Monster har inget val, finns ingen husse som kan ställa till det.
Däremot yngste pojken, han var ca 10 när Monster flyttade hit. Det blev kärlek vid första ögonkastet, Monster är närmast besatt av honom. Inte så att han skulle lyda pojken över mig eller ser honom som något slags trygghet eller auktoritet, utan det är bara ren kärlek. Han vet vilka dagar det är vi som hämtar honom från skolan, han vet vilka vägar vi kör för att komma hem till honom, han känner igen hans röst på telefonen och han känner igen hans namn i konversation... När han får se honom efter de inte träffats på några dagar blir hela hunden först som gelé, han praktiskt taget smälter till en pöl av lycka, och sen blir han helt manisk och ska hämta alla leksaker i hela världen, apportera skor, väskor, mössor, sitta i knät, osv. Det finns ingen större lycka än den pojken i Monsters värld, och när matte och pojken sitter tillsammans i soffan så Monster kan knöla ner sig
mellan är nog livet komplett tror jag.
(Äldre pojken är också högt älskad, men han har inte samma band till honom. Han är större och lite mer burdus i hur han hanterar hundar, så Monster kopplar mer "spännande
" än "ååååååh
" när han ser honom. Dessutom är han vuxen nu, och inte här hemma alls lika ofta.)