Långsint...

[Motacilla]

Jag tycker det är stor skillnad på "saker sagda/gjorda av obetänksamhet" och saker sagda med flit för att skada.

Nästan alla människor säger nån gång saker som de inte menar. Det tycker jag att man får ha ett visst överseende med. Saker kommer ut på ett dumt sätt, man är trött och grinig, orkar inte formulera sig. Bäst då att säga till att man inte godkänner dylika kommentarer och så går man vidare utan att dra upp saken flera gånger om året i 30 år.

Däremot de människor som faktiskt är illvilliga och letar fel eller vill mucka gräl, dem behöver man väl knappast ha så mycket till övers för. Men inte heller här gå omkring och prata om oförrätterna med alla som orkar lyssna år ut och år in. Inse vilken roll du själv spelat i att det blev som de blev, fundera på vad du kunde gjort annorlunda och släpp sedan ältandet.

 

[tanten]

Jag tänker mer på små fåniga gräl man har med sin partner/förälder/barn när jag tänker på långsinthet. Inte på folk som är elaka på riktigt och anklagar en för saker, sprider rykten osv.

Jag anser inte att jag är långsint för att jag inte vill umgås med en elak kollega/stall"kompis" på fritiden. Men jag hade varit långsint om jag gick och surade på min man i flera dagar för ett litet fånigt gräl vi hade när vi båda var trött och hungriga efter en lång arbetsdag.

Ett av mina problem är att jag tror folk är som jag.
Jag lägger vinn om att säga exakt vd jag menar. Som: kan du göra din paus lite grann kortare för jag sitter i skiten med ett jobb. Den jag ska lösa av går raka vägen till VD (!) och anklagar mig för arbetsvägran. I min värld var det en enkelt ja/nej fråga.
Eller en förälder som argt säger till en tioårig tanten -du grät så högt att jag inte kunde sova.
Eller en relativt känd ryttare skriker i folkhopen på en stor mässa -du ljuger!

Sånt där fixar jag inte och påminns ofta -och ältar.

Småsaker är småsaker. Det har hänt att jag blivit skitförbannad på jobbet och dagen efter för min värld inte kan minnas varför.

Livet skulle vara oändligt mycket lättare om jag kunde släppa sånt.

 

[Trasten]

Så du likställer långsinthet med ältande?

Jag tänker att långsinthet är en latent grej som innebär att en händelse som hände för länge sedan kan påverka ens känslor och beteenden under lång tid. Begreppet säger inget om hur det manifesterar sig i verkligheten eller känslomässigt.

Jag tänker att långsinthet kan leda till ältande. Eller småsinthet i framtida interaktioner med personen. Eller skitsnack. Eller avslutad kontakt som du tar upp. Finns väl många fler exempel.

Jag har ju redan skrivit det men jag håller inte med dig om hur sambandet mellan hälsosam gränssättning och långsinthet. Hälsosam gränssättning kan motverka långsinthet mer än vad långsinthet leder till hälsosam gränssättning tror jag.

 

[Motacilla]

Ett av mina problem är att jag tror folk är som jag.
Jag lägger vinn om att säga exakt vd jag menar. Som: kan du göra din paus lite grann kortare för jag sitter i skiten med ett jobb. Den jag ska lösa av går raka vägen till VD (!) och anklagar mig för arbetsvägran. I min värld var det en enkelt ja/nej fråga.
Eller en förälder som argt säger till en tioårig tanten -du grät så högt att jag inte kunde sova.
Eller en relativt känd ryttare skriker i folkhopen på en stor mässa -du ljuger!

Sånt där fixar jag inte och påminns ofta -och ältar.

Småsaker är småsaker. Det har hänt att jag blivit skitförbannad på jobbet och dagen efter för min värld inte kan minnas varför.

Livet skulle vara oändligt mycket lättare om jag kunde släppa sånt.

Men ditt första exempel + det med ryttaren är min första tolkning direkt att det måste ha uppstått något slags missförstånd, som i kombination med olyckliga omständigheter medfört konflikter/höjda röster.

En tanke ifall du vill, är kanske att läsa mer om, och öva på mentalisering.

 

[tanten]

Men ditt första exempel + det med ryttaren är min första tolkning direkt att det måste ha uppstått något slags missförstånd, som i kombination med olyckliga omständigheter medfört konflikter/höjda röster.

En tanke ifall du vill, är kanske att läsa mer om, och öva på mentalisering.

Du får tolka det hur du vill. Du är inte ens nära.

 

[Motacilla]

Du får tolka det hur du vill. Du är inte ens nära.

Ja då ber jag om ursäkt.

 

[Sel]

Så du likställer långsinthet med ältande?

Ibland, eller till viss del. Långsinthet för mig innebär ju att det är någonting som dyker upp antingen i tankarna eller som dras upp verbalt inför sig själv, andra eller personen det berör. Någonting som en har svårt att släppa taget om och som gör en lite sur och bitter.
Med grader i helvetet givetvis, jag sällar mig till kören som säger att trauman efter våld, misshandel och andra hemska saker inte hör dit.

 

[Sel]

Jag är definitivt en gås. Lite småkorkad och vattenavastötande. Det ska mycket till innan någonting kryper in under skinnet på mig, och om det gör det går jag oftast helt enkelt vidare, fasar ut personen och skiter i vilket.

 

[skiesabove]

Ibland, eller till viss del. Långsinthet för mig innebär ju att det är någonting som dyker upp antingen i tankarna eller som dras upp verbalt inför sig själv, andra eller personen det berör. Någonting som en har svårt att släppa taget om och som gör en lite sur och bitter.
Med grader i helvetet givetvis, jag sällar mig till kören som säger att trauman efter våld, misshandel och andra hemska saker inte hör dit.

Mmm, så du anser då att långsinthet har att göra med en emotionell anknytning till en händelse som fortsätter vara aktiv under lång tid (oavsett hur man agerar på den)?

 

[Sel]

Mmm, så du anser då att långsinthet har att göra med en emotionell anknytning till en händelse som fortsätter vara aktiv under lång tid (oavsett hur man agerar på den)?

Kanske, eller också var själva händelsen egentligen inte särskilt viktig från början men lägger på sig vikt allteftersom. Vilt spekulerande här, men så har det i alla fall känts när jag pratat med människor jag upplever som långsinta och som drar upp händelser som hände för länge, länge sedan.
Det är väldigt svårt att anse någonting om hur andra människor känner, jag pratar mer om vad jag själv läser in i Begreppet långsinthet.

 

[Hippocampus]

Wow, vilken respons och vilka bra diskussioner! Jag måste nog läsa igenom allt igen för jag tror att det finns lite saker som jag inte alls funderat på i detta ämne, som kan hjälpa mig!

 

[AraSlei]

Jag är nog inte särskilt långsint.
Blir sällan osams med någon, eller låter oförrätter ta upp mina tankar, även om det händer. Minns sällan om någon varit otrevlig enstaka gånger och har lätt för att både diskutera och förlåta.

Sedan finns det ju alltid idioter så klart, men att man möter några få som är dumma i huvudet är nog en del av livet.
Kan ibland nästa tycka att det är lite gött att älta ner mig i hur korkade jag kan tycka att de är, för att sedan släppa det och inte tänka på dem alls, på lång tid

 

[MiniLi]

Mmm, så du anser då att långsinthet har att göra med en emotionell anknytning till en händelse som fortsätter vara aktiv under lång tid (oavsett hur man agerar på den)?

Det ligger väl på något sätt i begreppets natur att man har kvarstående negativa känslor och tankar kring tex en händelse, och för att det ska bli ”långsint” så ska väl de känslorna och tankarna kvarstå längre än hos de flesta andra under samma omständigheter.
Stora/allvarliga saker undantagna eftersom det då är helt naturligt att tankar och känslor kvarstår länge.