Mål i livet

[Raderad medlem 6459]

@Petruska Ja kan man tänka sig att bo lite hur som helst och jobba med lite vad som så förstår jag att mål eller drömmar känns märkligt.

 

[stjarnhimmel]

Egentligen kan man ju säga att det finns mål med allt.
Säg att du ska gå en utbildning på tre år.- Då är väl målet att klara utbildningen?
Säg att du ska sätter frön för att odla tomater- då är väl målet att det blir tomater?

Så kan man ju dra det i det oändliga. Mål behöver inte vara så stora eller orealistiska.

 

[Ray]

Det är precis det som gör att jag ser annorlunda på livsmål.
Livet består ju till väldigt stor andel av dagar med just Väg och till mindre andel av dagar med Måluppfyllelse - och dessutom finns ju en inte försumbar risk att man, av en eller annan anledning, faktiskt inte kommer att uppnå ett eller flera av de mål man satt upp. Till exempel kan man ju avlida innan. Om lycka då i hög grad definieras av Måluppfyllelse kanske man går omkring en stor del av livet och känner sig otillfredsställd och frustrerad. Då lutar jag mer åt @Petruskas syn (som jag uppfattar den), att det riktigt eftersträvansvärda är att kunna hitta lycka och tillfredsställelse under Vägen. Liknöjd känns negativt laddat, men tillfreds tycker jag är ett väldigt underskattat begrepp. Målen kan vara roliga och berikande, men jag vill se dem som bonusar snarare än förutsättningar.

Det ena utesluter inte det andra egentligen. Man kan ha mål att sträva mot men ändå vara "tillfreds" på vägen. Och man kan sakna mål och vara missnöjd och frustrerad.

 

[Wysiwyg]

Har ni? Och är det något att sträva mot, eller är ni redan där i så fall?

Absolut! Jag lever mitt i ett av mina mål just nu. Jag höll på i tre år för att ta mig in på min nuvarande utbildning. Om 1,5 år är nästan 6 års studier över. (7 om jag räknar med det jag kompletterade för att ta mig in.) Det känns lite konstigt, som att en liten livskris står runt hörnet. I flera år har jag bara lutat mig mot att jag vet vad jag ska göra de närmsta åren typ, ingen idé att fundera över något annat. Nu är det snart slut och jag måste hitta en ny inriktning i livet.

Just nu har jag nog inga direkta mål annat än de som hör till min utbildning och det som komma skall. Jag vet (typ) vad jag kommer arbeta med och i vilka etapper det kommer ske. Det privata är lite grumligare.

 

[Petruska]

Fast man kanske har roligt och är lycklig också under de 10 år man jobbar mot målet? Att ha ett mål behöver inte innebära att man mår dåligt när man jobbar mot målet. Man kanske möter intressanta människor, utbildar sig och lär sig massor?

Jodå. Jag har själv något i stil med en tioårig utbildning. Och jag gillade det mesta av min utbildningstid, gillade att plugga osv. Men jag hade inget mål i sikte under tiden, utan gjorde det för att jag ville göra det. Resultatet är så vitt jag kan begripa tex att @Mabuse och jag har i stort sett samma typ av jobb. Men vi beskriver respektive väg dit rätt olika. Jag tror som sagt att det här handlar mer om hur man pratar och tolkar, än om hur man faktiskt gör.

 

[Petruska]

@Petruska Ja kan man tänka sig att bo lite hur som helst och jobba med lite vad som så förstår jag att mål eller drömmar känns märkligt.

Jag tror inte att det är det som är skillnaden, iofs. Att jag inte har några direkta drömjobb och drömbostäder, betyder inte att olika bostäder och jobb är olika tilltalande. Men jag tror liksom inte att lyckan bor i vilken bostad jag har, däremot kan olyckan göra det. Dvs, jag uppfattar att potentialen för Helt Fel är mycket större än potentialen för Helt Rätt när det gäller bostäder och i stort sett även jobb.

 

[Stefffie]

När jag öppnade den här tråden tänkte jag först att jag inte hade några direkta mål i nuläget, och det retade mig lite - men det verkar visst vara stor skillnad på hur man tänker kring mål.

Jag letar exempelvis nytt boende i nuläget. Eftersom jag fortfarande har tid innan jag måste flytta, så är jag hyfsat kritisk gällande vad jag letar efter - pris, läge och flatmates är tre viktiga faktorer för mig. Men jag har aldrig tänkt på jakten på en bostad som ett mål - mer bara en grej som måste göras för att jag ska kunna fortsätta med mitt liv.

I nuläget är liksom bostad en "hygien faktor" i mitt liv. I framtiden kommer det nog vara viktigare, då jag har ett dåligt definierat mål att bo på hästgård - och då kommer bostad vara ett målni sig - i nuläget är det bara något jag behöver för att kunna leva mitt liv till en trevlig standard.

Gällande mina mål då, så känner jag att jag nog behöver lite mål och riktning i karriären, då jag inte riktigt är nöjd sär jag är i nuläget, men inte heller riktigt vet hur jag ska ta mig vidare.

 

[Mabuse]

Det tror jag inte... men insikter och erfarenheter av att väldigt få saker är beständiga. En partner, ett jobb eller en bostad kan av olika anledningar försvinna ur ens tillvaro, och om man har möjlighet att hitta inre trygghet och tillfredsställelse så oberoende som möjligt av externa faktorer - inom rimliga gränser - så tror jag det är av godo.

Jag är absolut inte där, utan hänger precis som de flesta upp stora delar av min tillvaro på sådant som du beskriver. Men tittar jag på bostadsbiten så var mitt första "mål" i tonåren att flytta hemifrån. Nästa bostadsmål var att få en lägenhet i ett bättre område. Sedan en större lägenhet, för att få plats med barn. Som aldrig kom. Sedan att köpa ett hus på ett trevligt och praktiskt ställe. Sedan att hitta någonstans att bo överhuvudtaget, efter att det där huset sålts vid separation. Sedan att hitta ett nytt hus, vilket jag gjorde förra året. Är jag lycklig där? Jovars, men jag vet att jag skulle kunna vara tillfreds med boende på många olika sätt.

Det kanske bara är jag, men... min tillvaro mallar inte riktigt in sig i en sån där linjär inkrementell modell.

Det har säkert att göra med hur man ser på livet. Jag har ganska svårt för resonemang i stil med "man vet aldrig vilka vägar livet tar" och liknande, som att man vore en passagerare i sitt eget liv. Plötsligt kommer det barn och hus eller vad det är och liksom ramlar in i ens liv, och så tar allt en helt ny vändning. Det liksom mörkar ens egna beslut, som att det inte var man själv som hade bestämt att t ex inte göra abort, utan att barnet bara hände, utan egen inblandning. Eller att hus säljer och köper sig själva, och helt plötsligt har man flyttat till andra sidan landet och vet inte alls hur det gick till. Nu menar jag inte att det beskriver exakt det, men den typen av resonemang, att livet bara händer och tar de mest oväntade vändningar, tycker jag man hör lite nu och då.

Sen är det väl rimligt att ens mål förändras ibland, man kanske vill en sak först, och sen efter en tid vill man något annat. Det som är rätt för en när man är 20 är inte samma sak som känns rätt när man är 40. Men i varje givet läge tänker jag att det ändå är något man vill, något man väljer eller väljer bort, strävar till eller från. Alternativet skulle väl vara att liksom bara flyta med, men det skulle göra mig olycklig. Oddsen att det skulle bli som jag ville då skulle ju vara usla.

Som min bostad, t ex, just nu vill jag bo där. Det är möjligt att om tio år vill jag något annat, men just nu vill bo som jag gör. Jag har inget mål att flytta. Men med tiden kanske det växer fram en ny önskan, och då kanske jag får ett mål att flytta.

Jag tänker att det är lite som i Michael Endes Den oändliga historien, att "Gör vad du vill" inte handlar om att göra vad som faller en in, utan att det handlar snarare om en önskan i livet, som växer fram och mognar långsamt i en. Och när den är färdig så agerar man på den. Jag är överlag ganska långsam och övertänkt i livet, jag har gjort många saker ganska sent, men då väldigt överlagt. Som att man tar ett steg i taget, och sen funderar länge innan man tar nästa steg, snarare än att börja gå och se vart man hamnar.

 

[Mabuse]

Jag tror inte att det är det som är skillnaden, iofs. Att jag inte har några direkta drömjobb och drömbostäder, betyder inte att olika bostäder och jobb är olika tilltalande. Men jag tror liksom inte att lyckan bor i vilken bostad jag har, däremot kan olyckan göra det. Dvs, jag uppfattar att potentialen för Helt Fel är mycket större än potentialen för Helt Rätt när det gäller bostäder och i stort sett även jobb.

Så du blir inte lycklig av din bostad? Den där lyckokicken när du slår in på din gata, att "tänk att jag får bo just här!" ?

 

[Mabuse]

Själv så kan jag vara lycklig även om jag inte nått målen. Jag är lycklig tex igår när jag sitter på en brygga och tittar på vattnet.
Mål ska ju inte hindra en utan hjälpa en.

Precis, det finns ju fler saker som gör en lycklig än att nå sina mål. Att man blir lycklig av att nå sina mål betyder ju inte att man bara blir lycklig av att nå sina mål.

 

[Mabuse]

Haha! Jag pluggade det enda som verkade roligt, och så har jag hittills kunnat vara kvar i det området. Jag hade absolut inga fler mål än att läsa nåt roligt, när jag började. Och det var långt ifrån självklart för mig att mitt framtida (eventuella) arbete skulle ha någon nämnvärd koppling till min utbildning. Nu blev det så, men det gav sig efterhand - och det kan fortfarande ändra sig.

Så du funderade aldrig ett ögonblick under din utbildningstid på vad du skulle vilja arbeta med när utbildningen var slut?

Jag tror inte jag är fysiskt kapabel att till den milda grad leva här och nu, att jag aldrig skulle ägna morgondagen en tanke. Men klarar man det, så kan jag förstå hur man skulle kunna studera i tio år, utan att ens ett ögonblick reflektera över att man faktiskt utbildat sig till ett yrke, till forskare, utan att ens märka det.

Om man i varje ögonblick bara gör det som känns kul för stunden utan att ha en tanke på vad det kan leda till, och alltihop ändå slutar med att man har en priviligierad bostad och ett priviligierat arbete, då har man antingen tur som en tokig, eller har följt absolut minsta motståndets lag socialt sett, helt enkelt följt tangentens riktning och i varje ögonblick omedvetet helt följt fältets regler. Sånt är ju också möjligt.

 

[stjarnhimmel]

Jodå. Jag har själv något i stil med en tioårig utbildning. Och jag gillade det mesta av min utbildningstid, gillade att plugga osv. Men jag hade inget mål i sikte under tiden, utan gjorde det för att jag ville göra det. Resultatet är så vitt jag kan begripa tex att @Mabuse och jag har i stort sett samma typ av jobb. Men vi beskriver respektive väg dit rätt olika. Jag tror som sagt att det här handlar mer om hur man pratar och tolkar, än om hur man faktiskt gör.

Ja det kan vara så att man pratar om det olika.
Har du tex körkort?
För jag antar att du gick till uppkörning och teoriprov med en önskan om att klara det.
Då är det ett mål i mina ögon.

 

[Mabuse]

Typ som att något framtida tillåts kräva rätt stora uppoffringar och gör nuet till ett medel för målet. Det ogillar jag.

Jag gjorde en gång slut med en partner för det. Hen levde liksom nästan enbart i sin/vår framtid, och jag upplevde nuet som så tomt för hen att jag inte ville ingå i det på de villkoren.

Fast ganska mycket funkar ju så. Det var väl inte jättekul alla dagar att skriva på avhandlingen, men man vet att om man inte gör det blir den ju inte klar, så då får bita ihop. Jag har aldrig tyckt om att vara gravid, och har blivit väldigt sjuk av det, men det var ju definitivt ett medel för att nå målet som var ett barn. Det är inte jättekul varenda novembermorgon att åka till stallet, men man får inga härliga ridupplevelser i maj om man inte också orkar rida i november, osv.

Varje långsiktigt projekt kommer ju att ha några tunga dagar på vägen, där man hellre skulle göra något annat om det inte vore så att det långsiktiga målet hägrade. Det betyder inte att alla dagar är så eller att man bara lever i framtiden, utan att det också finns såna dagar och att man också håller ett öga på framtiden.

För mig verkar det inte vettigare att leva som att framtiden inte fanns än att leva som om endast framtiden fanns.

 

[mandalaki]

Så du blir inte lycklig av din bostad? Den där lyckokicken när du slår in på din gata, att "tänk att jag får bo just här!" ?

Det låter ju jättekul (och väldigt tryggt och välbärgat) att få den där lyckokicken, men du verkar tycka det är konstigt om andra inte får den? Det beror väl helt på hur man ser på boende, och vilka resurser man har.

När jag kommer hem tänker jag ibland "vilka fina kvarter jag bor i". Men jag ser det inte som något jag på något vis åstadkommit. Jag hade sålt min lägenhet, ville ha en hyresrätt, fick några erbjudanden och detta var det som passade mig bäst. Lite bananskal.

Idag har jag det yrke jag ville ha redan på gymnasiet. Men det var lite bananskal där också, inget målmedvetet arbete. När jag inte kom in på utbildningen tänkte jag nehej, jag får väl plugga något annat då. Så jag sökte och kom in på en utbildning som jag kunde tänka mig, och hade väl någon vag tanke om att jag efter den skulle jobba med det den syftade mot.

Men mot slutet av utbildningen hade jag blivit nära vän med folk som jobbade i det yrke som jag från börjat velat ha, och då blev jag sugen på det igen. Fick sommarjobb på ett företag i branschen, dock med ett annat yrke, och jobbade mig sedan upp. Där hade jag ett mål, men kortsiktigare: jag ville ha ett fast jobb inom mitt önskade yrke och det fick jag inom ett år. Annars hade jag förmodligen hoppat på ett annat bananskal.

Jag har alltså inga mål, snarare önskningar om ett bananskal åt rätt håll i vissa frågor. Jag skulle vilja vara i Grekland i långa perioder, och jag skulle vilja ha hund, men inget av det är förenligt med ett heltidsjobb, dessutom inte riktigt förenliga med varann. Så jag jobbar inte mot något av det som mål, utan får se vilka bananskal jag möter på.

Mitt problem är snarast det motsatta, jag försöker allt vad jag orkar att leva i nuet. Det är så lätt att huvudet alltid är på väg någon annanstans.

 

[Stefffie]

Sitter med min anteckningsbok I nuläget och tråden fick mig att reflektera ytterligare. Jag har väl eg. Massor med mål - en del långsiktiga och inte så väldefinierade än; men här är några grejer jag jobbar på i nuläget:

UK citizenship (ansökan inskickad i maj)
Godkänd instruktör vid British Horse Society (börjar leda två grupper i veckan i September)
Testa nybörjarspanska
Testa poledancing (förstå klassen måndag!)
Diverse finansiella mål

Men, jag tänker inte så jättemycket på dessa som mål, utan mer "grejer jag gör". Verkar ha ganska liknande inställning som @mandalaki

 

[AraSlei]

Sitter med min anteckningsbok I nuläget och tråden fick mig att reflektera ytterligare. Jag har väl eg. Massor med mål - en del långsiktiga och inte så väldefinierade än; men här är några grejer jag jobbar på i nuläget:

UK citizenship (ansökan inskickad i maj)
Godkänd instruktör vid British Horse Society (börjar leda två grupper i veckan i September)
Testa nybörjarspanska
Testa poledancing (förstå klassen måndag!)
Diverse finansiella mål

Men, jag tänker inte så jättemycket på dessa som mål, utan mer "grejer jag gör". Verkar ha ganska liknande inställning som @mandalaki

Jag hänger på dig lite och tror att det handlar mycket om hur man definierar och pratar om sina mål, som någon annan skrev.

Jag tänker inte heller mycket på det jag gör som mål, utan mera som grejer jag gör.

typ:

- renoverar hus med planerad inflytt under september
- renoverar ladugården för uppstart av hundhall och därmed eget företag under hösten
- tränar och utbildar mina hundar (där jag iofs har mål som jag jobbar mot, typ jaktchampionat)
- jobbar heltid och är mån om att göra ett bra jobb, få löneökning och kanske så småningom klättra uppåt
- är ideellt engagerad som ordförande i en av rasklubbarna mina hundar tillhör
osv osv

och andra grejer som jag sett som steg i livet, men inte som uppfyllda mål. Typ att skaffa mig en utbildning, bo i flera olika städer för att sedan flytta "hem" igen, blivit sambo bl a.

Däremot att kunna gå i pension som typ 55-åring, ser jag helt klart som ett mål i livet

 

[Diabetikern]

Jag har aldrig haft några direkta mål mer en strävan efter att bli bättre och utvecklas i det jag gör.

Mår för det mesta ruggigt bra och är allmänt nöjd med livet.

 

[Mabuse]

Det låter ju jättekul (och väldigt tryggt och välbärgat) att få den där lyckokicken, men du verkar tycka det är konstigt om andra inte får den? Det beror väl helt på hur man ser på boende, och vilka resurser man har.

När jag kommer hem tänker jag ibland "vilka fina kvarter jag bor i". Men jag ser det inte som något jag på något vis åstadkommit. Jag hade sålt min lägenhet, ville ha en hyresrätt, fick några erbjudanden och detta var det som passade mig bäst. Lite bananskal.

Idag har jag det yrke jag ville ha redan på gymnasiet. Men det var lite bananskal där också, inget målmedvetet arbete. När jag inte kom in på utbildningen tänkte jag nehej, jag får väl plugga något annat då. Så jag sökte och kom in på en utbildning som jag kunde tänka mig, och hade väl någon vag tanke om att jag efter den skulle jobba med det den syftade mot.

Men mot slutet av utbildningen hade jag blivit nära vän med folk som jobbade i det yrke som jag från börjat velat ha, och då blev jag sugen på det igen. Fick sommarjobb på ett företag i branschen, dock med ett annat yrke, och jobbade mig sedan upp. Där hade jag ett mål, men kortsiktigare: jag ville ha ett fast jobb inom mitt önskade yrke och det fick jag inom ett år. Annars hade jag förmodligen hoppat på ett annat bananskal.

Jag har alltså inga mål, snarare önskningar om ett bananskal åt rätt håll i vissa frågor. Jag skulle vilja vara i Grekland i långa perioder, och jag skulle vilja ha hund, men inget av det är förenligt med ett heltidsjobb, dessutom inte riktigt förenliga med varann. Så jag jobbar inte mot något av det som mål, utan får se vilka bananskal jag möter på.

Mitt problem är snarast det motsatta, jag försöker allt vad jag orkar att leva i nuet. Det är så lätt att huvudet alltid är på väg någon annanstans.

Varför måste ett mål vara något som man själv kan ta 100% cred för? Det finns ju alltid ett element av slump, i allt.

Man är väl olika, helt enkelt. Jag är inte nån särskilt förnöjd människa, jag vill alltid vidare och framåt och till något bättre. Jag tror inte att det gör en lyckligare än om man är mer förnöjd, men jag är nu en gång funtad så. Jag blir uttråkad och tappar motivationen om jag bara lever i nuet. Och jag tycker att jag mycket oftare har problemet att jag är för mycket i nuet och inte gör det jag borde nu vilket jag kommer ångra sen, än att jag lever för mycket i framtiden och inte uppskattar nuet.

Sen hur välbärgat det behöver vara att bli lycklig över sitt boende - handlar det inte mer om att sätta realistiska mål? Jag vet att det finns människor som skulle slå in på samma gata, och tänka att "herregud, att man ska behöva bo såhär". Men absolut, det är välbärgat att alls ha en bostad, det håller jag med om.

 

[Mabuse]

Jodå. Jag har själv något i stil med en tioårig utbildning. Och jag gillade det mesta av min utbildningstid, gillade att plugga osv. Men jag hade inget mål i sikte under tiden, utan gjorde det för att jag ville göra det. Resultatet är så vitt jag kan begripa tex att @Mabuse och jag har i stort sett samma typ av jobb. Men vi beskriver respektive väg dit rätt olika. Jag tror som sagt att det här handlar mer om hur man pratar och tolkar, än om hur man faktiskt gör.

Det är ju det jag menar. Om du har gjort allt rätt utan att ens tänka på det, och det har varit så att det du tyckte kändes roligast i tio års tid sammanföll med vägen till ett visst jobb (som är svårt att få, och det går 20 kvalificerade sökande på varje utlysning) så är egentligen den enda rimliga förklaringen att du inkorporerat fältets regler. Sannolikheten för att det skulle bli så av ren slump är snudd på noll.

Sen kanske man kan uppleva privilegiet som ett bananskal, att dörrarna liksom bara öppnades en efter en, och lagom tills man kom till varje dörr hade man också tursamt nog råkat skaffa sig de resurser som krävdes för att gå igenom den. Och rätt var det är, utan plan eller att egentligen ha tänkt på saken, så sitter man där i smöret. Och tänker att jaha, smör, det är väl inget särskilt eller nåt att vara glad över, vad är det med det. Hur skulle det annars vara?

Jag känner ingen som sitter med en tjänst med 70% forskning, utan att alls ha strävat mot det. Men de kanske finns, i något ämne med oceaner av forskningsmedel.

 

[Petruska]

Så du blir inte lycklig av din bostad? Den där lyckokicken när du slår in på din gata, att "tänk att jag får bo just här!" ?

Det där har nog lite att göra med ens tendens att lyckokicka också. Kemin i min hjärna är rätt snål när det gäller kickar, just. Men jag är hur nöjd som helst med hur och var jag bor. Och det bygger på tur, inte på målmedvetenhet. Rent faktiskt, i mitt fall.