med er son så att han lär känna fler. Jag hoppas så att det löst sig för honom eftersom tråden är några månader gammal.

 

[hjärter_dam]

Oj, här har jag missat att uppdatera. Tack för alla era kloka inspel!

Under påsklovet då gruppen blev mindre (vilket passar vår son bra, han trivs bättre i mindre sällskap) började han leka med en klasskompis och sen dess har det rullat på riktigt bra med det sociala. Nu har han två kompisar i klassen som han leker med varje dag i skolan men även ett större gäng som kommer och går lite. De två närmsta kompisarna har varit hemma hos oss och lekt och han har varit hos dom, han har blivit bjuden på kalas och har också bjudit sju barn på sitt eget kalas (han fyller fö sju just idag ). Både pedagogerna och vi tycker att situationen är väldigt mycket bättre och nu finns inga tankar om att byta klass.

Vännen i parallellklassen finns fortfarande kvar till viss del men jag tror att han väljer klasskompisarna i första hand numera.

 

[Sar]

Oj, här har jag missat att uppdatera. Tack för alla era kloka inspel!

Under påsklovet då gruppen blev mindre (vilket passar vår son bra, han trivs bättre i mindre sällskap) började han leka med en klasskompis och sen dess har det rullat på riktigt bra med det sociala. Nu har han två kompisar i klassen som han leker med varje dag i skolan men även ett större gäng som kommer och går lite. De två närmsta kompisarna har varit hemma hos oss och lekt och han har varit hos dom, han har blivit bjuden på kalas och har också bjudit sju barn på sitt eget kalas (han fyller fö sju just idag ). Både pedagogerna och vi tycker att situationen är väldigt mycket bättre och nu finns inga tankar om att byta klass.

Vännen i parallellklassen finns fortfarande kvar till viss del men jag tror att han väljer klasskompisarna i första hand numera.

Så roligt att höra! Har han någon fritidsaktivitet efter skolan också? Det kan också vara en "isbrytare" och utbudet av presumtiva vänner blir större.