Läggning och sömn, småbarn

[Heulwen]

Hur sover era barn? Själv i egen säng? Samsover med dig/er? Hur gammalt är barnet?

Sonen är 1,5 år lite drygt. Samsover sen han var nån månad bara. En period kunde han somna själv, men inte nu på länge. Han måste känna att man ligger bredvid. Att lägga honom i spjälsängen är inte att tänka på. I 9 av 10 fall vaknar han direkt då, oavsett hur djupt han sovit innan.
Vissa kvällar somnar han på en kvart. Andra tar det längre tid, ikväll tog det 1,5 timmar innan han somnade. Han är inte speciellt "bökig", men vrider och vänder på sig.

Sover i min säng, samsover, 21 månader och ammar till sömns.

Jag tycker faktiskt det är jättemärkligt med den kulturen vi har i Sverige och västvärlden där vi vill få bebisar och småbarn självständiga. Började väl någon gång på 1600-talet där man fick någon märklig idé om att barn skulle härdas, speciellt pojkar.

Inga andra däggdjur låter mig veterligen små barn sova för sig själva, antingen har de syskon eller sover på föräldrarna. Detta för både värme och trygghet. Vi människor är dessutom extremt osjälvständiga i flera år Ändå ska man slänga in sina ungar ensamma i ett rum för att man själv vill sova med sin partner. Vem behöver mest närhet-en vuxen eller en bebis? Sedan finns det uppenbarligen en del barn som klarar det och t o m i några få fall föredrar det och då är det väl ingen fara alls. Jag syftar på de barn som många (inte minst ur den äldre generationen) tycker ska "vänja" sig - att de gråter och vill vara nära en tid ses som normalt. Till slut är det ingen idé att ropa längre för mamma och pappa lyssnar ändå inte. Obehagligt. Inte så himla fräscht med inlärd hjälplöshet.

 

[Heulwen]

Vår plutt på fem månader har samsovit med mig från dag ett. Försökte verkligen, verkligen ha honom i egen säng intill min i början med tanke på rekommendationerna för att minska risken för plötslig spädbarnsdöd, men han bara skrek hur vi än bar oss åt. En period fungerade det att han sov första passet i egen säng och resten med mig, men nu är vi tillbaka på att det inte går. Han vaknar minst varannan timme och hittills har det gått bra att amma då så har han somnat om, det har ändå känts helt ok, meeeen nu har vi haft några riktigt jobbiga nätter då han bara tokskriker och inte ens vill ha bröstet. Längtar tillbaka till att "bara" behöva vakna varannan timma och amma honom så blir han nöjd sen...

Samsovning minskar faktiskt risken för plötslig spädbarnsdöd om man gör det på rätt sätt. Dvs. låter barnet sova högre än ens huvud så man inte lägger täcke på hen och gärna i en insats som t.ex. babynest eller något med höga kanter så man inte rullar på hen.

https://sagogrynet.wordpress.com/2013/12/04/saker-samsovning/

 

[Eli]

Sover i min säng, samsover, 21 månader och ammar till sömns.

Jag tycker faktiskt det är jättemärkligt med den kulturen vi har i Sverige och västvärlden där vi vill få bebisar och småbarn självständiga. Började väl någon gång på 1600-talet där man fick någon märklig idé om att barn skulle härdas, speciellt pojkar.

Inga andra däggdjur låter mig veterligen små barn sova för sig själva, antingen har de syskon eller sover på föräldrarna. Detta för både värme och trygghet. Vi människor är dessutom extremt osjälvständiga i flera år Ändå ska man slänga in sina ungar ensamma i ett rum för att man själv vill sova med sin partner. Vem behöver mest närhet-en vuxen eller en bebis? Sedan finns det uppenbarligen en del barn som klarar det och t o m i några få fall föredrar det och då är det väl ingen fara alls. Jag syftar på de barn som många (inte minst ur den äldre generationen) tycker ska "vänja" sig - att de gråter och vill vara nära en tid ses som normalt. Till slut är det ingen idé att ropa längre för mamma och pappa lyssnar ändå inte. Obehagligt. Inte så himla fräscht med inlärd hjälplöshet.

Tycker också det är hemskt märkligt. Jag har mina första minnen från när jag var 3-4 år och mamma och pappa sa godnatt, släckte och gick. Låg där ensam och var livrädd. Smög bort till mammas och pappas rum men de ledde tillbaka mig igen och igen. Tillslut gav jag upp och gick aldrig till dem mer. Var livrädd på nätterna långt upp i åldern. Tycker fortfarande att det är obehagligt att sova ensam och är så mörkrädd att jag gått i KBT för det. Kommer aldrig utsätta mitt eget barn för det.

 

[Klura]

Ni som samsover med barn, går ni och lägger er samtidigt som dem eller söver ni dom i sängen och går upp igen?

Och ni som skriver att ni ger välling som det sista, är ni inte orolig för tänderna?

Är inte meningen att ifrågasätta någon utan är genuint nyfiken. Vår bebis sover i babynest mellan oss. Han somnar runt kl 19 och då har jag babymonitor med video på honom tills jag går och lägger mig. Är skönt att få ett par timmar själv med partnern på kvällen.

 

[Sporthorse]

Från start sov hon i egen säng. Sen orkade jag inte längre flytta henne till spjälsängen efter amning så då fick hon sova kvar hos oss och nu har hon fått samsova helt istället. Tycker det är lite lättare när man ammar så slipper jag tända lampan och resa mig upp och så sover hon faktiskt bättre i våra säng under duntäcket.

Jag ammar till sömns. Hon somnar alltid samma tid ungefär. Till skillnad från mig

Hon är 4 månader.

 

[Kilauea]

Sover i min säng, samsover, 21 månader och ammar till sömns.

Jag tycker faktiskt det är jättemärkligt med den kulturen vi har i Sverige och västvärlden där vi vill få bebisar och småbarn självständiga. Började väl någon gång på 1600-talet där man fick någon märklig idé om att barn skulle härdas, speciellt pojkar.

Inga andra däggdjur låter mig veterligen små barn sova för sig själva, antingen har de syskon eller sover på föräldrarna. Detta för både värme och trygghet. Vi människor är dessutom extremt osjälvständiga i flera år Ändå ska man slänga in sina ungar ensamma i ett rum för att man själv vill sova med sin partner. Vem behöver mest närhet-en vuxen eller en bebis? Sedan finns det uppenbarligen en del barn som klarar det och t o m i några få fall föredrar det och då är det väl ingen fara alls. Jag syftar på de barn som många (inte minst ur den äldre generationen) tycker ska "vänja" sig - att de gråter och vill vara nära en tid ses som normalt. Till slut är det ingen idé att ropa längre för mamma och pappa lyssnar ändå inte. Obehagligt. Inte så himla fräscht med inlärd hjälplöshet.

På babymassagen som jag gick med sonen förra året fick vi höra att människobarn är "gjorda" att bli burna till de blir 3-4 år. Dvs finnas nära mamma (eller pappa) hela tiden. Det ligger nog nåt i det, som du säger, att det är en kultur vi har nu att vi ska få små att bli självständiga. Jag gissar att det beror på att vår livsstil gör så, vi måste jobba för att försörja oss helt enkelt.

 

[Kilauea]

Ni som samsover med barn, går ni och lägger er samtidigt som dem eller söver ni dom i sängen och går upp igen?

Och ni som skriver att ni ger välling som det sista, är ni inte orolig för tänderna?

Är inte meningen att ifrågasätta någon utan är genuint nyfiken. Vår bebis sover i babynest mellan oss. Han somnar runt kl 19 och då har jag babymonitor med video på honom tills jag går och lägger mig. Är skönt att få ett par timmar själv med partnern på kvällen.

Det är lite olika från dag till dag, hur trött jag är. Men oftast smiter jag upp igen när han somnat. Kan ta en dusch eller sitta och plugga eller titta på tv i lugn och ro en stund.
Sambon har mycket svårare att smita upp från honom, då vaknar sonen oftast direkt.

 

[KattenKorven]

Ni som samsover med barn, går ni och lägger er samtidigt som dem eller söver ni dom i sängen och går upp igen?

Mina barn somnar vid 18:30, så jag går upp efter att ha sövt lillan. Sen behöver jag oftast söva om henne någon/några gånger innan jag själv går och lägger mig för natten.

 

[nejlica]

Ni som samsover med barn, går ni och lägger er samtidigt som dem eller söver ni dom i sängen och går upp igen?

Och ni som skriver att ni ger välling som det sista, är ni inte orolig för tänderna?

Är inte meningen att ifrågasätta någon utan är genuint nyfiken. Vår bebis sover i babynest mellan oss. Han somnar runt kl 19 och då har jag babymonitor med video på honom tills jag går och lägger mig. Är skönt att få ett par timmar själv med partnern på kvällen.

Går och lägger oss samtidigt, hade varit jätteskönt att få några timmar (!) själv med partnern på kvällen, men det kräver ju liksom att bebis sover några timmar.

Och hon får välling/ersättning när hon vaknar på natten och när vi söver henne. Känns liksom inte rimligt att gå upp tio gånger en natt och borsta tänderna igen för att hon ätit.

 

[Eli]

Ni som samsover med barn, går ni och lägger er samtidigt som dem eller söver ni dom i sängen och går upp igen?

Och ni som skriver att ni ger välling som det sista, är ni inte orolig för tänderna?

Är inte meningen att ifrågasätta någon utan är genuint nyfiken. Vår bebis sover i babynest mellan oss. Han somnar runt kl 19 och då har jag babymonitor med video på honom tills jag går och lägger mig. Är skönt att få ett par timmar själv med partnern på kvällen.

Söver i vår säng och går upp igen. Inga problem nu vid 3,5 år, men man fick springa och söva om flera gånger per kväll lääänge.

Jag tror inte att tänderna tar någon nämnvärd skada av välling på kvällen/natten. Ungen sov inte om han inte fick ett mål på natten fram till 14-15 månader och så var det bara. Bara gilla läget.

 

[Klura]

Söver i vår säng och går upp igen. Inga problem nu vid 3,5 år, men man fick springa och söva om flera gånger per kväll lääänge.

Jag tror inte att tänderna tar någon nämnvärd skada av välling på kvällen/natten. Ungen sov inte om han inte fick ett mål på natten fram till 14-15 månader och så var det bara. Bara gilla läget.

Jag var på info hos barntandläkare som sa att karies hos barn ökar och att man inte ska ge något mål efter tandborstning på kvällen. Men mtp att min son fortfarande ammar ofta på natten kan jag tänka mig att han också kommer vilja äta på natten även när jag slutat amma. Vad ska man göra liksom?

 

[Lo_]

Ni som samsover med barn, går ni och lägger er samtidigt som dem eller söver ni dom i sängen och går upp igen?

Och ni som skriver att ni ger välling som det sista, är ni inte orolig för tänderna?

Är inte meningen att ifrågasätta någon utan är genuint nyfiken. Vår bebis sover i babynest mellan oss. Han somnar runt kl 19 och då har jag babymonitor med video på honom tills jag går och lägger mig. Är skönt att få ett par timmar själv med partnern på kvällen.

Våra barn läggs samtidigt i stora sängen vid 20-20.30. Om jag/vi inte slocknar samtidigt så går vi upp och barnen samsover med varandra. De kryper nära varann så de får kroppskontakt av varandra .

 

[nejlica]

Jag var på info hos barntandläkare som sa att karies hos barn ökar och att man inte ska ge något mål efter tandborstning på kvällen. Men mtp att min son fortfarande ammar ofta på natten kan jag tänka mig att han också kommer vilja äta på natten även när jag slutat amma. Vad ska man göra liksom?

Alltså, jag tänker att i den bästa av världar skulle funka att borsta tänderna det sista vi gjorde på kvällen på en bebis som sedan sov hela natten (speciellt idag när hon vaknat varje halvtimma hela natten ). Men så länge hon inte gör det så ser jag inte riktigt något alternativ alls. Det går ju liksom inte att gå upp varje gång hon ätit, eller låta henne ligga och skrika hungrig.

Så länge vi borstar tänderna efter sista "riktiga" maten är jag nöjd. Dessutom tror jag att nappflaskan gör sitt till för tänderna också, jämfört med att dricka ur ett glas till exempel. Klart tandvården inte kan rekommendera det, men som du säger, vad ska man göra då.

 

[Sedna]

Ni som samsover med barn, går ni och lägger er samtidigt som dem eller söver ni dom i sängen och går upp igen?

Och ni som skriver att ni ger välling som det sista, är ni inte orolig för tänderna?

Är inte meningen att ifrågasätta någon utan är genuint nyfiken. Vår bebis sover i babynest mellan oss. Han somnar runt kl 19 och då har jag babymonitor med video på honom tills jag går och lägger mig. Är skönt att få ett par timmar själv med partnern på kvällen.

Vi går upp efter vi nattat. Barnen somnar ca 18:30-19:00.

Ger välling och är inte alls orolig för tänderna. Äldsta slutade med nattvälling för länge sedan och har jättefina tänder. Förhoppningsvis har de ärvt mina förutsättningar för god tandhälsa, då behöver de aldrig oroa sig för karies.

 

[Eli]

Jag var på info hos barntandläkare som sa att karies hos barn ökar och att man inte ska ge något mål efter tandborstning på kvällen. Men mtp att min son fortfarande ammar ofta på natten kan jag tänka mig att han också kommer vilja äta på natten även när jag slutat amma. Vad ska man göra liksom?

Exakt. Man måste ju överleva också. När man har barn som vaknar stup i ett på nätterna

 

[Kilauea]

Jag var på info hos barntandläkare som sa att karies hos barn ökar och att man inte ska ge något mål efter tandborstning på kvällen. Men mtp att min son fortfarande ammar ofta på natten kan jag tänka mig att han också kommer vilja äta på natten även när jag slutat amma. Vad ska man göra liksom?

Gångerna sonen behövde nåt på natten efter vi slutat amma kan jag lätt räkna på en hand. Och då snuttade han varannan timme hela nätterna sista tiden vi ammade.

 

[Heulwen]

Tycker också det är hemskt märkligt. Jag har mina första minnen från när jag var 3-4 år och mamma och pappa sa godnatt, släckte och gick. Låg där ensam och var livrädd. Smög bort till mammas och pappas rum men de ledde tillbaka mig igen och igen. Tillslut gav jag upp och gick aldrig till dem mer. Var livrädd på nätterna långt upp i åldern. Tycker fortfarande att det är obehagligt att sova ensam och är så mörkrädd att jag gått i KBT för det. Kommer aldrig utsätta mitt eget barn för det.

Vad hemskt.

 

[Heulwen]

Ni som samsover med barn, går ni och lägger er samtidigt som dem eller söver ni dom i sängen och går upp igen?

Och ni som skriver att ni ger välling som det sista, är ni inte orolig för tänderna?

Är inte meningen att ifrågasätta någon utan är genuint nyfiken. Vår bebis sover i babynest mellan oss. Han somnar runt kl 19 och då har jag babymonitor med video på honom tills jag går och lägger mig. Är skönt att få ett par timmar själv med partnern på kvällen.

Jag kan gå upp igen och hon sover oftast fram till jag lägger mig 22-22:30.

 

[Heulwen]

På babymassagen som jag gick med sonen förra året fick vi höra att människobarn är "gjorda" att bli burna till de blir 3-4 år. Dvs finnas nära mamma (eller pappa) hela tiden. Det ligger nog nåt i det, som du säger, att det är en kultur vi har nu att vi ska få små att bli självständiga. Jag gissar att det beror på att vår livsstil gör så, vi måste jobba för att försörja oss helt enkelt.

Ja, jag har också hört något liknande. De fyra första åren av en människas liv är så viktiga för att bygga en bra grund, känns som man bör göra allt i sin makt för att ge dem trygghet då. Samsova går att göra enkelt, svårare att bära hela tiden (iaf om man har barnet på förskola).

Jag blir lite ledsen i hjärtat när jag ser folk i vår omgivning som skulle ha råd att gå ned i arbetstid och som väljer att ha barnen långa dagar på förskolan så de har råd att resa utomlands och köpa hämtmat. Istället för att gå ned lite i arbetstid och umgås med sina barn mer än ett par timmar varje dag. Sedan ska de utslagna barnen in i eget rum och sova så de vuxna kan ha lite "kvalitetstid". Vad ger det för grundtrygghet? Kan man inte försöka prioritera sina barn de första åren åtminstone? Tror de föredrar mer tid med mamma och pappa i vardagen än två veckors solsemester och stort fint hus.

 

[Mirre]

10 månaders som sover i egen säng i vårt sovrum, har varit lättsövd men har en period nu där hon är helt omöjlig att lägga. Hoppas verkligen att det blir bättre snart för just nu är det inte jättekul