Måste man ha en relation enligt normen?

[gullviva]

Visste inte vad jag skulle döpa tråden till...

Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person.
Kanske flyttar man ihop men finns ju de som lever som särbos.

Men om man lämnat ett jättelångt förhållande och bara känner att nej, jag orkar verkligen inte börja om lära känna ngn ny... Och kanske sedan dela min nya lägenhet med en annan person.
Jag trivs i min lägenhet, som jag bara delar med mitt barn nu.
Jag är ingen för första gången i mitt vuxna liv!
Jag är för gammal för fler barn.

Visst är kärlek o närhet viktigt det kanske kommer när jag läkt helt från uppbrottet med exet. Men jag orkar inte anstränga mig jag har noll lust!

Jag träffar mitt ex regelbundet och vi har sex. Helt fantastiskt!
Vi kan umgås se en serie eller så, ha sex.. Men sedan har vi våra separata hem och liv vid sidan av.
Och just nu, u detta nu, mår jag bra av denna relation!
Ärligt vill jag inte vara ett par med honom igen, just nu. Vill inte bo tillsammans.
Vi behövde separera, ville ej känna så i början men nu förstår jag det.
Och separationen har medfört att vi inte kan släppa varandra helt.
Att vi känner att vi vill umgås.
Men utan förpliktelser.
Och vi är mer avslappnade i varandras sällskap än vi varit på mkt länge.

Men detta är nog konstigt i mångas ögon?
Kanske ser ut som vi är ihop fart särbos? Men nej vi är inte ihop. Vi har helt separata liv utanför när vi träffas.
Fast vi hörs varje dag via sms eller så ses vi. Ofta på kvällarna.

Barnet ser oss som dina föräldrar som fortfarande är mkt nära vänner.
Vi umgås oftast inte alla 3 dock.

Är vi helt galna?

 

[stjarnhimmel]

Visste inte vad jag skulle döpa tråden till...

Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person.
Kanske flyttar man ihop men finns ju de som lever som särbos.

Men om man lämnat ett jättelångt förhållande och bara känner att nej, jag orkar verkligen inte börja om lära känna ngn ny... Och kanske sedan dela min nya lägenhet med en annan person.
Jag trivs i min lägenhet, som jag bara delar med mitt barn nu.
Jag är ingen för första gången i mitt vuxna liv!
Jag är för gammal för fler barn.

Visst är kärlek o närhet viktigt det kanske kommer när jag läkt helt från uppbrottet med exet. Men jag orkar inte anstränga mig jag har noll lust!

Jag träffar mitt ex regelbundet och vi har sex. Helt fantastiskt!
Vi kan umgås se en serie eller så, ha sex.. Men sedan har vi våra separata hem och liv vid sidan av.
Och just nu, u detta nu, mår jag bra av denna relation!
Ärligt vill jag inte vara ett par med honom igen, just nu. Vill inte bo tillsammans.
Vi behövde separera, ville ej känna så i början men nu förstår jag det.
Och separationen har medfört att vi inte kan släppa varandra helt.
Att vi känner att vi vill umgås.
Men utan förpliktelser.
Och vi är mer avslappnade i varandras sällskap än vi varit på mkt länge.

Men detta är nog konstigt i mångas ögon?
Kanske ser ut som vi är ihop fart särbos? Men nej vi är inte ihop. Vi har helt separata liv utanför när vi träffas.
Fast vi hörs varje dag via sms eller så ses vi. Ofta på kvällarna.

Barnet ser oss som dina föräldrar som fortfarande är mkt nära vänner.
Vi umgås oftast inte alla 3 dock.

Är vi helt galna?

Nä det låter väl jättebra.
Jag är av inställningen att man ska leva på ett sätt som man mår bra av

Men jag märker att det verkar finnas en norm att man senast vid en viss ålder ska vara gift och ha barn "för då har man lyckats ". Att det är en prestation att ha en viss relation är så främmande för mitt tankesätt men märker att en del andra ser människor utan barn/relation som att de har misslyckats.
Jag brukade tro att vi i Sverige har starka normer kring relationer men efter att ha varit i vissa andra länder/ haft vänner I andra länder verkar vi trots allt ha det mer avslappnat än på många andra ställen.

 

[Inte_Ung]

Friends with benefits.
Och ni känner varandra väl.

Min spontana tanke är att det är ju jättebra att ni inte är osams.

I övrigt så lever man väl som man trivs bäst.
Om man kan.

 

[Catsu]

Ni är inte alls galna!
Jag har människor i min närhet som har gjort samma resa som ni. De har nog aldrig mått bättre än de gör nu

 

[Bison]

Nej, ni är inte galna. Man måste faktiskt ingenting

 

[lil-sis]

Man gör som man vill.

Så länge alla inblandade är överens.

 

[Otherside]

Det låter ju perfekt - så länge de gnagande oroskänslorna beror på att ni inte "följer normen". Den oron får man bearbeta och sen släppa.

Jag har flera väninnor som skilt sig i 50-årsåldern, smarta, snygga, aktiva kvinnor som lever sina bästa liv nu, som singlar men med vänner - och små flings då och då. De lever lättade och fria och mycket nöjda.

 

[gullviva]

Fått lite svar nu tack

Om jag nu utvecklar det hela.
Jag är alltså singel, men mår bra att träffa exet..
Vi har ett starkt band som gör att vi ej kan sluta träffas, samtidigt som vi inte "ska" vara ihop just nu..

Men om det är så att han även har känslor för en annan samtidigt?
Jag har inga förpliktelser gentemot det personen.. Är ju som sagt singel.
Ändrar detta er syn på hur jag valt att leva just nu?

 

[Tualma]

Bara alla är öppna och ärliga, så är det väl inga problem. Såklart kan det bli klyddigt med känslor, t ex svartsjuka, med fler inblandade, men det får ni hantera och förhålla er till vartefter, tänker jag.

 

[_Elly_]

Fått lite svar nu tack

Om jag nu utvecklar det hela.
Jag är alltså singel, men mår bra att träffa exet..
Vi har ett starkt band som gör att vi ej kan sluta träffas, samtidigt som vi inte "ska" vara ihop just nu..

Men om det är så att han även har känslor för en annan samtidigt?
Jag har inga förpliktelser gentemot det personen.. Är ju som sagt singel.
Ändrar detta er syn på hur jag valt att leva just nu?

Så länge han är öppen mot den andra personen om att han träffar även dig ser jag inga problem.

 

[LadyCovergirl]

Fått lite svar nu tack

Om jag nu utvecklar det hela.
Jag är alltså singel, men mår bra att träffa exet..
Vi har ett starkt band som gör att vi ej kan sluta träffas, samtidigt som vi inte "ska" vara ihop just nu..

Men om det är så att han även har känslor för en annan samtidigt?
Jag har inga förpliktelser gentemot det personen.. Är ju som sagt singel.
Ändrar detta er syn på hur jag valt att leva just nu?

Det ändrar inte min syn ett dugg. Du är inte ansvarig för vad han gör och inte gör.

 

[Ramona]

Men detta är nog konstigt i mångas ögon?
Kanske ser ut som vi är ihop fart särbos? Men nej vi är inte ihop. Vi har helt separata liv utanför när vi träffas.

Vem bryr sig om vad andra tycker? De får väl tycka att det är konstigt då. Så länge ni två är nöjda är det ju perfekt. Det är ju du som ska vara nöjd i ditt liv. Det är du som ska må bra.

 

[Bison]

Fått lite svar nu tack

Om jag nu utvecklar det hela.
Jag är alltså singel, men mår bra att träffa exet..
Vi har ett starkt band som gör att vi ej kan sluta träffas, samtidigt som vi inte "ska" vara ihop just nu..

Men om det är så att han även har känslor för en annan samtidigt?
Jag har inga förpliktelser gentemot det personen.. Är ju som sagt singel.
Ändrar detta er syn på hur jag valt att leva just nu?

Jag bryr mig inte, hans relation, hans ansvar.
Resten är upp till dig.

 

[gullviva]

Så länge han är öppen mot den andra personen om att han träffar även dig ser jag inga problem.

Nej hon vet ej om vilken typ av relation vi har.

 

[Sel]

Nej hon vet ej om vilken typ av relation vi har.

Det tycker jag personligen är märkligt och oärligt från hans sida, men det är ju hans problem.

 

[Ramona]

Nej hon vet ej om vilken typ av relation vi har.

Du får givetvis leva vilket liv du vill på de premisser du mår bra av, men jag hoppas att du skyddar dig med ditt ex. Ligger han med flera, som kanske också ligger med flera...

 

[karamelldrottningen]

Män alltså

 

[Lingon]

Fått lite svar nu tack

Om jag nu utvecklar det hela.
Jag är alltså singel, men mår bra att träffa exet..
Vi har ett starkt band som gör att vi ej kan sluta träffas, samtidigt som vi inte "ska" vara ihop just nu..

Men om det är så att han även har känslor för en annan samtidigt?
Jag har inga förpliktelser gentemot det personen.. Är ju som sagt singel.
Ändrar detta er syn på hur jag valt att leva just nu?

Jag hade inte haft dåligt samvete mot den andra som han har känslor för. Men jag hade tyckt att det var avtändande att han var med mig om samtidigt som var ihop med eller dejtade en person han hade känslor för. Om inte den andra personen visste om oss. Om hon visste om oss och var ok med det hade jag inte haft nåt problem med det!

 

[Svartkatt]

Jag kan absolut känna att det är en norm och en press att man ska ha varit ihop med någon (seriöst) och ha barn innan en viss ålder. Annars börjar folk prata och tissla och tassla. Lite ta för givet att det är nått fel på en.

Inte om man redan haft allt det där och separerar. Men om man inte har haft någon alls. Jag är själv 35 och kvinna utan man och barn. Möter fördomar hela tiden. Nästan bara av andra kvinnor, väldigt sällan av män. Men av kvinnor i alla samhällsklasser, både de ur arbetarklassen jag kommer ifrån (vars barn idag nästan är vuxna) och från medelklassen jag lyckats ta mig till karriärmässigt (som har små barn). Fast det är nog inte så mycket avsaknaden av en partner de reagerar på som avsaknaden av barn. Är man 35 och kvinna är normen jättestark att du också måste yngla av dig fort som fan.

Jag tycker personligen inte så själv. Men känner pressen gör jag. Så gott som varje dag.

 

[athena_arabians]

Fått lite svar nu tack

Om jag nu utvecklar det hela.
Jag är alltså singel, men mår bra att träffa exet..
Vi har ett starkt band som gör att vi ej kan sluta träffas, samtidigt som vi inte "ska" vara ihop just nu..

Men om det är så att han även har känslor för en annan samtidigt?
Jag har inga förpliktelser gentemot det personen.. Är ju som sagt singel.
Ändrar detta er syn på hur jag valt att leva just nu?

Nä. Var och en sköter sitt. En ska inte krångla till saker i onödan.