Läkare utan tillräckliga språkkunskaper.

[Lilla]

Detta är inte första tråden i ämnet, det är möjligt att det framstår som obegripligt om man inte har hela bilden.

Jag har både i denna och förra bett att den som stör sig på min oro inte behöver svara. Det är valfritt. Men ändå finns det folk som inte respekterar hur jag fungerar.
Och antydningar om att jag är fördomsfull osv gör ont i mig.
Läkaren var dålig på svenska! Och eftersom jag är orolig så kändes det inte bra. Trots min oro försökte jag med alla medel fråga tills jag förstod. Min åsikt är att jag inte ska behöva det.

 

[kryddelydd]

tolkar som finns inom sjukvården är utbildade för just det, för att kunna förstå och översätta medicinska termer.

???

inte de jag tvingas anlita.
De tolkar som vanligen finns tillgängliga är inte tillräckligt bra.
Sedan finns det guldkorn som man får ibland och så blir man glad.

 

[kryddelydd]

Ja jag har ingen aning hur det går till.
Men det var svårt att förstå där. Och lika tydligt som en svensk läkare i journalen.
Kan det vara därför det stod att jag grät? För att ngn annan skrev?

Jag tror som framförts, att det fanns stora kommunikationsproblem där även ditt beteende och uttryckssätt verkar ha varit svårtolkat för läkaren.
Du skriver tidigare att man i journalen skrivit att du "inte ville" ha gips längre. Medan du själv inte verkar hålla med i den tolkningen. Samtidigt som du beskriver att du ska ha svarat att "du skulle få panik" om du behövde ha gips längre tid.

Det var nog inte enkelt för varken dig eller läkaren här.
Personer som uttrycker sig eller uppför sig väldigt dramatiskt (panik av gips i ditt fall) blir svåra att tolka för personen i den andra stolen. Faktiskt.

 

[Lilla]

Jag tror som framförts, att det fanns stora kommunikationsproblem där även ditt beteende och uttryckssätt verkar ha varit svårtolkat för läkaren.
Du skriver tidigare att man i journalen skrivit att du "inte ville" ha gips längre. Medan du själv inte verkar hålla med i den tolkningen. Samtidigt som du beskriver att du ska ha svarat att "du skulle få panik" om du behövde ha gips längre tid.

Det var nog inte enkelt för varken dig eller läkaren här.
Personer som uttrycker sig eller uppför sig väldigt dramatiskt (panik av gips i ditt fall) blir svåra att tolka för personen i den andra stolen. Faktiskt.

Läkaren jag hade förra gången sa jag samma sak till. Då var jag ännu mer panikslagen. Men han var trygg och säker i sin åsikt så jag följde hans råd.
Jag sa till denna läkaren (2 ggr) att om han verkligen tycker gips så får det ju bli så. Men på det fick jag aldrig ett svar.

 

[mandalaki]

Jag har både i denna och förra bett att den som stör sig på min oro inte behöver svara. Det är valfritt. Men ändå finns det folk som inte respekterar hur jag fungerar.
Och antydningar om att jag är fördomsfull osv gör ont i mig.
Läkaren var dålig på svenska! Och eftersom jag är orolig så kändes det inte bra. Trots min oro försökte jag med alla medel fråga tills jag förstod. Min åsikt är att jag inte ska behöva det.

Fast om du menar mig så stör jag mig inte på din oro. Inte det minsta. Jag tror bara inte att du är hjälpt av att man inte tar upp vilken roll din ångest har i det här. Lite som att prata med någon som skapar en tråd där hon är ledsen för att hon är under- eller överviktig, men man får inte prata om hur hon äter.

 

[Magiana]

Fast om du menar mig så stör jag mig inte på din oro. Inte det minsta. Jag tror bara inte att du är hjälpt av att man inte tar upp vilken roll din ångest har i det här. Lite som att prata med någon som skapar en tråd där hon är ledsen för att hon är under- eller överviktig, men man får inte prata om hur hon äter.

Ganska dåligt exempel angående ledsenheten och övervikten. Det är främst ett attitydproblem. Man kan vara glad som överviktig. Även underviktiga kan vara ledsna och svälta ihjäl sig för de anser sig tjocka.

 

[mandalaki]

Ganska dåligt exempel angående ledsenheten och övervikten. Det är främst ett attitydproblem. Man kan vara glad som överviktig. Även underviktiga kan vara ledsna och svälta ihjäl sig för de anser sig tjocka.

Fast jag tror att du förstår meningen med exemplet? Jag skrev dessutom att den tänkta ts var ledsen för att hon är under- eller överviktig.

 

[HeleneK]

Jag är varken språkbegåvad eller språkbegränsad skulle jag gissa. Men jag har extremt mycket svårare att förstå en norrman eller dansk, än någon som pratar svenska med brytning. Kan säker ha att göra med att jag är uppvuxen i ett multikulturella område med en pappa som bryter. Norska och danska hörde jag första gången "på riktigt" i vuxen ålder.
Vad som är svårt eller lätt att förstå tror jag är väldigt individuellt och har nog mycket med erfarenheter att göra.

 

[Lilla]

Fast om du menar mig så stör jag mig inte på din oro. Inte det minsta. Jag tror bara inte att du är hjälpt av att man inte tar upp vilken roll din ångest har i det här. Lite som att prata med någon som skapar en tråd där hon är ledsen för att hon är under- eller överviktig, men man får inte prata om hur hon äter.

Nej men man kan respektera min oro och inte även förstå att allt inte handlar om ångest. Att ngn talar om att dom vet bättre än en själv känns rätt ordentligt.

 

[mandalaki]

Nej men man kan respektera min oro och inte även förstå att allt inte handlar om ångest. Att ngn talar om att dom vet bättre än en själv känns rätt ordentligt.

Ja, det kan jag förstå.

 

[nightcrawler]

när jag gjorde min utredning så fick jag en läkare som knappt kunde språket. hon hade varit i sverige i 3 månader. vi fick klara oss med ordbok och knackig engelska. dom har så bra med folk på psyk så dom måste hämta in utifrån. säger inget om det hon var någon expert på något och var jätteduktig och trevlig. men jag tycker att det ska banne mej vara ett krav på att dom ska kunna prata hyfsad svenska. det är inte okej att behöva sitta med ordbok och prata engelska och svenska om vartannat.

 

[YorkWann]

???

inte de jag tvingas anlita.
De tolkar som vanligen finns tillgängliga är inte tillräckligt bra.
Sedan finns det guldkorn som man får ibland och så blir man glad.

"Det borde det absolut, men det finns inga, och de tolkar som finns inom sjukvården är utbildade för just det, för att kunna förstå och översätta medicinska termer." Borde kanske skrivit att de ska/bör vara utbildade för just det, att översätta och förstå medicinska termer, samt att det är otrolig brist på just det. Inom vården rekommenderas just användning av sjukvårdstolkar. I vardagen används ofta anhörig eller tvåspråkig personal eftersom det är väldigt svårt att få tag på sjukvårdstolk. Skulle skrivit tydligare, my mistake.

 

[CillaW]

Ganska dåligt exempel angående ledsenheten och övervikten. Det är främst ett attitydproblem. Man kan vara glad som överviktig. Även underviktiga kan vara ledsna och svälta ihjäl sig för de anser sig tjocka.

Lex Buke: om någonting går att missförstå så kommer någon att göra det.

 

[Korven]

Sen kan man ju fråga sig om alla svenskar förstår vad svenska läkare säger och menar. Redan där är det ju problem, hur svårt kan det inte då vara för en tolk att förklara för nån som knappt är läskunnig i sitt eget land. Läge för en massa missuppfattningar

 

[Squie]

Nej men man kan respektera min oro och inte även förstå att allt inte handlar om ångest. Att ngn talar om att dom vet bättre än en själv känns rätt ordentligt.

Absolut! Något annat vore fel. Din känsla är sann för dig. Att någon annan sätter sig på dig o idiotförklarar dig för den är bara dumt och osmart. Det är inte värst vänligt heller.

 

[mandalaki]

Lex Buke: om någonting går att missförstå så kommer någon att göra det.

OT men: Det är väl lite av både charmen och förbannelsen med det här stället.

Innan jag började hänga på Buke levde jag i tron att jag var hyfsat bra på att klargöra saker i skrift. Det var ett nyttigt uppvaknande.

 

[Lilla]

Lex Buke: om någonting går att missförstå så kommer någon att göra det.

Verkligen!

 

[monster1]

@MarieJ I bästa välmening: Nästa gång du kommer till en läkare, berätta om din ångestproblematik på en gång och om hur du önskar bli bemött. Tillexempel att du behöver känna dig trygg i behandlingen och att läkaren är tydlig och bestämd med hur behandlingen ska gå till för att du annars för ångest. Du behöver vara tydlig med dina behov, det är ditt ansvar och framförallt den enda möjligheten för dig att bli bemött på ett sätt som du trivs med. Det går helt enkelt inte att förvänta sig att andra ska veta av sig själva hur du fungerar och hur du vill bli bemött så säkra upp genom att tala om det på en gång. Det brukar faktiskt jag göra. Jag brukar börja mina besök med att berätta att jag har ångest och oro och en lätt hypokondri, då kan de sätta mina frågor och min oro i rätt kontex och därmed ge mig en bättre behandling. Det blir liksom en del av diagnossättandet.

 

[Lilla]

@MarieJ I bästa välmening: Nästa gång du kommer till en läkare, berätta om din ångestproblematik på en gång och om hur du önskar bli bemött. Tillexempel att du behöver känna dig trygg i behandlingen och att läkaren är tydlig och bestämd med hur behandlingen ska gå till för att du annars för ångest. Du behöver vara tydlig med dina behov, det är ditt ansvar och framförallt den enda möjligheten för dig att bli bemött på ett sätt som du trivs med. Det går helt enkelt inte att förvänta sig att andra ska veta av sig själva hur du fungerar och hur du vill bli bemött så säkra upp genom att tala om det på en gång. Det brukar faktiskt jag göra. Jag brukar börja mina besök med att berätta att jag har ångest och oro och en lätt hypokondri, då kan de sätta mina frågor och min oro i rätt kontex och därmed ge mig en bättre behandling. Det blir liksom en del av diagnossättandet.

Ångesten har jag ofta.
Jag berättar alltid när det känns att det behövs att jag har ont av allt som har med sjukvård att göra.
Förra gången var läkaren väldigt bra på att se att jag hade behov av att veta saker och när jag hade ställt massa frågar så sa han "om du inte har fler frågor så säger vi så".
Den här gången var jag nervös över röntgenresultatet men i övrigt kände jag mig "van".
Men eftersom jag är rädd för att skadorna jag drar på mig ska ge men så vill jag ha så tydliga svar som möjligt. Det tror jag nog inte att jag är ensam om.

 

[Squie]

@MarieJ I bästa välmening: Nästa gång du kommer till en läkare, berätta om din ångestproblematik på en gång och om hur du önskar bli bemött. Tillexempel att du behöver känna dig trygg i behandlingen och att läkaren är tydlig och bestämd med hur behandlingen ska gå till för att du annars för ångest. Du behöver vara tydlig med dina behov, det är ditt ansvar och framförallt den enda möjligheten för dig att bli bemött på ett sätt som du trivs med. Det går helt enkelt inte att förvänta sig att andra ska veta av sig själva hur du fungerar och hur du vill bli bemött så säkra upp genom att tala om det på en gång. Det brukar faktiskt jag göra. Jag brukar börja mina besök med att berätta att jag har ångest och oro och en lätt hypokondri, då kan de sätta mina frågor och min oro i rätt kontex och därmed ge mig en bättre behandling. Det blir liksom en del av diagnossättandet.

Fast ska man verkligen som patient behöva berätta för läkaren hur man vill bli bemött? Ligger det verkligen på patienten att göra det? Har inte läkaren eget ansvar i att veta hur han/hon ska bemöta människor? Jag menar..läkaren har en lång utbildning bakom sig o troligen några år i praktisk verksamhet, det borde rent logiskt vara så att läkaren har diskuterat hur man ska möta patienter under utbildningens gång och sedan också skaffat sig en viss praktisk erfarenhet. Hela utbildningen och yrket handlar ju ändå om kunskapen om människan o hur hon fungerar. Lägga allt ansvar på patienten...nä..känns väldigt beklämmande om vi är på väg åt det hållet. Det är nog tufft idag som det är att vara sjuk.

Nu läser inte jag till läkare utan ett annat område inom vården o nog banne mig pratar vi o har pratat enormt mkt om hur jag i min professionella roll ska bemöta människor. Om hur viktigt det faktiskt är. Hur mkt mitt bemötande påverkar patienten i mitt kroppsspråk, vad jag säger, etc. Man får som professionell tänka lite själv..varför gick inte det här mötet bra? Vad hade jag kunnat gjort bättre?

Men absolut att jag håller med dig om att som patient underlättar det för alla om man kommer förberedd. Att ha funderat igenom inför besöket vad det är jag vill ta upp, skrivit min lista, har med mig alla papper som rör sjukdom och historiken med den, ha med dig någon utomstående. Bra för minnet och det är bra eftersom att man som patient lätt känner sig i underläge. Personligen har jag fått uppskattning av läkare att jag haft med mig mina papper, varit förberedd o haft någon anhörig med mig.