A
Angel_23
Ja tyvärr...fick erfara på jobbet förra veckan att man inte ska ta livet för givet.
Hade en av korna som skulle kalva, är van mor, så antog att det skulle gå bra.
När jag kom på jobbet 06.00 såg jag att hon var på gång. Gav korna mat och lät henne vara en stund.
När alla var nöjda gick jag till henne för att känna efter så kalven låg rätt. Det kändes inte alls bra så ringde ägarna av gården och de kom ner och konstaterade samma sak som jag trodde. Kalven låg med bakåkbjudning och dessutom upp å ner.... De ska komma med huvudet först....
Ringde veterinären som tyckte vi skulle prova att dra ut kalven med dragremmar, sagt och gjort. Lyckas efter någon minuts kämapnde få ut henne...död...andades inte så det blev hjärt och lungräddning men hon var förlorad.
Slog bort tanken om att det var synd...får inte gräma ner sig så mkt då orkar man inte med många förlorade kalvar.
Mamman därimot verkade inte må bra...hon fortsatte krysta vilket inte är bra. Efter 5-10 minuter såg ja något groteskt komma...skrek åt djurägaren att ringa veterinären igen och han kommer springande och säger helvete hon får livmoderframfall. Det är alltså när kon fortsätter att få krystvärkar och krystar ut livmodern. I vanliga fall går det bra för en veterinär att lägga allt tillrätta och sy igen så läker dte av sig själv efter några dagar. I detta fall gick allt fort...mkt fort. Efter 20 min var det så mkt ute att jag trodde hon skulle ramla baklänges. Det tog veterinären 50 minuter att köra de 10 milen i snorhalt underlag. Han kikar lite på henne och bestämmer sig för att ge lugnande och lokalbedövning. veterinären och ägaren går ut för att ordna allt och var väl borta i max 7 minuter, under de minutrarna tappade jag räkningen på hur många ggr hon reste sig och lade sig...hela tiden.
Till sist la hon sig ner för att inte resa sig igen =( Veterinären hinner bara in i lagårn igen då hon blir jättekonstig, bara ligger och spänner sig som en katt på sidan...rullar med ögonen och grymtar fram något som låter som luften håller på att gå ur henne. Veterinären säger att det här är allvarligare än jag trodde...hon bara brölar och ser skitkonstig ut. Jag frågar vad som händer då veterinären helt sådär säger att jag tror hon förblöder invärtes..finns inget vi kan göra...bara att vänta. Jag blev helt stum, där står jag bredvid henne och försöker få henne lugn då ligger hon och dör framför ögonen på mig! Och jag kan inget göra...fy fan vad det var otäckt...
2 minuter efter att veterinären säger det där är hon död....
Ta vara på tiden, stressa inte igenom livet, ta hand om de nära och kära, livet kan ta slut fortare än man tror.
Hade en av korna som skulle kalva, är van mor, så antog att det skulle gå bra.
När jag kom på jobbet 06.00 såg jag att hon var på gång. Gav korna mat och lät henne vara en stund.
När alla var nöjda gick jag till henne för att känna efter så kalven låg rätt. Det kändes inte alls bra så ringde ägarna av gården och de kom ner och konstaterade samma sak som jag trodde. Kalven låg med bakåkbjudning och dessutom upp å ner.... De ska komma med huvudet först....
Ringde veterinären som tyckte vi skulle prova att dra ut kalven med dragremmar, sagt och gjort. Lyckas efter någon minuts kämapnde få ut henne...död...andades inte så det blev hjärt och lungräddning men hon var förlorad.
Slog bort tanken om att det var synd...får inte gräma ner sig så mkt då orkar man inte med många förlorade kalvar.
Mamman därimot verkade inte må bra...hon fortsatte krysta vilket inte är bra. Efter 5-10 minuter såg ja något groteskt komma...skrek åt djurägaren att ringa veterinären igen och han kommer springande och säger helvete hon får livmoderframfall. Det är alltså när kon fortsätter att få krystvärkar och krystar ut livmodern. I vanliga fall går det bra för en veterinär att lägga allt tillrätta och sy igen så läker dte av sig själv efter några dagar. I detta fall gick allt fort...mkt fort. Efter 20 min var det så mkt ute att jag trodde hon skulle ramla baklänges. Det tog veterinären 50 minuter att köra de 10 milen i snorhalt underlag. Han kikar lite på henne och bestämmer sig för att ge lugnande och lokalbedövning. veterinären och ägaren går ut för att ordna allt och var väl borta i max 7 minuter, under de minutrarna tappade jag räkningen på hur många ggr hon reste sig och lade sig...hela tiden.
Till sist la hon sig ner för att inte resa sig igen =( Veterinären hinner bara in i lagårn igen då hon blir jättekonstig, bara ligger och spänner sig som en katt på sidan...rullar med ögonen och grymtar fram något som låter som luften håller på att gå ur henne. Veterinären säger att det här är allvarligare än jag trodde...hon bara brölar och ser skitkonstig ut. Jag frågar vad som händer då veterinären helt sådär säger att jag tror hon förblöder invärtes..finns inget vi kan göra...bara att vänta. Jag blev helt stum, där står jag bredvid henne och försöker få henne lugn då ligger hon och dör framför ögonen på mig! Och jag kan inget göra...fy fan vad det var otäckt...
2 minuter efter att veterinären säger det där är hon död....
Ta vara på tiden, stressa inte igenom livet, ta hand om de nära och kära, livet kan ta slut fortare än man tror.
