Ledsen vid dagislämning

[Lupino]

Jag söker tips på bra sätt för att få ens barn att inte bli ledsen vid lämning.

Lite bakgrund:
Dottern är 1,5 har gått på dagis sedan april. Min man lämnar 4 av 5 dagar/veckan helt utan gråt (lämnar direkt över henne till personalen och går). Dottern är dock supermammig så i våras gick jag med in 10-20 minuter och kunde lämna helt utan tårar när dottern kommit på plats så att säga. Efter sommaren har jag försökt samma men dottern blir väldigt upprörd när det är dags för mig att gå (blir motvillig redan när jag säger att vi ska till hallen för att ta på mammas skor).

En gång gick det dock superbra genom att jag, precis när jag skulle gå, tog fram handväskan och lät henne kika ner där och ta sitt favoritkramdjur. Den strategin har dock inte fungerat något mer genom att hon blivit än mer fäst vid sitt kramdjur så hon har med det själv till dagis (dvs jag kan inte ha det i handväskan).

Senast hade jag tänkt ut ett annat sätt: om jag är kvar i hallen hela tiden, sitter där med en barnbok som vi kan läsa tillsammans tills hon blir sugen nog på att gå in. Första delen fungerade som jag tänkt mig, efter en stund gick hon in en liten bit, sen längre och längre, för att tillsist vara borta någon minut från mig. Tyvärr slutade även detta sätt med tårar då hon kom tillbaka var grinden till hallen stängd (fröken hade stängt den) och jag blev osäker på om jag skulle ha öppnat och låtit henne komma ut igen, lite oförberedd på situationen blev det så att jag gick mitt bland dessa tårar (fröken var där och tröstade).

Finns det någon mer tips? Jag vill verkligen inte börja min dag med att dottern ska vara ledsen (egentligen för bådas skull, men kanske mest för min egen).

Hur har ni gjort? Kan ni hjälpa mig tänka ut bra sätt att få flyt i detta?

 

[emma74]

Sv: Ledsen vid dagislämning

fortsätter hon att gråta efter du har gått?
eller går det över så fort du kommer utom synhåll?
har nu provat att inte dra ut på lämningen utan lämna till en fröken, säga hejdå med ett stort leende och tala om vem som hämtar och när denne kommer och sen kanske vinka i ett fönster tillsammans med fröken och kanske några kompisar?

Båda mina har varit supermammiga i början så deras pappa har skött inskolning och lämning i början

 

[Lupino]

Sv: Ledsen vid dagislämning

Nej, hon är ledsen bara en liten stund (under inskolningen hade gråten försvunnit innan jag hunnit till ytterdörren så jag gissar att det är ungefär på samma nivå nu - kan inte vara kvar och tjuvlyssna eftersom jag redan är i hallen när lämningen sker).

Jag är dock inte nöjd så länge det är regel att hon gråter när jag lämnar.

För oss finns det nog i princip inte någon vits i att vinka till mamma genom fönster då gråten redan är slut då (jag skulle i och för sig inte tycka det var fel, men personalen gör inte så om man inte uttryckligen ber om det).


***

Jag kan tillägga en sak som kanske kunde misstolkas i mitt första inlägg - min man lämnar 4 dagar i veckan, jag 1 dag. Hon gråter aldrig när min man lämnar.

 

[biffen]

Sv: Ledsen vid dagislämning

Det är inte lätt, jag vet. Man mår så oerhört dåligt.
Mitt tips är dock att bita ihop och se glad ut och lämna "tydligt" och säga hejdå.
Barnet kanske gråter just då, men det brukar gå över snabbare för var dag som går. Jag tror personligen att om man stannar kvar "ibland" (vid behov) och grejar - ger barnet större ångest den dagen du inte har möjlighet att stanna kvar så länge som barnet tycker och att problemet bara skjuts fram i tiden.

Hade en besvärlig inskolning på dagis av min yngsta dotter. Hon grät varje dag och gav sig inte i första taget.. Vansinnigt ångestframkallande och man känner sig så oerhört elak.
Vi hade inskolning extra länge och när jag väl var tvungen att lämna på riktigt (för att gå till jobb) så var det lika illa.

Hon blev tryggare av att gå på dagis varje dag. Jag försökte ju ha henne hemma så mycket som möjligt för hennes skull, men när hon fick rutin att gå fem dagar i veckan så var det mycket lättare att lämna.

Edit: Såg nu att hon slutar gråta direkt - och då är det nog ingen fara alls. Det är det nog bara du som lider av, hon saknar dej just i lämningsögonbilcket, men tycker det är så roligt på dagis att hon "glömmer" dej så snart du är ur synfältet - det är ju kanonbra!
Vi hade en helt annan problematik då hon inte slutat gråta efter flera timmar då jag lämnade henne på riktigt första gången.

Nu är det lite samma visa - hon har börjat förskoleklass - med de flesta kompisarna från dagis och det är trots det superjobbigt. Jag kan dock inte vara där på dagarna hur gärna hon än vill det, värst är de dagar som inte "bästisarna" är där.. Jag biter ihop och hoppas att det snart ger med sig, när hon inser att det är där hon "ska" vara på dagarna, att det inte finns alternativen - vara hemma alt. att jag är där med henne.

 

[bananabambi]

Sv: Ledsen vid dagislämning

Men varför göra lämningen till en så himla stor sak?

Jag tycker lämningen låter väldigt jobbig, och även tramsig. Det är en separationsgrej att lämna mamma, och barn får vara ledsna. Huvudsaken är att de går att aktivera när du gått. Att de är ledsna när du går är ju egentligen ingen katastrof.

Mina barn har bara gått på dagis en månad. I början blev äldste sonen (dryga två år) jätteledsen och lilleman (ett år) struntade i det.

Numer blir lilleman ledsen, för han vet att jag försvinner men förstår inte att jag kommer tillbaka. Äldste vet att jag kommer tillbaka, så honom berör det inte.

Visar barnen någon tendens till att bli ledsna så har personalen tagit initiativ till att göra något med barnen så att de inte fokuserar på att jag försvinner. "Nu ska mamma gå, kom så vinkar vi! Sedan ska vi måla med penslar!" Och lilleman saäger de samma sak: "Vinka till mamma nu, för nu ska vi gunga på gunghästen!"

Jag gör samma sak varje gång. Säger "Nu ska jag gå, får jag en hejdåpuss" Och så puss och kram på båda barnen, och hejdå. Blir de ledsna, så kramar jag en extra gång och talar om vad vi ska göra när jag hämtar. Och där, om de ändå förblir ledsna, tar personalen över.

Ingen lång utdragen lämning, det blir jobbigt för alla. Både för mig, barnen och personalen. Var tydlige med att säga hejdå, och försök inte smita.

Och då är mina barn extremt mammiga, men det är oftast jag som lämnar.

Om du själv upplever att det är så jobbigt kan du väl ringa dagis en stund efteråt, och försäkra dig om att de inte är ledsna längre? Det uppmanar vår personal oss att göra om det känns tungt att lämna.

Här skulle det inte fungera att färdiginskolade barn står i farstun med föräldrar som tar 20 minuter på sig att lämna.

 

[lovehorses]

Sv: Ledsen vid dagislämning

När barnen märker att de blir lämnade på dagis hela tiden, kontinueligt. Att de inte bara e en liten period då kommer det ett bakslag av gråt. Det är bara att kämpa sig igenom det....

Ditt barn vet att du har svårt vid lämningen och utnytjar det till max (smarta som de är). "gråter jag så stannar mamma en liten stund till och försöker hon gå gråter jag ännu mera osv".

Gör inte lämningen så långdragen som alla andra sagt/skrivit. Du vet ju att hon slutar så fort du är borta och hon har det bra.

Jag är själv dagmamma och sett lite sånt och det är bara att stå ut. Har själv barn också.
Vet du något som ditt barn tycker om att leka med på dagis så upp muntra det när ni går till dagis. " nu ska vi dit och så får du leka med.... och med kompisen..." blir något att se fram emot tillslut

 

[Lupino]

Sv: Ledsen vid dagislämning

Men varför göra lämningen till en så himla stor sak?

Jag tycker lämningen låter väldigt jobbig, och även tramsig. Det är en separationsgrej att lämna mamma, och barn får vara ledsna. Huvudsaken är att de går att aktivera när du gått. Att de är ledsna när du går är ju egentligen ingen katastrof.

Min åsikt är att jag ska försöka lämna utan att hon blir ledsen om det finns möjlighet till det. Varför ses det som något kontroversiellt att vilja det? Dottern har tidigare varit så mammig att hon avskytt pappa när jag funnits i närheten, ändå har vi genom smarta tricks lyckats att jag kan lämna till honom utan gråt (när jag går hemifrån alltså) ca 8 av 10 ggr.

Ingen lång utdragen lämning, det blir jobbigt för alla. Både för mig, barnen och personalen. Var tydlige med att säga hejdå, och försök inte smita.

Min erfarenhet sen i våras är dock att en lång utdragen lämning (som du beskriver det) fungerade utmärkt. Men jag ser det ju inte som en lång lämning, utan att jag är med dottern så länge som hon är klistrad på mig (jag måste ta bort henne med våld om jag ska kunna gå på en gång) och lämnar sen snabbt när hon är redo.

Om du själv upplever att det är så jobbigt kan du väl ringa dagis en stund efteråt, och försäkra dig om att de inte är ledsna längre? Det uppmanar vår personal oss att göra om det känns tungt att lämna.

Jag har inget behov av att ringa personalen senare. Jag vet att hon slutar gråta snabbt och inte är ledsen under dagtid.

 

[Lupino]

Sv: Ledsen vid dagislämning

När barnen märker att de blir lämnade på dagis hela tiden, kontinueligt. Att de inte bara e en liten period då kommer det ett bakslag av gråt. Det är bara att kämpa sig igenom det....

Stämmer säkert för vissa. Men i vårt fall har dottern inget problem att bli lämnad på dagis generellt. Det är när jag lämnar dit problemen uppstår.

Gör inte lämningen så långdragen som alla andra sagt/skrivit. Du vet ju att hon slutar så fort du är borta och hon har det bra.

Hur lång är en ej långdragen lämning då? Ta i beaktande att dottern inte släpper mig (min famn eller hand) på 5-10 minuter. Sen trevande börjar hon kunna gå längre och längre ifrån. Ska personalen slita henne ur famnen?

Jag är själv dagmamma och sett lite sånt och det är bara att stå ut. Har själv barn också.
Vet du något som ditt barn tycker om att leka med på dagis så upp muntra det när ni går till dagis. " nu ska vi dit och så får du leka med.... och med kompisen..." blir något att se fram emot tillslut

Tack, det var ett bra tips. Får försöka fråga personalen vilka leksaker hon leker helst med (har inte sett något särskilt när jag varit där, och de andra barnen verkar hon inte direkt gilla vilket i och för sig kan vara för att hon är så liten än).

 

[Lupino]

Sv: Ledsen vid dagislämning

Är det så fullständigt unikt att man är beredd att anstränga sig till det yttersta för att göra dagisupplevelsen till den allra bästa möjliga (vilket inte inkluderar gråt vid lämning enligt min åsikt)?

Ingen annan som har samma ansats och tänkande som jag?

Det är ju inte så att jag funderar på att ta bort dottern från dagis för att hon gråter eller så, bara att jag tycker det är bättre om jag hittar ett sätt att hon ska slippa bli ledsen.

 

[cirkus]

Sv: Ledsen vid dagislämning

Är gråt vid lämning verkligen så farligt egentligen ? Det viktiga är ju att hon snabbt slutar gråta och att hon är nöjd och glad sedan ? Och det gör hon ju uppenbarligen.

Min döttrar grät faktiskt i stort sett hela dagistiden vid lämning, men som jag skrivit förut, det var mer som en procedur. Inget som någon mådde dåligt av, så fort jag (eller den som lämnade) gått därifrån var det över.

Men det var inte det du vill höra. En grej som jag tänkte på var detta som du skriver att hon blir ledsen när du tar med henne för att du skall ta på dig skorna. Kan du lämna henne inne på dagiset och on följer inte med till hallen ? Om någon annan fångar hennes uppmärksamhet så kan du smidigt säga hejdå istället för att själva proceduren skall bli utdragen.

Samma sak när hon varit borta från dig en minut, varför stannade du kvar ?

 

[Ylva86]

Sv: Ledsen vid dagislämning

Barn är oerhört sensitiva. Förmodligen känner hon din ångest. Kanske därför det inte blir samma sak med pappa. Vad jag tror är viktigt är att inte "smita". Det skapar otrygga barn. Barnet vet ganska snabbt att vänder det ryggen till så kanske mamma är borta sedan. Ett snabbt och klart hej då, vi ses snart igen. Ingen tvekan och lämna.

Ingen vill väl se sina barn ledsna men tyvärr är ju livet sådant att ideala förhållanden inte alltid kan skapas. Förhoppningsvis är det en fas som går över.

 

[jerseyko]

Sv: Ledsen vid dagislämning

Jag har inga tips, men min svärmor jobbar som dagmamma på lokal och hon säger att barnen och papporna är inte problemet, utan mammorna som inte vågar vara tydliga och säga "Hej då, jag/pappa hämtar dig klockan 15" och sen går, utan de stannar kvar och försöker trösta.

De barn som har vart ledsna vid lämningen har snabbt glömt bort sin mamma om de fått komma direkt till sina kompisar och blivit aktiverade.

Kan inte du göra lämningen precis så som pappan gör?

En kompis "dotter" var under en period omöjlig på morgonen, då började de med bokmärken. På helgen gick de ner till affären och hon fick välja ett ark. Sen för varje dag som hon klev upp, åt frukost, klädde på sig osv utan att bråka så fick hon ett bokmärke när hon kom hem. De funkade i alla fall jätte bra på den tjejen hon är 5 år.

 

[Brandgul]

Sv: Ledsen vid dagislämning

Ska personalen slita henne ur famnen?

Absolut INTE! Det är du som ska överlämna barnet. Inte personalen som ska ta barnet.

Vi hade en förälder som käckt satt barnet i min famn och glatt sa hej då! Samtidigt som han mumlade "snabb överlämning" i mungipan åt mig/oss för att stärka sig själv. Sen sprang vi till fönstret och vinkade till pappa och då var de struliga lämningarna över. OBS! Alla barn är olika så man kan inte säga att det fungerar generellt.

 

[Jamtland]

Sv: Ledsen vid dagislämning

Jag håller med dig i att jag vill inte lämna ett ledset barn till dagis. Jag har dock en "bättre" sits än dig då jag är sjukskriven/barnledig med min yngsta och därför inte MÅSTE ha Stina (som nu blir 3) på dagis.

Har dock inget bra tips, jag gjorde så att vi tog det i små portioner och "skolade in "henne igen då hon blev otrön på dagis. Det var i samband med att lillasyster föddes som Stina blev ovillig att släppa mig, så då gick vi tillbaka till att jag var på dagis med henne och när det gick bra så lämnade jag korta stunder med "lock" om att de antingen skulle göra något roligt på dagis (hon tycker mest allt på dagis är kul... ) eller att vi skulle göra något särskilt då vi kom hem.

Sen har vi GULDpersonal på vårt dagis som verkligen engagerade sig för att få Stina tycka det var kul på dagis och som gick in för att få våra lämningar att bli bra. Jag har sagt ifrån att hon inte behöver springa och vinka, då blev hon bara ledsen då de från dagis fönster ser att man går iväg. När hon var inne i sin vill-inte-släppa-mamma-period så talade jag om att jag var tvungen att åka och "jobba" och då kunde hon inte följa med för det var ju TRÅKIGT och hon skulle vara på dagis. Gav henne en kram och sen tog en av dagispersonalen henne, oftast i famn och talade om att de skulle gå och rita/åka kana/whatever och så gick DE ifrån mig. De enstaka gånger hon grät ändå fick hon antignen en kram till och lite mer mammatid eller om det var "fejkgråt" så gick jag utanför dörren och då slutade hon gråta.

De enstaka gånger hon grät då jag lämnade henne så ringde jag nästan alltid och frågade hur det gick efter en kvart och då hade hon alla gånger slutat gråta. Jag hade ju alla mina "nyförlöstmammahormoner" i omlopp, så jag var lite "fjantigare" än annars. Men det betalade sig verkligen, nu har jag en tjej som ÄLSKAR att åka till dagis och är det någon dag hon börjar gråta när vi är på dagis och ska lämna så har hon 9 gånger av 10 öroninflammation!

Jenny

 

[Snurrfian]

Sv: Ledsen vid dagislämning

Nej jag har oxå ansett att i största möjliga mån så ska barnen inte behöva gråta när man lämnar på dagis, Elin hade en period som var hemsk men det visade sig även att det helt enkelt inte fungerade på avdelningen, efter en diskussion med personalen så fungerade utan problem inom en vecka.

Sen var hon "mammaledsen" en period, men det löste vi genom vinkning, då fick hon vinka till mig från personalrummet, alltså var det jättekul att mamma gick för då fick hon gå till det "förbjudna" området.

Freddan har varit superenkel att lämna, han har nästan aldrig varit ledsen, de gånger det har hänt har jag först kollat så att det inte är något speciellt, sen har jag med en leende stoppat över honom i knät hos en av personalen och sedan gått. Och sedan ringt 20 min senare för att kolla hur det är och varje gång har det varit lugnt sen. Nu efter sommaren var det jobbigt för honom att börja igen, men de första dagarna tog jag mig tid, stannade kvar tills han kände sig trygg, sen grät han lite precis när jag gick de två första dagarna. Men sedan är det kram, puss och sedan springer han iväg och leker med sina kompisar. Det har även hänt att jag har blivit kvar för att säga något till personalen och han har kommit och sagt åt mig att gå.

Så jag tycker att du ska börja fundera på hur du beteer dig, är du orolig redan innan ni kommer dit att hon ska vara ledsen? Jag tror en hel del på att man ställer in sig på hur det ska bli så blir det så, dvs har jag ställt in mig på att allt kommer att gå bra så blir det så, och har jag ställt in mig på att barnen ska gråta och vara ledsna så blir det så oxå.

Sen kan det även vara bra att kolla med personalen hur det fungera, om de har någon idé på hur lämningen ska gå bättre osv. Det kanske fungera bättre att följa med in i lekhallen och säga hejdå där?

 

[paradiset]

Sv: Ledsen vid dagislämning

Jag tror på det som sista skrev, ta ett snack med personalen. men utöver detta har du för höga krav. Gråt är ok. Problemet är att det tar flr lång tid. Ett bra bevis på att hon tycker om dagis är att hon inte gråter med pappa! Men vad ni måste jobba med är att förkorta lämningen. Gråten kommer sedan automatiskt att sluta. Jag har haft liknande problem med min mammagris till yngste son. Han bråkar dessutom bara med mig hemma på morgonen. Barn är så fruktansvärt listiga och bra på att läsa oss så du måste försöka intala dig själv, ge dig själv styrka som hon känner och lämna som pappa gör med modifikation. Du får försöka göra dig av med henne och hennes handhållande på ett snällt sätt för genom att fortsätta "skydda" henne förstärker du hennes beteende. Ge henne en kram tillbaka , kanske en lång varm en. Hitta sedan en rutin. Mina barn får alltid en puss och jag en av dem. Låt henne inte ta din hand. Det kan låta kallt men kommer ge effekt snabbt om du är kärelksfullt bestämd och tydlig.