Mammor!

[IrpaSnirpa]

Sv: Mammor!

Passa på att ta det lugnt under sista tiden av graviditeten, vila upp dig. Det stämmer verkligen att det behövs.

Du är den som bäst vet vad ditt barn behöver, ta gärna råd från andra, men sålla bort dem du inte anser stämmer på ditt barn.

Jag blev rätt överkörd på BB, där propsade de på amningen trots att det inte var lätt för mig, sen väl hon läkaren dagen efter jag kom hem så var amning inget för mig sa hon eftersom min kropp själv behöver ta hand om sig och på så sätt inte räcker till till Saga med.

Så, låt ingen bestämma vad DU vill med ditt barn, hur du vill att allt skall gå till osv. Ta inte "men så är det inte". Jag fick höra det från min svärmor och hon har vart här två ggr, nu vill jag inte ha tillbaka henne hit trots att vi egentligen har en underbar relation till varandra. Hon förstörde det genom att försöka få mig att ändra på hur jag skall göra med mitt egna barn.

 

[miss_kala]

Sv: Mammor!

Passa på att ta det lugnt under sista tiden av graviditeten, vila upp dig. Det stämmer verkligen att det behövs.

Du är den som bäst vet vad ditt barn behöver, ta gärna råd från andra, men sålla bort dem du inte anser stämmer på ditt barn.

Jag blev rätt överkörd på BB, där propsade de på amningen trots att det inte var lätt för mig, sen väl hon läkaren dagen efter jag kom hem så var amning inget för mig sa hon eftersom min kropp själv behöver ta hand om sig och på så sätt inte räcker till till Saga med.

Så, låt ingen bestämma vad DU vill med ditt barn, hur du vill att allt skall gå till osv. Ta inte "men så är det inte". Jag fick höra det från min svärmor och hon har vart här två ggr, nu vill jag inte ha tillbaka henne hit trots att vi egentligen har en underbar relation till varandra. Hon förstörde det genom att försöka få mig att ändra på hur jag skall göra med mitt egna barn.

Tack alla för fina svar!!


Jag är väldigt rädd för att bli överkörd som ny mamma. Är väldigt känslig och har svårt att lita på att jag kan. Har under det senaste året förlorat mer än halva min familj och nu är min farmor, som är min egentliga mamma (bott med farmor och farfar sen jag var 5) också sjuk och kommer kanske inte heller få träffa mitt barn.
Det sätter mig i ett hemskt "underläge" när det gäller stöd från egna familjen. Jag är rädd att få en sämre relation till sambons föräldrar och då särskilt hans mamma, även om vi kommer bra överrens nu.
Vill inte förlora det sista stödet jag har.
Jag har problem med social fobi och det är inte alla som har förståelse för den problematiken. Jag är så rädd att jag ska isolera mig helt med barnet, att inte våga gå ut eller träffa folk, av rädsla att bli kritiserad och bedömd hela tiden.

Och det här med amningen har jag i tanken kämpat med ända sedan vi fick ett plus på stickan. Jag fattar inte hur jag ska klara av det. Och att bara blankt säga nej och möta all kritik och "amningsmaffia" det klarar jag inte heller. Har varit positivt inställd till att prova, men jag blir faktiskt gråtfärdig vid tanken på att behöva ta fram brösten i tid och otid. Jag är inte bekväm med det alls.

 

[taccotad]

Sv: Mammor!

angående amning: man kan amma utan att alla runt omkring ser bröstet. antingen med hjälp av en tunn filt eller liknande. eller kan man te x sätta sig i annat rum eller gå ut i bilen. var inte så väldigt bekväm med att amma bland folk men det funkade ändå.
hoppas det gör det för dig också!

 

[miss_kala]

Sv: Mammor!

Jag kommer nog (vet ju inte förrän jag provat iof) inte att amma bland folk överhuvudtaget, jag är så pass jätteblyg.. pryd eller vad man ska kalla det. Så att gå undan blir nog mitt alternativ i så fall.
Och det skulle faktiskt kännas ganska ok, om det inte vore för att jag hela tiden hör talas om att vissa måste amma hela tiden.. Det kommer ju innebära att jag blir totalt låst och inte kan vistas bland folk alls..
Jag önskar så att det gick att dela upp det, så att man kunde mata med flaska också. Det skulle göra så otroligt stor skillnad om det gick att dela på ansvaret.

 

[TinyWiny]

Sv: Mammor!

Att vara rädd att bli överkörd är du inte ensam om

Jag har inte socialfobi men var 17 när jag fick min son, givetvis tyckte de flesta att de visste bättre än jag hur mitt barn skulle tas om hand och jag fick höra från många håll att jag aldrig skulle klara det

Nu med "facit" i handen vet jag att det gått alldeles utmärkt, min son ( som är 17 nu) är en sund och stabil människa
Men visst hade det varit roligt om någon kunde sagt att detta kommer du fixa galant!

Jag hade heller inte något stöd från min familj, jag blev utkastad som 13 åring

Du behöver lära dig att lita på dig själv, lika mycket som du vet när det är dags för dig att gå på toa så vet du bäst vad gäller ditt barn!!!!!

Angående amningen så gör det du känner inom dej, strunta i alla "förståsigpåare".

Vad säger din sambo om all din rädsla har du kunnat berätta för honom?

Det är jättetragiskt att du förlorat så många, förstår att det känns ännu värre då

Din sambo är jätteviktig i det här, det är hans ansvar att skydda sin kvinna och sitt barn och i förlängningen även sig själv, mår du bra så mår barnet bra och även han.

Kan du prata med din svärmor om det här nu?

Tror att det hade varit jättebra om du kunde det så slipper du oroa dig för det sen.

Du kan mycket mer än du tror, när man blir mamma blir man också lejoninna och tillåter ingen att skada ens barn, du får tänka så att ingen heller ska få lov att skada dig, för det skadar ju i förlängningen ditt barn.

Lycka till och massor med peppkramar från TinyWiny

 

[jerseyko]

Sv: Mammor!

Min son skulle nog gärna "amma" hela tiden, men han får nöja sig med att snutta på napp istället för mina bröst hela tiden.

Han har haft 2 äta hela tiden peroioder, och de har varit på natten *zzz* och det gör han för att öka min mjölkproduktion för att han ska kunna växa och bli ännu större!

Amma är ju inte bara mat, utan närhet och trygghet också. Har Rasmus ätit ganska precis och börjar pipa så får han nappen och ibland tar vi upp honom på bröstet så blir han nöjd sen.

Det finns jätte bra amningskläder dessutom men jag ahr inte köpt några, när jag är ute bland folk har jag ett stort linne jag kan dra ner och ha under bröstet sen en stor tjocktrlöja med blixtlås som jag har och döljer lite med + en handduk.


Vet inte om någon skrivit det innan, men det är jätte viktigt att bebisen verkligen får in så mkt som det bara går i munnen och gapar ordentligt och inte bara suger in lite av bröstvårtan.

 

[vindvissla]

Sv: Mammor!

pmm och CQ jag har läst era förlossningsberättelser, de är jättefina båda två!!!! *tårögd*

miss_kala, jag har en kompis som ammar nu och trots att vi umgås mycket har jag aldrig sett en skymt av hennes bröst, hon gör det så otroligt smidigt! Men om du verkligen känner att du inte vill amma så gör inte det, det är du som bestämmer och du ska känna dej bekväm med det!

Jättebra tråd för övrigt!

 

[miss_kala]

Sv: Mammor!

Att vara rädd att bli överkörd är du inte ensam om

Jag har inte socialfobi men var 17 när jag fick min son, givetvis tyckte de flesta att de visste bättre än jag hur mitt barn skulle tas om hand och jag fick höra från många håll att jag aldrig skulle klara det

Nu med "facit" i handen vet jag att det gått alldeles utmärkt, min son ( som är 17 nu) är en sund och stabil människa
Men visst hade det varit roligt om någon kunde sagt att detta kommer du fixa galant!

Jag hade heller inte något stöd från min familj, jag blev utkastad som 13 åring

Du behöver lära dig att lita på dig själv, lika mycket som du vet när det är dags för dig att gå på toa så vet du bäst vad gäller ditt barn!!!!!

Angående amningen så gör det du känner inom dej, strunta i alla "förståsigpåare".

Vad säger din sambo om all din rädsla har du kunnat berätta för honom?

Det är jättetragiskt att du förlorat så många, förstår att det känns ännu värre då

Din sambo är jätteviktig i det här, det är hans ansvar att skydda sin kvinna och sitt barn och i förlängningen även sig själv, mår du bra så mår barnet bra och även han.

Kan du prata med din svärmor om det här nu?

Tror att det hade varit jättebra om du kunde det så slipper du oroa dig för det sen.

Du kan mycket mer än du tror, när man blir mamma blir man också lejoninna och tillåter ingen att skada ens barn, du får tänka så att ingen heller ska få lov att skada dig, för det skadar ju i förlängningen ditt barn.

Lycka till och massor med peppkramar från TinyWiny

Tusen tack för peppet, jag behöver allt positivt jag kan få!

Du har gjort det fantastiskt bra.. det är otroligt vad människor klarar egentligen. Man är så mycket starkare än man tror!

Hade någon sagt till mig att jag skulle klara av det jag gjort under det senaste året, 3 plötsliga insjuknanden, vakande vid deras dödsbäddar och slutligen begravningar.. då hade jag inte trott på det. Jag hade trott att jag skulle bli galen och kanske inte orka leva vidare. Men här står jag nu med ett barn på väg, och livet har gått vidare på något vis.
Det stärker mig förstås att veta att jag klarade av detta, men samtidigt är det en sådan otrolig sorg att bli lämnad på det här viset och särskilt nu.

Min sambo är medveten om hur jag känner, men jag tror inte att han till fullo kan förstå ändå. Jag tror dock att han kommer att säga ifrån till sin mor om hon blir allt för närgången och lägger sig i när det inte passar. (Jag kommer att be honom om det.. ) Själv har jag inte riktigt kommit henne så nära att jag kan prata fritt på det sättet. Jag är jätterädd för att trampa folk på tårna..

pmm och vindvissla: Jag kommer nog att utarbeta det absolut mest diskreta amningssystemet nånsin haha.. ingen kommer att få se så mycket som en antydan av bröstvårta. Men vem vet, man kanske inte bryr sig till slut ändå.. tror jag behöver tid på mig i början dock för att få in tekniken och rutinen. Och då passar det bra att få barn i januari, så känner man sig inte tvungen att gå ut alls hehe..

 

[jerseyko]

Sv: Mammor!

pmm och CQ jag har läst era förlossningsberättelser, de är jättefina båda två!!!! *tårögd*

Fast jag hade skrivit fel, 07:45 fick jag 1a krystvärken.

Från min 1a värk jag kände tills jag var hemma igen tog det 11 timmar

Jag kommer nog att utarbeta det absolut mest diskreta amningssystemet nånsin haha.. ingen kommer att få se så mycket som en antydan av bröstvårta. Men vem vet, man kanske inte bryr sig till slut ändå.. tror jag behöver tid på mig i början dock för att få in tekniken och rutinen. Och då passar det bra att få barn i januari, så känner man sig inte tvungen att gå ut alls hehe..

Jag fick hjälp av bm på förlossningen så Rasmus fick ordentligt tag och det kändes verkligen i hela bröstet! Sen har nog ingen sett min bröstvårta när jag ammat fast han ibland kan släppa flera gånger för att kolla runt.

Sen visade min mamma hur hon brukade göra, och det var jätte bra, för henne litar jag ju på till 200%. Kanske du oxå har en sån person du litar på som ammat och kan ge lite tips?

 

[miss_kala]

Sv: Mammor!

Jag har ju tyvärr ingen sån person, har inte växt upp med min riktiga mamma och min farmor är ju jättesjuk som sagt och kommer inte kunna hjälpa mig alls. Jag har ju vänner, men det känns tyvärr inte bekvämt att amma inför dem heller.. Önskar så att detta inte brydde mig så hårt som det gör.. Jag har varit blyg ända sedan jag började få bröst. Bytte om på toaletten hemma t.o.m för att ingen skulle se..

 

[TinyWiny]

Sv: Mammor!

Ja man ÄR verkligen starkare än man tror, kom ihåg det när de jobbiga dagarna kommer

Vad bra att du känner att du kan kräva att din sambo säger ifrån, jag tror inte någon kan förstå fullt ut hur en annan människa känner men om man kan be om det man behöver så är det inget problem

Amningen behöver inte betyda nakna bröst, fast jag har ammat mina barn i sammanlagt 25 månader så har jag aldrig visat brösten, en bra amningsbehå och en tröja med knäppning hela vägen fram är perfekt sen lägger man en snuttefilt över så störs inte heller barnet av dem runt omkring och ingen ser någonting

 

[miss_kala]

Sv: Mammor!

Det låter bra tycker jag! Ska verkligen ge det en chans. Men går det inte så går det inte..


Mer tips nu!! Jag vill veta allt! Kroppen efteråt, hur känns magen, underlivet, brösten??? Stora förändringar? Smärtor?

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Mammor!

Jag saknar min stora runda FINA mage, nu i efterhand har jag insett att den var bra mycket finare då än nu
Men samtidigt gillar jag den i dagsläget, den är degig och "skön". Men jag var ju långt ifrån smal när jag blev gravid.

Några smärtor i underlivet har jag inte eftersom jag blev snittad, men avslagen är jobbiga, det har ju alla oavsett förlossningssätt.

Brösten är ömma, men ändå tomma. Konstigt.. :s

I huvudet känns allt annorlunda, jag känner mig så mycket mer tillfreds med livet, jag kan spendera timmar av att bara titta på Saga och jag blir helt hänförd av hennes små perfekta händer med helt perfekta små naglar. För att inte tala om fötterna jag som alltid haft fotfobi är numera helt såld på bebisfötter och vi har fått första par skorna till skruttan..

 

[taccotad]

Sv: Mammor!

Kikar inom här igen, har en vän som helammade sitt barn de 2-3 första månaderna och testade sen flaska. Så ibland ger hon med flaska och ibland inte. Kanske talar för mig själv men första tiden hade jag mått bra om jag höll mig hemma, lärde mig att amma och allt annat som skulle göras. Var jag iväg kände jag mig stressad av alla "duktiga" som tittade på.

Angående kroppen efteråt: Min mage var som en riktig degklump, lös och lite konstig att ta på. Men den drog ihop sig och efter nån månad var den fast igen.

Jag sprack lite och det gjorde visst ont första tiden. Ett bra tips är att kissa samtidigt som man spolar vatten där nere så svider det inte så hemskt. Sen hade jag nån känsla första tiden...det kändes som hela "innehållet" (tarmar och allt) skulle ramla ut. Blev så trött i bäckenet och allt där nere.

Brösten blev ju mjölkfyllda men mina växte inte nåt enormt. Från liten A-kupa till medelstor B-kupa. Nu är dom tillbaka på A-kupa igen och ser ut som innan.

Kan även tipsa om apotekets amningstop, jag använde den mestadels av tiden. På dagarna hade jag den (+ullinlägg med silkesyta de första månaderna) och på natten hade jag inget alls. Köpte även nån amningsbh från hm men den var bara krånglig tyckte jag.

 

[jerseyko]

Sv: Mammor!

Magen känns jätte läskig efter förlossningen vet inte vad man ska jämföra med, en halvfylld vattenballong
Finns bilder på min mage i eftertråden, den försvann jätte fort och nu har min navel kommit tillbaka. Jag tycker kroppen ska sluta minska nu, för jag tycker min mage är så mjuk och mysig jag som annars är spinkig

Underlivet, jag gör knipövningar nästan varje gång jag ammar, kändes lite 1a dagarna när jag kissade eftersom jag fick ett skrapsår på blygisen, löstes genom att blöta toapapper och lägga emot så kändes det inte. På sjukhuset kissade jag i duschen annars har det kännts som vanligt, har dock inte vågat känna efter innuti, det fick sambon göra och det känns precis som innan jag blev gravid. Sex är inga problem

Har läst att vissa inte kan eller tycker det är jätte obehagligt å bajsa efteråt och det kan dröjaj flera dagar men jag tycker det fungerar precis som vanligt.

Avslaget är ju inte så mysigt, men mitt värsta gick över väldigt snabbt, man får se till att byta ofta och när man ammar blöder man mer så man inte ammar och sen väntar utan de kan va bra å byta binda på en gång
Always med vingar, den med mest uppsugningsförmåga, använde jag, bekväma och rann aldrig över.

När jag hade råmjölk kändes brösten som under graviditeten, sen kom riktiga mjölken och de var som någon fyllt på varje bröst med 20 kg betong. Det var hemskt och man vart helt orörlig men de la sig sen ganska snabbt *phu* nu är brösten allt ifrån ganska hårda till supermjuka beroende på om jag ammat eller inte

Andra förändringar är att jag är mega senil, glömmer verkligen allt!
Sen får jag gråt-attaker några ggr/dag och främst för jag inte kan ge f*n i att kolla på mina bilder på magen eller spela upp förlossningen i huvudet. Det är alltså inte för jag är ledsen utan för jag är så himla lycklig

Edit: Jag använder amningstop på natten, kan inte sova utan för då kommer jag fylla sovrummet med mjölk, och på dagen har jag amningsbh.

 

[vindvissla]

Sv: Mammor!

Jag läste på ett irländskt forum att många använder en vattenflaska med drickkork eller vad det heter och fyller den med ljummet vatten och en droppe tea tree oil och sprutar där nere när de ska kissa (efter förlossningen alltså). Tyckte jag lät skönt.

 

[skogstomten]

Sv: Mammor!

Blir det en pojke så ha en handduk på skötbordet som han ligger på och sen en handduk att skydda dig och allt runt ikring med

Öppna blöjan försiktigt, kolla åt vilket håll snoppen ligger, öppna blöjan helt och lägg över en handduk.

Rasmus kissar alltid när jag tagit av blöjan trots att han kissat i blöjan, skönare i det fria ju

Samma här!
Förra läkarkontroller han sambon bara nämna det så kom strålen
Tur att barnläkarna är vana, han stod lite strategiskt så det blev inte prickskytte iaf . Får se hur det gå imorgon

 

[skogstomten]

Sv: Mammor!

Njut av sista tiden av graviditeten, dvs far inte runt och stressa utan "boa" hemma och gör det du vill, sov slappa och njut

Det där kan jag verkligen hålla med om! var ute och jobbade fysiskt rätt mycket i veckan innan sonen föddes. Stressigt var det och lata var vi på att laga riktig mat. Kom i säng klockan 5 på natten och 10 på morgonen gick vattnet. Var gräsligt slut.
Trodde väl att jag skulle gå över tiden och inte föda innan bf

Våga lita på din inre känsla!!!!!!!!!!

Ta alla råd med en nypa salt och strunta i en del och gör om resten till dina.

Man blir känslosam när man fått barn (för att man ska kunna ta in barnets signaler) kräv att din partner "skyddar" dig från alla "men ska du verkligen"....

Gudars vad folks åsikter, särskilt sambons arbetskompis med fru ställde till det. Nu har det släppt någorlunda men deras kommentarer om hur man ska vara för att "duga" och göra så bra som möjligt för barnet och ständiga skryt över sig själva fick mig riktigt i obalans i frågan om att lita på min egen känsla

 

[Acses]

Sv: Mammor!

Mitt bästa "goda råd" är att inte lyssna på alla goda råd!

Jag tänkte inte alls på förlossningen under nio månader. Jag vågade inte för jag var så rädd! När det kom på tal slog jag bort det. För mig funkade det bra. För jag kunde inte bli besviken om förlossningen inte gick som jag ville. Planering har dock aldrig vart min grejj riktigt och jag mådde nog allra bäst av att inte tänka frammåt alls, utan ta allt som det kommer.

När det är dags, låt ingen köra runt med dig utan gör vad som känns bäst för dig. Våga säga ifrån och be om hjälp! Jag ångrar att jag inte vågade säga ifrån tidigare, jag gick med värkar i en vecka innan förlossningen och hade bara sovit dryga 20 timmar på de 7 dagarna när det väl var dags. Jag var så trött och medtagen under förlossningen att jag bara skrek och grät, inte av smärta utan utmattning. Nu i efterhand vet jag att jag borde stått på mig och verkligen krävt att de tagit in mig för att låta mig sova ordentligt (de proppade i mig massa piller gång på gång som inte hjälpte, och fortsatta trotts att de såg att det inte gav effekt).

Så, är det något som inte känns bra, säg det! Om du inte kan säga det själv så låt någon göra det åt dig. Oavsett hur litet eller stort bekymret än är.

Lycka till med graviditeten och kommande bebisen!

 

[Acses]

Sv: Mammor!

Jag blev rätt överkörd på BB, där propsade de på amningen trots att det inte var lätt för mig, sen väl hon läkaren dagen efter jag kom hem så var amning inget för mig sa hon eftersom min kropp själv behöver ta hand om sig och på så sätt inte räcker till till Saga med.

Vi blev också överkörde på BB. Tio timmar efter förlossningen började personalen flask-mata Li trotts att det inte fanns någon egentlig anledning. Hon hade ju fått mat vid förlossningen och enligt BM och läkare jag pratat med efter BB-vistelsen så kan en bebis klara sig ett dygn utan att amma på den mägnden hon fick i sig. De lyckades dessutom övertala mig att stanna kvar ett dygn till mot min vilja med argumentet att jag skulle få panikångest och bli deprimerad om jag åkte hem.

Nu funkar inte amningen alls för oss, tyvärr, trotts att jag har mjölk för att föda en hel by med bebisar. Hon VILL inte ta tutten trotts träning. Jag är övertygad om att jag hade mått mycket bättre med mig själv om vi fått sköta det på vårt sätt och om någon FRÅGAT mig innan det togs en massa beslut. Min BM har lämnat en klagan till BB't vi vistades på för att det här sköttes så "fult".

Det är därför jag tycker det är så viktigt att man står på sig om det är något man tycker är fel. Att ta emot råd från kunniga är bra, men deras ord är inte alltid sanningen för det egna barnet och man måste sålla.

Förlåt TS för skräckhistorierna.