Malin Andersson: ”Ridsport för alla – eller?”

Hästar är för alla. Varför har vi då inte fler rullstolsburna ridlärare, eller fler instruktörer som undervisar på andra språk än svenska? Det skriver Malin Andersson i denna gästkrönika om ökat inkluderande inom ridsporten.

 

[Badger]

Det handlar inte bara om att bli inkluderande för att vara snäll och generös (vilket den organiserade ridsporten med all önskvärd tydlighet visat att den inte önskar). Det handlar om att bli inkluderande för att fortsätta ha relevans utanför en liten klick.

Ridsporten tappar i andelen utövare. Under min tid var vi tvåa efter fotbollen. Nu är vi på elfte plats. Det är drygt 3 gånger fler som spelar golf än som är med i ridsportförbundet https://sportlobby.se/ovrigt/storsta-sporten-i-sverige/

Många av de som ägnar sig åt ridsport är beroende av att det finns ideella föreningar och ridskolor som stöttas med skattemedel i någon form. (Utan offentligt stöd blir det färre elever för tränare och färre anläggningar att hålla träningar och tävlingar på, mindre efterfrågan på hästar, mindre marknad för hästsportföretag och lägre lönsamhet att sponsra ryttare)

Ridsporten kommer aldrig att bli för alla - bl.a. pga ekonomin - men då är det desto viktigare att inte jaga bort människor med hitte-på. Kanske behöver man ha vissa krav som standard - men jag tror man måste vara öppen för individuella lösningar och dispans.

Tänker att man borde vara maximalt inkluderande när det gäller rekryteringen till ridsporten. Olika kön, språk, grupper osv. Sedan kommer säkert de olika personerna bli ridlärare med tiden.

Faktum är att jag tycker att ridsporten har jätteproblem när det gäller att rekrytera olika kön framför allt och också olika grupper från kanske speciellt kulturer där män är mer vanliga ryttare. Jag tycker ridsporten har jätteproblem med att de lätt får män och pojkar på gräsrotsnivå på ridskola att bli osynliggjorda och känna sig ovälkomna.

Men jag tror inte man kommer någonstans genom att sänka kriterierna på de som lär ut. Speciellt inte om man vill locka olika grupper med kanske olika syn på inlärningstempo.

Iofs har ju många sporter föräldratränare. Gillar du ridning? Här är din ponnygrupp att undervisa som du vill. Men jag tror att ridsporten överlever snarare genom att rekrytera stora nya grupper till att vilja rida men att helt enkelt låta det ta sin tid innan grupperna blivit ridlärare.

Jag har ingenting som helst emot att rida för en ridlärare som undervisar på engelska och har ett annat modersmål. Har gjort såklart, för många olika. Har även ridit på ridlektion på franska och holländska med enstaka tillrop på engelska eller översättning av andra ryttare. Men jag tror inte det är den självklara vägen framåt för alla som börjar nya på en ridskola. Det kräver en hel del tolerans för att gissa för att det ska fungera.

Och om man tar in ridlärare från Argentina, Frankrike osv är det helt super. Men jag tänker att det inte är just förmågan att rida man borde sänka. hoppa hinder på 1 meter och sitta upp på hästen som man behöver sänka kraven, det lär de ju definitivt kunna. Utan isf på språkkunskaper.

 

[Lobelia]

Skillnad mot ridsport, ja. Men det betyder inte att det är lätt att utöva.

Lätt och lätt. Så länge du har grönt kort kan du boka tid på många golfbanor när det passar och spela självständigt. Grönt kort betyder inget om du vill boka en häst och rida självständigt.

 

[MML]

Det är kanske så att alla som fysiskt skulle kunna klara att rida in unghästar eller sitta upp utan pall måste kunna göra det. Men att de borde kunna göra undantag för personer som har fysiska problem med det men kan förklara och visa för en annan person hur det skulle göras och har kunnat göra det.

kn: Tänker att borde ju inte vara något problem att ha en ridlärare som inte kan göra allting, men som vet hur allting ska göras. Dvs sitter tex i rullstol men har ridit tidigare.

"Varför måste man till exempel kunna hoppa en 1-meters bana för att bli ridlärare level 1? "

Jag tycker det är ganska logiskt att man någon gång måste ha gjort någonting som man ska undervisa i, i alla fall näraliggande, och i alla fall ha gjort någonting väldigt närliggande när man ska döma någonting. (om man är livrädd för att hoppa och så ska man stötta sin ridgrupp att hoppa.)

Man ska ju inkännande, didaktiskt, pedagogiskt, förklara för en elev hur eleven ska använda sina händer och ben, vader, fötter, för att interagera och prata med ett djur, kanske en unghäst, i en viss situation tex hoppa en bana på 1 meter. Om man aldrig någonsin gjort det så måste det bli svårare att förklara hur man ska göra det? Eller känna med inför problemen som uppstår. Så att det de säger inte bara är tomma ord.

Tex nu vet jag väldigt lite om andra idrotter. Men hur vanligt är det att någon undervisar i bågskytte som har en arm och aldrig skjutit pilbåge, någonsin. (en person som sköt pilbåge tidigare men inte längre är en helt annan sak). Eller att någon undervisar i slalom och bara använt slalomstol. Aldrig känt kraften när man trycker ifrån med knät och låret.

Jag ser ingen som argumenterar för att någon som aldrig suttit på en häst ska kunna utbilda sig till ridlärare. Däremot att antagningskraven är stelbenta och, i vissa fall, ganska mossiga, vilket utesluter en hel del helt i onödan.

Självklart bör man ha relevant erfarenhet inom den idrott man vill undervisa i. Men likväl som att någon som undervisar en barngrupp i simning inte själv behöver ha tävlingssimmat, så känns en del av kraven på blivande ridlärare inte alltid nödvändiga, eller ens hjälpsamma.

Ett exempel är det här med uppsittning. Där görs inga undantag, du ska sitta upp från marken om du så är 150 cm lång och blir tilldelad en häst på 180. Det gör att en väldigt kompetent tränare som jag är bekant med, inte skulle kunna utbilda sig till ridlärare om hen ville. Trots mångårig erfarenhet, bred och gedigen kunskap, pedagogisk och uppskattad av både barn och vuxna som tränar för hen. Hen kan dock inte sitta upp från marken på grund av en misslyckad knäoperation för massor av år sedan.

 

[MML]

Men om man ska ha två avlönade personer varje lektion så kommer man att utesluta ännu fler elever rent ekonomiskt.

Nybörjarlektioner har ju däremot ofta redan extra personer närvarande.

Ja, och då är det väl inget problem om ridläraren är fullt fysiskt frisk, eller om hen använder rullstol, eller går med krycka och haltar lite. Där finns ju även andra som vid behov kan hjälpa till/larma/etc.

Den enda ridskola jag är bekant med har aldrig en ensam vuxen på anläggningen under den tid ridlektioner pågår. Det tycker jag är rimligt.

 

[Badger]

Det handlar om fysiska begränsningar av olika slag. Och det ges inte någon typ av dispenser, allt ska ske exakt by the book och inte heller hästens storlek anpassas. Jag tycker faktiskt inte heller att det är en logisk sak för en tränare att absolut kunna. Inte heller att knoppa en häst av den storlek du blir tilldelad utan pall. Däremot får de gärna testa t ex pedagogisk förmåga, förmågan att förstå olika sammanhang, att förstå biomekanik och sånt som faktiskt har inverkan på om du blir en bra tränare eller inte. Jag tror ridsporten i all sin traditionella fyrkantighet faktiskt missar en hel del talanger genom att sortera på fel saker och sätta upp fel sorts trösklar.

Ja fysiska begränsningar borde de ju göra undantag för och såklart ge en pall för att knoppa är ju bara konstigt att inte ge osv. Det är ju också ridlärarbrist.

Jag tycker nog inte att pedagogisk förmåga utan praktisk kunskap är så mycket värd. Men om kunskapen finns där så är det ju super. Alla har väl haft en ridlärare som inte längre ens kanske kan ta sig upp på en häst för de är äldre.

Så jag tycker inte det är något problem att undervisa från rullstol på läktaren och ha hand om ekonomin på ridskolan, för en grupp som har ridit några år. Eleverna är ju själva fullt kapabla att hoppa av en häst och undsätta en medelev och dyl. Men om personen aldrig någonsin använt vissa av musklerna som ryttarna behöver använda så kanske det blir mindre fullständigt (å andra sidan kanske hen blir väldigt bra på att förmedla vikthjälper). Eller om personen aldrig hoppat en bana på 1 meter kanske personen kan bli väldigt hård och skarp mot någon som är nervös. Eller om hen aldrig vågat hoppa en bana på en meter kanske personen får svårt att stötta någon som är nervös men väldigt gärna vill.

Känns som att det är helt ok att ha en brist på en massa olika saker som ridlärare (språk, just nu tillgång till alla lemmar, Svensk ridkultur, Svenskt sätt att rida osv), men en ren brist på kunskap och erfarenhet runt ridning och häst känns inte bra.

 

[MML]

Nej inget krav, men det är heller inget krav på arbetsgivaren att skapa tjänster som enbart går ut på att undervisa dressyrlektioner för erfarna utan stalltjänst eller att anställa en assistent som fixare det mesta av det praktiska.

Varför skulle en rullstolsburen, eller för den delen på annat sätt fysiskt funktionsnedsatt, ridlärare enbart kunna undervisa dressyr lektioner för erfarna ryttare? Och utan stalltjänst?

Utan att sitta upp på okända hästar kan jag förstå kan vara ett behov. Likaså att inte "sitta upp och visa" - det har jag för övrigt själv inte varit med om på säkert 20 år. Sker sådan ridundervisning fortfarande?

Som jag nämnt tidigare i tråden finns (minst) en rullstolsburen kvinna som både själv kör, och undervisar andra i att köra travhäst. Det tycks fungera utmärkt, så jag förstår nog inte varför det inom ridsporten enbart skulle vara erfarna dressyrryttare som skulle kunna ta till sig instruktioner från en rullstolsburen ridlärare.

Jag förstår nog inte heller varför en rullstolsburen ridlärare inte skulle kunna sköta om hästar och stall. Rullstolsburen kan vara allt ifrån att inte ha någon rörelseförmåga alls (då blir det naturligtvis svårt) till att kunna stå och gå korta sträckor men behöva rullstol vid längre sträckor eller längre tid. Mycket stallarbete går dessutom alldeles utmärkt att utföra sittande i rullstol (jag har själv testat det mesta, eftersom både våra hästar och vår gård behöver vara tillgänglighetsanpassad för rullstol).

 

[Badger]

Jag ser ingen som argumenterar för att någon som aldrig suttit på en häst ska kunna utbilda sig till ridlärare. Däremot att antagningskraven är stelbenta och, i vissa fall, ganska mossiga, vilket utesluter en hel del helt i onödan.

Självklart bör man ha relevant erfarenhet inom den idrott man vill undervisa i. Men likväl som att någon som undervisar en barngrupp i simning inte själv behöver ha tävlingssimmat, så känns en del av kraven på blivande ridlärare inte alltid nödvändiga, eller ens hjälpsamma.

Ett exempel är det här med uppsittning. Där görs inga undantag, du ska sitta upp från marken om du så är 150 cm lång och blir tilldelad en häst på 180. Det gör att en väldigt kompetent tränare som jag är bekant med, inte skulle kunna utbilda sig till ridlärare om hen ville. Trots mångårig erfarenhet, bred och gedigen kunskap, pedagogisk och uppskattad av både barn och vuxna som tränar för hen. Hen kan dock inte sitta upp från marken på grund av en misslyckad knäoperation för massor av år sedan.

Jo men den biten har jag ju redan svarat på vad jag tycker. Att det är knäppt. Självklart måste man väl i så fall kunna visa att man kan sitta upp på en häst av rätt höjd (visa att man kan det mekaniska) om man har alla lemmar i behåll. Man kan inte ha någon slags höjddiskriminering för ridlärare, att de ska vara 170+ långa eller vara kroppsligt perfekta exemplar. När folk satt upp från marken regelbundet var 180 hästar mycket mer sällsynta.

Men det andra från artikeln var, hoppa en bana på en meter. Det är ju ren kunskap i ridning, för en person som ska undervisa elever i just hoppning. Varför är det ett för hårt eller konstigt krav?Det borde ju inte ta jättelång tid för en skicklig ridlärare från Iran att lära sig heller om det nu inte hoppat tidigare.

 

[Badger]

Ja, och då är det väl inget problem om ridläraren är fullt fysiskt frisk, eller om hen använder rullstol, eller går med krycka och haltar lite. Där finns ju även andra som vid behov kan hjälpa till/larma/etc.

Den enda ridskola jag är bekant med har aldrig en ensam vuxen på anläggningen under den tid ridlektioner pågår. Det tycker jag är rimligt.

Nej exakt. (jag har inte protesterat mot rullstolsburen ridlärare på annat sätt än ur ren utlärningssynvinkel. Dvs inget som helst problem om personen ridit på elevernas sätt, eller liknande lättrelaterat sätt, en gång i livet.)

De flesta riskolor har väl på kvällar runt 20 vuxna 30-80 år gamla erfarna hästmänniskor på anläggningen i taget. Den grupp som rider, den grupp som precis slutat rida och håller på att fodra och den grupp som snart ska rida och håller på att mocka.

 

[Lobelia]

Jag ser ingen som argumenterar för att någon som aldrig suttit på en häst ska kunna utbilda sig till ridlärare. Däremot att antagningskraven är stelbenta och, i vissa fall, ganska mossiga, vilket utesluter en hel del helt i onödan.

Självklart bör man ha relevant erfarenhet inom den idrott man vill undervisa i. Men likväl som att någon som undervisar en barngrupp i simning inte själv behöver ha tävlingssimmat, så känns en del av kraven på blivande ridlärare inte alltid nödvändiga, eller ens hjälpsamma.

Ett exempel är det här med uppsittning. Där görs inga undantag, du ska sitta upp från marken om du så är 150 cm lång och blir tilldelad en häst på 180. Det gör att en väldigt kompetent tränare som jag är bekant med, inte skulle kunna utbilda sig till ridlärare om hen ville. Trots mångårig erfarenhet, bred och gedigen kunskap, pedagogisk och uppskattad av både barn och vuxna som tränar för hen. Hen kan dock inte sitta upp från marken på grund av en misslyckad knäoperation för massor av år sedan.

Jag kan på sätt och vis hålla med, och att det borde gå att få dispens, det finns ju säkert en massa utbildade ridlärare som inte klarar uppsittning pga fysiska hinder de fått senare. Frågan är dock hur man ska kunna lära elever moment som man inte själv klarar. Det är klart ett mindre problem än att undervisa i hoppning och inte ha erfarenhet samtidigt är ju knepigt att godkänna elever som inte har de kunskaper som förväntas av en ridlärare. Det är ju ett kvalitetsmärke. Det är ju många som undervisar ändå, det finns inga legitimations krav

 

[MML]

Jo men den biten har jag ju redan svarat på vad jag tycker. Att det är knäppt. Självklart måste man väl i så fall kunna visa att man kan sitta upp på en häst av rätt höjd (visa att man kan det mekaniska) om man har alla lemmar i behåll. Man kan inte ha någon slags höjddiskriminering för ridlärare, att de ska vara 170+ långa eller vara kroppsligt perfekta exemplar. När folk satt upp från marken regelbundet var 180 hästar mycket mer sällsynta.

Men det andra från artikeln var, hoppa en bana på en meter. Det är ju ren kunskap i ridning, för en person som ska undervisa elever i just hoppning. Varför är det en för hårt eller konstigt krav?

Det kan tyckas självklart för många av oss, men bevisligen är det inte så antagningskraven ser ut. Jag läste nyligen en facebookdiskussion om just det momentet, där flertalet kortare personer berättade hur de på antagningsprovet fick länga stiglädren flera hål, för att sedan "hänga och klänga" för att komma upp. Sådant har jag oerhört svårt att se egenvärdet i.

Vad det gäller att hoppa en bana på en meter så är det förstås nödvändigt om en ska undervisa på den nivån. Men på en "vanlig ridskola", är det egentligen nödvändigt då?

Jag tycker också att det är synd om det är ett krav att klara det vid antagningen (men jag är inte säker på om det är så, eller om det kan "räcka" att visa att man gjort det tidigare). Jag tänker att det annars kan vara en väg in för personer med egen erfarenhet, som av olika anledningar inte längre kan t. ex. hoppa.

 

[skiesabove]

Det är skillnad på ridlärare för ridskola, och tränare.

Visst skulle det vara bra om ridlärarutbildningen blev mindre stelbent, och det skulle nog vara bra att integrera den med kurser i pedagogik på distans tillsammans med idrottslärare...

Men vem som helst kan ändå bli tränare om dom vill.

Ang. ämnet tillgängliga och inklusivitet på ridskolor tycker jag att vi ska ha en egen tråd. Det vore en jättebra plats för integration, men det kräver enorma resurser som måste skjutas till från staten.

Idag är ju ridning "låst" bakom föräldrars resurser. Man ska ha körkort, bil, och pengar och tid över, och så viljan att stötta barnet i att börja med ridning. Det tror jag är anledningen till att ridskolegrupperna är väldigt etniskt svenska fortfarande...

 

[Badger]

Det kan tyckas självklart för många av oss, men bevisligen är det inte så antagningskraven ser ut. Jag läste nyligen en facebookdiskussion om just det momentet, där flertalet kortare personer berättade hur de på antagningsprovet fick länga stiglädren flera hål, för att sedan "hänga och klänga" för att komma upp. Sådant har jag oerhört svårt att se egenvärdet i.

Vad det gäller att hoppa en bana på en meter så är det förstås nödvändigt om en ska undervisa på den nivån. Men på en "vanlig ridskola", är det egentligen nödvändigt då?

Jag tycker också att det är synd om det är ett krav att klara det vid antagningen (men jag är inte säker på om det är så, eller om det kan "räcka" att visa att man gjort det tidigare). Jag tänker att det annars kan vara en väg in för personer med egen erfarenhet, som av olika anledningar inte längre kan t. ex. hoppa.

Ja eftersom jag många år gjort just det (före pallens inträde, men inte innan vissa hästar vuxit till 175) så håller jag med om att det varken är nice för hästen eller speciellt elegant när man gör det. Jag kommer inte upp på en häst över 160 tror jag längre, är 160 cm. (eller jag gjorde nog det i panik på en uteritt för några år sedan, men men). Så tycker jag nog det är knäppt.

Vad det gäller att hoppa en bana på en meter så är det förstås nödvändigt om en ska undervisa på den nivån. Men på en "vanlig ridskola", är det egentligen nödvändigt då?

Ja det är väl iofs frågan om man gör, längre. Vilket har sina positiva och negativa sidor antar jag. Men bland de negativa kan ju vara elevförlust. Jag har absolut hoppat 110 bana på ridskola på lektion och de som är ännu äldre har hoppat högre. Men nu tror jag många ridskolor har 70 cm som max, 80-90 i träningsgrupp. Men om nu ridläraren klarar att hoppa 70 cm, varför klarade hen inte hoppa 1 meter?

Det är verkligen en oerhörd skillnad mellan att rida hopplektion för en ridlärare som verkligen kan och en som är väldigt dressyrfokuserad.

Jag tycker också att det är synd om det är ett krav att klara det vid antagningen (men jag är inte säker på om det är så, eller om det kan "räcka" att visa att man gjort det tidigare). Jag tänker att det annars kan vara en väg in för personer med egen erfarenhet, som av olika anledningar inte längre kan t. ex. hoppa.

Ja det borde ju absolut räcka med att visa ett tävlingsresultat eller ngt från att man tävlat hoppning på en viss höjd. Om man tex tävlat 130 och nu behöver rullstol eller käpp borde man ju inte behöva visa att man kan hoppa 1 meter.

 

[Badger]

Det är skillnad på ridlärare för ridskola, och tränare.

Visst skulle det vara bra om ridlärarutbildningen blev mindre stelbent, och det skulle nog vara bra att integrera den med kurser i pedagogik på distans tillsammans med idrottslärare...

Men vem som helst kan ändå bli tränare om dom vill.

Ang. ämnet tillgängliga och inklusivitet på ridskolor tycker jag att vi ska ha en egen tråd. Det vore en jättebra plats för integration, men det kräver enorma resurser som måste skjutas till från staten.

Idag är ju ridning "låst" bakom föräldrars resurser. Man ska ha körkort, bil, och pengar och tid över, och så viljan att stötta barnet i att börja med ridning. Det tror jag är anledningen till att ridskolegrupperna är väldigt etniskt svenska fortfarande...

Jag är inte helt övertygad om det (även om en egen tråd kanske vore nice).
Det är ju inte som om alla i vissa grupper inte har resurser, de kan rent av ha mycket stora och rejäla resurser men ändå inte lockas in i ridsporten. Det är inte alls alla invandrare som har ekonomiska problem. Men ändå få som rider?

Så ridsporten har ett väldigt speciellt uttryckssätt gentemot befolkningen som är väldigt vitt, feminint. Och ridsporten skulle ju faktiskt kunna göra reklam för sig så som Ishockey, Basket, Fotboll osv gör. Välkomna och dra in olika grupper, men utan att förmedla ett extremt uttryck gentemot en viss grupp som inte alltid ens själva längre uppskattar det uttrycket utan då kanske går till fotbollen istället även om de är flickor.

(Ena sidan av uttrycket tycker jag handlar om -ledare, slit, släp, köld, tungt, jobbigt, vård, omsorg, kärlek. Det andra tenderar åt det ganska konsumerande hållet, -dyrt, fint, mycket, många, olika färger, utseende, fluff, estetik.

Men ganska lite fokuserar på den biten folk får betala för - lära sig rida. Och det som visar den biten är ofta inte så atletiskt fokuserad. Föräldrar vill ju också ha en känsla av att deras barn får motion när de idrottar.)

 

[LadyCovergirl]

Jag tror ändå tillgängligheten/lättheten är betydligt större för golf än när det gäller ridning. Det passar också fler åldersgrupper och kroppstyper. Sen blir ju få saker så lätt som t.ex löpning, du behöver ju i princip ett par skor.

Det är möjligt att det är enklare än för ridning men därmed inte samma sak som att det är lätt.

 

[LadyCovergirl]

Lätt och lätt. Så länge du har grönt kort kan du boka tid på många golfbanor när det passar och spela självständigt. Grönt kort betyder inget om du vill boka en häst och rida självständigt.

Ja. Men vem som helst, även den som bara sett häst på bild, kan börja på ridskola eller för den delen boka in sig på turridning.
Det jag vänder mig emot är att kalla golf för lätt. Vad är då löpning eller gym?

 

[Linda_A]

Ja. Men vem som helst, även den som bara sett häst på bild, kan börja på ridskola eller för den delen boka in sig på turridning.
Det jag vänder mig emot är att kalla golf för lätt. Vad är då löpning eller gym?

Fast jag kommenterade ju inte svårighetsgraden när det gäller själv utövningen, utan tillgängligheten.

 

[LadyCovergirl]

Fast jag kommenterade ju inte svårighetsgraden när det gäller själv utövningen, utan tillgängligheten.

Ja, jag vet. Det förändrar inte mitt svar.

 

[skiesabove]

Så ridsporten har ett väldigt speciellt uttryckssätt gentemot befolkningen som är väldigt vitt, feminint. Och ridsporten skulle ju faktiskt kunna göra reklam för sig så som Ishockey, Basket, Fotboll osv gör. Välkomna och dra in olika grupper, men utan att förmedla ett extremt uttryck gentemot en viss grupp som inte alltid ens själva längre uppskattar det uttrycket utan då kanske går till fotbollen istället även om de är flickor.

(Ena sidan av uttrycket tycker jag handlar om -ledare, slit, släp, köld, tungt, jobbigt, vård, omsorg, kärlek. Det andra tenderar åt det ganska konsumerande hållet, -dyrt, fint, mycket, många, olika färger, utseende, fluff, estetik.

Men ganska lite fokuserar på den biten folk får betala för - lära sig rida. Och det som visar den biten är ofta inte så atletiskt fokuserad. Föräldrar vill ju också ha en känsla av att deras barn får motion när de idrottar.)

Det här är för luddigt för mig, jag förstår faktiskt inte. Vadå uttryck mot befolkningen? Är inte "befolkningens" enda exponering mot ridsporten antingen artiklar om Peder Fredricson eller Henrik von Eckermann etc, eller artiklar om någon ridskola som kämpar för sin överlevnad?

Ridsport finns i mellanöstern- och arabländer också, det är ju gedigna och mycket gamla hästkulturer (även om vi inte har samma kultur). Både män och kvinnor rider i muslimska länder, men inte som gräsrots-sport. Antingen är det bruksdjur eller så är det rikemanssport.

Sverige/skandinavien är i princip unikt med vår historia av militärens avhästning till socialdemokratiskt sponsrade kommunala ridskolor.

Personligen tror jag att största blockeringen inte är brist på intresse hos barnen, utan brist på resurser och intresse hos föräldrarna. Det är i princip omöjligt att börja på ridskola utan att föräldrarna vill och kan. 2-3000kr per termin + bil & bränsle + utrustning... Man behöver inte vara "fattig" för att det ska prioriteras bort för en billigare sport.

 

[MJLee]

Jag blev lite full i skratt när Ponnypappan i någon blog framhöll ridsport som ett mycket bra integrationsredskap. Jag skulle nog säga att den sport som är särklass mest integrerad är fotboll. Även basketboll och friidrott är relativt integrerade. Både hockey och golf är även de etniskt svenskt. Det har blivit dyrt att spela hockey och det är medelklassfamiljer med bil och intresserade föräldrar som är redo att satsa vars barn börjar spela hockey. Sedan ska vi inte heller bortse från den rasism som i princip alla icke-etniskt svenska spelare har upplevt under sing ungdom.

Det här är fö också ett stort problem i hockeyns Meka, Kanada.

Vi hade en tråd här för ett tag sedan om att rida med hijab och hur ryttare blivit exkluderade och mobbade. Det är inte bara kostnaden och språket som håller icke-etniskt svenskar från ridsporten och andra sporter.

 

[Lobelia]

Varför skulle en rullstolsburen, eller för den delen på annat sätt fysiskt funktionsnedsatt, ridlärare enbart kunna undervisa dressyr lektioner för erfarna ryttare? Och utan stalltjänst?

Utan att sitta upp på okända hästar kan jag förstå kan vara ett behov. Likaså att inte "sitta upp och visa" - det har jag för övrigt själv inte varit med om på säkert 20 år. Sker sådan ridundervisning fortfarande?

Som jag nämnt tidigare i tråden finns (minst) en rullstolsburen kvinna som både själv kör, och undervisar andra i att köra travhäst. Det tycks fungera utmärkt, så jag förstår nog inte varför det inom ridsporten enbart skulle vara erfarna dressyrryttare som skulle kunna ta till sig instruktioner från en rullstolsburen ridlärare.

Jag förstår nog inte heller varför en rullstolsburen ridlärare inte skulle kunna sköta om hästar och stall. Rullstolsburen kan vara allt ifrån att inte ha någon rörelseförmåga alls (då blir det naturligtvis svårt) till att kunna stå och gå korta sträckor men behöva rullstol vid längre sträckor eller längre tid. Mycket stallarbete går dessutom alldeles utmärkt att utföra sittande i rullstol (jag har själv testat det mesta, eftersom både våra hästar och vår gård behöver vara tillgänglighetsanpassad för rullstol).

Det finns i mina ögon några övergripande problem.

1. Alla hästarna på ridskolan behöver vara tränade på nivån att de passar för verksamhet med rullstol, inte bara de som används i eventuell verksamhet inriktade på dessa funktionsvariationer.

2. Vissa arbetsmoment är svåra och eller farliga att utföra i rullstol, där inkluderas de flesta moment med hästar inte tränade att vara nära en rullstol och moment där hästar förväntas reagera mer även om de är tränade. Det kan vara allt från att motionera en häst med boxvila vid hand, leda ut en häst som "fastnat i mitten" på en nybörjarlektion, släppa ut hästar när det är moddigt /isigt, mocka och rida. Åka och hämta den nya hästen med transport inklusive att lasta den, eller köra till veterinären kan också vara extra utmanande.

3. Vissa moment är bökigare och/eller tyngre. Här kan nämnas att hantera hö, halm och spånbalar, fodersäckar hindermaterial, skottkäror, vattendunkar/spannar. Det kan vara alltifrån omöjligt till mer tidskrävande även om vissa moment förmodligen går snabbare med rullstol så kompenserar det inte svårigheterna



Sammantaget skulle jag se att det finns så mycket utmaningar och anpassningar som behöver göras för att anställa en rullstolsburen ridlärare vid en verksamhet även om personen klarar av många moment. Jag tror få ridskolor är beredda på det, i vart fall inte för en nyanställning. Däremot kan det funka med praktikanter med lönebidrag. Då kan de hjälpa till med det som fungerar i egen takt och för vissa kan det säkert kunna bli aktuellt med anställning så småningom.