Vi har fått bra hjälp via dietist, och framförallt äntligen förståelse!
Inom maten så har vi dock inte kommit så mycket längre med att kunna äta, men sonen ville självmant smaka en bit julskinka här om dagen, och igår smakade han (och åt upp!!!) en hel potatisbulle, det var som högsta vinsten ungefär!
Däremot så kan han i dag röra och t.o.m. ha saker på tallriken som han inte kunnat ha innan, och jag hoppas att intresset väcks att smaka tillslut.
Men annars så har vi föräldrar iallafall landat i att det är som det är, och han kommer inte svälta ihjäl. Däremot så får vi koka makaroner eller potatis varje dag eftersom det är typ det enda han äter, men det är ju som det är. Han ligger bra på längd och viktkurvan nu så jag känner ingen oro. Han äter som sagt makaroner, potatis (om den är rätt kokt) mackor utan frön, majs,gurka,ärtor,morötter, gröt, youghurt utan bitar i, löskokt ägg, bullens kokkorv (i princip det enda ”köttet”) strips, ost, dricker mjölk, och kan ibland äta kall prinskorv. Det är ungefär allt.
Det värsta var som under skolan innan vi fick specialkost godkänt. Han åt oftast inte på hela dagen, sen klagade lärarna på att han inte kunde sitta still och inte lyssnade. Konstigt när man inte fått något i magen sen kl 6 på morgonen… Men efter att vi äntligen fick intyg av dietisten på selektiv ätstörning så fick han specialkost och har alltid en liten bytta med makaroner, sen får han självklart ta av andra maten också om han blir nyfiken.
Jag gjorde lasagne här om dagen, och han sa att han tyckte det luktade gott, aldrig hänt innan! Jag hoppas han snart vågar släppa in lite nya smaker, men annars så är det som sagt som det är.
Nu blev det så där långt och jag svävade iväg igen, men jag vill verkligen få ur mig att det INTE handlar om att man är kräsen eller liknande. Jag har kämpat med näbbar och klor sen sonen var 1,5 år (nu fyller han 9) att det inte handlar om att han är bortskämd. Detta måste lyftas fram mer, och det är inte alls säkert att det ”växer bort” i vuxen ålder, utan det finns massor av människor som har det så här. Det känns som sagt som om det börjar ”okejas” bland barn, men detta följer oftast med livet ut och det måste okejas för vuxna också!