Med små bebisar som ”akut” behöver äta är det ju alltid lite mer besvärligt om man just då befinner sig på hästryggen eller i tunnelbanan eller liknande oavsett på vilket sätt man matar. (på motorvägen skulle jag dock inte ge något barn något att äta öht).
Vill man vara borta längre stunder från bebis direkt från start krävs ju att bebisen tar flaska. I övrigt tror jag inte att det så mycket det handlar om att vi lever olika som att vi upplever olika saker enkelt och smidigt. Jag kan inte föreställa mig att skulle vara smidigare att ha med sig ersättning och börja fixa med än att lyfta upp amningstopp och haka avvamningsbh. Jag har ammat både i längdspår, på bussen, i mataffärskön och i publiken på Lidingöloppets målgång (de två sista sitter bebis i sele eller sjal).
Men det blir väl lite naturligt urval på det där. Ingen kan ju säga att någon annan har fel som tycker det ena eller andra är smidigt. Jag tycker snarare att amningen har förenklat ett aktivt liv på språng eftersom man sluppit det eviga planerandet som mina nära vänner som flaskmatat behövt. De har säkerligen varit glada att slippa saker med amningen.
De som väljer att sen långtidsamma är gissar jag i stor utsträckning de som upplevt amningen som positiv och smidig.
Men fördelen med att sluta nattamma är att det är enklare att dela på uppvaken, så lite botar det sömnbristen kanske.
Annars är det klart smidigare att nattamma jämfört med att blanda välling och krångla.
