Leonberger eller Berner senner

[chiara]

Ja, tips tar jag gärna emot, men det kommer nog dröja ett tag innan det blir dags. Även om sambon gärna vill ha hund NU.
Men vakt kan jag tycka är okej, det har jag inga problem med. Dessutom som sagt innan i tråden så lär de väl sig från valp vad som är familjedjur och vad man inte ska jaga efter. Jag tycker det verkar vara en härlig ras, snygg som tusan och det måste kännas imponerande att strosa runt med en sån jätte! Men hur gör man om man måste åka tåg? Får man ens plats?

Haha absolut, vi åker både tåg och buss största problemet är att få dom att förstå att man inte kan hälsa på alla haha

 

[athena_arabians]

@Ninjakatten: Den leonberger jag känner (särbons syster har en) tror att hon är en knähund

Hunden är väldigt vänlig och lätt att ha lös på gården, hon drar inte iväg eller vaktar överdrivet (hon talar om att det kommer någon, inte mer). De har kört rätt mycket spårträning med henne vet jag.

 

[tuaphua]

Så småningom kommer crazy cat lady få ge vika för en hund, då sambon vill ha en hund när vardagen ser bättre ut. Så vi har funderat på raser som passar våra kriterier. Rent utseendemässigt vill vi ha en stor hund, gärna med rejäl päls och lite grövre typ. Mentaliteten ska vara en bra gårdshund, den kommer att få vara med i det dagliga arbetet på gården, den ska vara lugn och fungera bra med smådjur och katterna. Vi vill inte direkt ha så mycket vall eller jakt i hunden.

De raser vi läst om som vi har fattat tycke för är Leonberger och Berner Senner, så nu undrar jag om det finns någon som har erfarenhet av dessa raser och kan berätta hur de är?

Vi hade även Sankt Bernhard, Newfoundland och eurasier på listan, så ni får gärna även berätta om era erfarenheter av dessa raser!

Min kiropraktor har 2 leonberger(haft 3) som alltid är med på hans klinik.
De är helt fantastiska tycker jag. Sociala och vänliga individer som verkar lugna och stabila mentalt. De går mest prommisar och spårar lite etc. Det är inte frågan om jätteaktiveringen Alban för att hålla dem nöjda.

De Berner Sennen jag känt har varit himla härliga hundar. Men med sviktande hälsa hos fler av dem.

De mastiffer jag känner kräver de flesta rätt mycket mer aktivering än de leonberger, Berner Sennen etc jag känner.

 

[GardenAngel]

Jag är uppvuxen med (bland annat) berner och det är en av mina absoluta favoritraser! För mig är det den ultimata hunden. Otroligt trevlig och kärvänlig utan att vara för "på" och väldigt mångsidig när det kommer till aktivering. Ena tiken tränades i lydnad och den andra tiken älskade drag. För mig är det arbetsglada hundar som har en tydlig av/på-knapp. Hänger gladeligen med på det mesta men chillar också gärna i skuggan under ett träd.

Dock är ju sjukdomshistoriken inom rasen stor. Försäkringen på berner är rättså dyr pga detta. Tyvärr är det inte bara höfter och leder som är problem inom rasen utan även många tumörsjukdomar. Vår ena tik fick cancer vid 7 års ålder och fick somna in. Den andra tiken levde dock skadefritt fram tills 12 år ålder! (Vilket är en ansenlig ålder för en berner)

Av de uppfödare som jag har koll på så känner jag att de i större utsträckning är "mer seriösa" än inom andra raser. Detta kan absolut vara en fördom men jag tycker mig se många berneruppfödare som är väldigt måna om att föra fram en friskare ras. Många redogör för sjukdomsstatistik, röntgenresultat, dödsorsaker, MH-resultat, etc vilket jag tycker är väldigt bra!

Våra berner och de berner jag träffat har inte haft någon jaktlust alls.

 

[Ninjakatten]

Jag är uppvuxen med (bland annat) berner och det är en av mina absoluta favoritraser! För mig är det den ultimata hunden. Otroligt trevlig och kärvänlig utan att vara för "på" och väldigt mångsidig när det kommer till aktivering. Ena tiken tränades i lydnad och den andra tiken älskade drag. För mig är det arbetsglada hundar som har en tydlig av/på-knapp. Hänger gladeligen med på det mesta men chillar också gärna i skuggan under ett träd.

Dock är ju sjukdomshistoriken inom rasen stor. Försäkringen på berner är rättså dyr pga detta. Tyvärr är det inte bara höfter och leder som är problem inom rasen utan även många tumörsjukdomar. Vår ena tik fick cancer vid 7 års ålder och fick somna in. Den andra tiken levde dock skadefritt fram tills 12 år ålder! (Vilket är en ansenlig ålder för en berner)

Av de uppfödare som jag har koll på så känner jag att de i större utsträckning är "mer seriösa" än inom andra raser. Detta kan absolut vara en fördom men jag tycker mig se många berneruppfödare som är väldigt måna om att föra fram en friskare ras. Många redogör för sjukdomsstatistik, röntgenresultat, dödsorsaker, MH-resultat, etc vilket jag tycker är väldigt bra!

Våra berner och de berner jag träffat har inte haft någon jaktlust alls.

Kul att höra lite mer om Berner senner! Jag träffade två stycken förra veckan och tyckte de verkade superhärliga!
Men sjukdomshistoriken får mig att fundera lite. Men jag står fortfarande efter att ha startat denna tråd och väger mellan båda raserna! De låter så härliga båda två.

 

[rosapantern]

@Ninjakatten
Hej! Roligt att du funderar på de raserna. Vi skaffade för några månader sedan våran första hund som är en omplacering berner sennen/leonberger. Han är knappt 2 år och väldigt valpig fortfarande, men en underbar hund. Han älskar att åka bil för han vet att han får följa med oss då, vilket är det viktigaste för honom. Vi bor i radhus men åker ut dagligen till mina föräldrar som har mjölkgård med alla sorters djur, kor, hästar, katter, hund, höns. I början tyckte han det var kul att springa efter hönsen men nu bryr han sig inte om dom alls. Mycket bra gårdshund då han säger till när det kommer någon och vi kan släppa han lös överallt då han är så mån om sina ägare. Det som har varit jobbigast är att det blir hår verkligen överallt hur mycket man än dammsuger, så man får räkna med hår i maten dagligen och dregel och slafs men det är det värt

 

[Ninjakatten]

@Ninjakatten
Hej! Roligt att du funderar på de raserna. Vi skaffade för några månader sedan våran första hund som är en omplacering berner sennen/leonberger. Han är knappt 2 år och väldigt valpig fortfarande, men en underbar hund. Han älskar att åka bil för han vet att han får följa med oss då, vilket är det viktigaste för honom. Vi bor i radhus men åker ut dagligen till mina föräldrar som har mjölkgård med alla sorters djur, kor, hästar, katter, hund, höns. I början tyckte han det var kul att springa efter hönsen men nu bryr han sig inte om dom alls. Mycket bra gårdshund då han säger till när det kommer någon och vi kan släppa han lös överallt då han är så mån om sina ägare. Det som har varit jobbigast är att det blir hår verkligen överallt hur mycket man än dammsuger, så man får räkna med hår i maten dagligen och dregel och slafs men det är det värt

Haha, dregel och slafs lät ju underbart... hår får man nog räkna med om man vill ha just en långhårig ras, man kan kanske ta ut i stallet varje morgon och borsta?

Sambon träffade på några Berner senner, så han är såld på den rasen! Men det blir definitivt någon av dessa två när det är dags att bli med hund

 

[Snuffsan]

En av mina vänner har alltid haft new foundland på sin gård. Funkar utmärkt som gårdshundar. Med på gårdsjobbet, rymmer inte, inte mycket jakt, vaktar och är vänliga, trevliga hundar.

Jag kan ingenting om rasen men hon säger att det är en perfekt gårdshund. Det enda jag vet om dem är att de är söta och har stora tassar som de gärna lägger i knät på mig för att charma till sig fikabullar.