Jag både håller med och inte.
Jag är ju verksam en hel del inom rehab, problemlösning och dressyr. Och sambo som kiro i team med vet/tandis/sjukgymnast/kiro/hovis/rehabtränare etc åt DKs största försäkringsbolag som ”sista chansen”.
Och ja, jag håller med om att för många hästar avlivas. Vi som är yrkesverksamma antingen i form av tränare, tandläkare, kiro, tandis, vet etc pratar en del om det. Många veterinärer är eniga om att ca 90% som man avlivar är för att ryttaren rider sönder hästen.
Ja det avlivas för mycket! Men tyvärr ser jag inte tillräckligt många vettiga ställen att omplacera hästarna till.
Vissa av dem kräver sjukgymnastiskt upplägg i ridningen och en riktad träning som gemene man inte kan. Och det finns för få tränare som kan lära ut hållbar träning/sjukgymnastisk ridning. Samtidigt som folk tror att tränarna är bra.
Jag har tränat hästar med problematik som absolut skulle vara symptomfria hos mig och jag vet inte hur många hästar folk velat ge mig genom åren pga det. Samma med duktiga kollegor. Men det går ju liksom inte.
När man står där med ägare till känslig, utåtagerande häst med medicinska fynd så är det svårt att att rekommendera att sälja. Speciellt som man jobbat med en uppsjö sådana hästar som folk inte märker har ont, tycker är dum och plågar igenom saker hästen inte vill IOM att det gör ont etc. Den får byta ägare gång efter gång under kort tid.
Avlivas den så slipper den ju iaf det. För det är få som är duktiga som köper sådana hästar.
Jag ser nog problemet som att folk måste lära sig rida bättre och i många fall ändra fokus/plan. Ta lektioner och var inte så extremfixerad på tävling. Sätt grunderna, lär dig rida hästen lösgjord i balans. Allt för många vill rida svårare saker än de klarar. Och då blir det på bekostnad av lösgjordhet och balans.
Plus att folk måste lära sig varför det anses farligt att rida på ridbanan för mkt. Alla säger att böjda spår sliter. Det är bullshit! Det som sliter är att folk inte har system att påverka balansen i manken och hästen blir hängande på inner fram i böjda spår. Det sliter, obalansen.
Det gör folk onödigt rädda för böjda spår. Böjda spår är ju början till skolor. Och det man vill med en ridhäst är ju att den bär mer bak för att undvika skador. Det finns ingen samlande övning som är rak. Eller som ger korrekt effekt i spänning/hästen inte är lösgjord.
Sen ska folk rida ut IOM att alla säger att det är bra att variera/slippa böjda spår. Hästen kommer inte automatiskt bära upp sig och ryttare bättre för att man rider rakt fram på hyfsat platt underlag. Ska hästen naturligt på grund av terrängen balansera upp sig måste det vara rätt mycket mer terräng än de flesta rider i.
Vi gör alla en massa fel. Men för att vi ska bli bättre måste vi ju få veta vad vi gör fel och varför.
Många har en knepig bild av vad som bör göras för att hålla hästar friska.
Det behövs mer utbildning av både tränare och gemene man om hållbarhetsträning.
