Mammor!

[Hoppla10]

Sv: Mammor!

Hoppsan det blev fel och sedan dubbelt

 

[Hoppla10]

Sv: Mammor!

Min sambo är medveten om hur jag känner, men jag tror inte att han till fullo kan förstå ändå. Jag tror dock att han kommer att säga ifrån till sin mor om hon blir allt för närgången och lägger sig i när det inte passar. (Jag kommer att be honom om det.. ) Själv har jag inte riktigt kommit henne så nära att jag kan prata fritt på det sättet. Jag är jätterädd för att trampa folk på tårna..

Är din svärmor rädd för att trampa dig på tårna? Om hon säger vad hon vill och känner för till dig så få hon tåla att du gör likadant till henne. Tänk såhär: Jag är precis lika vuxen som henne och kräver precis samma respekt som hon kräver.

 

[cafu]

Sv: Mammor!

Men när man ska tvätta dem då, då måste man ju ta bort blöjan?

Min son pinkar inte direkt utan bara om det tar för lång tid att byta blöjan! Så oftast klarar man sig om man kan göra det i racerfart

Min kompis jobbar som barnsköterska. Och hon sa ett knep med småpojkar som kissade på en när man skulle byta blöja. Man lägger dom på skötbordet, öppnar blöjan helt, därefter lägger man över blöjan snabbt igen över snoppen...då kissar dom i blöjan. Sen äre bara å byta. Då slipper man ju handdukar hela tiden. öppna-stäng-öppna är ledordet

 

[cafu]

Sv: Mammor!

Du kanske har kallare händer?

Hur ska jag hinna få honom på pottan innan han kissar, och han gör det bara när jag byter! När pappa byter så gör han det inte *hrm*

 

[Chlo]

Sv: Mammor!

Under min graviditet ville jag inte tänka på förlossningen. Läste lite info för att veta om de olika skedena och vi pratade även om det på föräldragruppen. Jag resonerade som så att fött barn har man ju gjort i alla tider och varför skulle inte jag klara det. Jag var litade helt enkelt på att min kropp skulle fixa det. Och precis så var det!Jag upplevde det som att kroppen gjorde jobbet själv. Nu hade jag en väldigt bra förlossning som tog lagom lång tid. Det tog mindre än 5 timmar från det att vi skrev in oss till dess att Wille var född. Så jag hann aldrig bli utmattad. Det var nog en stor fördel för mig tror jag.

Angående amningen var jag inställd på att kämpa för att amma, men även det flöt på helt naturligt. Jag hade läst en del om hur man ska göra när man ammar så jag försökte göra så. Ändå är man ju lite osäker som nybliven mamma så jag ringde efter bb-personalen flera gånger så de fick komma och kolla så jag gjorde rätt. De fick visa mig både i sittande ställning och i liggande. Efter ett par dagar på bb var jag så less så jag åkte hem. Det var så ensamt och drygt där (sambon hade ingen möjlighet att vara hos mig hela tiden).

Så här efteråt har jag kommit fram till att jag anser att jag har haft en stor fördel med att man är van att ta hand om hästar och djur. För de är också ett pass (kan givetvis inte jämföras helt för bebisar är ju otroligt mycket mer pass, men endå) samt att jag tycker att jag inte stressar upp mig i första taget om bebisen skriker eller om ngt annat hänt.

Jag kände mig inte heller så bekväm med att amma först. Och jag gillar egentligen inte att slänga fram bröstet om man tex är på café, men jag har gjort det ngn gång. Wille får därför äta när det behagar mig. Det lät lite knäppt, men lite så är det. Givetvis får han mat när han vill (nästan) men om det bara gått ett par timmar vet jag att han klarar sig tills vi kommer till bilen om vi tex är på stan eller nåt. I vissa fall hinner vi till och med hem eller hem till den vi ska besöka.

När William precis fötts kändes det lite likgiltigt. Givetvis älskade jag honom jätte mycket men allt kändes så jobbigt (sambon kunde inte vara hemma något alls så jag har fått dra hela lasset själv) och det var fruktansvärt FRUSTRERANDE att bebisen var så beroende av just MIG! Att inte ens kunna gå på toa utan att han gallskrek! Ja det var lite jobbigt i början. Jo, men efter kanske någon månad fick jag en sån otrolig känsla att nu ÄLSKAR jag verkligen min lilla pojk. Det var den där känslan att man skulle kunna gå genom eld för sitt barn. Det var lite förvånande att den känslan inte infann sig direkt.

För övrigt säger jag som vissa andra - Lyssna inte för mycket på andra. Eller lyssna, men sålla ordentligt och ta bara till dig det som passar dig och ditt barn. Den årskull jag tycker har varit jobbigast är typ våra föräldrar (menar inte specifikt mina eller sambons) som matade oss var 4:e timme och de tror att det fortfarande är så. De tycker också ofta att vi skämmer bort våra bebisar, men idag kan man ju inte det sägs det.

Hoppas allt går bra med dig och din bebis!

 

[Chlo]

Sv: Mammor!

Angående prylar så är något att bära bebisen i ovärderligt. Antingen sjal eller sele. Babysitter har jag haft OTROLIG användning för också.

 

[bananabambi]

Sv: Mammor!

Eller en BUMBOO. Jag hade min överallt. I duschen, badhuset, ute hos hästen, när vi besökte folk.

 

[Chlo]

Sv: Mammor!

En bumbo har jag också anskaffat, men än har jag inte använt den så mycket. Men det kommer väl. Wille är ju "bara" 4 månader... Tänkte ta med den när vi åker till Kanarieöarna i januari!