Läkare utan tillräckliga språkkunskaper.

[kryddelydd]

Förresten.

När jag var i 13-14-årsåldern remitterades jag av skolläkaren till en sjukhusläkare.
Problemet var ett sår som med jämna mellanrum gick upp och såsade. Jag hade skadat mig på rätt skitig taggtråd några år tidigare.
När jag kom till sjukhuset hävdade läkaren (polsk, tror jag) att ärret inte var ett problem men att min acne var det.

Den läkaren hade uppenbarligen inte uppfattat VAD med ärret jag tyckte var störande; han trodde att jag avsåg kosmetiken.
Det var en missuppfattning, som torde ha handlat både om språk och om läkarens förväntningar på vad jag ansåg var problematiskt.

Nu spelade det ingen roll i ett större perspektiv: acnemedlet använde jag aldrig, såret fortsatte att hålla på i ytterligare ett par år men läkte så småningom.

 

[mamman]

Hade för några år sedan en tandläkare som jag tror var från Japan (gift med en svensk om jag inte minns fel). Jag blev aldrig klok på om anledningen till att vi inte kunde kommunicera berodde på språkproblem eller något annat. Eller en kombination. Har haft flera andra tandläkare som varit invandrade och det har gått bra. (Tandläkare och läkare är inte riktigt samma sak, jag vet.)

Från mitt eget arbete har jag flera goda erfarenheter av hur snabbt nya kollegor från andra länder lär sig svenska bara de börjar arbeta (och går på svenska två-tre kvällar i veckan). Skillnaden är att de som de pratar med inte är stressade, oroliga eller på annat sätt känner sig i underläge. Då är det viktigare med språkkunskaper. En annan skillnad är ju också att patienterna, till skillnad från kollegor, inte är bekanta med "fackspråket".

Som jag förstår det så finns det dels läkare som invandrat från utanför EU och som väntar länge på sin legitimation, de borde kunna lära sig svenska bra under tiden? Men att det också finns läkare (och annan sjukvårdspersonal) från EU-länder som kanske bara arbetar tillfälligt i Sverige, t ex för att täcka upp under semestertider? Den som är kort tid i landet har kanske sämre förutsättningar att hinna lära sig språket. Men om alternativet är ingen läkare/personal så är frågan svår.

 

[Araminta]

Från mitt eget arbete har jag flera goda erfarenheter av hur snabbt nya kollegor från andra länder lär sig svenska bara de börjar arbeta (och går på svenska två-tre kvällar i veckan). Skillnaden är att de som de pratar med inte är stressade, oroliga eller på annat sätt känner sig i underläge. Då är det viktigare med språkkunskaper. En annan skillnad är ju också att patienterna, till skillnad från kollegor, inte är bekanta med "fackspråket".

Huvudet på spiken! Vårdsituationen är väldigt speciell i kommunikationsammanhang. Det är inte för inte som samtliga vårdutbildningar innehåller kurser i patientkontakt och dyl. Det är svårt nog även utan språkliga hinder. Se bara på alla trådar här på Buke där folk blivit illa bemötta! Jag vill påstå att det är extremt sällan som vårdpersonal behandlar folk illa med vilje, men det är väldigt lätt att hamna fel. Stress, osäkerhet, maktobalans, referensramar, personkemi, smärta, rädsla, ilska, trötthet - det är en enorm blandning av känslor som både personal och patient måste hantera hos både sig själva och hos den andre. Personalen har, som professionell, det större ansvaret för att buffra och balansera men vi är alla människor.

(Sorry, ska sluta svamla)

 

[tanten]

I det här jämför du äpplen och päron, lite grann.
Det är ett helt annat sorts språk som behövs för att kunna fungera inom sjukvården, jämfört med ett vardagsspråk som du undervisat i SFI.
Det räcker inte med vardagskommunikation eller bra vardagsspråk. Man ska kunna "översätta" sitt sjukvårdskunnande till begriplig svenska.
Man ska kunna förstå symtombeskrivning (det kan vara illa nog även för svenskar) som ges.

Jag talar ganska god engelska (så pass att man i USA misstag mig för britt, i GB misstar mig för amerikan, i australien tror att jag nog är britt). Men jag är inte bekväm att använda det språket i jobb-sammanhang. Trots att jag ändå behärskar den engelska sjukdomsterminologin också skapligt.
Jag inser nämligen att jag inte klarar nyanserna.
Visst får det fungera: bokar inte tolk för engelsktalande.
Och är det nödfall så visst kommunicerar jag på franska och tyska också.
Men därifrån till att kunna göra bra förklaringar om sjukdomar på ett för mig främmande språk är hoppet jättelångt!

Men jösses!

De som vill arbeta i svensk sjukvård måste läsa - just precis - sjukvårdsterminologi och "sjukvårdssvenska" Hur kan någon ens misstänka något annat??

Läste du vad jag skrev?
" de eleverna var väldigt lätta att förstå fast de hade väldigt långa svenskstudier kvar innan de ens var i närheten av en anställning som läkare. "

 

[Mia_R]

Språkproblemet är inget nytt, om man har bott norrut så vet man att det i flera decennier har funnits stafettläkare med svenska som andra språk och som många säger, vad hjälper det om man inte kan danska och läkaren inte kan svenska? Det räcker ju med att vara norrlänning och det kommer en skåning för att det ska bli språkförbistringar.

Som @Araminta redan tagit upp så är det ju inte bara att be om tolk, det kanske inte finns någon att tillgå med tillräckliga kunskaper på området? Facktermer är specifikt och tystnadsplikten får inte äventyras hur som helst.

 

[Korven]

Ja jösses Norrland , min mamma fick 50 000 kr för en höftskada som en utländsk läkare tyckte att det var väl bara att gå upp och gå. När det upptäcktes var det för sent. Sen fick hon 25 000 för en handledsskada som inte tog på allvar trots att hon påpekade att nåt var fel. Pga språkförbistring.

Själv har jag haft tre bra läkare från EU, den ena fick jag ta till engelska för att han skulle kunna förklara. En pratade väldigt långsamt för att förklara alla i Uppsala

 

[Niyama]

I just detta fallet räcker det nog att @CillaW har koll på sin egen bakgrund.

Tror i alla fall inte @CillaW kan veta att ingen annan medlem har tillräckliga kunskaper för att ge TS råd. Buke är stort. Snacka om hybris.

 

[Aionee]

Men vart drar man gränsen på "bristande språkkunskaper"?
Jag hade en läkare som var dansk en gång, henne förstod jag ändå med hjälp av några frågor tillbaka för att verifiera att jag hört rätt. Men sen en annan gång när jag var inlagd hade jag en SVENSK från södra sverige och jag förstod inte ett dyft av vad han sa. Som tur var hade han med sig en (eller om det var två) sjuksköterska på ronden som översatte lite skämtsamt. Den gången var det inte heller så viktigt att jag förstod eftersom jag var inlagd men ändå (=jag hade alltid kompetenta personer runt mig dygnet runt så jag var inte orolig eller så), han var ju läkare och träffade många, många andra människor.

Alltså, kommunikations problem kan uppstå ändå

 

[Lilla]

Tror i alla fall inte @CillaW kan veta att ingen annan medlem har tillräckliga kunskaper för att ge TS råd. Buke är stort. Snacka om hybris.

Jag har fått goda råd, pepp och andras erfarenheter som hjälp mycket.

 

[supercalifragilistic]

För mig så kan jag hålla med om att det är ett problem om patient och läkare inte förstår varandra, men det kan hända på flera olika plan, dels språk, dels värderingar, dels egna erfarenheter, dels rena missförstånd.

mycket bra poäng!

 

[Magiana]

Det verkar ju helt otroligt att läkaren skriver ut astmamedicin utan att ha lyssnat på hjärtat, jag har nog aldrig varit hos en läkare utan att de har lyssnat på hjärtat på ren rutin så jag tror att det finns lite mer att ta hänsyn till i din historia.

Sådant kan hända. Mitt ex gick till läkaren och hade med sig 4 handskrivna a4 med symptombeskrivning eftersom han inte riktigt var kapabel att föra sin talan själv. Läkaren diagnostiserade honom som deprimerad. Det är en diagnos som inte alls förklarar varför han hade stora problem att orka gå några få meter, vilket var en av de saker som stod i papprena. Han hade hjärtsvikt och blodtrycket var katastrofalt högt. Han kunde ha dött för det var rätt illa och han blev sedan inlagd i 5 dagar. Hade läkaren bara bemödat sig om att ta blodtrycket hade han säkert fått den vård han behövde mycket tidigare.

 

[fejt]

Den mörkhyade läkaren i tisdags (vet inte ursprung) var ingen favorit men heller ingen som störde mig och kändes hyfsat kunnig.

Vad spelar det för roll vilken färg hens hud har?

 

[Lilla]

Vad spelar det för roll vilken färg hens hud har?

Det spelar ingen roll alls men den danska läkaren jag inte förstod hörde jag att hon kom i från Danmark. Den mörkhyade mannen har jag ingen aning om vilket land han kom i från.

 

[Squie]

Vad spelar det för roll vilken färg hens hud har?

Eller också är det bara ett sätt att beskriva något man varit med om.

 

[Lilla]

Jag har blivit rejält knäckt av svenska inom sjukvården (psykiatri) där jag även har anmält och fått rätt.
Det handlar inte om att svenskar är bättre än utländska. Men jag tycker inte att jag ska behöva slita för att bli förstått/förstå läkaren! Och inte riktigt veta vad som är sagt när jag går därifrån.
Och då finns det dom som har pratat ännu sämre svenska. Så den som säger att dom inte får jobba har inte varit på våran VC.

 

[fejt]

Eller också är det bara ett sätt att beskriva något man varit med om.

Jag förstår fortfarande inte vad huden har med upplevelsen att göra. Det var ju språket det handlade om.

 

[Lilla]

Jag har utländska kollegor, jag har undervisar utländska människor och jag bor granne med utländska människor. (Människor utanför Europa)
Dom allra flesta är oerhört vänliga.
Det har även läkare och röntgensköterskor varit.
Men när jag är deppig och väldigt orolig då räcker det inte. Då behöver jag bli till hundra förstådd.
Om ngn vill ha det till rasism och/eller fördomar så kan inte jag göra så mycket år det.

 

[Lilla]

Jag förstår fortfarande inte vad huden har med upplevelsen att göra. Det var ju språket det handlade om.

Det är ju det det inte har!
Det var därför jag skrev att jag inte förstod danskan heller.
Och eftersom jag inte visste vilket av alla andra länder den mörkhyade läkaren kom så skrev jag det för att förtydliga att det inte spelar ngn roll vilken icke svensktalande läkare jag träffar!

 

[fejt]

Det är ju det det inte har!
Det var därför jag skrev att jag inte förstod danskan heller.
Och eftersom jag inte visste vilket av alla andra länder den mörkhyade läkaren kom så skrev jag det för att förtydliga att det inte spelar ngn roll vilken icke svensktalande läkare jag träffar!

Jag hävdar bara att du lika gärna hade kunnat skriva "den andra läkaren" istället för "den mörkhyade".

Jag anklagar verkligen inte dig för att vara rasist. Det är bara hur du använde ett ord som jag ifrågasätter.

 

[Lilla]

Jag hävdar bara att du lika gärna hade kunnat skriva "den andra läkaren" istället för "den mörkhyade".

Jag anklagar verkligen inte dig för att vara rasist. Det är bara hur du använde ett ord som jag ifrågasätter.

Fast det var ju just för att påvisa att det är lika illa oavsett vilket språk man inte förstår. Om det är en vit läkare i från ett grannland eller en mörk läkare från andra sidan jorden.
Maktlöshet när man inte förstår sitter inte i hudfärgen.