Mamma/svärmorsfunderingar

[Mitten]

Jag och min sambo pratade en del häromdagen, och jag känner att extern input vore skönt.
Min sambo är ensambarn, och har alltid varit väldigt uppmärksammad, ja, bortskämd, och hans föräldrar har alltid peppat och stått bakom honom oavsett. De har gärna hjälpt oss om vi behövt det, alltid ställt upp. Familjen är det viktigaste för dem, och min sambo och jag är den enda familj de har.

Iallafall, när jag blev gravid så seglade jag upp på priolistan Svärmor kom med matlådor när jag måde illa så jag skulle slippa laga mat, hjälpte mig att handla lite saker när foglossningen höll mig hemma. Hon var jätterar.

Sen föddes Elina. Och ALLT är om Elina. På andra plats kommer jag (jag är ju Elinas mamma, viktigt att jag är glad).
Saken är att allt hon kan prata om, göra och engagera sig i är vår dotter. Hon frågar om lov innan hon handlar/hälsar på/gör någonting, så det är ju hanterbart, men hon hinner knappt ens hälsa på sin son. Och om han börjar prata med sin pappa om NÅGOT annat är Elina, eller om de inte oavbrutet tittar på henne, blir hon lite tjatig och säger saker som att 'å titta på henne', 'elina vill att farfar skall leka nu', ja, ni fattar.

Igår fick de inbjudan till vårt bröllop, ett kort med ett band runt. Sambo sa att 'du får knyta upp det' och hon svarar då att 'det kan jag göra när jag kommer hem, det är Elina som är viktig nu'. Jag reagerade lite på det då, och pratade med sambon om det efteråt, och då kom det fram att han började bli ganska lessen över hela situationen. Han känner sig lite åsidosatt och bortglömd. Han får aldrig prata med sina föräldrar om NÅGOT ANNAT än Elina.

Dagens I-landsproblem kanske, men vi vet ärligt talat inte hur vi skall hantera situationen. Att ärligt bara dra upp hela problemet KAN göra mer skada än nytta, om hon blir sur är hon inte att leka med (är en mästare på att spela samvetskortet). Att de är engagerade i dottern är jätteroligt, Elina avgudar dem och jag försöker ge dem mycket eget spelrum inom vissa ramar, säger dock ifrån om hon 'klampar på mitt område' (som häromdagen när hon skulle visa mig hur man matar min dotter ). Men de måste ju förstå att deras son känner att han helt tappar kontakten med dem, trots att de är här 1-2 dagar/vecka.

Oj vad långt det blev Finns det fler med liknande problem? Lite överengagerade föräldrar/svärföräldrar? Hur har ni hanterat det? Har det gått över? Borde vi/sambon säga något? Ja, det borde han väl, men det är så svårt

 

[TinyWiny]

Sv: Mamma/svärmorsfunderingar

Jag tror att det enklaste är att han skriver ett brev till dem (henne) där han förklarar hur glad han är för att de tycker om hans dotter och att han känner att deras egna relation betyder mycket för honom, att han inte bara är pappa utan att han vill ha kvar relationen som deras son.

Nu minns jag inte hur gammal er dotter är men kanske lugnar det sig med tiden?
Kanske hade de en önskan om fler barn och ser sin önskan uppfylld nu?

Det finns tusen orsaker till att människor beter sig som de gör, det viktiga är att man kan prata om det så att inga problem uppstår i onödan.

 

[Mitten]

Sv: Mamma/svärmorsfunderingar

Jo... till saken hör också att hans mamma gärna berättar att hon är en perfekt mamma/farmor, och att höra att hon inte skött något perfekt kan resultera i väldigt mycket drama. Hon KAN inte ta kritik, inte ens den allra minsta lilla fåniga detalj.

Jag tror absolut hon ville ha fler barn, hon titulerar ofta sig själv som Den Stora Modern och att 'jag vet ju jag är ju OCKSÅ mamma' typ.

Elina är 11 månader, och det känns som att det eskalerat sista månaden nu.

 

[Bollen]

Sv: Mamma/svärmorsfunderingar

Men kan inte din blivande man åka hem till dom och umgås så någon gång utan dej och Elina, på så sätt finns inte "det störande momentet" om du förstår hur jag menar.
Då kan han passar på att ge hintar om att han tycker det är skönt att få tid med dom... typ åh vad skönt att få sitta ner och prata bara med varandra. Han behöver inte tala om rakt ut att han tycker det är fel att dom inte har tid för honom när dom kommer till er.

Här är det lite lika dant med min mans mamma. Hon frågar hur vi mår och om det har hänt något nytt, men sen lyssnar hon inte på svaret . Hon är också väldigt fixerad på barnbarn tex. Vi var och hälsade på och jag sa till min man att ska du inte tala om det senaste.... Hon kastar sig upp från stolen och skriker: Ni ska ha ett till barn!!!! öhhh nej, Jag ska byta jobb! var svaret

Men jag tror det går över med tiden..... hoppas jag

 

[Smulu]

Sv: Mamma/svärmorsfunderingar

Sen föddes Elina. Och ALLT är om Elina. På andra plats kommer jag (jag är ju Elinas mamma, viktigt att jag är glad).

God morgon!

Men hennes son är ju pappa till Elina, i min värld så är pappan till barnet också en mycket mycket viktig person. Visst betyder mamman mer i början, hon har ju maten och är oftast hemma första tiden, men nu vid nästan ett års ålder (Elina är väl också född i april precis som Frida?) så kan ju pappan göra precis allt som har med bebisen att göra. Hur ska han orka med nattvak, skrik under dagarna, stress mm mm om han aldrig får vara bara "Johan" inför sina föräldrar utan hela tiden är "Elinas pappa" Pappor behöver också må bra.

Säg till dem att han fortfarande finns och gärna vill prata om annat än Elina också, varför inte bjuda hem dem på lite mat lite senare på kvällen när Elina sover?

Jag tror att det är viktigt att inte tappa bort sig själv i barnkräk, bajs och skrik. "Johan" är "Johan" , inte bara Pappa och "Mitten" är "Mitten" inte bara Mamma.
:-)

 

[Druvan]

Sv: Mamma/svärmorsfunderingar

Äsh, så där är både min och makens föräldrar . Om jag tänker efter så har vi nog inte pratat om annat än dottern senaste 1.5 året, he he. Tror det är ganska normalt. Jag har ingenting emot det, tycker tvärtom det är roligt! Dom har ju haft 35 år på sig att fokusera på mig och maken, nu är det barnbarnets tur .

 

[Sar]

Sv: Mamma/svärmorsfunderingar

Jag tycker att din sambo verkar lite överkänslig. Svärmor kommer med all sannolikhet att "mattas av" när Elina blir lite äldre, nu är ju allt fortfarande nytt och fantastiskt.
Kanske svärmor kan få sköta några timmar (om det känns bra för er) och därmed få sitt behov ordentligt stillat så hon kan koncentrera sig på annat.

Nu åker hon ju till er för att främst få umgås med barnet.

Sedan har väl både din sambo och hans pappa mål i munnen och kan tala om att nu vill de prata om annat?

 

[Mitten]

Sv: Mamma/svärmorsfunderingar

Tja, nu HAR ju farmor och farfar Elina en dag i veckan alldeles för sig själva (min sambo & jag jobbar deltid båda två), men det verkar inte räcka . Och ofta kommer de till oss och kastar ut oss, tycker att vi skall passa på och handla så de kan vakta lillan. Eller om vi vill sova en stund kanske? Vilket är supergulligt, de är ju guld värda för oss.

Alltå, det är klart att det är underbart att de är så tokiga i Elina, och både 'farfar' och min sambo har alltid varit lite toffliga för hans mamma, de har liksom insett att det inte är någon idé att diskutera på något sätt. Och jag vill inte lägga mig i egentligen, men jag ser att sambon blir lite lessen. Han är så jätteglad för bröllopet och vill diskutera maten och festen och ceremonin och ringarna, han har designat en egen jättefin med sten och allt till sig själv, och vill dela med sig, men de är liksom inte intresserade ALLS. Det enda de nämnt är att 'då kan vi ha Elina på natten'.

Jag har försökt bjuda dem på middag i över ett år, men de vill inte. De vill bara 'komma på fika och hälsa på Elina'. Kvällarna är inte minsta intressant. Då 'vill de vara hemma'. Och om min sambo är ute och far själv brukar han isåfall umgås lite med sin pappa, så de får en chans att prata om annat. Om han skulle hälsa på sina föräldrar själv, vilket såklart händer då och då, så handlar det mest om att mata honom och sen pratar de om - just det - Elina. Och är hon inte med måste han förklara varför hon inte är med en miljard gånger.

 

[Mitten]

Sv: Mamma/svärmorsfunderingar

Äsh, så där är både min och makens föräldrar . Om jag tänker efter så har vi nog inte pratat om annat än dottern senaste 1.5 året, he he. Tror det är ganska normalt. Jag har ingenting emot det, tycker tvärtom det är roligt! Dom har ju haft 35 år på sig att fokusera på mig och maken, nu är det barnbarnets tur .

Ja, lite så har det känts fram till nu - lite skönt att inte ALLT hänger på sambons axlar, nu hänger det iofs på Elinas istället. Men det finns ju grader, jag skulle nog bli lessen om min mamma inte alls ville prata klänningar och annat bröllopstrams alls.

Annars är jag också duktig på att bara prata om dottern, hon är ju det intressantaste som finns . Men ibland händer det saker i livet man kanske vill prata om med sina närmaste, och jag förstår inte att det inte räcker till BÅDE sambon och barnbarnet? De är ju här flera dagar i veckan, det är inte som att de kommer 2 gånger/år, då hade jag förstått det.

Jaja, jag kanske överreagerar, blir bara lessen över att se honom ta åt sig.

 

[mino]

Sv: Mamma/svärmorsfunderingar

Det är många som har en väldigt daltig inställning till mor- och farföräldrar som fullständigt tappar all hänsyn och sans när det kommit barnbarn. Jag har svårt att förstå den inställningen, är det några som ska visas hänsyn och omtanke så är det de nyblivna föräldrarna. Men min bestämda uppfattning är att detta går inte att prata om rakt ut till den äldre generationen, särskilt kvinnorna är i många fall oerhört känsliga kring detta med att de måste få leka nån sorts übermamma över alla. Jag tycker att man ska försöka att strunta i den generella känslan och helheten och se till konkreta situationer och i så fall göra något av dem. Din sambo kan mycket väl tala om att han/ni vill ha mer engagemang i ert bröllop, detta är ju så specifikt att ni rent av kan lyfta ut dottern ur hela resonemanget. Rimligtvis kan vuxna människor engagera sig både i ett barnbarn och ett bröllop. Men som sagt, försök inte göra det till en generell fråga för då lär de inte fatta nåt alls, utan ta upp konkreta fall där ni tycker att de går över gränsen. Det är ju bra på sätt och vis att ha andra vuxna som vill engagera sig i ens barn så man behöver ju inte ta i alltför mycket.

 

[TinyWiny]

Sv: Mamma/svärmorsfunderingar

Jo... till saken hör också att hans mamma gärna berättar att hon är en perfekt mamma/farmor, och att höra att hon inte skött något perfekt kan resultera i väldigt mycket drama. Hon KAN inte ta kritik, inte ens den allra minsta lilla fåniga detalj.

Jag tror absolut hon ville ha fler barn, hon titulerar ofta sig själv som Den Stora Modern och att 'jag vet ju jag är ju OCKSÅ mamma' typ.

Elina är 11 månader, och det känns som att det eskalerat sista månaden nu.

Det jag har fetmarkerat är andledningen till att han ska skriva och inte tala med henne direkt.
Det är bättre att hon får läsa i lugn och ro så kanske hon inte ens känner att hon behöver försvara sig utan kan ändra sig lite diskret?!

Det är känsligt när man har gjort något som någon blivit ledsen av, jag tror inte att hon har gjort det med mening, hon är nog inte medveten av det själv utan är helt uppslukad av detta underbara barn

Det ska till mycket egen självkänsla för att erkänna direkt att man har gjort fel och de flesta besitter inte den självkänslan.

Sedan kan jag säga att hade mina föräldrar engagerat sig så mycket i mina barn så hade jag blivit glad, (eller, jag hade blivit förvånad) de träffade barnen några gånger om året, trots att det var ca 1 mil emellan våra hem och min mamma jobbade i samma stad som vi bodde.
För mina föräldrar var det inte fantastiskt att få barnbarn, inte när mina barn föddes iallafall, så ta vara på att de vill vara med och engagera sig även om det just nu går ut över vuxenförhållandet.

 

[Mitten]

Sv: Mamma/svärmorsfunderingar

Hm, jag skall föreslå brevidén till sambon. Som sagt, vi pratade om det senast i morse. Vi får se hur han känner om det!
Och jag vill verkligen inte låta otacksam, det är underbart att de engagerar sig så i Elina, just därför vill jag inte sabba genom att gnälla om små oviktiga saker. Ibland är det ju bara svårt att SJÄLV se vad som är litet och oviktigt, då är Buke så himla bra . Problemet känns mindre när jag läser era svar, tack för det allesammans!!

Mino, du sätter PRECIS ord på hur det är! Det daltas, det vet jag, både från mig och sambon ... och att ta upp det som ett generellt problem är svårt. Att däremot ta upp att sambon (ja alltså han får ju ta upp det) känner att de inte verkar intressera sig för vad som nu är aktuellt nu (bröllop och även lite andra sidoprojekt han har) är ju inte lika känsligt . Jättebra skrivet!

Han känner dessutom att han och hans pappa hindras att babbla om sina 'grabbgrejer', jag tror EGENTLIGEN att det är det största irritationsmomentet, att de måste isåfall hitta på ärenden själva för att få prata normalt. Och inte bara glo på den fantastiska bebisen som kan gurgla sött och le med sina två små gaddar. Varför kan man inte få göra allt liksom.