Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Därav "möjlighet och ork" i det jag skrev . Självklart kan man inte köra på exakt som innan, nån typ av anpassning bli det ju. Men att just kvinnan ska ge upp allt medan mannen fortsätter ungefär som innan är det jag sätter mig emot. Jag har sett det på alldeles för nära håll (pappas "nya" familj), och det är bara tragiskt.och @Heulwen
Jag upplevde att jag hade tid att göra saker själv när barnen var små, jag red och hängde på hundklubben och tränade agility men desto äldre barnen har blivit desto mindre tid till mig. Ja barnen är mer självgående, men det innebär också att de har träningar och tävlingar vilket krockar med saker som jag skulle vilja göra. Nu har vi visserligen satt oss själva i en situation där vi är ledare för den ena sporten vilket gör att vi blir ännu mer upplåsta än vad "normala" föräldrar blir, men det tar tid. Jag har dåligt samvete varenda gång jag skickar iväg sonen med andra föräldrar istället för att titta på hans matcher, även om jag inte har något till övers för själva sporten. Samtidigt så ser jag att det är övergående, dottern kommer antagligen att flytta hemifrån inom 4-5 år, sonen längtar efter att ta körkort och kunna åka själva, rätt många år kvar än men han vill stå på egna ben.
Exakt så. Själv har jag börjat kolla efter lämpliga jobb så att jag kan komma igång och arbeta igen så snart som möjligt, då kan vi dela lika på föräldraledigheten (och bli mer jämställda i lön och pension). Blir knäpp när folk hela tiden frågar när han ska börja jobba igen (vi har ju båda tillfällig föräldrapenning just nu), och bara förutsätter att jag ska gå hemma själv i ett år.Amen. Dessutom, om man som mamma lägger ner allt och pappan fortsätter med sina hobbyer, vad ger det för signaler till ens barn?! Vi kvinnor ska vara tacksamma för allt våra förmödrar offrat för att samhället ska bli jämlikare. Då känns det väldigt knepigt att släppa allt det helt plötsligt och gå tillbaka till något 1800-tals tänk.
Mina föräldrar var sällan engagerade i det jag gjorde, jag red och dansade folkdans, de kunde titta på någon uppvisning men jag fick nästan alltid själva rodda med skjuts och se till att vara på rätt ställe i tid. Jag kände personligen att jag hade önskat att de hade brytt sig mer vilket gör att jag verkligen försöker visa för mina barn att det de gör är viktigt för mig också. Kanske för att de åkte land och rike runt på syrrans aktiviteter och var engagerade i hennes föreningar. Så jag försöker se till att jag fördelar min och makens tid rättvist mellan barn och att vi turas om att åka runt.Därav "möjlighet och ork" i det jag skrev . Självklart kan man inte köra på exakt som innan, nån typ av anpassning bli det ju. Men att just kvinnan ska ge upp allt medan mannen fortsätter ungefär som innan är det jag sätter mig emot. Jag har sett det på alldeles för nära håll (pappas "nya" familj), och det är bara tragiskt.
När jag var yngre var mamma ytterst sällan med på mina träningar, och jag tror att hon sett två eller tre tävlingar. Det spelade ingen roll för mig, istället blev jag självständig och mer ansvarstagande som själv fick planera när jag behövde cykla iväg för att hinna i tid och på tävlingar kunde jag fokusera på mitt helt och hållet (men om jag hade bett henne att komma med så hade hon säkert gjort det). Så jag lär inte få så dåligt samvete om sparven får ha något liknande upplägg när hon blir gammal nog.
Dessutom tänker jag att man får anpassa sig till varandra i en familj. Varken jag eller sambon kan kräva att den andre ska lägga sig platt för någons intresse, och då tänker jag att detsamma bör gälla även för sparven. Hon kanske inte kan utöva två sporter och spela ett instrument så att det krävs skjuts och passning alla dagar i veckan, utan då får ett val göras, precis som när man är vuxen och inte har tid/råd med allt man skulle vilja
Exakt så. Själv har jag börjat kolla efter lämpliga jobb så att jag kan komma igång och arbeta igen så snart som möjligt, då kan vi dela lika på föräldraledigheten (och bli mer jämställda i lön och pension). Blir knäpp när folk hela tiden frågar när han ska börja jobba igen (vi har ju båda tillfällig föräldrapenning just nu), och bara förutsätter att jag ska gå hemma själv i ett år.
Ja att se båda lika mycket tror jag absolut är jätteviktigt! Och att man finns där, ifall dom vill att man ska åka med och titta. Jag hade nog känt annorlunda om min mamma inte velat ha med mitt intresse att göra alls, om hon liksom undvek det. Nu var det ju ändå så att hon red lektion samma dag som mig i början (men några timmar senare, så jag brukade stanna kvar i stallet och kolla på hennes lektion), på en av de första tävlingarna deltog hon också och en helg varannan månad hade hon stalltjänst där jag brukade vara med. Jag har nog aldrig känt att hon valde bort mig eller inte ville vara med, däremot har jag förståelse för att hon hade och har en egen fritid.Mina föräldrar var sällan engagerade i det jag gjorde, jag red och dansade folkdans, de kunde titta på någon uppvisning men jag fick nästan alltid själva rodda med skjuts och se till att vara på rätt ställe i tid. Jag kände personligen att jag hade önskat att de hade brytt sig mer vilket gör att jag verkligen försöker visa för mina barn att det de gör är viktigt för mig också. Kanske för att de åkte land och rike runt på syrrans aktiviteter och var engagerade i hennes föreningar. Så jag försöker se till att jag fördelar min och makens tid rättvist mellan barn och att vi turas om att åka runt.
Precis. Jag har en (fd?) vän som genomgått en sån förändring. Hon bytte tom från sitt eget namn på insta till "(barnets namn)mamma". Det är ganska långt från mig själv så det känns som om vi inte har något gemensamt längre. Folk tittade lite snett på mig när jag var föräldraledig och sa att jag ville jobba. Jag var faktiskt inne på jobbet lite nån gång.Hur tänker dom att föräldrar (mammor) med egen häst gör?
Tror att det är få som skulle säga till en pappa att hans intresse får läggas på hyllan när ett barn kommer in i bilden, medan man förväntar sig att en kvinna ska göra så . Jag blir snarare mörkrädd av de kvinnor som så fullkomligt sugs in i rollen att vara mamma att dom tappar sin egen person på vägen, som att dom genomgår ett identitetsbyte i förlossningsrummet. Det känns snarare sunt att behålla sina intressen i den mån möjlighet och ork finns.
@Heulwen jag hade nog ledsnat ur på den som sa upp dig från medrytteriet (för det var gjort på så fult sätt) och sagt att "tyvärr, jag har inte tid att vara er backup, eftersom jag har mer ambition med min ridning så tänker jag hitta en ny häst som jag kan rida regelbundet och utvecklas med". Eller nått i den stilen jag hade aldrig velat bli undanskyffad till nån jävla reserv för att dom tror, på felaktiga grunder, att tiden/intresset/orken inte längre finns enbart för att en unge kommit ut.
Det är säkert sådana där människor som säger att pappan är "barnvakt" när han tar hand om sitt eget barn. Nej, han är liksom också förälder..Hur tänker dom att föräldrar (mammor) med egen häst gör?
Tror att det är få som skulle säga till en pappa att hans intresse får läggas på hyllan när ett barn kommer in i bilden, medan man förväntar sig att en kvinna ska göra så . Jag blir snarare mörkrädd av de kvinnor som så fullkomligt sugs in i rollen att vara mamma att dom tappar sin egen person på vägen, som att dom genomgår ett identitetsbyte i förlossningsrummet. Det känns snarare sunt att behålla sina intressen i den mån möjlighet och ork finns.
Det låter som en trevlig aktivitet idag.Snart ska ut och Leta örnar
Tackar! Att du kommer ihåg det!Det låter som en trevlig aktivitet idag.
Grattis på födelsedagen.
Äsch. Har ju minnesstöd .Tackar! Att du kommer ihåg det!