Lära sig ett till språk?

[Raderad medlem 6459]

En renodlad Madrid-spanska-avdelning, går nog inte att hitta.

Nej gud nej. Och det skulle inte heller vara nödvändigt.

Jag har jobbat på en spansk-svensk förskola i Solna (tror jag det var, så det finns åtminstone en

Ja, den såg jag när jag googlade. Men faktiskt bara den . Därav "klent utbud". Det finns säkert mer men oavsett är det ju ingenting som är aktuellt än på ett tag.

 

[Petruska]

Nej gud nej. Och det skulle inte heller vara nödvändigt.


Ja, den såg jag när jag googlade. Men faktiskt bara den . Därav "klent utbud". Det finns säkert mer men oavsett är det ju ingenting som är aktuellt än på ett tag.

Mitt plastbarnbarn pratar en säregen blandning av madridspanska och boliviansk.

 

[cili]

Det är, som många varit inne på, en fråga om behovet hos barnet att kommunicera. Det är väldigt få människor som är helt jämna i sina modersmål, utan man är olika bra på de olika språken i olika situationer. Ett barn, som t.ex. bara hör arabiska hemma och går i en svensktalande skola, kommer troligen att ha ett utmärkt arabiskt ordförråd när det kommer till köksattiraljer, men kan ha svårt att veta vad en "slickepott" är för något när det svenska ordet används. Omvänt kommer det ha en massa svenska skolord som det kanske inte kan översätta till arabiska.

Att utsätta barnet för flera språk är alltid en fördel. Det ger en språklig förståelse och det finns forskning som visar på kognitiva fördelar hos barn som växt upp i flerspråkiga miljöer. Huruvida barnet senare i livet aktivt kommer att använda båda språken handlar mycket om just det kommunikativa behovet. Dessvärre är våra hjärnor skapade för effektivisering och energibesparning varpå onödig information fort sållas bort, vare sig det är historiska årtal eller språkkunskaper.

Det tycker jag låter så himla roligt (på ett gulligt sätt), när ungdomar pratar något annat språk flytande och vips hoppar det in ett svenskt ord mitt i. Det blir ju så tydligt för mig som inte förstår det andra språket, men snappar upp det svenska.

En tvåspråkig vän jag hade i tonåren svarade alltid sina föräldrar (som ej var från Sverige och pratade ett annat språk hemma) på svenska, för dom förstod ju vad hon sa ändå. Som jag minns det fick hon hemspråksundervisning, men tyckte att det var tråkigt eftersom hon inte upplevde sig ha användning för det (språket det handlade om är ett ganska litet språk som bara pratas i just det landet föräldrarna kom ifrån).

 

[Moscato]

Vad är det som gör att du exempelvis faktiskt svarade din mamma på ert gemensamma språk istället för på svenska?

Tar mig friheten att svara på just detta då jag också är tvåspråkig
Anledningen till att jag svarade min mamma på finska, som är hennes modersmål, är för att hon helt enkelt inte lyssnade om jag pratade med henne på svenska Hon var (och är fortfarande till stor del) stenhård på att hon bara pratade finska med mig och min syster och att vi enbart skulle prata finska med henne, annars lyssnade hon inte.

Sen så är hela min släkt på mammas sida enbart finsktalande så där var det nödvändigt för mig att prata finska för att bli förstådd. Sen har det självklart gjort mycket för mig att jag bodde i en gränsstad där det dagligen pratades både finska och svenska runt omkring mig. Idag bor jag inte längre där och behöver därmed inte prata lika mycket finska och jag har tyvärr tappat mycket av det då.

 

[Brandgul]

Barn lär sig - och pratar i praktiken - det eller de språk som ger social bekräftelse.

Frågan är om det överhuvudtaget finns någon sådan vinst för barnet i att lära sig tyska, förutom ganska enstaka tillfällen med släkten och att du kommer att berömma och uppmuntra barnet? Om du jämför med den oerhörda sociala bekräftelse vi får av att prata svenska i Sverige (vilket jag gissar är vad du vanligen gör), så får du en ganska realistisk bild av vad det där innebär.

Jag är själv tvåspråkig, och jag tycker att min tvåspråkighet är bland det bättre jag fått från mina föräldrar. Jag har i hela mitt liv pratat ett språk med min mamma, svenska med mina pappa, och svenska när det är hela familjen på en gång. Det har varierat genom mitt liv vilket språk jag ser som mitt "första", och den variationen stämmer med vad forskningen visar: det för tillfället socialt viktigaste språket, blir mitt förstaspråk.

Önskar att jag satt vid datorn så jag orkade skriva mer. Tur att du gör det så bra :-) Det är så de teorier om tvåspråkighet som jag läst beskrivet det.

Min mamma har ett annat modersmål och jag kan inte ett ord. Däremot har jag hört det mycket. Jag kan få till uttalen bra rätt snabbt vilket min svenske man inte får till. Detta fast jag bara hört det och aldrig pratat.

 

[Brandgul]

Jag har jobbat på en spansk-svensk förskola i Solna (tror jag det var, så det finns åtminstone en

Sen kan det finnas områden med mer personal med olika språk. Min fd kollega pratade spanska med alla barn som hade det språket hemma fast det var en "vanlig" förskola.

 

[Petruska]

Önskar att jag satt vid datorn så jag orkade skriva mer. Tur att du gör det så bra :-) Det är så de teorier om tvåspråkighet som jag läst beskrivet det.

Min mamma har ett annat modersmål och jag kan inte ett ord. Däremot har jag hört det mycket. Jag kan få till uttalen bra rätt snabbt vilket min svenske man inte får till. Detta fast jag bara hört det och aldrig pratat.

Jag tänkte lite mer på det här förut idag, och kom på att svenska är mitt förstaspråk när det gäller att skriva, medan jag föredrar det andra språket som talspråk. Jag skriver mycket sämre på det språket, eftersom jag mestadels har gått i svensk skola och dessutom försörjer mig genom att skriva på dels svenska dels engelska. (Engelska är inte ens avlägset i närheten av att vara ett modersmål för mig, det är tydligt ett språk jag har lärt mig i skolan och som inte alls sitter i kroppen på samma sätt.)

 

[Brandgul]

Jag tänkte lite mer på det här förut idag, och kom på att svenska är mitt förstaspråk när det gäller att skriva, medan jag föredrar det andra språket som talspråk. Jag skriver mycket sämre på det språket, eftersom jag mestadels har gått i svensk skola och dessutom försörjer mig genom att skriva på dels svenska dels engelska. (Engelska är inte ens avlägset i närheten av att vara ett modersmål för mig, det är tydligt ett språk jag har lärt mig i skolan och som inte alls sitter i kroppen på samma sätt.)

Min mammas modersmål utvecklas inte. För henne. Språket i sig kanske utvecklas utanför hennes släkt? De flesta är äldre. Det finns inga ord för nymodigheter. Dator? Mobiltelefon? Allt blir ju på svenska med ett annorlunda uttal.

 

[tanten]

En aspekt i detta är att vi som små har ett "fönster" (i brist på bättre ord) i hjärnan för språk. det är som mest öppet fram till 4-5 års ålder.

I den perioden lär vi oss ljud och språkmelodi. Min egen hemmasnickare teori är att det enbart är av godo för barnet att möta flera språk hemma under den period när hjärnan är som mest mottaglig.

En vuxen person har svårt att lära sig prata ett språk och få till språkkänslan och melodin. Titta bara på språkbegåvade Sivlia som sannolikt är väldigt duktig på svenska men pratar med extrem tysk brytning. Jag brottas dagligen med att lära mina elever att ha rätt betoning på orden. Det blir lätt att de talar tigrinja eler arabiska, med svenska ord. Därav tror jag på att tidigt introducera språk.

jag hade "utsatt" barnet för så mycket av det önskvärda språket som möjligt. Barnprogram på språket? Film, enkel vardagskonversation etc. De snappar upp! Se bara på alla svenska ungar som kan en massa engelska för att film och TV är på det språket. Man talar inte engelska hemma men örat vänjer sig vid språket för att det finns i ljudbilden omkring barnet.

 

[Sunshine]

Min mammas modersmål utvecklas inte. För henne. Språket i sig kanske utvecklas utanför hennes släkt? De flesta är äldre. Det finns inga ord för nymodigheter. Dator? Mobiltelefon? Allt blir ju på svenska med ett annorlunda uttal.

Sådär blir det ju. Det är över 16 år sedan jag flyttade från Sverige och jag känner att min svenska är lite utdaterad, trots att jag försöker läsa svenska böcker och tidniningar så hänger jag inte helt med i språkets svängningar. Och när det har gått en generation eller mer så kan man ju tänka sig hur det kommer att vara... Det är ett problem i sig eftersom rätt ofta känns det betydligt naturligare för mig att uttrycka mig på engelska vilket gör att svenskan med barnen blir mer och mer reducerad :-(

 

[Petruska]

Ja

Min mammas modersmål utvecklas inte. För henne. Språket i sig kanske utvecklas utanför hennes släkt? De flesta är äldre. Det finns inga ord för nymodigheter. Dator? Mobiltelefon? Allt blir ju på svenska med ett annorlunda uttal.

Ja. Det blir lätt ett gammaldags språk när man inte lever i det. Jag försöket hålla mig uppdaterad genom resor, tidningar, radio och nyskriven skönlitteratur, men det händer att jsg känner mig som en lämning från 1700-talet.

 

[Brandgul]

Ja

Ja. Det blir lätt ett gammaldags språk när man inte lever i det. Jag försöket hålla mig uppdaterad genom resor, tidningar, radio och nyskriven skönlitteratur, men det händer att jsg känner mig som en lämning från 1700-talet.

Jag har hört rykten om att Island är hårda på att inte använda låneord. Så i denna snabba utveckling är det svårt att veta vad allt heter om man är borta från Island ett tag.

 

[Brandgul]

Sådär blir det ju. Det är över 16 år sedan jag flyttade från Sverige och jag känner att min svenska är lite utdaterad, trots att jag försöker läsa svenska böcker och tidniningar så hänger jag inte helt med i språkets svängningar. Och när det har gått en generation eller mer så kan man ju tänka sig hur det kommer att vara... Det är ett problem i sig eftersom rätt ofta känns det betydligt naturligare för mig att uttrycka mig på engelska vilket gör att svenskan med barnen blir mer och mer reducerad :-(

Förståeligt och lite sorgligt samtidigt. Det är svårt ibland med dubbla språk. Jag har jobbat mycket med tvåspråkiga barn och ibland är det svårt för familjerna att få ihop det. Hade ni bott i England och haft en stor svensk släkt runt er hade det förmodligen varit enklare att bli beroende av båda språken.

Mina kusiner är tvåspråkiga, men de har i alla fall varandra att prata med och de är rätt många eftersom de också har fler kusiner (och släktingar) än oss.

 

[Jozze]

Tack för alla svar! Och förlåt att jag försvann från tråden. Har inte haft tid att formulera kloka svar på era kloka inlägg så därför har det inte blivit några svar alls. Jag ska verkligen göra ett försök under dagen att svara för jag har fått mycket intressant input tycker jag.

 

[Kecipeyniri]

Så intressant att läsa! Jag och min man kommer förhoppningsvis få tvåspråkiga barn, då vi båda tycker det är superviktigt att hålla fast vid våra modersmål. Nu har jag bott många år i min mans hemland så talar hans språk flytande så det är mer att min man blir utanför om jag pratar svenska med barnet. Men det får han ta eller så får han ta och lära sig svenska jag ska hålla benhårt på att tala svenska med barnet även om jag talar min mans språk med min man.
Det finns ett par förskolor i Sverige med stark prägel av min mans hemland och jag har flera vänner som gått dessa. Jag skulle dock inte vilja sätta mina egna barn i dessa skolor då jag tyvärr fått lite sekt- och hjärntvättsvibbar av dessa Då skulle jag mycket hellre välja en förskola/skola med internationell prägel.

 

[Raderad medlem 6459]

Men det får han ta eller så får han ta och lära sig svenska jag ska hålla benhårt på att tala svenska med barnet även om jag talar min mans språk med min man.

Ja, lära sig svenska är väl en bra idé? Jag tänker att det alltid är trevligt att kunna varandras språk, att det ger väldigt mycket i kontakt med varandras familjer, länder, kulturer. För mig och min partner har vi sett det lite som en självklarhet; från början var tanken att vi skulle lära oss tillräckligt för att kunna ta 'vardagligt snack' på bådas språk men nu har det gått så pass att vi satsar på att bli hyfsat flytande i språken. Det är himla roligt faktiskt tycker jag, det är som att relationen får en annan nivå lite när man kan kommunicera på modersmålen.

 

[Rosett]

Det är himla roligt faktiskt tycker jag, det är som att relationen får en annan nivå lite när man kan kommunicera på modersmålen.

Kan bli lite roligt om ni pratar var sitt språk med varandra när andra hör. En av mina kusiner berättade att när hon var på stan med en amerikansk släkting så pratade hon svenska och släktingen engelska, folk kollade lite underligt på dem när de pratade med varandra.

 

[hagel]

Sådär blir det ju. Det är över 16 år sedan jag flyttade från Sverige och jag känner att min svenska är lite utdaterad, trots att jag försöker läsa svenska böcker och tidniningar så hänger jag inte helt med i språkets svängningar. Och när det har gått en generation eller mer så kan man ju tänka sig hur det kommer att vara... Det är ett problem i sig eftersom rätt ofta känns det betydligt naturligare för mig att uttrycka mig på engelska vilket gör att svenskan med barnen blir mer och mer reducerad :-(

Mitt danska ex har en svensk mamma men han själv har inte spenderat några längre perioder i Sverige. Hans svenska låter sådär utdaterad som du beskriver . Språket låter ju flytande och fint, men uttryck och ord låter lite som min mormor hade sagt dem (hon var född 1918 ). Men hans svenska har, av naturliga orsaker, utvecklats massor under de tio år han känt mig och därmed blivit mer exponerad för språket.

Men min heldanska sambo pratar nästan lika bra svenska som mitt ex faktiskt, även om han blir trött i huvudet av ansträngningen efter några timmar . Men det beror på hårt slit, envishet och bra språköra .

 

[Korven]

Språköra är tydligen viktigt. Mitt ex kom 1972 till Sverige , hans nya fru från samma land 1979 och hon pratar MYCKET bättre svenska än han. Hans språkutveckling stannade runt 1980. Bara ordförrådet utökades men inte språket.

 

[Cilva]

Kan bli lite roligt om ni pratar var sitt språk med varandra när andra hör. En av mina kusiner berättade att när hon var på stan med en amerikansk släkting så pratade hon svenska och släktingen engelska, folk kollade lite underligt på dem när de pratade med varandra.

Sådant där är intressant tycker jag, här i min gränskommun är det ingen som blir förvånad över sådant. Det är så vanligt och "alla" gör det, det är rätt vanligt att man växlar språk under samtalets gång också. Beroende på vad man pratar om och jag byter om det känns som att det andra språket har ett bättre sätt att uttrycka det jag vill.