Kroppshets

[athena_arabians]

Som medelålders blekfet kvinna, så kan jag bara rekommendera det, det är mycket trivsamt och frigörande .

Och jag kommer aldrig att kunna göra det, det skulle helt enkelt ge mig för mycket ångest. Jag får helt enkelt fortsätta att balansera på vippbrädan och hoppas att jag klarar det livet ut (är 45 nu och har klarat det i över 10 år).

 

[Scata]

Och måendet sitter inte i vikten, sålänge folk tror det så kommer folk att må dåligt över sig själva. Sålänge folk tror att "bara jag går ner i vikt så blir jag lycklig" eller i smalas fall att "bara jag går upp lite i vikt så blir det bättre" så kommer folk sträva efter ett ideal som gör dom sjuka tillslut. Istället för att acceptera och lära sig att trivas i hur ens kropp ser ut.

Det här som jag klippt ur ditt inlägg är riktigt bra sagt och så sant!

Fast jag vill ändå tillägga att det gäller de som inte har fått följdproblem eller sjukdomar pga sin vikt (över- eller under-vikt). För de personerna är det såklart något annat. Då kanske vikten måste ändras för att man ska bli frisk.
Men om man är frisk och klarar av det man vill klara av, DÅ ska vikten eller hur man ser ut inte spela någon roll - tycker jag.
Lika lite som det spelar roll om man har korta eller långa ben, rakt eller lockigt hår... vi är alla helt olika på utsidan, men helt lika på insidan (fysiskt) - det tycker jag är fascinerande

 

[Scata]

Som medelålders blekfet kvinna, så kan jag bara rekommendera det, det är mycket trivsamt och frigörande .

Amen

 

[Scata]

Och jag kommer aldrig att kunna göra det, det skulle helt enkelt ge mig för mycket ångest. Jag får helt enkelt fortsätta att balansera på vippbrädan och hoppas att jag klarar det livet ut (är 45 nu och har klarat det i över 10 år).

 

[monster1]

Och jag kommer aldrig att kunna göra det, det skulle helt enkelt ge mig för mycket ångest. Jag får helt enkelt fortsätta att balansera på vippbrädan och hoppas att jag klarar det livet ut (är 45 nu och har klarat det i över 10 år).

Nej jag förstår att det är skillnad om man haft/har en ätstörning.

 

[nullo-modo]

Jag har normal vikt enligt bmi, och jag får tots det höra det jag listade ovan. Du menar att jag ljuger då alltså? Det är inte särskilt enkelt att ta sig fram i samhället och ha "normal"smal vikt heller. Att det ska vara så svårt att förstå. Denna hetsen över smalhet kommer aldrig försvinna om inte folk börjar se att även dom faktiskt inte har det så lätt.

Sålänge folk glorifierar smalhet på dom här sätten som folk i denna tråden gör så kommer aldrig kroppshetsen försvinna.

Har en bekant som oxå ligger innanför normal bmi, hen var inne för sin anorexia bara för någon månad sedan.
Hen såg fett andra kunde se ryggkotorna genom tröjan.

Bmi är inte för individer då även jag skulle vara mager på ett bmi på 20, som sakt bmi är inte för enskilda personer.

 

[Problematisk]

Jag ligger hemma och är sjuk och har precis sträcktittat på Mia Skäringers nya, fantastiskt viktiga serie Kroppshets (SVT). Den borde vara obligatorisk för alla att se. Jag har både skrattat och gråtit, chockats och imponerats.

Hur hanterar du den kroppshets som finns i dagens samhälle? Känner du av den? Hur påverkar den dig? Vad gör du för att stå ut med den? Har du några komplex gällande din egen kropp, och hur bemöter du i så fall dessa? Vad skulle du vilja säga till någon som mår dåligt idag, någon som går runt fylld av kroppsförakt och självhat?

Kortfattat: Undviker. Till exempel har jag bara läst ditt ursprungsinlägg, inget annat i tråden, för jag klarar inte av det. Jag bläddrar snabbt förbi viktminskningssidor i tidningen, jag byter kanal om nåt vikt- och kroppsrelaterat dyker upp på radio eller tv, jag läser (vanligtvis) inte trådar som berör ämnet osv.
JA, jag känner av den i stort sett hela tiden, så jag gör vad jag kan för att avskärma mig.
Som föredetta ätstörd tjockis jobbar jag med att acceptera min kropp som den är. Jag skulle vilja vara smalare, men vet att det inte är läge att börja med det än (det spårar alltid ur för mig) så "gilla läget" är mer min grej. Just nu. Och all yttre påverkan, åsikter, hets, fördomar, osv osv osv, gör totalkaos i min hjärna.

Vad jag skulle vilja säga... Att man duger som man är. Men det är ju ganska tunt.

Nu har jag fått min månatliga dos av kroppsdiskussion (jag överdriver inte) så nu ska jag fortsätta undvika ämnet igen

 

[Grazing]

Återigen, INTE offer pga vikt, hälsa och mående. Jisses

Nä nä, tjockas utsatthet beror alltså inte på vikten eller måendet. Vad kommer detta med att överviktiga är offer för isåfall? Då har ju inte detta förtryck mot dessa typer av människor med övervikten att göra?

Har det inte med vikt, hälsa eller mående att göra, så vad skiljer sig deras upplevelser från alla andras isåfall?

 

[Grazing]

Vad är strukturer då?

Undrar du det så finns Google till hjälp. Jag känner inget större behov av att förklara det för dig.

 

[gul_zebra]

Fatshaming dödar.
https://m.huffingtonpost.ca/amp/2018/07/27/fat-shaming-doctors_a_23491166/#ampf=undefined

 

[Grazing]

Fatshaming dödar.
https://m.huffingtonpost.ca/amp/2018/07/27/fat-shaming-doctors_a_23491166/#ampf=undefined

Kroppshetsen dödar den med, som det väl var vad tråden handlade om. Men handlar ju bara om tjockas upplevelser tydligen, som det så ofta blir, verkar vara viktigast att veta vilka som har det värst och dom andra normalviktiga/smala är så betydelselösa att deras upppevelser i den här världen inte ens räknas.

 

[gul_zebra]

Kroppshetsen dödar den med, som det väl var vad tråden handlade om. Men handlar ju bara om tjockas upplevelser tydligen, som det så ofta blir, verkar vara viktigast att veta vilka som har det värst och dom andra normalviktiga/smala är så betydelselösa att deras upppevelser i den här världen inte ens räknas.

Tecken på att man är lite för priviligierad för sitt eget bästa: Att som respons till att andra människor dör sätta på sig offerkoftan för att man inte blir struken medhårs.

 

[Killaloe]

Jag har alltid varit smal men har i alla år ändå känt av kroppshetsen, en press att förbli smal även när man börjar komma upp i ålder. När man var yngre kunde man äta vad som helst i mängder utan att bli tjock, de åren börjar på att vara över när man snart är 30 och nu är det dags att börja lära sig hur man håller igen. Har en mer normal vikt idag än jag hade i tonåren i förhållande till längden, är fortfarande slank men inte längre mager och pressen finns där att hålla det på den nivån. Inget problem i dagsläget men när man börjar närma sig 40 är det lätt att medelåldersvalkarna börjar krypa fram. Har samma kropp som min mamma och hon var slank fram till 40 sen började hon lägga på sig mer och lättare. Är livrädd för att bli en medelålders blekfet kvinna med valkar och massa celluliter, samhället har genom åren lärt mig och många andra att det är fult och oattraktivt, klart man inte vill bli sån. Kommer ibland på mig själv med att göra matval med vikten i åtanke. Ska jag verkligen ha såhär mycket sås? Kanske ska skippa kvällsmaten, åt lite för mycket till lunch. Låter sambon ta det sista av maten vid middagsbordet även om jag fortfarande är hungrig och egentligen hade velat dela på det sista. Det handlar inte så mycket om att vara missnöjd med hur man är just nu utan mer en rädsla för vad som kanske skulle kunna hända om man bara släppte alla spärrar och släppte loss.

Ett sätt att göra livet lite enklare, tror jag är att tänka på hur en uttrycker sig och beskriver saker. Bara sättet att skriva om en medelålders blekfet kvinna och ”klart man inte vill bli sån” gör ju hela grejen med att åldras och ev öka i vikt så himla mycket större.

Varför är det så farligt? Vad är det som gör att du eller någon annan fastnar i tankespåren att det är så hemskt, egentligen? Jag kan liksom komma på tusen saker typ som vore värre och jag tror att många andra skulle göra det också - om en tänker ett extra varv, ifrågasätter och inte accepterar ex bilden från media fullt ut

(Dessutom, jag förstår att du troligtvis skriver om dig själv och dina känslor - men det är ändå lätt att tro att du generaliserar kring att ”man inte vill bli medelålders blekfet”, vilket inte är en allmän sanning. Och ska vi komma någonstans med kroppshetsen tror jag det är viktigt att vi allihop försöker att sluta reproducera sådana föreställningar om att en blek, överviktig och medelålders kvinna är bland det hemskaste en kan vara/bli eftersom det faktiskt inte är sant om en sätter det i perspektiv )

 

[NookNook]

Kroppshetsen dödar den med, som det väl var vad tråden handlade om. Men handlar ju bara om tjockas upplevelser tydligen, som det så ofta blir, verkar vara viktigast att veta vilka som har det värst och dom andra normalviktiga/smala är så betydelselösa att deras upppevelser i den här världen inte ens räknas.

Dina inlägg i den här tråden är så osympatiska och visar på sån oerhörd brist på förståelse att jag blir mörkrädd.

Och då är jag själv inte ens drabbad, jag kan bara föreställa mig hur det känns för de som faktiskt är drabbade att läsa det du skriver.

Snälla tänk ett varv extra innan du skriver något sånt här, det är så fruktansvärt okunnigt och respektlöst.

 

[Emtherlia]

Jag ligger hemma och är sjuk och har precis sträcktittat på Mia Skäringers nya, fantastiskt viktiga serie Kroppshets (SVT). Den borde vara obligatorisk för alla att se. Jag har både skrattat och gråtit, chockats och imponerats.

Hur hanterar du den kroppshets som finns i dagens samhälle? Känner du av den? Hur påverkar den dig? Vad gör du för att stå ut med den? Har du några komplex gällande din egen kropp, och hur bemöter du i så fall dessa? Vad skulle du vilja säga till någon som mår dåligt idag, någon som går runt fylld av kroppsförakt och självhat?

Jag har inte sett serien och vet inte om jag kommer se den.

Jag känner definitivt av kroppshets även om jag blivit mer laid back efter att ha fött barn. Men jag känner att den smyger sig på mer och mer, ju längre ifrån förlossningen jag kommer. Efter förlossningen var jag så jäkla imponerad av min kropp att jag inte brydde mig om hur jag såg ut + att jag hade lite annat att fokusera på.

Nu har det gått ett år och jag börjar bli mer och mer missnöjd med kroppen. Tragiskt är vad det är. Jag försöker dock hantera det genom att fortfarande fokusera på allt min kropp klarar av, inte hur den ser ut. Men jag skulle ljuga om jag säger att jag börjat springa igen bara för att min kropp ska bli starkare, jag vill även bli smalare.

Jag vet dock att jag inte ens var nöjd med min kropp när jag var som smalast, det var alltid nåt som störde ögat.

Dock ska jag INTE föra över skiten till dottern, det är något jag verkligen jobbar med. Att inte prata nedlåtande om min kropp inför dottern. Men det är svårt när man gjort det hela sitt liv.

 

[karamelldrottningen]

Lite på samma tema som kroppshets är kulturveckan som tog upp om ”den (o)synliga kroppen”.

 

[Grazing]

Dina inlägg i den här tråden är så osympatiska och visar på sån oerhörd brist på förståelse att jag blir mörkrädd.

Och då är jag själv inte ens drabbad, jag kan bara föreställa mig hur det känns för de som faktiskt är drabbade att läsa det du skriver.

Snälla tänk ett varv extra innan du skriver något sånt här, det är så fruktansvärt okunnigt och respektlöst.

Och dom som lider av fetma är uppenbart också otroligt okunniga och respektlösa mot dom som inte lider av fetma. Dom som lider av fetma har inte ensamrätt att klaga och må dåligt och uppleva orättvisor.

Jag har full förståelse för dom som lider av fetma dock så har dom noll och ingen förståelse att även smala upplever mycket skit i det här samhället. Jag har inte skrivit ett ord om att dom med fetma inte är drabbade av någonting, dock verkar det störa dom otroligt mycket att även smala kan uppleva det dom upplever i livet.

Majoriteten av dom som mår dåligt över sina kroppar och lider av kroppshetsen är inte ens överviktiga, det är vanliga människor med alla möjliga utseenden som lider av kroppshetsen som är vad tråden handlar om och vad serien handlade om. Serien handlade inte om fetmans rätt i samhället, den handlade om att vi blir påverkade av hur man "ska" se ut. Och inte ens när man ser ut som man "ska" se ut så blir man fri från kroppshetsen.

 

[iNHALE]

Som medelålders blekfet kvinna, så kan jag bara rekommendera det, det är mycket trivsamt och frigörande .

Det tror jag säkert, men det är inte det som samhällets kroppshets handlar om.

Ett sätt att göra livet lite enklare, tror jag är att tänka på hur en uttrycker sig och beskriver saker. Bara sättet att skriva om en medelålders blekfet kvinna och ”klart man inte vill bli sån” gör ju hela grejen med att åldras och ev öka i vikt så himla mycket större.

Varför är det så farligt? Vad är det som gör att du eller någon annan fastnar i tankespåren att det är så hemskt, egentligen? Jag kan liksom komma på tusen saker typ som vore värre och jag tror att många andra skulle göra det också - om en tänker ett extra varv, ifrågasätter och inte accepterar ex bilden från media fullt ut

(Dessutom, jag förstår att du troligtvis skriver om dig själv och dina känslor - men det är ändå lätt att tro att du generaliserar kring att ”man inte vill bli medelålders blekfet”, vilket inte är en allmän sanning. Och ska vi komma någonstans med kroppshetsen tror jag det är viktigt att vi allihop försöker att sluta reproducera sådana föreställningar om att en blek, överviktig och medelålders kvinna är bland det hemskaste en kan vara/bli eftersom det faktiskt inte är sant om en sätter det i perspektiv )

Det är bara att smälla upp valfri nyhetsblaska så förstår man vart kroppshetsen kommer ifrån. Annonser om krämer som ska minska celluliter och rynkor, hälsodieter som ska avhjälpa "livsfarliga fettvalkar" på fel ställen avlöser varandra i skurar. TV-reklamerna för anti-aging-krämer rullar på löpande band mellan program där en stor del av tittarna är kvinnor. Om man sett detta regelbundet och dessutom fått det påspätt med skönhetsideal bland vänner och bekanta under många års tid från att man var liten så sätter det sig och det är inget som man avhjälper med lite handhjärtan och fina formuleringar. Det behöver inte betyda att man går runt och ser ned på folk som råkar ha den kroppen man själv vill undvika, men det sitter i bakhuvudet och det påverkar ens förhållningssätt och ens syn på hur man ska bete sig kring bla mat. Under min högstadietid var där tre tjejer i en paralellklass som utvecklade mycket svår anorexia genom att undermedvetet hetsa varandra kring vem som kunde "måna" mest om sitt utseende genom matrestriktioner och träning. Ett kompisgäng där alla tre såg ut som vandrande skelett. Man växer upp med vänner som bantar, med föräldrar som bantar, lärarna i skolan sitter med sin dietmat i matsalen bland barnen och tjocka barn blir mobbade samtidigt som man överallt i media blir tillsagd att du ska hålla dig smal och fin om du vill bli omtyckt. Om man inbillar sig att den sortens uppväxt och insteg i vuxenlivet går att sudda ut med lite positivt tänkande så är man fel ute och även om man som du skriver "tänker ett varv extra" och inte är dummare än att man fattar att det inte stämmer, så blir man inte botad från kroppshetsen bara sådär.

 

[karamelldrottningen]

Och dom som lider av fetma är uppenbart också otroligt okunniga och respektlösa mot dom som inte lider av fetma. Dom som lider av fetma har inte ensamrätt att klaga och må dåligt och uppleva orättvisor.

Jag har full förståelse för dom som lider av fetma dock så har dom noll och ingen förståelse att även smala upplever mycket skit i det här samhället. Jag har inte skrivit ett ord om att dom med fetma inte är drabbade av någonting, dock verkar det störa dom otroligt mycket att även smala kan uppleva det dom upplever i livet.

Nu kammar du alla åt samma håll

 

[Saeta]

Jag har full förståelse för dom som lider av fetma dock så har dom noll och ingen förståelse att även smala upplever mycket skit i det här samhället. Jag har inte skrivit ett ord om att dom med fetma inte är drabbade av någonting, dock verkar det störa dom otroligt mycket att även smala kan uppleva det dom upplever i livet.

Ingen har väl påstått att smala inte blir utsatta? Kan du citera någon som har sagt att smala inte får uppleva skit? Det är väl klart att det stör när folk blir utsatta, oavsett orsak. Men det är som sagt ett strukturellt förtryck mot tjocka. Det är det inte mot smala. Det är inte samma sak som att smala också blir utsatta. Men då är det på individnivå, vilket typ femhundrasjuttioelva andra här inne har skrivit. (sorry för upprepning).

Majoriteten av dom som mår dåligt över sina kroppar och lider av kroppshetsen är inte ens överviktiga, det är vanliga människor med alla möjliga utseenden som lider av kroppshetsen som är vad tråden handlar om och vad serien handlade om. Serien handlade inte om fetmans rätt i samhället, den handlade om att vi blir påverkade av hur man "ska" se ut. Och inte ens när man ser ut som man "ska" se ut så blir man fri från kroppshetsen.

Vanliga människor? Är inte tjocka människor vanliga?
Det finns vanliga människor, sen finns det tjockisarna

Ursprungsfrågan är kroppshets, absolut. Det gäller alla människor, oavsett storlek, färg eller form. ALLA är nog drabbade, mer eller mindre. Självklart upplever människor med smala kroppar lika mycket kroppshets som de med vilken annan kroppstyp som helst. Ingen har någonsin sagt emot det. Men människor med smala kroppar blir inte utsatta för ett strukturellt förtryck så som tjocka blir. Det är det som är skillnaden. En människa med en smal kropp kan absolut känna av kroppshetsen mer än en som har en tjock kropp. Och tvärtom. Men förtrycket mot tjocka finns kvar ändå och visst, det har såklart mycket med kroppshetsen att göra. Men det handlar också mycket om normer (som också hänger ihop med kroppshetsen).