Mansplaining, detta märkliga fenomen.

[TinyWiny]

Hur ska man få i övrigt schyssta trevliga män att förstå att det är mansplaina de gör? Utan att då behöva få en mansplaining Det här är en seriös fråga, ingen "skitkastar"tråd, ingen "hata alla män"tråd eller "män är svin"tråd utan verkligen en seriös fråga om ett verkligt problem som berör så många. Hur ska man hantera det här och framförallt, få dem att sluta!

 

[Mia_R]

Hur ska man få i övrigt schyssta trevliga män att förstå att det är mansplaina de gör? Utan att då behöva få en mansplaining Det här är en seriös fråga, ingen "skitkastar"tråd, ingen "hata alla män"tråd eller "män är svin"tråd utan verkligen en seriös fråga om ett verkligt problem som berör så många. Hur ska man hantera det här och framförallt, få dem att sluta!

Det går inte, men det är jäkligt irriterande och i synnerhet när de upprepar det man redan sagt samtidigt som de försöker få det till att vara deras egna idéer och förslag vid möten.

 

[TinyWiny]

Det går inte, men det är jäkligt irriterande och i synnerhet när de upprepar det man redan sagt samtidigt som de försöker få det till att vara deras egna idéer och förslag vid möten.

Men det måste gå! Det kan inte vara omöjligt. Det är ju inga dårar, obildbara eller korkade personer det handlar om. Ibland tror jag att det är av gammal vana. Att de inte ens själva märker när de sätter igång men även gamla vanor går att förändra om man blir medveten om dess destruktivitet.

 

[Petruska]

Jag tänker att det är orimligt att ålägga sig själv bördan att uppfostra alla män som mansplainar, men å andra sidan vore det ju en befrielse om de slutade med det.

Jag tror att den mest generella och enklaste förklaringen till att fenomenet finns, är att män väldigt ofta har ett överdimensionierat självförtroende. De möter så mycket färre hinder av olika slag genom inte minst uppväxten, än vad kvinnor gör, så att de helt enkelt lyckas bevara den där barnsliga grejen där de är i universums centrum (vilket är både charmigt och fint när det gäller tvååringar).

Om man skulle ge sig på att försöka få dem att sluta, så tror jag att det är genom nötning: påpeka att mansplainar är vad de gör, tålmodigt, gång på gång, utan att förtröttas. Men vem fan orkar det?

 

[Mia_R]

Men det måste gå! Det kan inte vara omöjligt. Det är ju inga dårar, obildbara eller korkade personer det handlar om. Ibland tror jag att det är av gammal vana. Att de inte ens själva märker när de sätter igång men även gamla vanor går att förändra om man blir medveten om dess destruktivitet.

Den jag tänker på fattar inte ens klarspråk från våra andra manliga kollegor så han är nog ett lost case.

 

[Magiana]

Det går inte, men det är jäkligt irriterande och i synnerhet när de upprepar det man redan sagt samtidigt som de försöker få det till att vara deras egna idéer och förslag vid möten.

Och då kan man fråga: på vilket sätt skiljer sig din idé jämfört med den jag presenterade för 10 minuter sedan?

 

[Mia_R]

Och då kan man fråga: på vilket sätt skiljer sig din idé jämfört med den jag presenterade för 10 minuter sedan?

Du anar inte hur många gånger jag och andra sagt att "det var ju exakt vad jag sa nyss", "det var ju exakt vad NN sa nyss" osv.

 

[TinyWiny]

Jag tänker att det är orimligt att ålägga sig själv bördan att uppfostra alla män som mansplainar, men å andra sidan vore det ju en befrielse om de slutade med det.

Jag tror att den mest generella och enklaste förklaringen till att fenomenet finns, är att män väldigt ofta har ett överdimensionierat självförtroende. De möter så mycket färre hinder av olika slag genom inte minst uppväxten, än vad kvinnor gör, så att de helt enkelt lyckas bevara den där barnsliga grejen där de är i universums centrum (vilket är både charmigt och fint när det gäller tvååringar).

Om man skulle ge sig på att försöka få dem att sluta, så tror jag att det är genom nötning: påpeka att mansplainar är vad de gör, tålmodigt, gång på gång, utan att förtröttas. Men vem fan orkar det?

Nej det blir orimligt att själv ta ansvar för och själv förändra deras sätt om man ser det som uppfostran. Jag ser det mer som att jag sätter gränser runt mig. Att jag inte ska behöva ta eländet. Att de själva skulle vinna enormt på att sluta är en trevlig biverkning men är inget jag kan ta ansvar för. Däremot vill jag kunna påverka det som påverkar mig som person.

Möjligt men jag ser det förekomma på alla typer av självförtroende. Bra liksom dåligt. Kanske har det inte ens med självförtroende att göra utan det är en del av den så destruktiva mansrollen som de fått imatat sig sedan de var små och som blivit så naturlig att de inte märker det själva?

Ja nötning pågår, eller, jag säger ifrån när det sker i min omgivning/till mig men jag önskar att det fanns ett bättre sätt. Ett snabbare sätt.

 

[ptr]

Tänkte just på det.
Hade lite funderingar kring ett kandidatarbete som jag läst och det efterfrågades lite kritik. Men sen jag skickat några rader så inser jag att detta kan uppfattas som besservisseraktigt även om det absolut inte var tänkt så. Bara detta att anledningen att jag känner så är just för att det är en tjej som skrivit arbetet.

 

[Mia_R]

Tänkte just på det.
Hade lite funderingar kring ett kandidatarbete som jag läst och det efterfrågades lite kritik. Men sen jag skickat några rader så inser jag att detta kan uppfattas som besservisseraktigt även om det absolut inte var tänkt så. Bara detta att anledningen att jag känner så är just för att det är en tjej som skrivit arbetet.

Nu vet jag ju inte vad arbetet handlar om eller vad du skrivit, men att diskutera det som efterfrågats ser inte jag som mansplaining.

 

[ptr]

Det går inte, men det är jäkligt irriterande och i synnerhet när de upprepar det man redan sagt samtidigt som de försöker få det till att vara deras egna idéer och förslag vid möten.

Det är jäkligt svårt att ändra på då de som fräser mest om detta är några som många gånger är de värsta att bära sig åt på det viset.
Bäst är om man kan lyckas använda det som taktik - få dem att "knycka" det man just sagt och när de sitter där självgoda men nöjd min så föreslår man att eftersom vi nu tydligen är överens så gör vi så. Brukar inte falla i god jord det!

 

[ptr]

Nu vet jag ju inte vad arbetet handlar om eller vad du skrivit, men att diskutera det som efterfrågats ser inte jag som mansplaining.

Hoppas att det tas emot på rätt sätt. Det är inte arbetet i sig utan ingående material och vad de har levererat som jag påpekade om, att det finns en annan historia, men det kan hända det ligger utanför arbetet även om det kan påverka.

 

[Sol]

Tänkte just på det.
Hade lite funderingar kring ett kandidatarbete som jag läst och det efterfrågades lite kritik. Men sen jag skickat några rader så inser jag att detta kan uppfattas som besservisseraktigt även om det absolut inte var tänkt så. Bara detta att anledningen att jag känner så är just för att det är en tjej som skrivit arbetet.

Fast att mansplaina och ge konstruktiv kritik på en uppsats är väl ändå helt olika saker?

 

[ptr]

Hur ska man få i övrigt schyssta trevliga män att förstå att det är mansplaina de gör? Utan att då behöva få en mansplaining Det här är en seriös fråga, ingen "skitkastar"tråd, ingen "hata alla män"tråd eller "män är svin"tråd utan verkligen en seriös fråga om ett verkligt problem som berör så många. Hur ska man hantera det här och framförallt, få dem att sluta!

Jag tycker att det egentligen är ett olyckligt namn på en företeelse. Även om den är vanlig och har uppmärksammats just mellan män och kvinnor så är det ett allmänt problem vad gäller just retorik och har ingenting eller lite att göra med vilket kön eller social ställning de inblandade har.

Problemet med att detta och många andra tekniker som används för att vinna fördel över andra och framhäva sig själva - och där är detta med män vs kvinnor, akademiker vs arbetare mm ett allvarligt problem. Inte tal om annat!

 

[ptr]

Fast att mansplaina och ge konstruktiv kritik på en uppsats är väl ändå helt olika saker?

Beror på hur det tas emot.

 

[TinyWiny]

Hoppas att det tas emot på rätt sätt. Det är inte arbetet i sig utan ingående material och vad de har levererat som jag påpekade om, att det finns en annan historia, men det kan hända det ligger utanför arbetet även om det kan påverka.

Fast när någon ber om kritik från någon eller ber om råd från någon som kan mer om något blir det fel att se det som mansplaining när man får det. Det är inte vad det handlar om. Mansplaining handlar om ovälkommet förklarande om något som kvinnan kan mer om och mannen mindre om men där mannen trots det förklarar på ett nedlåtande sätt för kvinnan (med kontentan att hon har fel oavsett). Att fråga någon om något man har lite kunskap om och få ett nedlåtande drygt svar är såklart inte trevligt men det är inte mansplaining, då är han bara otrevlig.

 

[Sol]

Beror på hur det tas emot.

Nej, faktiskt inte. Om konstruktiv kritik tas emot som mansplaining har mottagaren ingen aning om vad någon av termerna innebär. Likaså, om den som ger konstruktiv kritik istället ägnar sig åt mansplaining behövs en lektion i vad de olika sakerna är.

 

[Petruska]

Jag tycker att det egentligen är ett olyckligt namn på en företeelse. Även om den är vanlig och har uppmärksammats just mellan män och kvinnor så är det ett allmänt problem vad gäller just retorik och har ingenting eller lite att göra med vilket kön eller social ställning de inblandade har.

Problemet med att detta och många andra tekniker som används för att vinna fördel över andra och framhäva sig själva - och där är detta med män vs kvinnor, akademiker vs arbetare mm ett allvarligt problem. Inte tal om annat!

Jag befarar att vi är snubblande nära att du börjar mansplaina oss andra om vad mansplaining är och inte är, här.

Grejen är att kön alltså spelar roll. Du drabbas inte av den form av mansplaining som TS drabbas av, och du vet därför ingenting om det från TS roll i livet.

Om du dessutom inte kan skilja mellan konstruktiv kritik på en uppsats och mansplaining, så rekommenderar jag faktiskt att du just nu ligger ganska lågt i frågan.

 

[Anders]

Hur ska man få i övrigt schyssta trevliga män att förstå att det är mansplaina de gör? Utan att då behöva få en mansplaining Det här är en seriös fråga, ingen "skitkastar"tråd, ingen "hata alla män"tråd eller "män är svin"tråd utan verkligen en seriös fråga om ett verkligt problem som berör så många. Hur ska man hantera det här och framförallt, få dem att sluta!

Seriöst? När "mansplaining" är ett påhittat och sexistiskt uttryck för nedvärdera män. Precis som du försöker nu, ingen kan ta miste på det.

 

[Petruska]

Fast när någon ber om kritik från någon eller ber om råd från någon som kan mer om något blir det fel att se det som mansplaining när man får det. Det är inte vad det handlar om. Mansplaining handlar om ovälkommet förklarande om något som kvinnan kan mer om och mannen mindre om men där mannen trots det förklarar på ett nedlåtande sätt för kvinnan (med kontentan att hon har fel oavsett). Att fråga någon om något man har lite kunskap om och få ett nedlåtande drygt svar är såklart inte trevligt men det är inte mansplaining, då är han bara otrevlig.

Man kan mycket väl få mansplaining som svar, när man efterfrågar konstruktiv kritik. I rummet kan tex finnas tio personer. Man ber om synpunkter. Oavsett kön, så är kanske 5 av de 10 kompetenta att ge konstruktiv kritik. Ändå tar en man som inte är det till orda. Det blir mansplaining, inte en fråga om hur det "tas emot".

(Obs, detta säger inget om @ptr s fall.)