Kroppshets

Status
Stängd för vidare inlägg.
Det är klart att du får kommentarer om du bryter mot normen, (och det är såklart jättehemskt, ingen ska ju behöva få kommentarer om sin kropp) men det handlar fortfarande inte om strukturella förtryck. Det är två helt olika saker.
Det är inte bara kommentarer det handlar om. Om det "bara" handlat om kommenterar om kroppen så hade problemet inte varit särskilt stort.
Självklart drabbas vi alla som individer av kroppshetsen i samhället, det är ju som med alla andra skadliga normer - men jag håller inte alls med om att det är ens egna kroppshets som gör en sjuk! Var tror du egentligen kroppshets kommer ifrån?
Mår man bra psykiskt så drabbas man inte lika lätt av kroppshetsen, folk strävar efter mål som övht inte gör livet för dom lättare. Och dom målen är ju inte direkt mindre lockande när folk glorifierar smalheten och påstår att dom smala har det så lätt på alla möjliga sätt i livet, blir aldrig nekade jobb, får lättare vård osv.

Det finns många överviktiga som inte övht märker av denna kroppshets för att dom mår bra psykiskt och tar inte till sig allting på det sättet. Folk borde sikta in sig på att jobba med sitt mående istället för att lägga sånt fokus på hur folk ser ut.
Nej, allas erfarenheter bör inte lyssnas på - det är helt ointressant om du känner överviktiga människor som aldrig blivit nekade jobb pga sin vikt (hur du nu kan veta det) när det finns forskning som säger att överviktiga de facto diskrimineras på arbetsmarknaden. Hur kan du ens tro det?
Hur jag vet att mina vänner inte blivit nekade jobb? Hur folk som jag jobbat med inte blivit nekade jobbet dom jobbar med? Det är inte så svårt att prata med folk faktiskt, vänner pratar jag med och dom jag jobbat med pratar jag också med. Jobb där dessutom större delen är överviktiga.

Jag har inte skrivit någonstans att inte överviktiga har problem eller aldrig blir nekade jobb. Min upplevelse är dock att alla möjliga nekas jobb hit och dit av olika anledningar, det är inte bara överviktiga som har problem.
 
Det finns många överviktiga som inte övht märker av denna kroppshets för att dom mår bra psykiskt och tar inte till sig allting på det sättet. Folk borde sikta in sig på att jobba med sitt mående istället för att lägga sånt fokus på hur folk ser ut.

Varför lägger du skulden på offret? Valsar du runt med att rasism inte heller existerar om personen bara lär sig att bli nöjd med sig själv och sin hudfärg/sin sjal/sitt muslimska namn?
 
Varför lägger du skulden på offret? Valsar du runt med att rasism inte heller existerar om personen bara lär sig att bli nöjd med sig själv och sin hudfärg/sin sjal/sitt muslimska namn?
Vilket offer? Kallar du på riktigt överviktiga för offer? Alla har ansvar som individer att ta hand om sitt eget mående, mår man bra så tar man inte åt sig så fruktansvärt av kroppshetsen. Är man tillfreds med sig själv och mår bra så är det lättare att se förbi hur kroppen ser ut och tar det lättare om andra påpekar saker och ting om den.
 
Jag glorifierar inte smalhet för att jag uppmärksammar förtryckande strukturer av tjocka. En jävla skillnad.
Och smala har återigen också upplevelser av problem att ta sig fram i samhället vad gäller jobb osv. Det är inte alltid lättare att ta sig fram för att man är smal.
Offer för strukturellt förtryck, ja.
Alla överviktiga är inte offer, inte dom jag träffat iallafall.
Igen, du lägger skulden på offret. Om jag utsätts för mobbing ska jag se till att må bra psykiskt för att det då lättare rinner av mig? Vilken fantastisk tankevurpa.
Kan inte vara nyttigt att kalla sig själv för offer konstant, runt omkring här iallafall så mobbas inte överviktiga per automatik bara för att dom är överviktiga.

Som sagt, sluta prata för alla överviktiga då alla överviktiga inte upplever det du gör. Tror inte alla överviktiga vill bli kallade för offer.

Och faktiskt, mår man bra, är tillfreds med sig själv och har bra självkänsla så kan man faktiskt skaka av sig folks kommenterar och folk som mobbas kommer inte åt en. Visst kan man bli sårad oavsett men det sätter sig inte på samma sätt om självkänslan är åt det bättre hållet. Och faktiskt är det ingen annan än en själv som kan göra något åt ens självkänsla och mående.
 
Och smala har återigen också upplevelser av problem att ta sig fram i samhället vad gäller jobb osv. Det är inte alltid lättare att ta sig fram för att man är smal.

Alla överviktiga är inte offer, inte dom jag träffat iallafall.
Kan inte vara nyttigt att kalla sig själv för offer konstant, runt omkring här iallafall så mobbas inte överviktiga per automatik bara för att dom är överviktiga.

Som sagt, sluta prata för alla överviktiga då alla överviktiga inte upplever det du gör. Tror inte alla överviktiga vill bli kallade för offer.

Och faktiskt, mår man bra, är tillfreds med sig själv och har bra självkänsla så kan man faktiskt skaka av sig folks kommenterar och folk som mobbas kommer inte åt en. Visst kan man bli sårad oavsett men det sätter sig inte på samma sätt om självkänslan är åt det bättre hållet.

Men jag pratar fortfarande om strukturellt förtryck och du envisas hela tiden med att relatera till individer? Du förstår uppenbarligen inte skillnaden eftersom du helt verkar sakna förmågan att diskutera utanför din egen sfär. Jag sätter nog punkt här men vill påpeka att jag och flera till i tråden har betydligt mer grund i våra påståenden än vad du har, bland annat vetenskaplig forskning. Din skuldbeläggning av utsatta är fruktansvärt ofräsch. Tack hej.
 
Och smala har återigen också upplevelser av problem att ta sig fram i samhället vad gäller jobb osv. Det är inte alltid lättare att ta sig fram för att man är smal.

Alla överviktiga är inte offer, inte dom jag träffat iallafall.
Kan inte vara nyttigt att kalla sig själv för offer konstant, runt omkring här iallafall så mobbas inte överviktiga per automatik bara för att dom är överviktiga.

Som sagt, sluta prata för alla överviktiga då alla överviktiga inte upplever det du gör. Tror inte alla överviktiga vill bli kallade för offer.

Och faktiskt, mår man bra, är tillfreds med sig själv och har bra självkänsla så kan man faktiskt skaka av sig folks kommenterar och folk som mobbas kommer inte åt en. Visst kan man bli sårad oavsett men det sätter sig inte på samma sätt om självkänslan är åt det bättre hållet. Och faktiskt är det ingen annan än en själv som kan göra något åt ens självkänsla och mående.
Med den logik du för här tycker jag faktiskt inte att du har rätt att klaga över att smala (/du) blivit utsatt för nedvärderande kommentarer, det är ju bara att du jobbar mer med dig själv och mående så kommer allt lösa sig :up:

Det känns som att du och poängen alla andra försöker förmedla är så långt ifrån varandra att jag undrar om det är värt att fortsätta...
 
Så bara för att jag för många årsen var underviktig så får jag inte uttala mig om hur det är att vara normalviktig åt det smala hållet?

Smala får som vanligt inte ens uttala sig om hur dom upplever kroppshetsen för tydligen finns ingen sådan när man är smal..Och nej, jag är långt ifrån ensam smal som fått problem i livet pga smalheten.

Att bli nekade jobb, att få kommentarer efter sig när man tränar, att folk konstant påpekar vad man väljer att äta, att läkare konstant tar för givet att man är sjuk när man kommer dit, att gång på gång behöva bevisa att man inte är ätstörd, hur man nu gör det. Så jo, smala är utsatta i samhället och upplever mycket skit.
Alltså jag är själv smal. Jag gissar att de som skriver i tråden ser väldigt olika ut.

Det du beskriver är ngt helt annat än ”vanlig smalhet”, oavsett vad ditt bmi säger ser du kanske fortfarande underviktig ut?
Det är skillnad på att vara smal och att vara underviktig.
Med tanke på hur du beskrivit ditt ätande så är jag inte förvånad dock.
 
Det är inte bara kommentarer det handlar om. Om det "bara" handlat om kommenterar om kroppen så hade problemet inte varit särskilt stort.
Mår man bra psykiskt så drabbas man inte lika lätt av kroppshetsen, folk strävar efter mål som övht inte gör livet för dom lättare. Och dom målen är ju inte direkt mindre lockande när folk glorifierar smalheten och påstår att dom smala har det så lätt på alla möjliga sätt i livet, blir aldrig nekade jobb, får lättare vård osv.

Så du menar att alla som mår psykiskt dåligt bara ska ta sig i kragen och ”bestämma sig för att må bra?” Så kommer livet leka och man kommer aldrig mer ha problem med skadliga normer? Alltså vem har skrivit att smala människor aldrig blir nekade jobb? Citera gärna för det har jag helt missat här i tråden.

Det finns många överviktiga som inte övht märker av denna kroppshets för att dom mår bra psykiskt och tar inte till sig allting på det sättet. Folk borde sikta in sig på att jobba med sitt mående istället för att lägga sånt fokus på hur folk ser ut.

Men på riktigt? Vilket otroligt okunnigt och osympatiskt påstående! Du har liksom inte tolkningsföreträde i den här frågan, så vad du tror/påstår om dina överviktig vänner är helt ointressant och jag tycker du gör bäst i att hålla det för dig själv.

Hur jag vet att mina vänner inte blivit nekade jobb? Hur folk som jag jobbat med inte blivit nekade jobbet dom jobbar med? Det är inte så svårt att prata med folk faktiskt, vänner pratar jag med och dom jag jobbat med pratar jag också med. Jobb där dessutom större delen är överviktiga.

Dina överviktiga vänner har alltså fått alla jobb de sökt under hela sin livstid? Det är ju jättebra för dem och en stor vinst för samhället i stort. Det betyder fortfarande exakt 0 och intet i debatten om de strukturella förtryck överviktiga drabbas av i stort. Snälla, läs på lite om frågan istället för att bara kasta ur dig en massa ogrundade påståenden.

Jag har inte skrivit någonstans att inte överviktiga har problem eller aldrig blir nekade jobb. Min upplevelse är dock att alla möjliga nekas jobb hit och dit av olika anledningar, det är inte bara överviktiga som har problem.

Alltså om man ska uttala sig så kategoriskt i frågan som du gör i den här tråden så kan du väl åtminstone ta dig tiden att läsa på lite om de strukturer vi pratar om här. Dina inlägg framstår annars som helt världsfrånvända och jag vet faktiskt inte hur jag ska kunna förklara bättre för att du ska förstå vad strukturell förtryck är och hur de fungerar. Du kan inte sitta och prata om ”din upplevelse” när det gäller problem på samhällsnivå för ”din upplevelse” är helt oviktig och ointressant i frågan.

Se mina svar i rött.
 
Jag kan lika gärna skriva att jag inte tycker att tjocka är förtryckta för det är ingenting som jag märkt av någonsin i samhället, inte bland mina vänner heller med övervikt. Ändå så skriver jag inte att överviktiga inte har det svårt, däremot så får överviktiga skriva att smala inte har det svårt av någon anledning.

Jag kommer aldrig att hålla med om att hur någon ser ut per automatik visar hur den upplever samhället. Det är fruktansvärt dåligt att förringa folks upplevelser vad gäller hur dom upplever samhället. Alla tjocka upplever inte problemen i samhället, precis som alla smala inte upplever problemen.
Ingen har skrivit att smala inte kan ha det svårt :banghead:

Vilket offer? Kallar du på riktigt överviktiga för offer? Alla har ansvar som individer att ta hand om sitt eget mående, mår man bra så tar man inte åt sig så fruktansvärt av kroppshetsen. Är man tillfreds med sig själv och mår bra så är det lättare att se förbi hur kroppen ser ut och tar det lättare om andra påpekar saker och ting om den.
Överviktiga är offer! Precis som att våldtäktsoffer är offer och mordoffer är offer och mobboffer är offer och offrade getter är offer. Sluta använd offer som ett jävla skällsord istället.
 
Överviktiga är offer! Precis som att våldtäktsoffer är offer och mordoffer är offer och mobboffer är offer och offrade getter är offer. Sluta använd offer som ett jävla skällsord istället.
Isåfall är vi alla offer. Det är inte jag som använder ordet, det är en annan som gör det, jag bara svarar.

Jag kan inte riktigt se att någon får något positivt av att se sig själv som ett offer när det gäller vikt och hälsa och mående. Det antyder att alla överviktiga ser sig som offer och det stämmer helt enkelt inte.
 
Isåfall är vi alla offer. Det är inte jag som använder ordet, det är en annan som gör det, jag bara svarar.

Jag kan inte riktigt se att någon får något positivt av att se sig själv som ett offer när det gäller vikt och hälsa och mående. Det antyder att alla överviktiga ser sig som offer och det stämmer helt enkelt inte.
Återigen, INTE offer pga vikt, hälsa och mående. Jisses :banghead:
 
Isåfall är vi alla offer. Det är inte jag som använder ordet, det är en annan som gör det, jag bara svarar.

Jag kan inte riktigt se att någon får något positivt av att se sig själv som ett offer när det gäller vikt och hälsa och mående. Det antyder att alla överviktiga ser sig som offer och det stämmer helt enkelt inte.
Men läser du ens vad folk skriver? :banghead:
Herregud, jag lägger ner här, så jävla meningslöst.
 
Jag har alltid varit smal men har i alla år ändå känt av kroppshetsen, en press att förbli smal även när man börjar komma upp i ålder. När man var yngre kunde man äta vad som helst i mängder utan att bli tjock, de åren börjar på att vara över när man snart är 30 och nu är det dags att börja lära sig hur man håller igen. Har en mer normal vikt idag än jag hade i tonåren i förhållande till längden, är fortfarande slank men inte längre mager och pressen finns där att hålla det på den nivån. Inget problem i dagsläget men när man börjar närma sig 40 är det lätt att medelåldersvalkarna börjar krypa fram. Har samma kropp som min mamma och hon var slank fram till 40 sen började hon lägga på sig mer och lättare. Är livrädd för att bli en medelålders blekfet kvinna med valkar och massa celluliter, samhället har genom åren lärt mig och många andra att det är fult och oattraktivt, klart man inte vill bli sån. Kommer ibland på mig själv med att göra matval med vikten i åtanke. Ska jag verkligen ha såhär mycket sås? Kanske ska skippa kvällsmaten, åt lite för mycket till lunch. Låter sambon ta det sista av maten vid middagsbordet även om jag fortfarande är hungrig och egentligen hade velat dela på det sista. Det handlar inte så mycket om att vara missnöjd med hur man är just nu utan mer en rädsla för vad som kanske skulle kunna hända om man bara släppte alla spärrar och släppte loss.
 
Jag har alltid varit smal men har i alla år ändå känt av kroppshetsen, en press att förbli smal även när man börjar komma upp i ålder. När man var yngre kunde man äta vad som helst i mängder utan att bli tjock, de åren börjar på att vara över när man snart är 30 och nu är det dags att börja lära sig hur man håller igen. Har en mer normal vikt idag än jag hade i tonåren i förhållande till längden, är fortfarande slank men inte längre mager och pressen finns där att hålla det på den nivån. Inget problem i dagsläget men när man börjar närma sig 40 är det lätt att medelåldersvalkarna börjar krypa fram. Har samma kropp som min mamma och hon var slank fram till 40 sen började hon lägga på sig mer och lättare. Är livrädd för att bli en medelålders blekfet kvinna med valkar och massa celluliter, samhället har genom åren lärt mig och många andra att det är fult och oattraktivt, klart man inte vill bli sån. Kommer ibland på mig själv med att göra matval med vikten i åtanke. Ska jag verkligen ha såhär mycket sås? Kanske ska skippa kvällsmaten, åt lite för mycket till lunch. Låter sambon ta det sista av maten vid middagsbordet även om jag fortfarande är hungrig och egentligen hade velat dela på det sista. Det handlar inte så mycket om att vara missnöjd med hur man är just nu utan mer en rädsla för vad som kanske skulle kunna hända om man bara släppte alla spärrar och släppte loss.
Som medelålders blekfet kvinna, så kan jag bara rekommendera det, det är mycket trivsamt och frigörande :).
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Alkohol är komplicerat. Kanske inte för varje individ men sett i stort perspektiv är alkoholen roten till så mycket ont som händer i...
16 17 18
Svar
358
· Visningar
19 667

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Valet i USA
  • Vad gör vi? Del CCIV
  • Adventskalendertråden 2024

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp