”Många hästar i Sverige avlivas i onödan”

Veterinär Izabella Granswed menar att vi i Sverige förbrukar hästar på ett sätt som inte är bra. Hon menar att när hästen inte håller för det den är avsedd för så avlivas den framför att omplaceras. Där ligger Sverige efter andra länder vilket Maria Gretzer håller med om.
 
Halvt KL

Alldeles för få tar promenader med sina hästar. Men många tycker att jag är jättekonstig när jag säger att jag tar en promenad med hästarna och tror att de är skadade och rehabiliteras eller att jag är rädd för att rida. Även ridhästar som går att rida kan jag ta promenader med. Det är avslappnat och ställer inga större krav, det är ingen belastning men det är gött att komma hemifrån och se något annat. Och jag tycker att man får en bättre relation med sin häst och lär känna sin häst bättre när man går promenader.
Själv brukar jag säga att mina hästar leker hund när någon frågar varför jag inte rider🙂
 
Fast det stackarna kan ju vara även mentalt utmattade? Det händer mycket mer och finns mycket mer att hålla koll på vid en uteritt än vad det gör att harva runt i samma spår på en ridbana.

En kompis hade en tysk import som snubblade fram även om vi red på skogsvägar, han hade fullt upp med att titta överallt utom var han satte fötterna. Min holländska tog jag och gick ut i skogen med i grimman de första veckorna för att hon skulle få titta och lukta på vad hon ville, lyfta på fötterna då vi gick utanför stigarna, var aldrig några problem att rida ut på rätt ut i skogen sedan då hon var bekant med dofter, ljud och synintryck. Upplevde aldrig att hon var trött efter en uteritt, samma häst jag sedan red jakter med i full fart över stock, sten, diken och titthinder.
Eller så är det jobbigare än vad många tror att rida ut i backar än plan mark.
Ganska intressant att ha pulsklocka på sig och än roligare på hästen och att se skillnad på pulsen på plan mark och hur det ändras bara av lite lutning på backarna och här är det massa med branta backar och berg som det ska upp och ner för.

Menar inte trött som lite svettiga än vanligt och lojare i stallet efteråt utan menar dålig kondis som en häst som flåsar nästan likt en travhäst efter träning.
 
Jag tycker också att fler ridhästar borde köras in för mer varierad konditionsträning som inte behöver vara uppsutten eller på bana/böjda spår. Det är ju superkul att köra häst! :)

Nästan alla körhästar går att rida, men väldigt få ridhästar går att köra.
 
Halvt KL

Alldeles för få tar promenader med sina hästar. Men många tycker att jag är jättekonstig när jag säger att jag tar en promenad med hästarna och tror att de är skadade och rehabiliteras eller att jag är rädd för att rida. Även ridhästar som går att rida kan jag ta promenader med. Det är avslappnat och ställer inga större krav, det är ingen belastning men det är gött att komma hemifrån och se något annat. Och jag tycker att man får en bättre relation med sin häst och lär känna sin häst bättre när man går promenader.
Ja den där grunden saknas ofta. Det upptäcks först när hästen ska rehabas och inte går att leda.
 
Jag tycker också att fler ridhästar borde köras in för mer varierad konditionsträning som inte behöver vara uppsutten eller på bana/böjda spår. Det är ju superkul att köra häst! :)

Nästan alla körhästar går att rida, men väldigt få ridhästar går att köra.
Älskar att köra och körde in min första uppfödning men har typ inte kört han sedan han var 5 år (19 år nu) då det inte finns vägar här.
 
Älskar att köra och körde in min första uppfödning men har typ inte kört han sedan han var 5 år (19 år nu) då det inte finns vägar här.
Typiskt! Jag har ofta tänkt på det när jag funderar på att skaffa häst här i UK. Jag vill ju främst ha en körhäst.... men var ska jag köra?
 
Helt sant, jag har märkt enorm skillnad mellan att jobba i dressyrstall jämte hoppstall (för att inte tala om travstall). I hoppstallen Motionerade jag ute! Galoppintervaller på härlig sandbana och rejäla uteritter. I dressyrstallen fick jag skritta ut på jämna ridvägar och hålla i hatten. Jag skolade alltså inte hästarna i något av fallen, utan underhöll mellan träningar typ.
Ja, det brukar skilja lite även hur mkt man galopperar inne/på bana väldigt ofta. Både hur mkt öht och i vilket tempo etc.
Halvt KL

Alldeles för få tar promenader med sina hästar. Men många tycker att jag är jättekonstig när jag säger att jag tar en promenad med hästarna och tror att de är skadade och rehabiliteras eller att jag är rädd för att rida. Även ridhästar som går att rida kan jag ta promenader med. Det är avslappnat och ställer inga större krav, det är ingen belastning men det är gött att komma hemifrån och se något annat. Och jag tycker att man får en bättre relation med sin häst och lär känna sin häst bättre när man går promenader.
Ja, och man kan passa på att lära hästen skickas framför som del i stärka självförtroende utan människa bredvid. Man kan lära dem följa över tex diken, hoppa stockar, gå upp på olika saker etc. Jag har låtit hästar hoppa fälttävlanstrappa avsuttet i lång lina tex. Man kan träna på både att stå still och vänta och att skickas i olika riktningar och komma till människan tex.
Och man kan ju vara bussig mot hästen och varva rida och gå på långritter. Blir ju träning i att vara ok med att människan sitter av och på med. Även om man bara skrittar typ så kan hästen få mentalt och fysiskt bli trött om man kör lite långkörare. Och då får man en naturlig avslappning mentalt som går att betinga in kopplat till ridning. I jämförelse med att i högt tempo, i spänning, i hög energi etc betinga in det vid ridning.
 
Eller så är det jobbigare än vad många tror att rida ut i backar än plan mark.
Ganska intressant att ha pulsklocka på sig och än roligare på hästen och att se skillnad på pulsen på plan mark och hur det ändras bara av lite lutning på backarna och här är det massa med branta backar och berg som det ska upp och ner för.

Menar inte trött som lite svettiga än vanligt och lojare i stallet efteråt utan menar dålig kondis som en häst som flåsar nästan likt en travhäst efter träning.
Långa sugande backar brukar dessutom vara fenomenalt till att få explosiva, heta hästar att lära sig att ta sig igenom saker på annat vis än explodera och ta sig igenom det fortast möjligt. Skrittar man då upp så brukar man få en effekt som liknar att dra tungt. De kan liksom inte göra som vanligt och explodera och så är det klart. De måste segjobba sig ur det kan börja hantera andra situationer likadant och inte explodera och kasta sig genom situationer.
Jag tycker också att fler ridhästar borde köras in för mer varierad konditionsträning som inte behöver vara uppsutten eller på bana/böjda spår. Det är ju superkul att köra häst! :)

Nästan alla körhästar går att rida, men väldigt få ridhästar går att köra.
Ja, en väl inkörd häst brukar vara rätt så safe i många situationer. Jag rekommenderar gärna rädda kunder att kolla på inkörda hästar. Man vill ju inte köra en häst som slänger sig, sticker etc. Men många ridhästar som inte är inkörda uppför sig ju dessvärre så. Och jag är väldigt glad över att folk inte försöker köra in sina hästar ärligt talat. För kunskapsbristen i hur man får en häst trygg, vad som måste tränas bort och hur skulle skapa många farliga lägen. Jag har varit ute till så många som försökt köra in och sedan antingen misslyckats direkt eller varit lite väl snabba i att tro att grunden är klar med resultat där hästar stuckit, vagnar vält/åkt ner i diken/fastnat i staket/fastnat mellan träd etc. Vissa hästar har behövt avlivas av skadorna.
 
Jag tycker också att fler ridhästar borde köras in för mer varierad konditionsträning som inte behöver vara uppsutten eller på bana/böjda spår. Det är ju superkul att köra häst! :)

Nästan alla körhästar går att rida, men väldigt få ridhästar går att köra.

Min syster är amatörtravtränare och hon kommer definitivt få köra in min häst om jag köper nån. Men som skrevs, inte alltid lätt att hitta stall med bra körvägar.
 
Veterinär Izabella Granswed menar att vi i Sverige förbrukar hästar på ett sätt som inte är bra. Hon menar att när hästen inte håller för det den är avsedd för så avlivas den framför att omplaceras. Där ligger Sverige efter andra länder vilket Maria Gretzer håller med om.

Jag tycker alla hästar förtjänar att få leva sitt liv på en plats där de uppskattas, får arbeta på den nivå de kan och tas om hand på ett bra sätt. Däremot tycker jag att alternativet att avliva en häst där de förutsättningarna inte kan skapas (sjukdom, skador, andra omständigheter hos häst eller hästhållare) är ett bra alternativ och hade det bara funnits en bättre avsättning för hästkött och ett mer rimligt livsmedelskarensregelverk så skulle det fungera bättre och vi skulle kunna få ett tillskott på riktigt bra, närproducerat kött runt om i landet.

Jag har nog en annan uppfattning om hur hästar skickas runt i eviga loopar som vandringspokaler där alternativet avlivning hade varit mycket bättre för hästen. Men det kanske handlar om en annan prisklass på hästar än vad podden handlade om misstänker jag.
 
Samling sliter absolut INTE! Det är en gammal skröna som kommer av att folk inte är redo för samling och inte får till det.
När du samlar måste hästen vara lösgjord för att den ska vinkla alla leder korrekt och inte få för lite vinkling i någon och för mycket i annan. Den måste också använda bålen till att tilta bäckenet så att den sätter sig.
Många försöker samla genom att bromsa och sätta i mer energi i hästen. Då tappar den korrekt formgivning, aktiverar fel muskler, spänner sig, får inte till samling och man riskerar överansträngdhet i lederna iom att inte alla leder tar upp belastningen utan det landar mer på vissa av dem.
Korrekt samling får bort vikt från frambenen som inte har möjlighet att fjädra. Bakbenen kan fjädra och därmed stötdämpa bättre. Man bör sträva efter att hästen ska bära mer bak för att få en hållbar häst.
Men du kan inte ha spänning i en häst och få till korrekt samling. Och det är ju just det som är det svåra, lösgjordheten/balansen. Sitter det är det inte svårt att samla de flesta hästar. Det är mkt mer teknik än folk tror och mycket mindre styrka än folk tror. Du kan så klart inte rida hur länge som helst i övningarna på en icke stark häst. Men en avställd och utbildad häst orkar absolut piaffera fint en liten stund tex.
Hoppa högt sliter så klart iom att hästen landar på frambenen som inte kan fjädra.

Det som dödar de flesta ridhästar är obalans, spänning och fart. Saktare tempo ger mindre skador iom att hästen får mindre negativt påslag så att säga i balanskontot som är på minus.
Sen är ju hästar olika känsliga. Min första ponny red jag väl som skit under ganska många år utan att han blev skadad. Och han blev ju 30 år och reds in i det sista. Det var förmodligen ren tur och tålig häst i ca 10 år. :laugh:
Många rehabhästar jag haft kräver ju en otroligt mer noggrann sjukgymnastisk träning.
Håller med. För mig som superamatör (och lyckats rida sönder en häst) så har jag varken läst eller fått höra av duktiga och mer kompetenta människor om just farten. Aldrig nånsin har någon tränare, lärare eller erfarna vänner pratat om detta utan tvärtom, framåt framåt framåt framåt. Vad som än händer ska det gå framåt! Fort! Och klart ska hästen framåt men nu fattar jag skillnaden på framåt och framåt "på riktigt". Och vad som är framåt i olika moment. Detta jagande vid longeringar, jagande av barn på ridlektioner osv.

Jag började förstå detta med fart när jag tog ut en tränare med Equiband. Bandet i sig gillade jag men även lektionen i balans och fart. Snacka om ögonöppnare.

Men en fråga som du kanske kan svara på, jag upplever att min häst (som jag ridit sönder), slår i sina hovar när hon går. alltså verkligen "sätter ner framhovarna jättehårt" och framförallt en av de. Varför, hur och vad kan jag göra åt det? (fånghäst med "jobbiga" framhovar, född i framvikt).
 
Håller med. För mig som superamatör (och lyckats rida sönder en häst) så har jag varken läst eller fått höra av duktiga och mer kompetenta människor om just farten. Aldrig nånsin har någon tränare, lärare eller erfarna vänner pratat om detta utan tvärtom, framåt framåt framåt framåt. Vad som än händer ska det gå framåt! Fort! Och klart ska hästen framåt men nu fattar jag skillnaden på framåt och framåt "på riktigt". Och vad som är framåt i olika moment. Detta jagande vid longeringar, jagande av barn på ridlektioner osv.

Jag började förstå detta med fart när jag tog ut en tränare med Equiband. Bandet i sig gillade jag men även lektionen i balans och fart. Snacka om ögonöppnare.

Men en fråga som du kanske kan svara på, jag upplever att min häst (som jag ridit sönder), slår i sina hovar när hon går. alltså verkligen "sätter ner framhovarna jättehårt" och framförallt en av de. Varför, hur och vad kan jag göra åt det? (fånghäst med "jobbiga" framhovar, född i framvikt).

Förutom att jobba på att lära in hur hästen ska sätta vikten mer på bakdelen (jag själv tränar in det med "akademiskt markarbete"), ta en titt på hur hovarna ser ut på alla fyra.

Dom är inte lätta att hitta, men ni kanske behöver hjälp av en hovis som är på riktigt erfaren av att rehabba fånghovar tillbaka till normala hovar. 1-2 år efter att fånganfallet hävdes ska du inte kunna se att hästen haft fång - men tyvärr hamnar en hel del hästar i en sorts permanent fulhovstillstånd för att många saknar kunskapen om hur man odlar ut en frisk hov (i motsats till att tåkapa och tycka att det räcker så). Går din häst runt med stora obalanser och rejäl tåkapning blir hela rörelsemönstret påverkat.

Och det finns en uppsjö av hovbeslag numera, speciellt flexibla limskor har det nyligt kommit massvis med. Det är inte ett antingen/eller med barfota/järn längre. Hitta det som funkar för din häst, alternativen finns.
 
Förutom att jobba på att lära in hur hästen ska sätta vikten mer på bakdelen (jag själv tränar in det med "akademiskt markarbete"), ta en titt på hur hovarna ser ut på alla fyra.

Dom är inte lätta att hitta, men ni kanske behöver hjälp av en hovis som är på riktigt erfaren av att rehabba fånghovar tillbaka till normala hovar. 1-2 år efter att fånganfallet hävdes ska du inte kunna se att hästen haft fång - men tyvärr hamnar en hel del hästar i en sorts permanent fulhovstillstånd för att många saknar kunskapen om hur man odlar ut en frisk hov (i motsats till att tåkapa och tycka att det räcker så). Går din häst runt med stora obalanser och rejäl tåkapning blir hela rörelsemönstret påverkat.

Och det finns en uppsjö av hovbeslag numera, speciellt flexibla limskor har det nyligt kommit massvis med. Det är inte ett antingen/eller med barfota/järn längre. Hitta det som funkar för din häst, alternativen finns.
Jag har en jättebra hovslagare och jag vågar inte ändra något för så fin hon är i hovarna nu har hon inte varit på länge. Vi har hållit på med hennes hovar stor del av livet, många hovslagare, många kliniker, många beslag. Många tappskor (4-5 i veckan) i många år. Hon har efter första fånganfallet haft vad jag kallat återkommande anfall 1-2 gånger om året (sen 2018) men sista gången sa veterinären "det är något som inte stämmer", hästen blir superhalt, metacam 2-3 dagar, sen är det över. Så började skriva dagbok, börja studera hästen i hagen osv. Senaste gången ringde min veterinär nu en annan veterinär som är hovslagare också och de tittade på alla bilder från 2018 och framåt, på alla symtom, på hästen osv. När hästen gipsades rörde den sig otroligt fint. De har undrat lite nu om det är något galet med djupa böjsenan som fäster i hovbenet. Något i fästet som gör att blir det översträngt blir det "fång".
Sen vi har ändrat hagen (nu kan inte hästen springa race upp o ner från branta kullar och göra slide stops), haft ute en annan hovslagare som skott med sulor så peppar peppar har hon inte varit halt eller haft värme. Men hovarna är spröda och känsliga.
Limskor har vi provat men de sitter inte kvar. Barforta med boots har varit hemskt, rida med boots slutade i förskräckelse (gick omkull i skritt) osv. Hon behöver lära sig att skjuta bak vikten men jag är för inkompetent. Och det verkar inte finnas någon i närheten som kan heller. Hon rids inte, jag vågar inte riskera något.
Men jag har märkt att hon liksom slår i framhovarna i marken när vi är ute på promenader.
 
Jag har en jättebra hovslagare och jag vågar inte ändra något för så fin hon är i hovarna nu har hon inte varit på länge. Vi har hållit på med hennes hovar stor del av livet, många hovslagare, många kliniker, många beslag. Många tappskor (4-5 i veckan) i många år. Hon har efter första fånganfallet haft vad jag kallat återkommande anfall 1-2 gånger om året (sen 2018) men sista gången sa veterinären "det är något som inte stämmer", hästen blir superhalt, metacam 2-3 dagar, sen är det över. Så började skriva dagbok, börja studera hästen i hagen osv. Senaste gången ringde min veterinär nu en annan veterinär som är hovslagare också och de tittade på alla bilder från 2018 och framåt, på alla symtom, på hästen osv. När hästen gipsades rörde den sig otroligt fint. De har undrat lite nu om det är något galet med djupa böjsenan som fäster i hovbenet. Något i fästet som gör att blir det översträngt blir det "fång".
Sen vi har ändrat hagen (nu kan inte hästen springa race upp o ner från branta kullar och göra slide stops), haft ute en annan hovslagare som skott med sulor så peppar peppar har hon inte varit halt eller haft värme. Men hovarna är spröda och känsliga.
Limskor har vi provat men de sitter inte kvar. Barforta med boots har varit hemskt, rida med boots slutade i förskräckelse (gick omkull i skritt) osv. Hon behöver lära sig att skjuta bak vikten men jag är för inkompetent. Och det verkar inte finnas någon i närheten som kan heller. Hon rids inte, jag vågar inte riskera något.
Men jag har märkt att hon liksom slår i framhovarna i marken när vi är ute på promenader.
Har du provat att gå över bommar? Det kan göra att de hittar sina muskler i bakdelen. Börja med bommar på marken och höj allteftersom hästen klarar det.
Att göra "hörnpasseringar" vid hand är också ett bra sätt att hitta och stärka bakdelen. Flytta hästen stillastående i 45 grader. Gå rakt 10-20 meter och gör om. Viktigt att verkligen se till att hästen flyttar lugnt och metodiskt, annars sliter det bara. I början gör man vardera övningen i fem minuter bara och gärna gå en promenad och göra fem minuter till sedan också länger man tiden allteftersom hästen blir starkare.
 
Jag har en jättebra hovslagare och jag vågar inte ändra något för så fin hon är i hovarna nu har hon inte varit på länge. Vi har hållit på med hennes hovar stor del av livet, många hovslagare, många kliniker, många beslag. Många tappskor (4-5 i veckan) i många år. Hon har efter första fånganfallet haft vad jag kallat återkommande anfall 1-2 gånger om året (sen 2018) men sista gången sa veterinären "det är något som inte stämmer", hästen blir superhalt, metacam 2-3 dagar, sen är det över. Så började skriva dagbok, börja studera hästen i hagen osv. Senaste gången ringde min veterinär nu en annan veterinär som är hovslagare också och de tittade på alla bilder från 2018 och framåt, på alla symtom, på hästen osv. När hästen gipsades rörde den sig otroligt fint. De har undrat lite nu om det är något galet med djupa böjsenan som fäster i hovbenet. Något i fästet som gör att blir det översträngt blir det "fång".
Sen vi har ändrat hagen (nu kan inte hästen springa race upp o ner från branta kullar och göra slide stops), haft ute en annan hovslagare som skott med sulor så peppar peppar har hon inte varit halt eller haft värme. Men hovarna är spröda och känsliga.
Limskor har vi provat men de sitter inte kvar. Barforta med boots har varit hemskt, rida med boots slutade i förskräckelse (gick omkull i skritt) osv. Hon behöver lära sig att skjuta bak vikten men jag är för inkompetent. Och det verkar inte finnas någon i närheten som kan heller. Hon rids inte, jag vågar inte riskera något.
Men jag har märkt att hon liksom slår i framhovarna i marken när vi är ute på promenader.

Har du testat att lära in "crunches"? Det är en ganska enkel trickträning men gör mycket för kroppsmedvetenheten.

Det finns rätt mycket övningar man kan göra från marken för att öka kroppsmedvetenhet, inom flera olika skolor. Allt från Svensk Hästrehab till akademikerna, western vid hand och klickerfolket.
 
Har funderat länge på om jag ska skriva ett inlägg eller inte…

Frågan är jättesvår. Jag tror att i princip alla hästar kan bli friska från de flesta skador. Oftast är det tid som behövs, mycket tid.

Men, alla har inte den möjligheten. Det kostar mycket att ha häst, att rehabilitera en häst kostar ännu mer. Många har dessutom inte möjlighet till lösdrift utan bara en grushage där hästen gör x timmar per dag.

Många hästar mår inte bra av att vila, boxvila är för en del hästar tortyr. Även ”vanlig” vila med hage ett par timmar per dag klarar inte alla hästar av.

Jag har själv tagit bort en häst som nog hade kunnat bli frisk. Men hon blev totalt galen av vila och då gick hon ändå på lösdrift. Efter en månads vila kunde inte ens jag hantera henne. Hon höll på att ta död på både mig och veterinären. Boxvila var inte att tänka på. Dels matvägrade hon och dels höll hon på att sparka sönder boxen.

Den sista hästen jag hade gav jag till sist bort till garanterat gott hem. Här var situationen annorlunda. Jag visste att hästen kunde bli helt återställd, han stod hyfsat snällt på boxvila och sjukhage, men här var det jag som blev less. Varje månad kostade han mig minst 15 000 kronor. Jag har hög lön och har råd, men tillslut kom jag till en gräns där JAG inte orkade något mer.

Med det sagt menar jag att man inte ska ha dåligt samvete för att man ger upp. Ibland (oftast) är det för hästen egen skull. Ibland är det för ens egen skull.

En död häst lider inte och riskerar inte att bli en vandringspokal.

Jag är mer orolig för de som avlivar för sent än de som avlivar för tidigt.
 
Håller med. För mig som superamatör (och lyckats rida sönder en häst) så har jag varken läst eller fått höra av duktiga och mer kompetenta människor om just farten. Aldrig nånsin har någon tränare, lärare eller erfarna vänner pratat om detta utan tvärtom, framåt framåt framåt framåt. Vad som än händer ska det gå framåt! Fort! Och klart ska hästen framåt men nu fattar jag skillnaden på framåt och framåt "på riktigt". Och vad som är framåt i olika moment. Detta jagande vid longeringar, jagande av barn på ridlektioner osv.

Jag började förstå detta med fart när jag tog ut en tränare med Equiband. Bandet i sig gillade jag men även lektionen i balans och fart. Snacka om ögonöppnare.

Men en fråga som du kanske kan svara på, jag upplever att min häst (som jag ridit sönder), slår i sina hovar när hon går. alltså verkligen "sätter ner framhovarna jättehårt" och framförallt en av de. Varför, hur och vad kan jag göra åt det? (fånghäst med "jobbiga" framhovar, född i framvikt).
Ja, och högt tempo maskerar också obalans. De vinglar inte lika lätt i sidled om de skottar på framåt. Men de hänger i bogarna fortfarande i många fall. Så för en hel del blir det rätt tydligt om man drar ner tempot i trav tex och fokuserar på att rida enligt en viss linje en bra bit innanför spåret. Än mer om man gör det enhändigt eller med mindre kontakt i tygeln än man brukar. För vissa vinglar det rejält, förutsatt att man kommer ihåg att rida på linjen som man planerar en bra bit framför sig.

Det är rätt invecklat att förklara ändra om rörelsemönster när man inte är van vid det mer omfattande signalsystemet och systemet öht. 😅
Kortfattat så handlar det om balans, lösgjordhet och aktivera rätt muskelkedjor. Vissa hästar rasslar runt i gruset markbundet när de är i obalans. Det skvätter grus och rasslar. Vissa lyfter mer och dammar i hovarna hårt. Det kan leda till skador.
Man måste kika på individen för att se varför just de rör sig som de gör och se vad mer som sker än just att de dammar i hovarna. För det är ju ett symptom på ngt i resterande kropp.
Jag vet inte varför jag fått för mig att du har fullblod. Stämmer det eller är jag ute och cyklar?
Jag har rehabat rätt många fullblod som lite grann vaggar fram. Syns mest i skritt att de sätter ut frambenen ngt och inte välver och öppnar upp kroppen så att de kan göra framåtrörelsen rakt under kroppen och landa korrekt. De för benen ngt utåt, ställer ner lite utanför där det borde vara och eftersom benet är utanför kroppen blir belastningen också ökad när de drämmer ner hoven och häver all vikt på frambenet som är i marken i stället för att arbeta genom kroppen och skicka vikten bakåt. Samma syns en hel del på andra raser med. Men fullblod tycker jag just detta är rätt vanligt på.
Där lär jag in ett signalsystem för att kunna påverka formgivning öht med även ena frambenet i taget, först inner fram och sedan ytter. Så kan man lära hästen att hålla sina framben, bogar och balansen i manken där man vill och där det är sunt.
De brukar ta med sig det ut i hagen så att säga sen efter ett tag. Det går att förändra en hästs kroppshållning rejält med rätt träning. De kan ju bli ett gäng cm högre i manken om man inte rider ner dem i bogarna. Bålen hänger i en muskelgunga och sitter inte fast i leder. Så om man lär dem att inte spänna underhalsen och suga upp den(vilket de kan göra om de är i balans) och lär dem flytta vikten bakåt så kan framdelen komma upp flera cm. Man vill att de ska lära sig släppa ut halsen ur manken och sträva fram med hjässan med halsen väld korrekt. Då kan den upplevas som högre ansatt. Och längre. Man vill få hästen längre framför sadeln. Samma med att bogarna då lägger sig när hästen är i balans och inte spänner sig utan kan bredda sig mellan frambenen och hästen får annan bogvinkel. De kan upplevas som att själva "kroppsklumpen" mellan bröst och deras sittben blir kortare iom att musklerna i bålens undersida aktiveras och buken/ryggen inte hänger. Då får man in bakbenen under hästen.
Givetvis har hästarna olika förutsättningar! Men i många fall kan man ändra mycket. Och generellt mår de bra av att avlasta fronten.
Här på första bilden är min kusling när han skulle börja utbildas som färdigvuxen. Jag sitter som en skadeskjuten cowboy iom galet ont i knävecken av nya stövlar och lyssnar när tränaren gör en utläggning. Hade jag bara tagit tyglarna där hade det inte sett så mkt roligare ut än det gör då han står där. Han hade dragit ihop halsen åt fel håll och allt hade varit välvt åt fel håll både hals och bål. Bild två är väl ca 1,5 år senare när hästen är på ca MSV C nivå plus lite tramp etc, dvs inte särskilt utbildad. Men skolad i form av omfattande hjälpgivningssystem för att påverka alla kroppsdelar. Han har en del jox i kroppen som gör att han av naturen har en benägenhet att hamna i osunt rörelsemönster om han inte får hjälp genom träningen. Får han inte det är både jag, tränare, sambo(kiro), vet, tandis etc övertygade om att han skulle både gå sönder och bli farlig(igen). Han fick gå en hel del för hand i början och jag jobbade med de individuella issues han hade.
Man ser att manken/fronten kommit upp, han är inte nerkörd i bogarna, bogarna ligger mer, halsen har kommit ut mer och är mer korrekt formad, han söker så bra kontakt han kunde med tygeln iom oupptäckt bettfel, han har aktiverat bålen, benen är automatiskt mer under även fast jag inte gjort en korrekt halt utan bara slafsat till ett trött stopp efter när jag lyssnar på tränaren och fipplar med min handske.
Det var gott om jobb kvar så klart! Det är det ju alltid. 😅 Men man ser ändå skillnad i hur hästen ser ut i kroppen.

Potatisar och hals ur manke bakben in.webp
 
Har du testat att lära in "crunches"? Det är en ganska enkel trickträning men gör mycket för kroppsmedvetenheten.

Det finns rätt mycket övningar man kan göra från marken för att öka kroppsmedvetenhet, inom flera olika skolor. Allt från Svensk Hästrehab till akademikerna, western vid hand och klickerfolket.
Att rygga/backa för hand längre sträckor med hästen iaf hyfsat på tygeln kan vara kanon för att hjälpa en outbildad häst få in tekniken med att få in bakbenen under sig. Man går så pass sakta bakåt att det blir så långa kliv som möjligt och man gör det ett gäng meter åt gången så att man känner att hästen faktiskt kommer in i att vinkla bak avspänt under några meter som minst.
Kanon även för hästar som tex har en framtung galopp och man vill galoppera innan hästen är skolad. Man ryggar och fixar lite och hästen brukar kunna vara mer på bakdelen. Speciellt om man kan fatta ur en sådan satt ryggning.
 
Sen har vi en till grej som påverkar hållbarheten. Vi har avlat fram hästar som är mer överrörliga. De är mer balanskänsliga. Min tex är en sådan även om han är av äldre stam. Det är en hel del högt blod några led tillbaks som slagit igenom i hans lilla huvud, känslighet och överrörlighet. Plus att han har en liten, platt pyttemun där alla stora tänder inte riktigt får plats. Ihop med bettproblematik som måste åtgärdas av tandläkare som kan det. Jag har haft tandutbildade veterinärer på mina hästar förut. Ingen hittade hans fel. Nu med utländsk-utbildad tandis så har han inte ont i munnen. Och jag fick en ny häst där inte exakt varenda millimeter behövde vara en ryttarprodukt utan där man har lite mer felmarginaler och normal respons.
Sådana hästar går lättare sönder.
Vi har idag mycket andra munnar än gamla militärstammen. De munnarna kan kräva mer avancerad tandvård för att undvika bettproblem och smärta. Det kan också vara knepigare att hitta bett som passar.
Har hästen ont i truten kan man få problem i nacke och sedan av det i resten av kroppen.
Hästen måste kunna skjuta ut underkäken för att kunna ställa i nacken. Då måste tänderna vara biomekaniskt korrekta för att inte låsa käken. Och man ska inte heller låsa käken med nosgrimma.
Har den ont i truten blir den också svårare att få att gå fram till handen/korrekt formges. Det kan ge problem i halskotpelare och rygg om man rider så.
Vi har också mycket fler hästar som inte har de där 3 fingrars bredd mellan ganash och atlaskotan som man var mkt noga med förut vid avel. Det kan då bli så att nerver kläms där när man rider i fel form eller med för mkt i handen.
Min häst är tyvärr inte helt ovanlig. Han har max 1 fingers bredd på ena sidan. Kanske ngt mer på andra. Det ger inte mkt utrymme till felmarginal.
Min tandis har gjort så att min häst kan släppa ner underkäken ngt mer och skapar då mer utrymme vid ganashen.
På honom är det alltså jätteviktigt att rida så att hästen välver halsen korrekt och då öppnar upp ganashvinkeln så gott det går.
De hästar som går ihopklämda kan ofta få spänningar i resten av kroppen och då kan hältor eller ryggproblem uppstå.

Det är så mycket som kan påverka hältor/smärtproblematik i hela hästens kropp.

Just därför hade man spetskompetens inom så många olika områden i projektet sambon jobbade med i DK för försäkringsbolagets "sista chans-hästar".
Veterinär behandlade först akuta inflammationer etc, hovis fixade sen hovar, tandläkare med specialistkompetens fixade sen biomekaniskt korrekt munjobb så hästen kunde både tugga och röra sig normalt, kiropraktor behandlade häst för att få den utan låsningar/nollad/liksidog/få liksidiga reflexer i nervsystemet och gjorde detsamma på ryttare, sen gav fysioterapeut häst och ryttare övningar för att jobba sundare ihop med rehabtränare som hade vattenband, vibrationsplatta etc. De jobbade i team och det var många hästar som räddades och kom tillbaks i full träning.
Det kan ju krävas ett väldigt helhetsomtag för att vända allt.
Och det kan ju vara för dyrt, ta för lång tid etc för många. Plus att i Sverige finns inte riktigt motsvarigheten.
 
Ja, och högt tempo maskerar också obalans. De vinglar inte lika lätt i sidled om de skottar på framåt. Men de hänger i bogarna fortfarande i många fall. Så för en hel del blir det rätt tydligt om man drar ner tempot i trav tex och fokuserar på att rida enligt en viss linje en bra bit innanför spåret. Än mer om man gör det enhändigt eller med mindre kontakt i tygeln än man brukar. För vissa vinglar det rejält, förutsatt att man kommer ihåg att rida på linjen som man planerar en bra bit framför sig.

Det är rätt invecklat att förklara ändra om rörelsemönster när man inte är van vid det mer omfattande signalsystemet och systemet öht. 😅
Kortfattat så handlar det om balans, lösgjordhet och aktivera rätt muskelkedjor. Vissa hästar rasslar runt i gruset markbundet när de är i obalans. Det skvätter grus och rasslar. Vissa lyfter mer och dammar i hovarna hårt. Det kan leda till skador.
Man måste kika på individen för att se varför just de rör sig som de gör och se vad mer som sker än just att de dammar i hovarna. För det är ju ett symptom på ngt i resterande kropp.
Jag vet inte varför jag fått för mig att du har fullblod. Stämmer det eller är jag ute och cyklar?
Jag har rehabat rätt många fullblod som lite grann vaggar fram. Syns mest i skritt att de sätter ut frambenen ngt och inte välver och öppnar upp kroppen så att de kan göra framåtrörelsen rakt under kroppen och landa korrekt. De för benen ngt utåt, ställer ner lite utanför där det borde vara och eftersom benet är utanför kroppen blir belastningen också ökad när de drämmer ner hoven och häver all vikt på frambenet som är i marken i stället för att arbeta genom kroppen och skicka vikten bakåt. Samma syns en hel del på andra raser med. Men fullblod tycker jag just detta är rätt vanligt på.
Där lär jag in ett signalsystem för att kunna påverka formgivning öht med även ena frambenet i taget, först inner fram och sedan ytter. Så kan man lära hästen att hålla sina framben, bogar och balansen i manken där man vill och där det är sunt.
De brukar ta med sig det ut i hagen så att säga sen efter ett tag. Det går att förändra en hästs kroppshållning rejält med rätt träning. De kan ju bli ett gäng cm högre i manken om man inte rider ner dem i bogarna. Bålen hänger i en muskelgunga och sitter inte fast i leder. Så om man lär dem att inte spänna underhalsen och suga upp den(vilket de kan göra om de är i balans) och lär dem flytta vikten bakåt så kan framdelen komma upp flera cm. Man vill att de ska lära sig släppa ut halsen ur manken och sträva fram med hjässan med halsen väld korrekt. Då kan den upplevas som högre ansatt. Och längre. Man vill få hästen längre framför sadeln. Samma med att bogarna då lägger sig när hästen är i balans och inte spänner sig utan kan bredda sig mellan frambenen och hästen får annan bogvinkel. De kan upplevas som att själva "kroppsklumpen" mellan bröst och deras sittben blir kortare iom att musklerna i bålens undersida aktiveras och buken/ryggen inte hänger. Då får man in bakbenen under hästen.
Givetvis har hästarna olika förutsättningar! Men i många fall kan man ändra mycket. Och generellt mår de bra av att avlasta fronten.
Här på första bilden är min kusling när han skulle börja utbildas som färdigvuxen. Jag sitter som en skadeskjuten cowboy iom galet ont i knävecken av nya stövlar och lyssnar när tränaren gör en utläggning. Hade jag bara tagit tyglarna där hade det inte sett så mkt roligare ut än det gör då han står där. Han hade dragit ihop halsen åt fel håll och allt hade varit välvt åt fel håll både hals och bål. Bild två är väl ca 1,5 år senare när hästen är på ca MSV C nivå plus lite tramp etc, dvs inte särskilt utbildad. Men skolad i form av omfattande hjälpgivningssystem för att påverka alla kroppsdelar. Han har en del jox i kroppen som gör att han av naturen har en benägenhet att hamna i osunt rörelsemönster om han inte får hjälp genom träningen. Får han inte det är både jag, tränare, sambo(kiro), vet, tandis etc övertygade om att han skulle både gå sönder och bli farlig(igen). Han fick gå en hel del för hand i början och jag jobbade med de individuella issues han hade.
Man ser att manken/fronten kommit upp, han är inte nerkörd i bogarna, bogarna ligger mer, halsen har kommit ut mer och är mer korrekt formad, han söker så bra kontakt han kunde med tygeln iom oupptäckt bettfel, han har aktiverat bålen, benen är automatiskt mer under även fast jag inte gjort en korrekt halt utan bara slafsat till ett trött stopp efter när jag lyssnar på tränaren och fipplar med min handske.
Det var gott om jobb kvar så klart! Det är det ju alltid. 😅 Men man ser ändå skillnad i hur hästen ser ut i kroppen.

Visa bifogad fil 122682
Wow! Tack för svar. Jag har ett fullblod men det är inte hon som dammar ner hovarna. Fullblodet snubblar mer ;) Men hon känns väldigt sliten i kroppen faktiskt, fick föl -22 och hittade nog sin nya roll där. Nu skrittas hon ibland helt kravlöst barbacka i skogen. Världens bästa fullblod. Så känslig, het och nära stress men samtidigt så mild, så uppmärksam på känslor, människoälskande och älskar när man rör vid henne.

Hästen som dammar hovarna är en SWB men med hyfsat stor fullblodsandel. Motsatt till fullblodet är hon som en tonåring som aldrig växer upp. Man skrattar ofta för allt jävelskap hon håller på med får man ta. Men kroppen är inte med henne. Hon har aldrig varit igång på riktigt en längre period. Gått ”sönder” varje gång. Står gärna under sig (men nu sen nya hovisen avlastar hon inte ena fram som innan, lycka!) och troligtvis aldrig varit funktionell bak (problem med outvecklat bakknä som ung). Har inte naturlig hållning utan hänger framåt. Tror mycket hade ändrats om jag hittar funktionell träning men jag vet ingen här. Lär mig varje dag men är ju amatör.
Till o med min kompis som ridit i 40 år säger ”varför dammar hon i hovarna så fruktansvärt hårt?”.
Jag ska prova filma nästa gång.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag hoppas kunna bolla lite tankar med andra hästkunniga här. Jag, min man, och vår 17-åriga dotter kommer inom kort att flytta till en...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
6 835
Senast: mamman
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Ok varning för långt och veligt inlägg här nu, men behöver få skriva av mig känner jag. Kanske att när jag ser saker och ting på pränt...
Svar
14
· Visningar
1 223
Senast: Görel
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har sagt det förr. Jag har mitt drömboende. Det har allt jag önskar mig. Eller ja, jag skulle behöva ett bättre rum att slunga...
Svar
11
· Visningar
1 456
Senast: Wille
·
Hästvård Hej! Igår var vi med vår nyinköpta valack på Strömsholm för en TMS. Jag som inför det här besöket letade information om denna...
Svar
8
· Visningar
4 863
Senast: Jamtland
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp