Tja, men om du inte fick duktig för högsta betyg heller då? utan ett ok, det dög, fyror och under, nah. (jag fick iofs mest fyror, så det var ett klart nah, jaja, suck, inte Handels då.)Ja men precis. Jag fick höra att jag var duktig när jag fick högsta betyg men det var knäpptyst om jag "bara" blev godkänd. Jag var alltså bara värd något om jag presterade på topp. Fruktansvärd känsla som barn (och som vuxen).
Så jag tycker nog att lite beröm kan man få vara värd ibland, även för en fyra, eller en tvåa om man kämpat). Å andra sidan skulle mina föräldrar aldrig behövt fråga vad som hände där med en tvåa eller en trea. De visste precis hur det gick, engagerade sig i hela processen så att säga, vilket jag uppskattade. Jag tycker inte de gjorde fel, förutom just utseendegrejen då kanske. Och lite mer beröm hade inte känts så dumt.
Senast ändrad: