Längtan efter barn

Sv: Längtan efter barn

I vilken ålder ungefär började ni längta efter barn? 18 år
Hur långt tid dröjde det sedan innan ni faktiskt skaffade barn? 3 år
Om det tog flera år, hur kom det sig i så fall?
Sambon ville fylla 25, sen kände vi båda att här blir inga barn först vi båda har fast jobb, fungerande bil, någonstans att bo, helst köpt bostad, och att vi inte ville något mer.
Upplevde ni denna "mellantid" som jobbig? I början ja, men inte nu, vart tog all tid vägen? (Och sambon kommer fylla 22år ca 10 dagar efter BF, eller kanske bebisen kommer på hans födelsedag :eek: )
 
Sv: Längtan efter barn

Tja, ungefär en vecka innan förlossningen började jag väl längta...

Skämt åsido så längtade jag aldrig efter barn. Men när min man ville ha barn, jag visste att han skulle bli en bra pappa och läget i livet var rätt så bestämde vi oss i alla fall. Tur nog dröjde det lite (ett år) innan jag blev gravid och sen en månad till pga ett missfall, så jag hann vänja mig vid tanken.

Det var dock inget som helst problem, förlossningshormonerna fixade resten. :bow:
 
Sv: Längtan efter barn

Men om det är "perfekt" i livet, FÖRUTOM att själva längtan inte finns där? Kan man då bara bestämma att kör vi!!! Enligt ovan verkar det vara ganska vanligt.......

Hm, ja, som sagt. Det beror ju på hur viktig just "längtan" är och hur stor man själv tror att den måste vara..
I mina inlägg så känner jag att just ordet längtan måste vara inom parentes. För jag vet inte riktigt hur just längtan efter barn "ska" kännas...

Jag tror att om man vet att man VILL ha barn så måste man inte vänta på själva "längtan" innan man kör på. Men man ska nog veta att man VILL. Jag tycker inte man sak producera barn bara för att det ingår i någon slags "mall" för hur livet "ska se ut".

Min sambo sa (efter sin långa funderartid) att "jag tror inte jag kommer att någonsin börja känna någon längtan efter barn. Men, jag förstår att om jag ska dela livet med dig så vill du gärna ha barn. Och jag tror att jag kommer att "växa med uppgiften" och "börja längta" när det väl är sanning". Och det kan man nog säga är precis vad som skett med honom. Han säger själv att han nu börjar se fram emot att bli pappa. Innan har det nog mest varit något slags diffust "okej, jag kommer att bli pappa". Jag märker att han är mån om "magen"; han pratar om att "nu när vi får svaret på fostervattenprovet (som vi just gjort) så blir det skönt att veta det och sen bara kunna vara gravida!".

Så; om man vet att man VILL HA BARN så kan man visst köra utan att vänta på någon slags längtan.

Jag brukar säga som så: att hade min längtan/önskan efter barn överstigit allt annat i livet så hade jag ju redan haft barn! Så gammal som jag är så har jag haft tid att försöka flera ggr om. Men jag tänkte nog mest att "Jag ska ha barn ... någon gång. När jag blir äldre....."
 
Sv: Längtan efter barn

Men om det är "perfekt" i livet, FÖRUTOM att själva längtan inte finns där? Kan man då bara bestämma att kör vi!!! Enligt ovan verkar det vara ganska vanligt.......

Ja, visst kan man det. Jag tror inte att jag någonsin hade börjat längta.... Jag tycker inte företeelsen "att ha barn" är så viktig, däremot älskar jag ju PERSONEN mitt barn. För mig är det nog en viktig skillnad - det måste liksom finnas en verklig person för att väcka några känslor (och nej, jag hade inte så mycket känslor för mitt barn under graviditeten heller, de kom gradvis första tiden efter förlossningen).
 
Sv: Längtan efter barn

jag hatade barn innan ajg själv blev gravid. jag gjorde dock abort då de inte passade att ha born just då. Ångrar är väl fel ord att använda. men de va ett jobbigt beslut och är fortfarane jobbigt. Känner att jag hade kunnat fixat en annan lösning och behållt barnet. Men gjort är gjort och nu efter aborten som jag gjorde för dryga året sen så känner jag mer och mer längtan till att skaffa barn. Men man ska väl hitta en kille först
 
Sv: Längtan efter barn

Kul att läsa alla svar!
Vissa börjar längta efter barn väldigt tidigt medan andra inte börjar längta över huvud taget.
Jag hör själv till gruppen som började längta ganska tidigt, men förnuftet har alltid sagt att jag borde vänta ett tag till.
Tror det kommer bli underbart när det verkligen är dags, när min längtan kan uppfyllas och bli verklighet så att säga.

Men ibland känns det som att man går och väntar på det "perfekta tillfället", när allting i livet är ordnat. Ett barn går ju liksom inte att ångra. Frågan är bara om det där perfekta tillfället någonsin kommer...
 
Sv: Längtan efter barn

Jag hör själv till gruppen som började längta ganska tidigt, men förnuftet har alltid sagt att jag borde vänta ett tag till.
Tror det kommer bli underbart när det verkligen är dags, när min längtan kan uppfyllas och bli verklighet så att säga.

Frågan är bara om det där perfekta tillfället någonsin kommer...

Om man vet att man vill ha barn ska man inte vänta för länge. Risken är att man inte blir gravid så lätt, och ju tidigare man upptäcker det desto bättre.
Livet behöver inte vara så "perfekt" för att man ska kunna sätta igång att försöka få barn.
De behöver inte "allt": hus, föräldrar med flashiga jobb etc.
De behöver kärlek, omsorg och att vara välkomna.
Kan man erbjuda det så brukar det mesta praktiska fixa sig.
Och livet fortsätter ju även efter att man fått barn :idea:
 
Sv: Längtan efter barn

Har alltid varit en familjemänniska, men inte direkt spekulerat i när jag vill ha barn förrän senare tonåren. När jag var 18 och två jag kände fick barn så började jag bli sugen ordentligt (hade då varit ihop med en kille i tre år), men insåg att jag ville gå klart skolan först och kanske vidareutbilda mig först. Efter gymnasiet när jag var 19 kom längtan tillbaka, men då ville jag främst börja jobba (hade då varit ihop med samma kille som innan i fyra år). För något år sen när jag var ungefär 21 blev längtan väldigt stark, men min sambo var inte så sugen. Det lugnade ner sig lite och jag fick en liten kris där jag inte visste om jag ville jobba, plugga eller någonting! I julas kom längtan tillbaka igen och har funnits där till och från, men mest till. Senaste tiden har sambon blivit mer och mer positiv (han 27, jag 22 ihop i snart 7 år). Har slutat med p-piller och skyddar oss sällan så jag hoppas det blir en bebis till våren.
 
Sv: Längtan efter barn

Jag har en sån sjuk längtan efter barn! Är 22 år gammal och hela min själ verkligen skriker efter det! Inte blir det bättre av att passa vänners små och att titta på bebisar och gravidmagar här i heller!
 
Sv: Längtan efter barn

Jag tror (o tycker mig ha fått det bekräftat av denna tråd) att det där med "biologisk klocka" mest är en myt. :crazy:

Att jag började känna någon slags "längtan" vid 36 var ju faktiskt ett rent intellektuellt ställningstagande. Att man helt enkelt vet att ens fertilitet börjar sjunka och att man inte har så många år kvar att försöka. OM man nu vill ha barn. Jag vet folk som inte börjat försöka förrän det redan varit försent. Och då skulle det ju i så fall innebära att deras "biologiska klocka" varit trasig..... eller? För annars borde den ju ha slagit på larmet "i tid"?


Här har du en som förvrids av inre plågor när människor mal på om biologisk klocka.
Givetvis finns det ingen biologisk klocka, barnlängtan är högst individuell och beror på många olika och möjliga ingredienser.
Att hänvisa till en biologisk klocka är någon typ av förlegat romantiserat fjanteri som går ut på att klassificera kvinnan som någon typ av individ som helt är styrd av urdrifter att vilja vara ett avelsdjur.
Jag har träffat många tjejer, och några få pojkar, som enbart producerat barn enkom pga deras stigande ålder.
Samma människor har sagt att om de hade kunnat så hade de gärna väntat ytterligare tio år.
 
Senast ändrad:
Sv: Längtan efter barn

Till er som var i samma situation, men ändå bestämde att det var dax. HUr blev det?

Jag har blivit helt förändrad! Jag var totalt ointresserad av alla samtalsämnen som rörde barn innan. Nu frossar jag i föräldrartidningar, hänger på familjeliv och väljer samtalspartner utifrån hur många barn de har...

När bukefalos införde ett förälder-forum tyckte jag det var helt meningslöst (och jag tror till och med att jag skrev min åsikt:o). Nu hänger jag nästan bara här!:D Mina forna favoriter (senior och distans) besöker jag ytterst sällan.

Det var så himla kul att göra, föda och ta hand om bebis, att jag genast ville ha en till.
 
Sv: Längtan efter barn

Jag anser att man mer eller mindre längtar när man börjar kalla bebisar för härliga/ljuvliga osv...:angel:
 
Sv: Längtan efter barn

*kl*

Jag har aldrig direkt längtat efter barn, jag har varit alldeles för ego och helt uppe i min egen karriär.
Sedan träffade jag min man som redan hade fem barn, och han var tveksam till ett till men kunde tänka sig det "för din skull, men inte nu". Då kändes det inte heller rätt. Jag fick en hund i stället:D

När jag fick myom i livmodern och var tvungen att genomgå en stor operation sa läkarna till mig att jag troligtvis aldrig skulle kunna få barn efter det, och om jag ville borde jag köra direkt för risken var stor att myomen skulle komma tillbaka. Då hade jag ett par hysteriska månader där jag kände ett måste, som ett tvång inombords, men maken var väldigt tveksam och jag insåg till slut att det mindre handlade om barnlängtan än om en rädsla för att missa tåget.

Nu har vi båda hoppat av karriärkarusellen och bor på landet med massor av djur. Makens barn börjar bli stora och vi har länge önskat ett barn som är vårt, som slipper resa mellan två hem och utan en extra mamma som lägger sig i.

När vi väl började försöka var jag 35 och det har tagit nästan två år att bli gravid. Under den tiden har jag försökt ställa in mig på att kanske leva barnlös och det har varit en sorg i sig.
Tänk bara vad mycket hormoner man petat i sig i form av preventivmedel, kanske helt i onödan!
Nu är jag 38 och bebis kommer om mindre än tre veckor och det känns härligt! Och pappan är nästan ännu gladare än jag!
 
Sv: Längtan efter barn

Min ensak, men ibland kanske man inte vill bli helt besprutad t ex är det lite "onödigt" när det inte är ÄL.:smirk:
 
Sv: Längtan efter barn

Knapplån.
Till er som var i samma situation, men ändå bestämde att det var dax. HUr blev det? Misstänker att jag kommer att älskar knodden som tusan och bli en riktig bullmamma, men vågar man chansa. Funkar det att bara bestämma att nu passar det faktiskt i våra liv att bli en till..

Det är klart att du ska chansa!
Jag hade inte heller någon längtan, precis som havreflinga beskriver också.
Jag kände dock att jag liksom ville ha något mer i livet än att jobba och ta hand om hästen.
Jag visste dock inte att det var en bebis jag behövde. Men så hade jag tidigare bestämt att nån gång ska jag skaffa barn, så varför inte göra det nu.
Min biologiska klocka sa däremot ingenting om att jag borde skaffa barn, men så blev jag gravid. Dock hade jag inte ens under graviditeten någon större längtan.
Men när barnet väl är fött förändras allting!
Plötsilgt har man världens gulligaste bebis i famnen som ler mot en...
Man skrattar åt allt bebisen gör. Det är så roligt, men jag vet egentligen inte varför det är så kul. Måste vara hormonerna som fixat till det:angel:

En sak vet jag. Jag hade definitivt ångrat mig om jag inte skaffat barn. Ångrar också lite att jag inte skaffade barn tidigare.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Halloj, En del har nog sett att jag börjat smyga runt här i trådarna. Jo, vi har pratat om barn rätt länge hemma nu och jag har...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 753
Övr. Barn Jag vet att vi pratade om det här för ett år sedan, och vi har fortfarande inte skaffat någon hemstädning. Det är av flera skäl men en...
2 3
Svar
40
· Visningar
3 445
Senast: Blyger
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 951
Senast: Anonymisten
·
Relationer Jag fick för ett par månader sedan veta, efter ett par år långt förhållande, att min partner inte vill ha barn. Jag har själv aldrig...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
6 854
Senast: Roheryn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp