Nej det menar jag inte heller? Jag är ju också uppvuxen under sådana förhållanden, men jag tror ju inte heller att någon vinner på att vi alla upprätthåller den bilden och det sättet att tala om varandra/våra egna kroppar.Det tror jag säkert, men det är inte det som samhällets kroppshets handlar om.
Det är bara att smälla upp valfri nyhetsblaska så förstår man vart kroppshetsen kommer ifrån. Annonser om krämer som ska minska celluliter och rynkor, hälsodieter som ska avhjälpa "livsfarliga fettvalkar" på fel ställen avlöser varandra i skurar. TV-reklamerna för anti-aging-krämer rullar på löpande band mellan program där en stor del av tittarna är kvinnor. Om man sett detta regelbundet och dessutom fått det påspätt med skönhetsideal bland vänner och bekanta under många års tid från att man var liten så sätter det sig och det är inget som man avhjälper med lite handhjärtan och fina formuleringar. Det behöver inte betyda att man går runt och ser ned på folk som råkar ha den kroppen man själv vill undvika, men det sitter i bakhuvudet och det påverkar ens förhållningssätt och ens syn på hur man ska bete sig kring bla mat. Under min högstadietid var där tre tjejer i en paralellklass som utvecklade mycket svår anorexia genom att undermedvetet hetsa varandra kring vem som kunde "måna" mest om sitt utseende genom matrestriktioner och träning. Ett kompisgäng där alla tre såg ut som vandrande skelett. Man växer upp med vänner som bantar, med föräldrar som bantar, lärarna i skolan sitter med sin dietmat i matsalen bland barnen och tjocka barn blir mobbade samtidigt som man överallt i media blir tillsagd att du ska hålla dig smal och fin om du vill bli omtyckt. Om man inbillar sig att den sortens uppväxt och insteg i vuxenlivet går att sudda ut med lite positivt tänkande så är man fel ute och även om man som du skriver "tänker ett varv extra" och inte är dummare än att man fattar att det inte stämmer, så blir man inte botad från kroppshetsen bara sådär.
Det handlar inte om ett Quick-fix och jag tycker inte heller att jag antyder att det skulle vara plättlätt avhjälpt. Men vi måste ju börja någonstans och hur vi pratar är en del av det