En gång i tiden började jag mina jourpass med denna och använder den fortfarande då och då för att komma igång.
En folksång om relativitetsprincipen av en av världens största rockband. Återvänder till den igen och igen av någon anledning.
Joan Baez sjunger om sitt förhållande med Bob Dylan. Jag älskar Joan Baez röst, ger mig rysningar.
Sedan brukar det diffa massor när jag plötsligt blir besatt av en sång/band, men just de två hänger alltid med.
Samma pass avslutades med denna, mest för att den var 4 minuter lång, men den får mig fortfarande på gott humör.