Mammamakten? Men pappamakten då?

[Mammas]

Sv: Mammamakten? Men pappamakten då?

Det är ett högt pris om mamman ska vika sig hela tiden också. Givetvis är det alltid bäst om föräldrarna kan diskutera med varandra och komma överens om hur man ska göra i en viss situation. Nu tog du dock upp julaftons-tråden som ett praktiskt exempel och där ser jag faktiskt inte hur tjejen ska lyckas komma fram till en konstruktiv lösning med det kommande barnets pappa. Han verkar ju inte ens vara intresserad av att kompromissa utan använder sig av vad man kan kalla känslomässig utpressning när han påstår att julen är viktigare i hans släkt än i hennes.

Hur löser man en sådan situation? En tjurskalle till pappa som vägrar kompromissa och som absolut ska göra som han alltid gjort? Ska mamman då fira jul utan barnet bara för att hon vill fira med sina föräldrar någon gång?

Så i vissa situationer (läs när fäderna är nästan sjukligt barnsliga) tycker jag att mammakortet får dras men som sagt, mammakortet funkar bara en kort period så om ingenting händer med pappans mentala utveckling lär inte förhållandet fungera i längden.

I den situationen har man valet att dra mammakortet en gång, första julen, och sedan vara tvungen att vika sig alla kommande jular. Då är det enligt mig bättre att vända diskussionen från det egoistiska mig/dig-tänket och sätta barnet i första rummet. "X vill fira jul både med mormor/morfar och med farmor/farfar, vi får ta varannan eftersom våra släkter inte vill fira ihop. Och X vill ju fira med båda sina föräldrar så därför måste du göra likadant.". Pappan måste ju även han se till barnet först, om det inte går att se till hur ens partner mår.

 

[Sol]

Sv: Mammamakten? Men pappamakten då?

Och när partern fortfarande tjurar på och ska göra som han alltid gjort? När han tycker att barnet visst kan fira varje jul med farföräldrarna, det är där julen är viktigast. Morföräldrarna kan man träffa på juldagen.

Mammakortet funkar bara en jul, men det kan vara tillräckligt för att partnern ska inse att han inte kan vara ego och köra över mamman.

 

[Mammas]

Sv: Mammamakten? Men pappamakten då?

Och när partern fortfarande tjurar på och ska göra som han alltid gjort? När han tycker att barnet visst kan fira varje jul med farföräldrarna, det är där julen är viktigast. Morföräldrarna kan man träffa på juldagen.

Mammakortet funkar bara en jul, men det kan vara tillräckligt för att partnern ska inse att han inte kan vara ego och köra över mamman.

Då får han vika sig för barnets skull, klart att alla föräldrar vill se till barnets bästa? "Bara" för att någon inte visar respekt för sin partners vilja, varför tror du att han inte vill sitt barns bästa?

En person som inte ser till sina barn, hur skulle den inse att han är ego av att han utpressas? Tror snarare på motsatsen.

 

[Sol]

Sv: Mammamakten? Men pappamakten då?

Då får han vika sig för barnets skull, klart att alla föräldrar vill se till barnets bästa? "Bara" för att någon inte visar respekt för sin partners vilja, varför tror du att han inte vill sitt barns bästa?

En person som inte ser till sina barn, hur skulle den inse att han är ego av att han utpressas? Tror snarare på motsatsen.

En så ego person skulle antagligen inte inse att han är ego, men han skulle inse att han inte kan köra över mamman i alla lägen. Sådana personer måste man sätta ner foten för. Sedan får man hoppas att människan växer upp. Kanske inser han vad han gör mot sin partner om han tvingas fira jul utan sin familj.

 

[Mammas]

Sv: Mammamakten? Men pappamakten då?

Är man så ego ser jag risken större att han tänker att hon är otroligt hemsk som tvingar honom att fira jul utan sin familj att han låser sig helt. Men där tror vi uppenbarligen olika, då jag tror mer på metoden om att köra på barnets perspektiv.

 

[mino]

Sv: Mammamakten? Men pappamakten då?

just i fallet/tråden med julafton så kan man misstänka att detta är ännu en av alla de killar som inte "gjort uppror" mot sina föräldrar och inte kan stå emot deras förväntningar. Det är inte säkert att detta är en genomgående attityd.

Kommer man inte överens, just när det gäller julen, är det en bättre idé att man åker bort och umgås bara i familjen, det är ju inom familjen man behöver bonda i första hand när man precis fått barn. Även om man känner nåt sorts ansvar mot faro morföräldrarna att göra dem lyckliga med nya barnbarnet så är det inte prio ett för en liten bebis.

 

[ameo]

Sv: Mammamakten? Men pappamakten då?

Jag tycker att du är litegrann enkelspårig när du tjatar om att det är utpressning att använda barnet som argument. VAD är det då inte i det motsatta fallet, när pappan ifråga har bestämt att "så här ska det vara, nu och för alltid" och vägrar lyssna på några som helst argument.

Och jag håller med Sol, jag tror inte att den pappan ser barnets bästa året efter heller. Den pappan ser bara att barnets bästa är detsamma som är bäst för pappan själv, i det här fallet att fira jul hos hans föräldrar.

Och sen är det också så att i den familj där mamman känner sig tvungen att använda barnet för utpressning för att få sin vilja igenom är dömd på förhand. De kommer inte kunna leva ihop någon längre tid när pappan är så fullkomligt ointresserad av att lyssna på rationella argument för något som går emot hans egen vilja.

 

[Mammas]

Sv: Mammamakten? Men pappamakten då?

Jag tycker att du är litegrann enkelspårig när du tjatar om att det är utpressning att använda barnet som argument. VAD är det då inte i det motsatta fallet, när pappan ifråga har bestämt att "så här ska det vara, nu och för alltid" och vägrar lyssna på några som helst argument.

Och jag håller med Sol, jag tror inte att den pappan ser barnets bästa året efter heller. Den pappan ser bara att barnets bästa är detsamma som är bäst för pappan själv, i det här fallet att fira jul hos hans föräldrar.

Och sen är det också så att i den familj där mamman känner sig tvungen att använda barnet för utpressning för att få sin vilja igenom är dömd på förhand. De kommer inte kunna leva ihop någon längre tid när pappan är så fullkomligt ointresserad av att lyssna på rationella argument för något som går emot hans egen vilja.

Nu har du missuppfattat mig helt, ber om ursäkt om jag varit otydlig. Att ha barnen som argument är en helt annan sak än att använda "mammamakten". Eller anser du att det är samma sak att argumentera för att det är bäst för barnen att även vara hos morföräldrarna ibland över jul som det var i detta fallet och att säga "barnet åker med mig, vill du vara med ditt barn får du göra som jag säger"? Som jag ser det är det stor skillnad.

Och har man en pappa som inte vill se till sina barns bästa - är det inte då bättre att ta den diskussionen på en gång, än att köra med "barnet kommer med mig, följ med om du vill vara med barnet" - som man säkerligen kommer att få äta upp senare under en lång tid? Att man kanske får köra med familjeterapi eller liknande på en gång, istället för att köra med utpressning och på sätt trissa upp situationen inför nästa gång?

Att argumentera för barnets bästa är precis vad jag förordnar. Och till barnets bästa hör ju att båda föräldrarna känner sig jämlika, vilket innebär att man får kompromissa så att båda känner sig nöjda med situationen. Är en förälder olycklig påverkar ju det barnen, så därför måste man för barnens skull se till att kompromissa så att båda föräldrar är så nöjda som det går.

 

[Mammas]

Sv: Mammamakten? Men pappamakten då?

Jo, låter som en helt klart bra idé, men för att få igenom den krävs nog ännu mer, det är ju ännu mer annorlunda mot det invanda helgfirandet. Men en konflikt av detta slag, där man inte kommer fram till något där båda kan känna sig rätt nöjda, är otroligt svår. Jag tror att då kan det behövas en hjälp utifrån, som kan få båda att se på det med ett annat perspektiv. Men det är viktigt att båda känner sig rätt nöjda, alla kan inte bli överlyckliga, men man kan ju uppnå viss jämvikt. Är bättre att båda är rätt nöjda än en lycklig och en olycklig. Och det kan vara svårt att uppnå när man kommer till en situation där man bestämt sig för att det är låst. Då tror jag på hjälp utifrån. Men jag tror inte på varianten att tvinga någon till något.

I exempelet om julen vill ju pappan tvinga familjen till hans julfirande, och då tror jag inte att det är rätt väg att tvinga honom till hennes julfirande. För då ger man bara honom legitimitet till sitt agerande, och vem är man då att döma?

 

[Sol]

Sv: Mammamakten? Men pappamakten då?

Men det är ingen som säger emot dig. Bäst är såklart om föräldrarna kan enas, men det är när den ena parten är oresonlig... inte tar in rationella argument och vägrar kompromissa, som kortet kan dras.

 

[Mammas]

Sv: Mammamakten? Men pappamakten då?

Jag har fortfarande inte riktigt förstått hur det i längden kan vara det bästa alternativet, egentligen någon gång, men det kanske helt enkelt är så att vi har olika åsikter i frågan.

För jag är med på att man i vissa situationer måste säga en absolut åsikt, och inte vika sig (exempelvis fira fjärde julen i rad på ett ställe), men att man då kan ta det via andra kanaler än mammamakten, utan då ta det via ett barnargument.

Antar att en tanke som lever i mitt bakhuvud också är den att en mamma av samma kalibern som pappan är i de fallen där TS råds ta till mammamakten, kan få idéer och missbruka den för att få igenom beslut och vägra vika sig. Fast å andra sidan är väl risken stor att de oresonliga mammorna kommit på det iaf, så det kan nog mest bara vara något som gör det större i mitt huvud.

 

[ameo]

Sv: Mammamakten? Men pappamakten då?

Kalla det mammamakt eller vad du vill, jag valde ordet argument i stället! Och jag tycker du har alldeles för stora skygglappar på dig och bara ser i ditt eget spår. Den mamma som känner sig tvungen att ställa utlimatum till barnets pappa för att få honom att fatta allvaret i hans agerande har nog garanterat försökt allt annat också innan. När vanliga diskussioner och rationella argument inte lägre biter på pappan så kanske man MÅSTE ta till det sista vapen man har, nämligen att tvärvägra att acceptera faktum och då hota med att ta barnet med sig och inte följa med dit pappan dit han har fått för sig att alla ska åka (eller vad det nu är för något som inte går att diskutera om).

Jag tycker inte att det handlar om att mamman utnyttjar mammamakt utan snarare att hon gör NÅGOT för att slippa känna maktlöshet i ett förhållande där kommunikationen brister.

 

[ameo]

Sv: Mammamakten? Men pappamakten då?

För jag är med på att man i vissa situationer måste säga en absolut åsikt, och inte vika sig (exempelvis fira fjärde julen i rad på ett ställe), men att man då kan ta det via andra kanaler än mammamakten, utan då ta det via ett barnargument.

I den bästa av världar funkar säkert ditt tankesätt. Men den bästa av världar är långt ifrån allas verklighet.

Du har aldrig träffat någon som inte går att diskutera med, förstår jag?
Barnargumentet kanske inte heller biter på vederbörande! Det är liksom DÄR problemet ligger, att INGA argument går fram för att vederbörande är sn urbota tjurskallig och bara HAR RÄTT...

Jag har fortfarande inte riktigt förstått hur det i längden kan vara det bästa alternativet

Det kan vara det ENDA alternativet i den uppkomna situationen.
I längden är det bästa alternativet att hålla sig ifrån såna tjurskalliga människor helt. Men har man nu hamnat i den sitsen att man känner sig tvingad att gå till ytterligheter så struntar man förmodligen i vad det får för konsekvenser om 10 år, när man förmodligen ändå har lämnat människan ifråga ändå.

 

[lilltrolle]

Sv: Mammamakten? Men pappamakten då?

knapplån

Men hallå, vad håller ni på med? Inte en enda människa som jobbar med barn skulle tycka att det är okej att en bebis på 1 månad ska vara skild från sin mamma en hel dag och matas med sked istället för bröstet när den möjligheten ges..... Visst kan man diskutera om var barnet ska fira jul när det är större, men så länge det ammas på heltid så ska det inte ens diskuteras tycker jag.

Ingen av föräldrarna har större rätt till barnet än den andra, däremot har barnet rätt till båda! Hur 17 tänker man när man inte ens vill kompromissa om en sån speciell helg som julen? Vad är det som är så speciellt med julafton? Varför ska man kriga om barnet den dagen? Visst, båda föräldrarna vill ibland ge barnet samma jul som de själva hade när de var små. Men så kan man inte göra. Nu är de vuxna och ansvarar för att familjen ska hålla ihop och ge barnet samma magiska jul som de själva, förhoppningsvis, hade. Så då är det dags att prioritera barnet och glömma sina egna viljor. Man måste kunna prata och komma fram till vad man egentligen vill att barnet ska ha för upplevelse av julen. Vill man att barnet ska minnas julen som bråkig eller ska den få vara magisk?

Jag har själv varit hemma ensam på julafton pga min f.d´s familj som inte tålde mig. Min ex ville promt dit med barnet ändå och jag accepterade det för barnets skull. Julen ska inte handla om bråk!

Det är en enda dag på året som man bråkar om. Varför kan man inte bestämma sig för att vara vuxen och bortse från sina egna behov? Om nu den ena är så tjurskallig och kräver att barnet (som inte ammas) ska med till mor- eller farföräldrarna just julafton, varför inte släppa det? Låt det vara så i år. Nästa år får man bestämma själv. Synd bara för barnet som inte får minnen av båda sina föräldrar på julafton...

 

[Mammas]

Sv: Mammamakten? Men pappamakten då?

I den bästa av världar funkar säkert ditt tankesätt. Men den bästa av världar är långt ifrån allas verklighet.

Du har aldrig träffat någon som inte går att diskutera med, förstår jag?
Barnargumentet kanske inte heller biter på vederbörande! Det är liksom DÄR problemet ligger, att INGA argument går fram för att vederbörande är sn urbota tjurskallig och bara HAR RÄTT...


Det kan vara det ENDA alternativet i den uppkomna situationen.
I längden är det bästa alternativet att hålla sig ifrån såna tjurskalliga människor helt. Men har man nu hamnat i den sitsen att man känner sig tvingad att gå till ytterligheter så struntar man förmodligen i vad det får för konsekvenser om 10 år, när man förmodligen ändå har lämnat människan ifråga ändå.

Fast då är min tanke att har man att göra med en människa som i vanliga fall vägrar kompromissa, så kommer man få igen det så många gånger fler. Dvs tvingar du med den tjurskalliga människan på ditt spår en gång, så kommer det komma upp i diskussioner och konflikter gång på gång. "Men den gången tvingade du mig att göra som du ville och hotade med att jag inte skulle få vara med X..." - dvs man ger den kompromisslösa personen ännu ett argument i alla kommande diskussioner.

Men kanske är jag som är så naiv att jag tror att man inte lever tillsammans med en människa som inte sätter sitt barns väl och ve först? Och att alla föräldrar sätter barnets bästa i första rummet? Och kommer man fram till att den person man lever med inte sätter barnet först så lämnar man den om det går ut över barnet? Är jag naiv? (Detta är ingen retorisk fråga, den är helt seriös)

(För att förtydliga påstår jag inte att jag sett några tendenser i de trådar jag har som exempel att föräldrarna där inte sätter barnet i första rummet, det är inte påhopp eller utpekande mot någon)

Och jag måste säga att det du talar om i inlägget över det jag svarar på i detta är en fråga där det inte handlar om mammamakt, och att barnet ska följa med för att du är MAMMAN, utan där handlar det om barnets perspektiv, de är inte lyckliga och mår bra om en av föräldrarna är förtryckt och olycklig.

Och anledningen till att jag missförstod att du bytte innebörden till ordet argument är att jag tycker att argument är en anledning till en åsikt, och inte ett handlande. Så det var ett missförstånd.

 

[ameo]

Sv: Mammamakten? Men pappamakten då?

OM man läser i alla trådar på t.ex senior om alla dessa dåliga förhållanden med förtryck, missshandel och andra tråkigheter så ser man snart sanningen i vitögat - Ja, alldeles för många lever i förhållanden med män som inte fungerar rationellt.
Så ja, du är tyvärr naiv.

När barnet är litet så följer det med mig för att det är jag som är dess matburk. För mig är frågan slutdiskuterad där... Det är först senare man kan börja hävda att barnet ska följa med vilken som helst av föräldrarna.
Dessutom - om nu pappan ifråga är så bedrövligt oresonlig att man känner sig tvingad att använda mammamakt (ett ord jag inte gillar!), så är jag inte säker på att jag hade tyckt att han var lämplig att skicka iväg ett spädbarn med heller.

 

[Mammas]

Sv: Mammamakten? Men pappamakten då?

Skulle tycka mycket bättre om samhället om du svarat nej på den frågan, men när jag även har dessa relationstrådar i bakhuvudet har du helt rätt. Tyvärr.

Så länge man utgår från att det är mamman som är hemma med barnet håller jag med dig i det andra stycket, och nu måste jag säga att jag börjar förstå hur det kan användas och inte vara helt igenom negativt. Men i det fallet när barnet får ersättning och pappan har varit hemma med barnet från början - har han då samma "makt" iom att han lär ha en starkare anknytning, eller sitter det enbart i tutten och hormoner?

 

[Golden_Heart]

Sv: Mammamakten? Men pappamakten då?

Det klart att båda har rätt att vara lediga för barnet. Men jag tror oftast det är en ekonomisk fråga, då oftast mannen tjänar bättre. När det gäller hur man firar jul ifall man båda partnerna bor tillsammans, så finns det många juldagar till att tassa runt till olika släktingar, så länge de bor inom bra avstånd. Barn med skilda föräldrar som bor långt ifrån varandra, kan ju fira varannan jul hos pappan och varannan hos mamman och om den bor sedan hos mamman normalt, så kan de ha ett litet extra julfirande barnet kommer hem om de vill dela ut presenter osv. Jag tror problemet blir när föräldrarnas syskon, mamma, pappa, vänner och släkt ska komma med "små goda råd" och ska lägga sig i hur det ska vara osv. Om det sedan också finns bakgrunds-, religions- eller klass-problem mellan föräldrarnas ursprung osv, så visst kan det ställa till en hel del och alla kan inte heller ta det