Sömn med två barn

[jeennnnyy]

En månad kvar till BF och jag börjar bli väldigt nervös över det här med nattning och sömn med en treåring och en bebis.

Vi samsover nu med treåringen och jag lägger honom fem av sju dagar i veckan. När pappan ska lägga får jag "åka och jobba". Det är inte så poppis men det går. Överlag är läggningarna väldigt utdragna nu och tar ofta 1,5 timme både när jag och pappan lägger. Ska prova ljudbok härnäst, hoppas det kan vara lösningen...

Min erfarenhet av sömn med bebis är att bebisen vaknar var 45:e minut och ska amma. Det gick bra sist eftersom jag kunde sova på dagen när bebisen sov, men nu är det ju värre med en treåring hemma. Han går inte på förskola.

Jag ser framför mig att jag kommer vara helt slut och trött och less jämt. Jag funderar på det här med var vi ska sova, om jag och bebisen ska sova ensamma i ett rum för att alla kanske ska få bäst chans till sömn. Men det känns samtidigt lite illa att plötsligt sluta sova med treåringen för att vi fått en bebis, liksom sett ur hans perspektiv, men även för egen del. Att bebisen ska sova med oss alla i sängen känns lite nervöst, och trångt. Och man lär ju byta sida så att bebisen inte ligger åt samma håll hela tiden. Ja ni hör ju, jag är lite lost.

Hur gjorde ni, vad fungerade bäst för er? Vad tänkte ni i förväg och hur blev det sedan? Hur överlever man?

Jag sov av olika anledningar tillsammans med båda våra barn, stora barnet var typ 2,5 när tvåan kom. Gick otroligt mkt smidigare än vad jag trodde i förväg (och då har ändå båda våra barn rätt orolig sömn..). Så stressande upp dig för mkt i förväg, det kan faktiskt funka bra.

 

[Guldaskig]

Alla barn är ju så otroligt olika och vi tacklar föräldraskapet på olika sätt. Vi ska ha tredje barnet nu när som helst och planen är väl att den ska sova med mig och äldsta barnet, funkar inte det får vi tänka om. Men det är så svårt att säga innan bebis är här, den kanske (förmodligen inte ) sover hela natten i spjälsängen och då är det ju en ickefråga

Det enda som känns olustigt är väl att stora barnet gärna ligger väldigt nära nattetid vilket ju inte funkar med en liten bebis, så vi får se helt enkelt.

 

[Manji]

De har en nära relation men det är jag som varit mest hemma med honom, är den som ligger bredvid honom 95 % av gångerna när han vaknar eftersom pappan åkt till jobbet etc så det känns inte så konstigt att det är jag som är anknytningsperson nr 1. Pappan är lite och nosar på den berömda väggen just nu så det är därför han han färre läggningar än mig t.ex, trots att det vore bra som förberedelse inför bebisen om han tog fler. Vi får göra så gott vi kan med det vi har.



Jag funderar på babynest. Vi hade inget sådant senast men det kanske kan underlätta nu? Men går det ens att amma med bebisen i ett sådant eller är kanterna för höga? Tänker att det kanske vore smidigt om bebisen kunde somna i ett sådant så man enklare kan skjuta runt alltihop lite. Så jobbigt det här med att inte veta vad som kommer att komma till användning och inte.

Varken jag eller barnen har gillat babynest, jag har använt fleecefiltar som jag förflyttat sovande bebisar på jag "nattar" alltså barnet på en vikt filt och de har fortsatt sova när jag bär iväg dem. Toppenbra eftersom fleece andas men håller vätska bra = bara byta filt istället för underlakan stup i ett när det kräks och rinner mjölk.

 

[Imogen]

Varken jag eller barnen har gillat babynest, jag har använt fleecefiltar som jag förflyttat sovande bebisar på jag "nattar" alltså barnet på en vikt filt och de har fortsatt sova när jag bär iväg dem. Toppenbra eftersom fleece andas men håller vätska bra = bara byta filt istället för underlakan stup i ett när det kräks och rinner mjölk.

Haha vad olika man är! Tanken att sova på en fleecefilt är typ en skräckupplevelse för mig

 

[Pellegnillot]

Ja det går! Men hur enkelt/bekvämt det är beror lite på din egen anatomi. Ju större bröst desto enklare typ

Då ska jag i förskaffa ett sådant och testa!

Jag sov av olika anledningar tillsammans med båda våra barn, stora barnet var typ 2,5 när tvåan kom. Gick otroligt mkt smidigare än vad jag trodde i förväg (och då har ändå båda våra barn rätt orolig sömn..). Så stressande upp dig för mkt i förväg, det kan faktiskt funka bra.

Åh, tack för en lite hoppfull kommentar! Kanske det inte är skrivet i sten att det är totalt kört.

Alla barn är ju så otroligt olika och vi tacklar föräldraskapet på olika sätt. Vi ska ha tredje barnet nu när som helst och planen är väl att den ska sova med mig och äldsta barnet, funkar inte det får vi tänka om. Men det är så svårt att säga innan bebis är här, den kanske (förmodligen inte ) sover hela natten i spjälsängen och då är det ju en ickefråga

Det enda som känns olustigt är väl att stora barnet gärna ligger väldigt nära nattetid vilket ju inte funkar med en liten bebis, så vi får se helt enkelt.

Ja det känns som det är så många mer parametrar att ta hänsyn till när det redan finns barn i familjen. Det känns som att det lätt blir lite komplicerat

Varken jag eller barnen har gillat babynest, jag har använt fleecefiltar som jag förflyttat sovande bebisar på jag "nattar" alltså barnet på en vikt filt och de har fortsatt sova när jag bär iväg dem. Toppenbra eftersom fleece andas men håller vätska bra = bara byta filt istället för underlakan stup i ett när det kräks och rinner mjölk.

Tack för tipset! Det lät smidigt!

 

[Lingon]

Kan ni kanske få 3åringen att tycka att det är roligt med ett eget fint rum att sova i? Kan vara roligt att känna sig lite stor. Fixa till rummet så hem vill sova där. Iaf somna där på kvällen och sen komma till er under natten om hen vaknar?

 

[Pellegnillot]

Kan ni kanske få 3åringen att tycka att det är roligt med ett eget fint rum att sova i? Kan vara roligt att känna sig lite stor. Fixa till rummet så hem vill sova där. Iaf somna där på kvällen och sen komma till er under natten om hen vaknar?

Jag vet inte, det känns inte som en bra timing för fler stora förändringar. Att just när det kommer en bebis som ska "konkurrera" om vår uppmärksamhet så ska vi sluta sova som vi alltid gjort, tillsammans. Det känns som att det kan vara lite riskabelt att sträva mot mer separation då, när det kanske blir jobbigt nog som det är känslomässigt om dagarna för honom. Men jag vet inte, det är bara som jag tänker. Kanske hade det gått bra.

 

[Lingon]

Jag vet inte, det känns inte som en bra timing för fler stora förändringar. Att just när det kommer en bebis som ska "konkurrera" om vår uppmärksamhet så ska vi sluta sova som vi alltid gjort, tillsammans. Det känns som att det kan vara lite riskabelt att sträva mot mer separation då, när det kanske blir jobbigt nog som det är känslomässigt om dagarna för honom. Men jag vet inte, det är bara som jag tänker. Kanske hade det gått bra.

Jag tänker att man bara gär det roligt. Inget tvång eller press. Köper en fin säng med fina sängkläder, inreder rummet så att han känner att han vill vara där. Men om han vill sova med er som vanligt så är det helt ok. Ingen piska. Bara morötter. Och ett ställe för honom att sova på om han inte tycker om att bli väckt av bebisen. Så kan han välja. Ett tips är att skaffa en så stor säng till honom att han plus en vuxen kan ligga där bekvämt. Då kan man lägga sig där om det behövs.

Nu var jag äldre när mitt syskon föddes men jag brukade fortfarande gå till mammas och pappas säng på nätterna. Men det slutade jag med när de kom hem med mitt syskon. Bebisen skrek så förfärligt tyckte jag och jag ville sova ifred utan att bli väckt på natten.

 

[Bexzor]

Varken jag eller barnen har gillat babynest, jag har använt fleecefiltar som jag förflyttat sovande bebisar på jag "nattar" alltså barnet på en vikt filt och de har fortsatt sova när jag bär iväg dem. Toppenbra eftersom fleece andas men håller vätska bra = bara byta filt istället för underlakan stup i ett när det kräks och rinner mjölk.

Vill bara lägga till att filtar i sängen är en stor kvävningsfaktor, och de bör tas bort när man inte har uppsikt. Samt att all fleece andas inte.

Mina två yngsta barn har/haft filtar med minkityg som de somnade med som täcker när de var nyfödda och sen används som stor snuttefilt. Filten tas sedan bort när de somnat, bortsett från när de var helt nyfödda och låg stilla.

 

[orkide]

Jag funderar på babynest. Vi hade inget sådant senast men det kanske kan underlätta nu? Men går det ens att amma med bebisen i ett sådant eller är kanterna för höga? Tänker att det kanske vore smidigt om bebisen kunde somna i ett sådant så man enklare kan skjuta runt alltihop lite. Så jobbigt det här med att inte veta vad som kommer att komma till användning och inte.

Det finns babynest som har dragkedja på ena sidan så man kan ta loss kuddelen där, för att enkelt kunna amma i!

 

[Manji]

Vill bara lägga till att filtar i sängen är en stor kvävningsfaktor, och de bör tas bort när man inte har uppsikt. Samt att all fleece andas inte.

Mina två yngsta barn har/haft filtar med minkityg som de somnade med som täcker när de var nyfödda och sen används som stor snuttefilt. Filten tas sedan bort när de somnat, bortsett från när de var helt nyfödda och låg stilla.

Filtar som används som lakan är knappast en större kvävningsfaktor än lakan. Filtar som kväver är de som ligger lösa eller rullas ihop runt barnet.

 

[Poison-heart]

Vi delade på oss, jag sov med bebis i ett rum och pappa sov med sonen som var 2,5 år då.
Vi gör så fortfarande i perioder (bebis är 7 mån nu). Men oftast sover vi varannan natt i gästrummet och den andra sover med bebis. Det för att någon av oss ska få sova iaf.
Det var en stor omställning att bli förälder till 1 barn men att ha 2 barn är en större omställning tycker jag. Sömnbristen och orkeslösheten är ibland som tortyr

Håller verkligen med!!
Brukar säga till folk att omställningen till ett barn var inte så märkvärdig, men två var faktiskt en mycket större omställning. Blir dock lättare när dom passerat bebisstadiet

 

[Jenka]

Vi hade tänkt introducera eget rum till storebror i god tid men det hanns inte med så han samsov fortfarande när bebisen kom. Resonerade som du att jag inte ville ta bort samsovningen samtidigt som syskonet kom så det blev överlapp på några månader där jag sov med båda barnen i dubbelsängen och sambon tog barnets säng. Som nån tidigare skrev, ett barn på varje sida och spjälsäng/bedside crib på utsidan (som sällan användes). Det är i alla fall så jag minns det, men jag lär ju ha ammat åt andra hållet också? Kanske höll mig mer vaken (dvs flyttade tillbaka) eller använde babynest när hon var som minst.

Jag kände mig precis som en superhjälte första gången jag sövde båda själv! Men det gick och blev sen snabbt en rutin.

Äldsta gick hos dagmamma dock.

Jag var också väldigt stressad inför.

 

[Pellegnillot]

Jag tänker att man bara gär det roligt. Inget tvång eller press. Köper en fin säng med fina sängkläder, inreder rummet så att han känner att han vill vara där. Men om han vill sova med er som vanligt så är det helt ok. Ingen piska. Bara morötter. Och ett ställe för honom att sova på om han inte tycker om att bli väckt av bebisen. Så kan han välja. Ett tips är att skaffa en så stor säng till honom att han plus en vuxen kan ligga där bekvämt. Då kan man lägga sig där om det behövs.

Nu var jag äldre när mitt syskon föddes men jag brukade fortfarande gå till mammas och pappas säng på nätterna. Men det slutade jag med när de kom hem med mitt syskon. Bebisen skrek så förfärligt tyckte jag och jag ville sova ifred utan att bli väckt på natten.

Tack för tipsen, vi kanske borde göra slag i saken och köpa en stor säng och ställa i rummet bredvid. Någon gång kommer det ju behövas så det är ju egentligen lika bra att fixa det nu, ifall det kan komma till användning direkt nu under bebistiden.

Det finns babynest som har dragkedja på ena sidan så man kan ta loss kuddelen där, för att enkelt kunna amma i!

Jag har försökt googla på detta men inte riktigt hittat, vet du något namn på något nest med den funktionen så tar jag tacksamt emot!

Håller verkligen med!!
Brukar säga till folk att omställningen till ett barn var inte så märkvärdig, men två var faktiskt en mycket större omställning. Blir dock lättare när dom passerat bebisstadiet

Siktet första tiden är inställt på bara överlevnad, det är så vi går in i detta. Allt utöver det känns som en bonus Förra gången kändes förlossningen liksom som det stora och svåra, men nu känns den som en parentes i jämförelse mot vad som kanske kommer sedan.

Vi hade tänkt introducera eget rum till storebror i god tid men det hanns inte med så han samsov fortfarande när bebisen kom. Resonerade som du att jag inte ville ta bort samsovningen samtidigt som syskonet kom så det blev överlapp på några månader där jag sov med båda barnen i dubbelsängen och sambon tog barnets säng. Som nån tidigare skrev, ett barn på varje sida och spjälsäng/bedside crib på utsidan (som sällan användes). Det är i alla fall så jag minns det, men jag lär ju ha ammat åt andra hållet också? Kanske höll mig mer vaken (dvs flyttade tillbaka) eller använde babynest när hon var som minst.

Jag kände mig precis som en superhjälte första gången jag sövde båda själv! Men det gick och blev sen snabbt en rutin.

Äldsta gick hos dagmamma dock.

Jag var också väldigt stressad inför.

Jag har heller inte riktigt listat ut hur jag ska amma åt "olika håll" vid liggamning men jag borde väl förhoppningsvis komma på något sätt när det väl är dags. Skönt att höra att det snabbt blev en rutin på att söva båda själv! Även skönt att höra att det finns fler som var stressade inför den här omställningen till två barn. Vissa roddar ju runt med typ sex ungar till synes utan problem så ibland känns det lite" fjantigt" att vara orolig och ta upp frågor angående att få ett syskon till första barnet.

 

[orkide]

https://mykiddo.se/the-smart-babynest/

Sen tror jag även att Liewoods babynest har dragkedja, har för mig att min kompis hade ett sånt

 

[Magnum]

Nu var storebror visserligen bara trettonmånader när lillebror kom,men stora hade ett väldigt stort närhetsbehov, vi samsov och han ville hålla handen och sådär.
När lillebror kom blev det att lillebror sov i sin spjälsäng bredvid min säng och storebror kvar i vår säng. Han hade aldrig problem att sova och somna själv, vilket storebror hade jobbigt med (och därför inte behövde göra).
När lilla skulle äta om natten tog jag upp homon men la tillbaka honom sen.
För enkelhetens skull med amningen på kvällen så fick storebror istället lägga sej tätt intill men skavfötters, och hålla fot istället. Det gick förvånansvärt bra!

Fick försöka hitta rutiner snabbt då sambon låg ute på jobb endel i början. Men vi försökte ändå söva båda samtidigt och det var mindre problem som små än som större
De har aldrig vaknat av varandra eller störts av varandra dock!