Sv: Lösgörande av munnen
Woho! ..varfor tror du jag smyger omkring har for? :P
Ray:
Enda gangen jag reflekterar over bett och hand ar nar dessa anvands, vi anvander inte handerna konstant i var ridning. I majoritet reflekterar jag over vad hast och jag gor nar ex. bogforflyttning skall tranas, eller en (outbildad) hast skall upp i galopp - var jag flyttar de olika delarna for att gora det latt for hasten och mig att fatta galoppen sa att saga. Jag tycker att det finns ett utmarkt kvitto pa var ridning aven utan hander - helt enkelt "fungerar det" eller "fungerar det Inte". Till skillnad fran dressyr eller klassisk ridning kan inte vi stodja oss pa eller rakna med bettet. Daremot ar det mkt viktigt att Nar bettet anvands aktivt vid skolning och traning att hasten "ger efter", slappnar av och placerar sig sa som jag begar/efterfragar. Efterfragar jag en viss forflyttning utav huvud, bog, en kortning av steget osv skall den komma och den skall komma mjukt och med eftergift.
Jag bedommer ett ridpass utefter hur Hela hasten kanns, inte munnen i forsta hand. Visst kan jag bli makta frustrerad nar jag ar pa en hast och kanner att den sager "nej" till handen - da har jag eller ryttaren innan mig gjort nagot fel ochd et felet far jag da ratta till. Men det ar samma kansla om hasten sager "nej" till benen, eller satet. Jag efterstravar alltid att ha "noll" i handen, oavsett langa eller korta tyglar, oavsett stangbett eller orings bett. Med "noll" menar jag Ingen vikt i min hand, inget motstand och en lugn, mjuk, "jasagande" mun.
Woho! ..varfor tror du jag smyger omkring har for? :P
Ray:
Enda gangen jag reflekterar over bett och hand ar nar dessa anvands, vi anvander inte handerna konstant i var ridning. I majoritet reflekterar jag over vad hast och jag gor nar ex. bogforflyttning skall tranas, eller en (outbildad) hast skall upp i galopp - var jag flyttar de olika delarna for att gora det latt for hasten och mig att fatta galoppen sa att saga. Jag tycker att det finns ett utmarkt kvitto pa var ridning aven utan hander - helt enkelt "fungerar det" eller "fungerar det Inte". Till skillnad fran dressyr eller klassisk ridning kan inte vi stodja oss pa eller rakna med bettet. Daremot ar det mkt viktigt att Nar bettet anvands aktivt vid skolning och traning att hasten "ger efter", slappnar av och placerar sig sa som jag begar/efterfragar. Efterfragar jag en viss forflyttning utav huvud, bog, en kortning av steget osv skall den komma och den skall komma mjukt och med eftergift.
Jag bedommer ett ridpass utefter hur Hela hasten kanns, inte munnen i forsta hand. Visst kan jag bli makta frustrerad nar jag ar pa en hast och kanner att den sager "nej" till handen - da har jag eller ryttaren innan mig gjort nagot fel ochd et felet far jag da ratta till. Men det ar samma kansla om hasten sager "nej" till benen, eller satet. Jag efterstravar alltid att ha "noll" i handen, oavsett langa eller korta tyglar, oavsett stangbett eller orings bett. Med "noll" menar jag Ingen vikt i min hand, inget motstand och en lugn, mjuk, "jasagande" mun.