S
Sockertoppen
Sv: Måste tyvärr avliva stoet
Hej
när jag fick ta bort mitt sto så fick jag lite tid på mig...så jag började vänja av tidigt...och började självmant äta tidigt av mammas mat...dock var hon ju lite äldre....men de har gått bra....dock lät jag henne inte se mamma död eller vara med...och bered dig på ett ledset föl...fast de kan klara sig med tanke på att du har andra ston med föl det hade inte jag...utan hon fick gå med mina andra hästar...och fisförnäma fröken tyckte inte att dom dög...tyvärr...första veckan efter att jag tog bort stoet (vilket gjordes hemma) så gick hon och ropade efter mamma hela tiden...när hon var ca 1 år hade jag turen att få låna ett superbra sto som fostrade henne som sin egen...utan henne vette katten vad som hänt...mitt tips är att försöka vänja av så som du gör och att få henne att äta själv alt låna som någon sa här ett annat digivande sto...det är mkt jobb och framför allt måste hon lära sig hästspråk...det är kanonviktigt...min trodde nog ett tag att hon inte var häst utan nått annat...vad vet jag....men idag kan hon prata hästspråk! *s* lycka till de behöver du och var stark...det är känslomässigt jobbigt...varje gång man ser fölis så saknar man mamma men du har en bit kvar av henne via fölet...
Hej
när jag fick ta bort mitt sto så fick jag lite tid på mig...så jag började vänja av tidigt...och började självmant äta tidigt av mammas mat...dock var hon ju lite äldre....men de har gått bra....dock lät jag henne inte se mamma död eller vara med...och bered dig på ett ledset föl...fast de kan klara sig med tanke på att du har andra ston med föl det hade inte jag...utan hon fick gå med mina andra hästar...och fisförnäma fröken tyckte inte att dom dög...tyvärr...första veckan efter att jag tog bort stoet (vilket gjordes hemma) så gick hon och ropade efter mamma hela tiden...när hon var ca 1 år hade jag turen att få låna ett superbra sto som fostrade henne som sin egen...utan henne vette katten vad som hänt...mitt tips är att försöka vänja av så som du gör och att få henne att äta själv alt låna som någon sa här ett annat digivande sto...det är mkt jobb och framför allt måste hon lära sig hästspråk...det är kanonviktigt...min trodde nog ett tag att hon inte var häst utan nått annat...vad vet jag....men idag kan hon prata hästspråk! *s* lycka till de behöver du och var stark...det är känslomässigt jobbigt...varje gång man ser fölis så saknar man mamma men du har en bit kvar av henne via fölet...