Lillasyster 12 år =)

[proxygirl555]

det är en väldigt lång historia detta, men jag gör den kort. det är så att man mamma hamnade på sjukhus för att hon fick en hjärnblödning. detta hände för 3 månader sedan nu. Jag tog direkt hand om min lillasyster på 12 år, själv så e jag 23. Min sambo välkomnade henne oxå. mamma kommer inte att kunna ta hand om henne under en lång period då hon fick ganska så mkt skador efter stroken. Har lite frågor just om uppfostran

Vilka tider tycker ni e rimliga att en 12-åring har? menar när hon ska komma hem när hon e ute och sedan gå o lägga sig?

det e en väldigt bestämd liten madam som jag har med att göra och hon testar ens gränser hela tiden. Hon kan vara väldigt tyken. Min mamma har varit väldigt sjuk under hela hennes uppväxt så hon har haft det väldigt slappt hemma. Hon har inte behövt göra ngt, o då menar jag verkligen inte ngt. Hon gick knappt i skolan o bråkade mkt. Nu när hon bor hos mig så har hon vart i skolan varje dag och hon har minskat betydligt på sitt dåliga uppförande. Jag försöker att prata mkt med henne, o det verkar hjälpa. Sitter ned o diskuterar mkt med henne. Jag e väldigt stolt över min lillasyster då hon verkligen försöker att bättra på sig nu.

Har ni några bra råd då hon kan vara väldigt tyken? Finns det ngt bra sätt att nå henne på?

Mvh sandra

 

[Gesska]

Sv: Lillasyster 12 år =)

först och främst! strongt av dej att ta hand om din lillasyster!

Att sätta tider är svårt utan att ha träffat henne, men hon bör ju lägga sej så tidigt att hon orkar med skolan dagen efter utan att vara jättetrött.
Min bror är 14 men har adhd så han är som en 12åring i sättet och han är uppe till halv 10 tis, fre och sön, till 9 mån,ons och tors och uppe hur länge han vill på lördagar. Sen ska han vara hemma senast 45min innan läggdax alla skoldagar och söndagar. De tiderna tycker jag är vettiga. Men som sagt det beror ju på hur hon är som person.

Tykenheten, den har jag inget råd om.. Kan hjälpa att prata med henne om det!?

Hoppas ni löser det, och stora styrke kramar till både er systrar och till er mamma!

 

[dressyrtant]

Sv: Lillasyster 12 år =)

Wow! Jättefint av dig att ta hand om din lillasyster!

Min spotana reaktion är att du ska ta kontakt med individ- och familjeomsorgen i din kommun och få hjälp och stöd därifrån. De finns till just för detta.

Beroende på var du bor finns det olika "program" man kan få gå som t ex "De otroliga åren" eller COPE. Det kan vara väldigt bra i den situation du har hamnat i nu.

Troligtvis är din syster tyken pga otrygghet under hela sin uppväxt. Hon behöver massor, massor, massor med stabilitet och trygghet. Att skapa hållbara rutiner i vardagen är ett måste med ett sådant barn. Min gissning är att hon också kan behöva individuell terapi just pga att hon har lämnats lite vind för våg då er mamma har varit sjuk.

Jag säger inte detta för att vara elak, utan för att hjälpa. Om man är sjuk, kan man inte ta hand om barnen så som man borde, det är bara ett faktum jag själv har erfarenhet av.

Har din syster varit i kontakt med bup i sin hemkommun? Finns det någon utredning kring henne?

Det här är helt enkelt lite för svåra saker för att tackla helt själv.
Jag är själv mamma till tre barn, och vet att man så gärna VILL och man vill så gärna KUNNA och man vill så gärna kunna HJÄLPA. Men om du inte tar hjälp, finns risken att du kör fast eller kör slut på dig eller ditt förhållande till sambon. Så jag skulle nog stämma i bäcken.

Att ta kontakt med IFO betyder inte att man blir stämplad eller erkänner sig besegrad. Det betyder att man bryr sig om barnet tillräckligt för att se till att det får tillräckligt med hjälp.

Det kan också hända att IFO/BUP avgör att ditt stöd är tillräckligt i nuläget, men jag hade absolut kollat det till att börja med.

Det där med stämma i bäcken gäller också överlag... Gör du upp hållbara husregler och rutiner, så slipper du mycket tjafs, helt enkelt. Det är klart att din syster testar dig. Hade hon inte gjort det hade jag VERKLIGEN varit orolig för hennes mående.

Ta hjälp direkt från början!!! Det är mitt allra bästa råd! Det är inte ett nederlag. Det är ett sätt att försäkra sig om att man hjälper barnet på rätt sätt och med all hjälp barnet behöver få.

"Tykenhet" symboliserar för mig otrygghet rakt av. Så det är där du behöver plocka i mycket kapital för din syster. Både när det gäller att se henne som individ, att ge henne trygga dagsrutiner och att ge henne stabilitet i tillvaron vad gäller bostad och skola.

Det att hon har skärpt till sig med avseende på t ex skola/närvaro är ju i sig ett kvitto på att hon reagerar positivt på gränssättning.

Lycka till!!!

 

[dressyrtant]

Sv: Lillasyster 12 år =)

En annan sak jag kom att tänka på är att hon behöver få bli delaktig i världen. GÖR saker MED henne. Gör henne delaktig i ditt och sambons liv (men se till att ni får en privat zon också, så att ert förhållande överlever!). Laga mat tillsammans, städa tillsammans, gör utflykter tillsammans, spela spel tillsammans, sparka boll... Gör något som du vet att DU är bekväm med och tycker om att göra, och gör henne i högsta grad delaktig i detta.

Har er mamma varit sjuk mycket så har din syster fått klara sig själv och varit "utesluten" rätt mycket. Såna barn tar gärna på sig en tuff attityd för att överleva. Hjälp henne och låt henne vara liten. En 12-åring är trots allt ganska liten ännu, och särskilt om hon aldrig har fått vara barn ordentligt. Om hon har tagit för mycket ansvar, så låt henne slippa alltför många åtaganden ett tag. Håll fast vid regler och tider och rutiner, men gör hellre saker tillsammans och med glädje än att få henne att göra saker självständigt.

Om hon har burit alltför mycket själv i många år, så blir det ofta överbelastning, så att barnen blir glömska och slarviga och helst "glömmer" eventuella problem. Huvudet orkar inte riktigt med.
Om hon jobbar med att "bättra" sig och misslyckas, så är det ett tillfälligt misslyckande. Förbered dig på att hantera det på bästa sätt och se till att inte ett misslyckande stjälper hela lasset.

Rent konkret behöver hon sova mycket. Se till att få henne i säng i tid så hon hinner sova 10 timmar och sedan vakna i god tid på morgonen, så att ni hinner ta det lugnt på morgonen. Hon kommer att göra som du gör och inte som du säger, så vinnlägg dig om att utgöra ett gott exempel.

Detta att prata är både bra och tungt. Fråga på ditt närmaste bibliotek om de kan rekommendera några böcker att läsa högt tillsammans med din syster. Bara närheten och samvaron kring att läsa högt kan göra underverk. Och sen är det inte lika hotande/blockerande att prata om saker som händer "någon annan".

Gärna fantastiska historier, fabler, afrikanska dilemmahistorier, sådant. Det är väldigt bra för barn att höra att saker händer andra, att andra kanske jobbar med samma saker man själv kämpar med - kanske utan att själv inse VAD det är man kämpar med - och sen kunna prata om hur denna "någon annan" kunde ha löst det osv.

Än en gång: Lycka till!

 

[havreflinga]

Sv: Lillasyster 12 år =)

Har ni några bra råd då hon kan vara väldigt tyken? Finns det ngt bra sätt att nå henne på?

Barn i den åldern kan vara väldigt känsliga för hur man formulerar sig. De känner sig lätt anklagade. Exempel på meningar som betyder samma sak, men som kan framkalla helt olika reaktioner:
"Då missförstod du mig."
"Då formulerade jag nog mig otydligt."

Man kan lära sig mycket om sin egen kommunikation om man tar barnet till hjälp.

När de blir sådär tonårs-vresiga är det lätt att avfärda det som "typiskt tonåringar", men jag tycker du ska försöka lägga märke till exakt när hon svänger om, och fråga ungefär: "Oj, vad hände nu? Sa jag något tokigt?"

 

[Lurcher]

Sv: Lillasyster 12 år =)

Jag har själv en 12-åring och hon lägger sig 21.30 på skoldagar.
Helgerna är lite mer slappa och hon får bestämma själv.
Ett tips är också att vara konsekvent och hålla koll på datoranvändningen. Om hon använder olika kompis sajter så finns det mycket skit där. (Läs: äckliga gubbar/gummor). Om hon är lite osäker så kan det vara farligt. Håll koll på var hon är när hon inte är hemma. Låter nojigt, jag vet.

Ang. tykenheten: Låt bli att bli irriterad, svårt!
Ta alla tillfällen i akt att säga fina saker till henne. Inte bara när hon är sur/arg utan varje dag.
Säg tex. - Vad fin du är i de skorna/frisyren/kläderna. Eller att du älskar henne, om ni använder den slags ord i er familj.

Jag hade svårt att hantera min lilla tös när hon kom i förpuberteten men har använt ovanstående ett par månader och tycker det blivit bättre. De behöver bli bekräftade men man får inte glömma att hålla på reglerna.

Lycka till!

 

[break_a_leg]

Sv: Lillasyster 12 år =)

Jag antar att din syster är placerad hos dig genom soc, ta kontakt med dom och tala om att DU behöver stöttning i din påtagna "föräldraroll".

Vår 12-åring går och lägger sig mellan 20.30 -22 på vardagar, oftast tidigt. Tiderna till helgen skiljer sig inte så mycket, hon är lika trött då som på vardagar.

Håll lite koll på internetanvändandet och umgängeskretsen också. Tjejer kan vara jättefula mot varandra i den här åldern.

 

[proxygirl555]

Sv: Lillasyster 12 år =)

Hejsan.
Det var göörfina svar som ni hade skrivit. Det känns lite lättare nu när man har lite råd att gå efter. Jag har kontakt med IFO fast de hjälper inte mig alls. Jag ringer o ringer men de bryr sig verkligen inte om denne situationen. Jag har sagt att jag behöver lite stöd och hjälp med min lillasyster, men de vill tyvärr inte lyssna. Jag har vart i kontakt med skolkuratorn ett flertal ggr ang att hon ska börja hos skolpsykologen. men det blir aldrig ngt utav det, så jag vet inte vart jag ska vända mig till nu. Min lillasyster har ett väldigt dåligt självförtroende och hon ska alltid synas och vara framme hela tiden. Hon e väldigt bestämd med, ska bestämma vad hon e hennes kompisar ska göra. Säger de nej så kallar hon dom för det ena o det andra. Men som tur e så har hon blivit bättre på detta. Vi försöker verkligen, både jag o hon. Jag har ju bott med henne i hela hennes liv förutom de senaste månaderna då jag flyttade ihop med min sambo. Jag vet ju hur min mamma har låtit henne göra vad som helst, nästam vad som helst. Hon har ju knappt orkat med det. Hon är en underbar mamma, bara det att hennes sjukdomar sätter stopp på allt ibland. Kan man ringa till narnvårdcentralen ang terapt eller ngn annan sorts kontakt? Eftersom socilala inte hjälper mig, så vet jag inte vart jag ska vända mig till.. Jag tycker iaf att det e väldigt skönt att hon har fått iordning på sin skola nu. Hon är så himla smart så det e dumt att hon inte e där. Nee, men nu så ska jag testa att ringa hennes kurator en gång till Och sedan så ska jag ringa soc. Får väl tvinga dom att hjälpa mig. Hehe

mvh sandra

 

[Lurcher]

Sv: Lillasyster 12 år =)

Du, kolla med skolan/kommunen.
Ibland finns det ett team med psykolog/kurator mm i kommunen som kan hjälpa/stödja "föräldrar". Det ligger liksom inte inom soc och sjukvården. Det finns här i min kommun, ska kolla upp lite om det finns liknande någon annanstans.

Jag hittade lite info. det är ett ställe för stöd och de för inga journaler utan bara hjälper till. Tyvärr så kan jag inte säga om det finns där du bor men kolla på din kommuns hemsida under ex. familj. Annars får du pm:a mig så ska jag hjälpa dig leta.

 

[dressyrtant]

Sv: Lillasyster 12 år =)

Du, kolla med skolan/kommunen.
Ibland finns det ett team med psykolog/kurator mm i kommunen som kan hjälpa/stödja "föräldrar". Det ligger liksom inte inom soc och sjukvården. Det finns här i min kommun, ska kolla upp lite om det finns liknande någon annanstans.

Jag hittade lite info. det är ett ställe för stöd och de för inga journaler utan bara hjälper till. Tyvärr så kan jag inte säga om det finns där du bor men kolla på din kommuns hemsida under ex. familj. Annars får du pm:a mig så ska jag hjälpa dig leta.

Från IFO borde TS kunna få t ex en familjeterapeut som kan komma hem till TS och diskutera olika frågeställningar med henne. Det VET jag som faktum!
Det som jag lite grunnar på är om TS borde få t ex någon lärare på skolan (som känner till situationen) att ringa IFO och påtala behovet av stöd. Det verkar inte riktigt som IFO lyssnar på TS, tråkigt nog.

Jag har fått stor hjälp av IFO här, men jag VET att det var svårt att "få in foten" och BÖRJA få hjälp. Sen när jag fick hjälp så har det rullat på jättebra! Det var som att om man har dokumentation på att man behöver stöd, så får man det från andra ställen också.

 

[dressyrtant]

Sv: Lillasyster 12 år =)

Min lillasyster har ett väldigt dåligt självförtroende och hon ska alltid synas och vara framme hela tiden. Hon e väldigt bestämd med, ska bestämma vad hon e hennes kompisar ska göra. Säger de nej så kallar hon dom för det ena o det andra. Men som tur e så har hon blivit bättre på detta. Vi försöker verkligen, både jag o hon.

Oj vad jag känner igen det där! Och jag tror att skulle hon BUP-utredas, så skulle det nog framkomma att hon behöver terapi.
Ett av mina barn har samma "symtombild" (och jobbar också mycket med sig själv). Hon har blivit BUP-utredd och rekommenderad terapi...
Som anhörig och lekman kan man göra sitt bästa men inte mer än så. Det är därför proffessionella terapeuter finns, och det är därför de som har behov av terapi ska få terapi. Konstigt att det ska vara så svårt att få det att funka.

 

[varmblod_87]

Sv: Lillasyster 12 år =)

Hej!

tycker du är väldigt duktig som tar hand om din lillasyster och verkligen visar att du bryr dej! Tänk om det fanns fler engagerade människor som du...!

 

[Pia]

Sv: Lillasyster 12 år =)

Har ni några bra råd då hon kan vara väldigt tyken? Finns det ngt bra sätt att nå henne på?

Mvh sandra

när mina tonåringar haft "tykna perioder" har jag och maken helt enkelt ignorerat dom. Ska dom tala med oss får dom göra det på ett civiliserat sätt, annars hör vi helt enkelt inte.
Det har fungerat bra.
Du är ju så ung själv så det är säkert lättare för dig att förstå din syster. Du har ju i färskt minne hur det var.

 

[dressyrtant]

Sv: Lillasyster 12 år =)

när mina tonåringar haft "tykna perioder" har jag och maken helt enkelt ignorerat dom. Ska dom tala med oss får dom göra det på ett civiliserat sätt, annars hör vi helt enkelt inte.
Det har fungerat bra.
Du är ju så ung själv så det är säkert lättare för dig att förstå din syster. Du har ju i färskt minne hur det var.

Ignorera kan funka på barn som inte har trasslig bakgrund. Men som teknik är ignorering lite rödflaggad och ska användas med eftertanke. Ibland är det faktiskt det bästa att göra, om ett barn tjatar om samma sak hela tiden och inte slutar.
Men tykenhet pga att barnet känner sig otryggt är inte samma sak. Om man kör ignorera då, så överger man barnet ännu mer, och det är inte bra alls. Det finns många olika strategier man kan använda, och just till detta behöver TS hjälp.

 

[Snuffsan]

Sv: Lillasyster 12 år =)

Har jag missat något som du sett? Flickan har väl inte någon trasslig bakgrund eller kommer från ett otryggt hem? Hennes mamma har fått en stroke, det är ju något som händer oavsett hemmet. Eller har jag missat något?


I alla fall:
TS: Min dotter är 14 nu. Hon får inte vara ute och ränna på vardagarna och hon ska vara i säng senast 21:30. Fredags och lördagskvällar har jag inte tid för sänggående. Hon ska dock vara hemma en viss tid (beroende på var hon är).

Tykenheten tror jag beror på två saker: Dels är hon nästan tonåring. då kommer det en dos tykenhet automatiskt.
Dels därför att du gått från syster till den som är förälder. Har man haft lite normal maktkamp som syskon har så har hon ju automatiskt förlorat den nu.
Sen blandas oro för mamma med att hon säkert är glad att du tar hand om henne.

Som någon skrev: Gör saker ihop. Gör henne delaktig. Vardagssaker. Bestäm mat och handla och laga den tillsammans. Hyr film tillsammans, ha en myskväll. Baka en tårta ihop och överraska din sambo med. Du och hon som har en hemlis ihop liksom.

Var den där coola, trygga storasystern som hon behöver nu.
Förståelse och fasta principer kommer man långt med i tonårsvärlden.


Lycka till. Bara det att du tar in henne i ert hem tyder på att du kommer att fixa det bra. Viljan är ju det viktigaste.

 

[CillaW]

Sv: Lillasyster 12 år =)

Jag tycker jag har hört den här historien förut. Varför två "" efter signaturen?

 

[dressyrtant]

Sv: Lillasyster 12 år =)

Har jag missat något som du sett? Flickan har väl inte någon trasslig bakgrund eller kommer från ett otryggt hem? Hennes mamma har fått en stroke, det är ju något som händer oavsett hemmet. Eller har jag missat något?

Det stod exakt så här i första inlägget

Hon kan vara väldigt tyken. Min mamma har varit väldigt sjuk under hela hennes uppväxt så hon har haft det väldigt slappt hemma.

 

[NinisE]

Sv: Lillasyster 12 år =)

det är en väldigt lång historia detta, men jag gör den kort. det är så att man mamma hamnade på sjukhus för att hon fick en hjärnblödning. detta hände för 3 månader sedan nu. Jag tog direkt hand om min lillasyster på 12 år, själv så e jag 23. Min sambo välkomnade henne oxå. mamma kommer inte att kunna ta hand om henne under en lång period då hon fick ganska så mkt skador efter stroken. Har lite frågor just om uppfostran

Vilka tider tycker ni e rimliga att en 12-åring har? menar när hon ska komma hem när hon e ute och sedan gå o lägga sig?

det e en väldigt bestämd liten madam som jag har med att göra och hon testar ens gränser hela tiden. Hon kan vara väldigt tyken. Min mamma har varit väldigt sjuk under hela hennes uppväxt så hon har haft det väldigt slappt hemma. Hon har inte behövt göra ngt, o då menar jag verkligen inte ngt. Hon gick knappt i skolan o bråkade mkt. Nu när hon bor hos mig så har hon vart i skolan varje dag och hon har minskat betydligt på sitt dåliga uppförande. Jag försöker att prata mkt med henne, o det verkar hjälpa. Sitter ned o diskuterar mkt med henne. Jag e väldigt stolt över min lillasyster då hon verkligen försöker att bättra på sig nu.

Har ni några bra råd då hon kan vara väldigt tyken? Finns det ngt bra sätt att nå henne på?

Mvh sandra

Kan väl skriva ner det som jag kommer ihåg hjälpte mig (även om jag är kille, doh) eftersom jag väl just är uppfostrad

Hemsysslor: Hon ska vara med och göra saker hemma, även om det så bara innebär att plocka ner disken i diskmaskin (om man har) eller hjälpa till på storstädning en gång i månaden (eller om man städar lite oftade och mindre).
INGA belöningar. Man ska inse att sånt ska bara göras. Var skrämmande att se vissa som var jättestolta för att de plockade undan disken efter sig själva när jag flyttade hemifrån.

Det var något som jag tror hjälpte mig rätt mycket.


Det här med tider vetefasen. Mina föräldrar litade såpass på mig att jag hade väl lite flytande tider (dock relativt fasta i den åldern, var väl vid 14-15 det vart "helt" fritt). Bara jag hörde av mig.

Att inte ha så mycket regler, men de regler som finns ska efterföljas och om man lovat nånting (t.ex. hjälpa till och handla eller liknande ska det inte vara "jag glömde.." om det kommer upp något roligare. Det lärde jag mig fort att det inte funkar. Så man lär sig att inte lova så himla mycket om man inte är säker på att man kan hålla det.

Och när jag tänker efter är nog beröm något som används för lite. Har man varit duktig och kommit hem i tid trots att det var jätteroligt att spela xbox med någon polare eller var jätteroligt på den där festen ska man få beröm. Personligen tror jag att få beröm för att man inte gjort något dumt funkar bättre för att motverka att det sker än att vara riktigt elak om det väl hänt (vilken man visserligen kan behöva vara ändå). Fast å andra sidan kanske jag är lite narcissistisk av mig, därför beröm funkar bra.

 

[proxygirl555]

Sv: Lillasyster 12 år =)

hejhej..
Jag e görstolt över min lillasyster, så som hon kämpar. var df som jag lade 2 st På ngt sätt så måste man vara positiv till det hela. Hur annars ska detta sluta? Ska man bara lägga ned allt o låta henne bli så som hon vill?
Jag kan inte själv kontakta Bup utan det måste vara genom kurator eller genom de sociala som skickar en remiss vidare dit. Jag pratade lite med en annan socialsekreterare som jag träffade på gymmet. det var hon som berättade ang Bup för mig. Hur det går till. Min lillasyster kommer ifrån en rätt så trasslig familj. Mamma har vart helt underbar, men hon har vart sjuk länge så hon har inte rikigt klarat av att sätta gränser för min syster. Jag har försökt men jag vill ju inte säga till mamma att hon måste sätta vissa gränser. För det vet hon. Mamma e helt underbar.
Detta e en sån extrem situation så det går knappt att förklara här. Men jag får allt ta o kämpa på med min syster. Hon har lärt sig o säga förlåt nu, o mena det. Innan så skrek hon kanske förlåt o sprang ut ur lägenheten direkt. Det känns konstigt att bli låtsasmamma för henne.
jag får ta o ringa familjeenheten igen ang detta, o se vad de säger. de borde kunna hjälpa mig på ngt vis. Iaf med att hitta ngn som kan hjälpa min syster med terapi eller liknande.
Jag försöker att ha fasta tider där hon ska vara hemma, o sedan när hon ska sluta hålla på med sin data. det e samma sak på morronen, hon har knappt ätit ngn frukost innan, men här äter hon det varje dag. jag försker även att säga en massa positiva saker till henne varje dag. Typ som att hon e duktig. då blir hon lite chockad o frågar vad hon har gjort.

Mvh sandra

Tack för allt stöd

 

[dressyrtant]

Sv: Lillasyster 12 år =)

jag försker även att säga en massa positiva saker till henne varje dag. Typ som att hon e duktig. då blir hon lite chockad o frågar vad hon har gjort.

Plocka bort den omvägen!
Var mer specifik och konkret när du berömmer!
Säg t ex: "Jättebra att du kom ihåg att lägga dina smutsiga strumpor i tvättkorgen!"
eller: "Oj vad glad jag blir när du kommer första gången jag säger till dig!"
Då VET hon varför hon är bra.
Barn gör ju ofta många saker samtidigt eller iaf många saker direkt på varandra snabbt. Är du för långsam och ospecifik i berömmet, så blir hon förvirrad.
Träna dig på att reagera snabbt och vara specifik. Det är inget som man kan bara sådär, men det går att träna fram rätt snabbt!