Tycker du ska titta vidare på bichonerna som stämmer så väl på det du vill ha. Titta gärna lite extra på den största av bichonerna, som också är den i mina ögon bästa
, nämligen löwchen. Löwchen blir 32 cm i manken. Pälsen klipps i den lejonfrisyr som gett rasen sitt namn (men om man inte vill ha rasfrisyren kan man lämna pälsen lång eller klippa ned den. En nedklippt löwchen har en mycket mjuk päls som är extremt lättskött och inte fäller).
Min löwchenpojke blev 14 år och var en underbar kamrat hela livet. Social och med mycket humor och entusiasm samtidigt som han också var mycket lättlärd, tyckte om tricks och problemlösning och han var duktig att spåra också. När han var 11 år gjorde vi en fem dagars vandring i högsommarvärme och sov i tält, då gick vi kanske två mil om dagen.
En löwchen är lätt att ha med överallt och den tycker om att mysa inne om det regnar. Snö däremot gillar den och den tål värme skapligt. Den är lättlärd och lättfostrad och charmig. Många allergiker tål rasen. Den har inga direkta rassjukdomar förutom sånt som de flesta mindre hundraser kan lida av som t ex patellaluxation.
Rasen är frisk och sund och många lever länge. Min fick med åldern en läckande hjärtklaff men inte värre än att han klarade att betäcka en tik vid 13 års ålder (den här hjärtklaffssjukdomen är inget speciellt för löwchen utan har med åldrandet att göra).
En löwchenvill vara där du är och få följa med, och är inte en hund som ska lämnas hemma ensam hela dagarna. Den är inte särskilt skällig men visst larmar den, och vaktar modigt ditt hem (bovarna blir kanske inte så rädda dock).
Hör gärna av dig om du vill veta mer om löwchen eller ha tips om en bra uppfödare.
