Läsa upp och ned

[MiaMia]

Jag vet en kvinna som förr, när hon bodde på landet, brukade cykla och läsa. Hon var känd på bygden för det och allmänt ansedd som lite galen

En kursstabil gammaldags tantcykel med upprätt sittställning. En helt ogropig väg, inga backar, väldigt lite trafik, inga störande ljud så man kan lita på att man hör allt som kommer. Hade inte tänkt tanken , men efter lite fungerar så kanske det är möjligt att få till det med övning. Pigg och på bra humör för att fokusera tillräckligt är nog också ett kriterium.
Men det måste bli ännu viktigare att det inte är lätt bok som inte har för täta rader och långa stycken än vad det är när man går.
*är kanske galen* (bäst att inte pröva så jag slipper bli det)

 

[MiaMia]

Fast de två är ju inte förenliga? Jag trodde det syftades till att rent fysiskt klara av att gå och läsa samtidigt. Att läsa och samtidigt ha full koll på omgivningen är ju inte möjligt rent fysiskt, om man behöver synen till att ha full koll (vilket i alla fall en seende person brukar behöva).

Jo, det var det jag menade. Att promenera -utan att vara trafikfarlig (eller snubbla på rötter om man är på en stig) - och läsa samtidigt. Så klart man lyfter blicken och växlar mellan omgivningen och texten. Hålla koll på vart man ska och inte krocka med folk, men utan att tappa tråden läsandet.
Ska man över en mer trafikerad väg så behöver man ju pausa för att kunna kommunicera med bilförarna, de behöver få veta att jag sett dem, då behövs blicken till det. Och i Sthlms innerstad går det väl inte, men det behöver inte vara folktomma gator heller.

 

[tuaphua]

Läser ni utan svårighet upp och ned (alltså inte stående på huvudet utan i en text som är på fel håll)?

Jag trodde att det var en självklarhet, men efter att ha hört min annars mycket kvicke och på många sätt begåvade och högintelligente partner knacka sig igenom en rubrik i DN med stor möda, bara för att den var upp och ned, blev jag nyfiken.

Hur är det för er?

Ja, det läser jag utan problem.

Jag vet inte om det är för att jag som liten ofta satt mitt emot när mina föräldrar skrev för hand. Jag skrev därför upp och ner när jag först började skriva.

 

[ptr]

Slängde upp kartboken i fönstret på bilen tidigare, den blev då spegelvände eller uppochner när den speglade sig i rutan. Gick bra men ryckte man åt sig den och skulle läsa nogrannare så blev det gärna att man svängde åt fel håll.

 

[Hyacinth]

Det funkar men tar ju längre tid. Jag läser inte ord i vanliga fall utan stycken typ. Jag läser snabbt vad jag förstått och blir lätt frustrerad när det tar längre tid än normalt.

 

[athena_arabians]

Oj det var intressant. Har du någon aning om förklaringen till det?
Vad det är i hjärnans process som underlättas, eller hur man säger.

Ingen aning men det funkar. Jag berättade det för en kollega i vintras som är dyslektiker och när hen provade så gick det bättre att läsa.

 

[Diabetikern]

Nemas problemas

 

[gråvarg]

Vadå, läser ni text som är uppochner lika snabbt som text som står upprätt ("korrekt")?

För mig går det väldigt långsamt att läsa uppoch ner och har svårt för t.ex. b/d.

 

[Koltrast]

Vadå, läser ni text som är uppochner lika snabbt som text som står upprätt ("korrekt")?

För mig går det väldigt långsamt att läsa uppoch ner och har svårt för t.ex. b/d.

Inte jag. Det går klart långsammare att läsa upp och ned, av den anledning @Hyacinth nämner, men det flyter inte långsammare än hur jag normalt läser om jag läser upp någonting högt.