Lyans egen tråd nr2.

[Lyan]

Mår skit igen Har bara orkat ligga i sängen nästan hela dagen och ångesten är överdjävlig

 

[sorbifolia]

Mår skit igen Har bara orkat ligga i sängen nästan hela dagen och ångesten är överdjävlig

Usch då Är du nervös inför avtalet med sjuksköterskan imorgon?
Håller tummarna att det går bra och att du får hjälp!

 

[Lyan]

Men vänta nu. Småätandet är väl inget problem i sig. Bara det är någorlunda vettigt. En del av det som driver det kan vara just att sockret svänger lite.

Skagenröra kan vara riktigt gott! Borde gå att spä ut med bitar av kokt potatis. Blir billigare med om man spär ut det lite.

Sen detta med att dricka vatten. Gott vatten är en sak, men har man tråkigt vatten i kran är det trist. En nypa citroncyra i kan fungera. Mojäng att kolsyra vattnet med verkar vara en trevlig grej om man föredrar kolsyrat.
Vatten är sådant med att man kan få dricka det lite med milt våld med. Är som att när man behöver det så blir det knut på matstrupen. Små klungkar och bara svälja, som om det vore medecinen.

Kokt kall potatis är bra småätarmat med. En potatis i ena handen och kallestuben i andra! Men det går kanske med skagenröran med, återstår att prova!

Småätandet är inte största problemet nej, problemet är att jag äter onyttigt och kaloritätt och har extrema problem att förändra mitt ätande. Jag kan nästan bara äta sådant som jag känner för för annars får jag ångest. I vanliga fall brukar det variera med jämna mellanrum men nu är det nog nästan ett år med baguette och skagenröra. Innan dess så var det dajmtårta så om man ser det så så är ju skagenröra bättre.
Vatten är så gott som omöjligt. Jag får verkligen kväljningar av det. Smaksatt vatten kan funka men är ingen höjdare. Smaksatt kolsyrat vatten går dock bra, men det är ju döden för tänderna
Kall potatis funkar inte. Jag hade en period med stuvade makaroner där jag bytte ut makaronerna mot blomkål, men nu är jag inte i en makaronperiod

Dessutom ang skagenröra så är det ju inte alls "onyttigt"! Räkor är jättebra och majonäs innenhåller massor med nyttiga feta oljor. Och en hel stor baguette på en dag låter fullt normalt för en vuxen kvinna, även om man inte är så aktiv. Kan du testa att äta fullkornsbaguette istället för vanliga? Det är bättre för blodsockret, och ger lite extra fiber som kan behövas.



Men får man inte en portion i taget om man åker dit och hämtar mat? Det låter oavsett som ett bättre alternativ att småäta på nyttig, lagad mat, än att småäta glass och liknande. Jag tycker absolut du ska kolla upp detta närmare! Om det är såpass dyrt att det tar upp det mesta av ditt matbudget, så kanske det även löser detta med att du köper annan mat som du egentligen inte behöver/vill äta? Jag har ingen aning vad för summor vi pratar om, men kan det tänkas att du kanske rentav spenderar mer pengar på impulsköp av godis, etc., än vad det kostar att få mat från hemtjänsten..?

Skagenröra är väldigt kaloritätt. Det är 1800 kalorier i en burk, plus baguetten. Jag hade nog behövt äta ca 1600 kalorier om dagen så lite som jag rör mig nu. Fullkornbaguette funkar inte Lika med Icas baguette. Det måste vara coops.

Problemet är att jag slukar allt på en gång. Jag har noll självdisciplin Och att pengarna tar slut funkar inte heller för då bara lånar jag till nästa månad och fortsätter att köpa skräpmat och prylar. Fast nu har jag iallafall förbjudit att köpa kläder som kostar över 50kr. Frågan är bara hur länge det kommer att funka

Du har ingen släkting/vän/annan som kan göra matlådor med i af middag i till dig? Det blir tämligen billigt, även om man handlar till vanliga butikspriser.

Jag gör ett gäng såna åt en kompis äldre släkting varje månad med 6-8 rätters variation och även om man köper engångsformar, så blir det inte speciellt dyrt faktiskt.

Jo. Jag och mamma har provat det. Men det slutar alltid med att jag slukar allting på en gång även om det är mat för flera dagar

Usch då Är du nervös inför avtalet med sjuksköterskan imorgon?
Håller tummarna att det går bra och att du får hjälp!

Det visade sig att det var en skötare att prata med jag skulle till. Det stod bara en tid och namn på kallelsen så visste inte det. Men hon skulle iallafall ta tag i att jag skulle få träffa läkaren sa hon. Fast det sa den förra jag var hos också för tre månader sedan. Men nu verkar det iallafall som att jag kanske fått en samtalskontakt. Vi bokade en ny tid om 2,5 vecka. Hon var trevlig och lätt att prata med och hon blev alldeles till sig över mina kläder Så det blev en hel del klädprat. Hon tyckte också att jag skulle ta kontakt med vårdcentralen innan jag kunde få tid hos psykläkaren för att kolla blodtryck och socker så ska dit nu.

 

[BornAgain]

Det visade sig att det var en skötare att prata med jag skulle till. Det stod bara en tid och namn på kallelsen så visste inte det. Men hon skulle iallafall ta tag i att jag skulle få träffa läkaren sa hon. Fast det sa den förra jag var hos också för tre månader sedan. Men nu verkar det iallafall som att jag kanske fått en samtalskontakt. Vi bokade en ny tid om 2,5 vecka. Hon var trevlig och lätt att prata med och hon blev alldeles till sig över mina kläder Så det blev en hel del klädprat. Hon tyckte också att jag skulle ta kontakt med vårdcentralen innan jag kunde få tid hos psykläkaren för att kolla blodtryck och socker så ska dit nu.

Sista stycket gör mig glad

 

[Lyan]

Det gick bra hos hon jag pratade med Det första hon sa var hur mycket hon gillade mina kläder och att hon också gillade alternativa kläder av olika slag Så första 15 minuterna blev det bara klädprat. Hon frågade var jag hade köpt allt och när hon fick veta att det var second hand och wish allting så ville hon veta vilken second hand for hon älskade second hand och visste inte så många i stan för hon hade nästan precis börjat där. Hon ville också veta hur det funkade med wish och om det var värt att beställa där osv. Och så pratade vi om hur små enkla detaljer kunde göra den enklaste outfit ”pop”.
Sedan pratade vi om läkaren och om att jag inte haft tid där på evigheter så hon skulle fixa det sa hon. Och så pratade vi lite om min instagram och sedan om min oro för diabetes.

Var hos sköterska på vårdcentralen och det var något i urinen som kunde tyda på diabetes men blodproven visade ingenting så de sa att det inte var någon fara. Blodtrycket låg på ca 100/70 vilket är normalt för mig så jag vet inte varför jag har svimmat och varför jag är så matt, trött och yr. Dock hade jag en bra dag när jag var där så det är ju möjligt att blodtrycket är lägre andra dagar.
Jag har iallafall slutat med abilify för att se om det gör någon skillnad.

Jag fick också ett mail från samtalskontakten redan dagen efter om att hon hade fått tag på läkaren och att han skulle försöka ordna en tid så fort som möjligt.

So far so good.

Vad som inte är roligt är dock att jag nu från flera håll fått höra att det snackas en massa om mig i marsvinsvärlden. Bland annat att jag ska ha haft ihjäl Dominik när vattenflaskan gick sönder, att jag ”stjäl” priser från mindre erfarna utställare och att jag av vissa är allmänt illa omtyckt Jag misstänkte att det skulle snackas när jag berättade om hur Dominik dog, men det var flera som skrev att de varit med om samma sak, men tydligen är det bara jag som haft ihjäl mitt marsvin medvetet. Att jag var illa omtyckt av vissa personer har jag också misstänkt men det är jättejobbigt att ha fått det bekräftat Att jag skulle stjäla priser är dock helt nytt för mig. Dessutom att få höra det från flera olika personer så borde det betyda att det snackas rätt mycket
Är jätteledsen för detta nu. Jag vet att det finns fler som tycker massa om mig än som tycker illa om mig, men ändå Jag vill veta vilka det är så jag kan undvika dem för om de inte tycker om mig så vill jag inte utsätta dem för mig, men jag vill inte fråga någon av dem som berättat för jag vill inte sätta någon annan i klistret.

 

[Lyan]

Outfiten jag hade på mig hos samtalskontakten. Fast utan peruk. Hade ingen bild från just den dagen men då hade jag hästsvans med en hårsnodd med ett hjärta i spetstyg

 

[Lyan]

Håller på att göra mig i ordning för fotografering! Jag ska till Hanö med en fotograf och ta massor av bilder Jag är skitnervös! Jag har också rejäl beslutsångest om vilka outfits som ska med. Fotografen sa 10st och det har jag lätt fått ihop, och fler därtill så nu måste jag välja vilka som ska med Och så måste jag få ihop på något sätt hur jag ska kunna kånka allt när vi går omkring för hela Hanö är en enda stor backe! Största problemet är skorna för de tar stor plats och är tunga men utan rätt skor så faller ju nästan hela outfiten

Går detta bra så finns det chans för något riktigt modelljobb i framtiden

 

[Lyan]

Fotograferingen gick bra Fast det blåste så mycket att det var svårt att fota och jag är extrem perfektionist när det kommer till att andra ska ta bilder men det slutade nog med ca 60-70st som jag behöll Blev inte alla outfitsen fotade men som det ser ut nu så blir det ytterligare fotograferingar Jag är helt slut idag med massa ångest men det var det värt

Detta är min favorit bland alla som togs!

 

[sorbifolia]

Fotograferingen gick bra Fast det blåste så mycket att det var svårt att fota och jag är extrem perfektionist när det kommer till att andra ska ta bilder men det slutade nog med ca 60-70st som jag behöll Blev inte alla outfitsen fotade men som det ser ut nu så blir det ytterligare fotograferingar Jag är helt slut idag med massa ångest men det var det värt

Detta är min favorit bland alla som togs!
Visa bifogad fil 34833

Så kul! Jättesnygg bild! Älskar färgerna på outfiten mot det blåa havet och himlen, och du ser stark och självsäker ut, jättefin utstrålning tycker jag.

 

[Lyan]

Så kul! Jättesnygg bild! Älskar färgerna på outfiten mot det blåa havet och himlen, och du ser stark och självsäker ut, jättefin utstrålning tycker jag.

Ja. Får se hur det går i framtiden. Som det ser ut nu så blir det eventuellt en photoshoot nästa helg och eventuellt en till med en annan fotograf helgen efter

Tack! Jag blev riktigt nöjd med den bilden!

 

[Lyan]

Just nu är det inte så bra. Jag är så fruktansvärt trött och känner mig extremt stressad. Det är utställning på lördag och NM om tre veckor och jag har ingen aning om hur planeringen ser ut. Jag har hus jag vill ha färdiga till NM men det är nog omöjligt att lyckas med så trött som jag är nu. Jag har stressat hela sommaren trots att jag nästan bara legat i sängen. Jag känner mig så in i märgen slut. Jag ser inte fram emot utställningarna heller med tanke på allt snack som gått sista tiden åt alla håll. Jag kommer också att behöva ha med hundarna och det stressar mig ännu mer för jag är rädd att de inte ska uppföra sig och störa folk plus att det blir distraherande för mig att ha med dem. Om jag får tag på en bil till NM så kommer det att vara en som drar enormt med bensin vilket blir dyrt och om då hela alltet blir åt skogen så kommer jag att ha lagt en massa pengar, tid, oro och energi i onödan. Samtidigt så är det bara NM i Sverige var fjärde år så jag vill ju inte missa det heller...

 

[Lyan]

Måste gå och handla och det kommer att sluta med att jag köper hallonmousse som jag kommer att äta upp allt som en jävla fet gris bara för att jag har noll självdisciplin. Jag VET att jag kommer att må kasst om jag gör det, ändå vet jag att det är så det kommer att sluta för jag är helt jävla oduglig

 

[sorbifolia]

Måste gå och handla och det kommer att sluta med att jag köper hallonmousse som jag kommer att äta upp allt som en jävla fet gris bara för att jag har noll självdisciplin. Jag VET att jag kommer att må kasst om jag gör det, ändå vet jag att det är så det kommer att sluta för jag är helt jävla oduglig

Det har noll och inget med självdisciplin att göra, du äter saker som du egentligen inte vill äta pga att du inte mår bra psykiskt. Det är glasklart för alla oss som läser i tråden och som är litegrann insatta i ätstörningar t. ex.

Men altså, det gör faktiskt inget om du äter en massa hallonmousse, för ingen som sett dig kommer någonsin tänka på dig som fet. Du måste nog gå upp MINST 30 kg innan du är i närheten av att kallas fet...

Du kanske kan ta upp detta med hur du känner inför mat med den nya samtalskontakten nästa gång? Önskar så att du kunde få hjälp med det.

 

[Lyan]

Det har noll och inget med självdisciplin att göra, du äter saker som du egentligen inte vill äta pga att du inte mår bra psykiskt. Det är glasklart för alla oss som läser i tråden och som är litegrann insatta i ätstörningar t. ex.

Men altså, det gör faktiskt inget om du äter en massa hallonmousse, för ingen som sett dig kommer någonsin tänka på dig som fet. Du måste nog gå upp MINST 30 kg innan du är i närheten av att kallas fet...

Du kanske kan ta upp detta med hur du känner inför mat med den nya samtalskontakten nästa gång? Önskar så att du kunde få hjälp med det.

Jo, det är självdisciplin. Andra kan tvinga sig att göra saker trots att de mår dåligt eller har ont eller är trötta. Jag bara ligger som en val i sängen. Hade jag bara haft självdisciplin så hade jag gått upp och gjort saker på morgonen för även om jag är typ halvdöd när jag vaknar så mår jag bättre under tidig eftermiddag när jag är tvungen att stiga upp och göra något på förmiddagen. Sedan kraschar jag runt fyra men då har jag iallafall fått lite gjort. Jag kraschar då även om jag inte gör något. Om jag hade haft självdisciplin så hade jag kunnat gå upp och få lite gjort på förmiddagen/tidig eftermiddag och sedan kunnat krascha med vetskapen att jag iallafall gjort någon nytta.

Maten är samma. Självdisciplin. Jag kan cykla till Ica med världens ångest för att jag vet att jag gör fel, ändå gör jag det. Jag har ångest innan, under och efter ändå så även om jag inte hade köpt så hade jag ändå haft ångest, bara av en annan sort för då har jag ångest för att jag är hungrig och sugen på just den saken. Annan mat än det jag är sugen på mättar inte eller stillar ångesten så varje gång jag försöker så blir det det jag är sugen på ändå också eftersom ångesten och suget fortfarande finns kvar. Hade jag haft självdisciplin så hade jag låtit bli, låtit ångesten lägga sig till slut och sedan känt mig duktig. Men jag klarar inte det.
Och det är inget sötsug. Att det just nu är hallonmousse beror inte på sötsug utan att det är just den saken jag är sugen på. Inget annat funkar för att dämpa suget, jag kan trycka i mig hur mycket godis som helst men är fortfarande lika sugen eftersom det inte är sockret som är boven utan min jäkla hjärna.

Jag vet att jag inte är fet enligt BMI men jag känner mig fet, ful och äcklig. När jag vägde 5kg mindre så kunde jag se mig i spegeln och känna mig fin. Så det är inte att jag vill gå ned och se ut som ett skelett utan jag vill gå ned 5kg så jag kan känna mig fin och vara nöjd med hur jag ser ut.

Varför kan inte bli sugen på broccoli istället för en massa onyttigt och fett skit

 

[BornAgain]

Du är unik. Det handlar inte om andra. Det handlar om dig. Vissa drag har vi alla gemensamma för vi hör till samma art. Vissa saker delar vi för vi hör till samma kultursfär. Men vi är alla unika och vi måste hitta våra egna sätt att må så bra som möjligt. Fanns det ett recept som funkade för alla, hade någon redan gett det till dig. Och du är smart så du hade följt det. Men det finns inte. Vi måste alla hitta våra egna vägar.

Du vet inte hur stor ansträngning det är för andra att använda självdisciplin. Jag är numera en fet gris (men märk väl en levande fet gris!) - delvis för att jag när jag var ung använde självdisciplin för att inte äta. Man skulle vara smal och söt. Jag minns att jag grät när jag var på en fin middag och fick någon liten förrättsmacka. Den hade smör på sig. Det var en katastrof typ att huset brunnit ner eller banken gått omkull. Jag ägnade all min tid till mat och att inte äta. Jag hade inte kunnat hålla marsvin, hund eller pojkvän. Det fanns inte plats, tid eller energi för något annat än mat. Jag slutade med hästarna. Långsiktiga konsekvenser: Jag tappade mensen (fortfarande ojämn), förstörde tänder och förlorade den inre kontrollen över mat- och sovklockan. Men mat var något jag under en period kunde kontrollera och ett sätt att vinna omgivningens gillande (45-55 kg tung var jag het). En kortsiktig överlevnadsstrategi. Och det är faktiskt inte omgivningens gillande som är värt att ha.

 

[Lyan]

Jag är inte unik. Jag är oduglig

 

[Korven]

Jag är inte unik. Jag är oduglig

Nej , du satte "inte" i fel mening.

 

[Lyan]

Nej, jag är oduglig. Jag klarar ingenting, jag orkar ingenting. Jag duger inte till någonting

 

[Lyan]

Jag vill bara slippa ifrån allting. Jag orkar inte

 

[tuaphua]

Jo, det är självdisciplin. Andra kan tvinga sig att göra saker trots att de mår dåligt eller har ont eller är trötta. Jag bara ligger som en val i sängen. Hade jag bara haft självdisciplin så hade jag gått upp och gjort saker på morgonen för även om jag är typ halvdöd när jag vaknar så mår jag bättre under tidig eftermiddag när jag är tvungen att stiga upp och göra något på förmiddagen. Sedan kraschar jag runt fyra men då har jag iallafall fått lite gjort. Jag kraschar då även om jag inte gör något. Om jag hade haft självdisciplin så hade jag kunnat gå upp och få lite gjort på förmiddagen/tidig eftermiddag och sedan kunnat krascha med vetskapen att jag iallafall gjort någon nytta.

Maten är samma. Självdisciplin. Jag kan cykla till Ica med världens ångest för att jag vet att jag gör fel, ändå gör jag det. Jag har ångest innan, under och efter ändå så även om jag inte hade köpt så hade jag ändå haft ångest, bara av en annan sort för då har jag ångest för att jag är hungrig och sugen på just den saken. Annan mat än det jag är sugen på mättar inte eller stillar ångesten så varje gång jag försöker så blir det det jag är sugen på ändå också eftersom ångesten och suget fortfarande finns kvar. Hade jag haft självdisciplin så hade jag låtit bli, låtit ångesten lägga sig till slut och sedan känt mig duktig. Men jag klarar inte det.
Och det är inget sötsug. Att det just nu är hallonmousse beror inte på sötsug utan att det är just den saken jag är sugen på. Inget annat funkar för att dämpa suget, jag kan trycka i mig hur mycket godis som helst men är fortfarande lika sugen eftersom det inte är sockret som är boven utan min jäkla hjärna.

Jag vet att jag inte är fet enligt BMI men jag känner mig fet, ful och äcklig. När jag vägde 5kg mindre så kunde jag se mig i spegeln och känna mig fin. Så det är inte att jag vill gå ned och se ut som ett skelett utan jag vill gå ned 5kg så jag kan känna mig fin och vara nöjd med hur jag ser ut.

Varför kan inte bli sugen på broccoli istället för en massa onyttigt och fett skit

När jag ser vad du skriver här så tänker jag att det måste vara otroligt tungt att bära på de här tankarna själv.
Skulle det inte kännas skönt att prata med någon om hur du mår?
Jag tänker att det är ju inte alls konstigt att du är så otroligt trött iom den sas emotionella ryggsäcken du bär på. Ingen hade ju orkat ha energi till annat om man skulle släpa på allt det där.
Och ingen hade väl orkat med att någon är så himla elak mot någon som du är mot dig själv.

Jag tycker du verkar göra en hel del bra saker, med marsvinen, du verkar ju kreativ etc. Och du verkar ju omtyckt av pojkvän, familj, vänner och folk här.
Att vi svarar i din tråd är ju för att vi bryr oss om dig. Inte för att vi måste, för att du är jobbig eller liknande.

Du är värd att bli bättre bemött än hur du själv klankar ner på dig.
Jag har för mig att ens hjärna inte kan avgöra om en mening som "Lyan är värdelös" kommer från dig själv eller från någon annan. Iom att du hela tiden säger att du är så värdelös börjar ju din hjärna tro på det. Den kan inte skilja på om det är du själv som säger det eller om tex jag gör det.

Jag tror du har lite orimlig bild av vad alla andra gör och orkar också.
Vi är nog rätt många som inte alltid kan stå emot sug, inte tränar nog, inte städar nog, inte lagar mat nog etc.. Men det säger ju inget om värdet på någon som person. Det är däremot rätt vanligt och mänskligt.

Skulle det kanske vara något du kunde må bra av att prata om med någon?