kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

[Alexandra_W]

Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Jag förstår din veterinär har en annan syn än mina veterinärer har och har haft. Jag kan bara delge dig att enligt flera veterinärer är det inte okej när en njursjuk katt matvägrar och/eller kräks (annat än enstaka gång av normal anledning då). Sen får du ju välja själv vad du gör med den informationen. Men som du själv vet/noterat - så kräkningar innebär att katten är sämre/att katten har så höga njurvärden att den har symptom av sin njursvikt. Att tycka att det är "normalt för en katt med njursvikt" är att säga att det är okej att katten påverkas negativt av sin njursvikt upp till en viss gräns.

Sen ang att inte se skador på ultraljud. När man får symptom på njursvikt (vilket din katt bevisligen har, det visar provsvaren) - då är njurarna så skadade att 75% av funktionen är förstörd. Däremot kan de i många fall ändå med rätt kost osv leva ett symptomfritt, bra liv - njurarna har en enorm överkapacitet. Så stor att det om man får till behandlingen ordentligt kan få ner ett djur med akut njursvikt i närmast normala värden i vissa fall.

Det är ganska sällan man ens ultraljudar när symptombild och provsvar visar på klassisk njursvikt.
Min följde vi njurvärdena efter 3 v från foderbyte, och sen var 3:e månad närmsta halvåret. Sen var 6e månad i några år och nu kollar vi faktiskt "bara" en gång per år, då han är såpass stabil och det ju märks ganska väl om han blir sämre. (Njurvärdena är inte det avgörande dock, utan det är hur han mår)

 

[let]

Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

läs inlägget ovan som är ett svar på ditt inlägg, tror inte jag kopplade det till ditt inlägg så är osäker på om du kan se det.

 

[let]

Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

glädjer mig att höra att det gått bra för din katt!

veterinären som satte diagnosen på min katt var osäker på om det ens var kronisk njursvikt eller "bara" akut. så njurarnas funktion behöver inte vara permanent skadade vid symtpom. Men det lutar ju tyvärr åt att det hållet ändå. hon kräks inte upprepade gånger vilket min vet sagt är ett tecken på dip. utan det är alltså en gång då och då. vissa veckor/månad inte alls. det är ju också svårt att bedöma vad som är en normal anledning, vissa katter spyr ju oftare än andra i sitt normaltillstånd. sånt spelar ju också in i bedömningen. 2ggr i veckan är dock inte normalt, det vet jag. men nu har min vet försäkrat mig om att hon mår bra resten av tiden pga flera faktorer.

Det ter sig nästan komiskt att både du och jag som inte är utbildade inom veterinärvård (inte jag i alla fall, kanske är du det?) sitter och diskuterar detta. Därför tackar jag för dina åsikter och att du delgett den information du fått från dina veterinärer med mig. Men jag som är ganska "vetenskapligt lagd" har dock svårt för att lita på information hämtade från 2:handskällor från internet så jag får väl söka efter forskning om jag nu vill bli klokare.

Var fel av mig att posta det här i ett diskussionsforum. mitt syfte var inte att få åsikter huruvida jag bör avliva min katt eller inte. när jag vill få det frågar jag någon som är utbildad inom området. Det är en ständig övervägning jag sköter själv tillsammans med veterinären- inte med random personer som sitter inne på sådana här forum en lördagsnatt . Ber om ursäkt för det.

 

[Mischmasch]

Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Har rätt färsk erfarenhet av en katt med kronisk njursvikt själv. Det var en av mina katter som successivt hade tappat vikt under en tid men i övrigt var han precis som vanligt (i mina ögon iaf). For in och tog blodprov som visade förhöjda njurvärden, så pass att när dom ringde på eftermiddagen för att meddela provsvaret ville dom att jag skulle fara och lägga in honom för uppvätskning.
Sen blev det tre dagar på djursjukhuset med dropp, antibiotika (han hade ev lite blod i urinen), ultraljud och njurmat. Njurvärdena hade gått ner lite på den tredje dagen (som dom ofta gör efter uppvätskning) och han fick fara hem.

Sen gick han på njurmat (alltid med god aptit) i en månad innan det var dags för återbesök. Han hade under den månaden fortsatt att tappa i vikt och satt ibland hopkurad i klösträdet och såg deppig ut, men inga kräkning, god aptit och annars rätt pigg. På återbesöket tog dom blodprov som visade krea på 900, ännu sämre än vad han först hade i värde. Veterinären sa att man kan lägga in honom för uppvätskning och se om det hjälper men jag sa att jag ville avliva honom på en gång.
Även om det inte syntes så mycket på utsidan så visste jag ju att han höll på att bli förgiftad inifrån och det sista jag vill är att mina djur ska få lida. Gjorde i min ungdom misstaget att vänta för länge med avlivning av min hund, det gör jag aldrig om.

Hade tidigare en ragdoll, som jag avlivade drygt två år gammal fast han i princip var symptomfri och kom springade ut i köket för sin dagliga medicinen som han åt utan några problem alls. Anledningen vara att han hade HCM och att hjärtat trots en viss förbättring under medicinering hade blivit tjockare igen. Det som fällde avgörandet var att förmaket hade börjat förstoras (vilket gör att dom riskerar blodproppar) och med hjärtultraljud en gång i halvåret så ville jag inte riskera att han skulle hinna få en propp innan nästa ultraljud utan att vi märkt att hjärtat blivit ännu sämre.

Det jag finner lite oroväckande i din text är att du jämför avlivning av din katt med avlivning av någons mamma. Jämför du djur och människor på det sättet så kommer en avlivning med största sannolikhet ligga alldeles för långt bort i din tankevärld. Sagt med all välmening.

 

[let]

Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

tråkigt att höra om din katt! Skillnaden med min är dock att hennes blodvärden ständigt förbättrats istället för att bli sämre, som för din.

att jag jämförde med människor var enbart för att visa på hur bisarrt det hade varit om vi hade avlivat en människa som mår illa några timmar i veckan.

nu vet jag inte om du läst allt jag skrivit eftersom det blivit rätt mycket.Men den första månaden när hon mådde dåligt var vi inställda att avliva henne vid två tillfällen. men sen vände det!

jag överväger hela tiden vad som väger tyngst och vet att dagen då hon blir sämre och behöver avlvas kommer - kanske redan i morgon. jag är inställd på det och har bestämt att hon inte ska behandlas med inläggning ännu en gång på grund av stressen. Men för tillfället mår hon, som när som på illamåendet ett par timmar i veckan, väldigt bra. vi har flyttat ut från stan till landet vilket hon är överlyckig över och är ute och springer och leker varje dag. Jag är också rädd för att det ska gå för långt, som med din hund, därför har jag frågat veterinären många gånger om de tror att hon lider fast jag inte ser det.
- så det ligger inte alls långt bort i min tankevärld.

Det är svårt för er att avgöra något sådant enbart över den informationen jag skrivit här på forumet utan att ha sett henne eller ens vet om hela hennes sjukdomsbild. ber åter igen om ursäkt för att det lät som en alltför dyster tillvaro för henne i mitt första inlägg, men det var eftersom syftet med inlägget var något helt annat än att få råd kring avlivning.

 

[MissFideli]

Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Jag har förlorat 2 katter i njursvikt. Den sista pga njursten som orsakade för stora skador på njurarna. Jag tvångsmatade henne i 3 v innan hon började äta själv igen. Efter någon vecka slutade hon äta och jag åkte in akut. Då var värdena på väg upp igen och jag gav upp. Jag kan i efterhand känna att jag kämpade på tok för länge, hon gillade det inte.

Men om katten inte visar upp några som helst stressymptom, tycker jag det är okej. Jag tror inte på att katten döljer stress, känner man sin katt så ser man dom. Däremot kan man ju i desperation förtränga tecknen och då är det ju inte bra.

Håller tummarna för er i alla fall!!

 

[Alexandra_W]

Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Nu menar jag inte det här kopplat till TS på minsta vis, men det att känna sin katt och verkligen vara öppen för stressymptom tycker jag är viktigt. Min nuvarande blir apatisk i stressade lägen. En veterinär kan ta blodprov på honom utan minsta hjälp - katten ligger helt stilla. Inte för han tycker det är okej utan för han är så rädd och stressad att han blir apatisk. Han är omöjlig att undersöka ståendes på ett bord - tar man ut honom ur buren och försöker ställa honom på bordet så han bara hamnar liggandes ("benen viker sig"). Där ligger han helt stilla (och avskärmad) vad man än gör och tills han lyfts in i buren igen.

Så han skulle man säkerligen kunna lägga på rygg i famnen och göra grejer han tyckte var obehagliga med, men det var inte för att han tyckte det var okej utan för att han var rädd/stressad.

Medan min förra siames, henne kunde man inte ens medicinera - hon bets och klöstes hur man än gjorde. Inte ens en veterinär och tre medhjälpare fick i henne en endaste tablett... (!). Medan min nuvarande bara öppnar man munnen på och trycker ner eller "skjuter" ner (med ingivare) tabletten i halsen på. Men BÅDA tycker lika genuint illa om tabletter.

Spinna kan katter göra av stress, haft mer än en katt som hatat veterinären och låtit som rena reaplanet inne hos vet när de spunnit febrilt.

Så är viktigt att verkligen titta efter stressymptom (apatiskt, avskärmad/frånvarande osv) - och inte bara titta på beteende ( t ex lugn, stilla, protesterar ej, spinner etc). För alla visar inte symptom på samma vis.

Minns min lillvovve, när hon var på sitt sista veterinärbesök så hon var ju rätt pigg och så rent allmänt - men hon försökte inte frenetiskt klättra upp i famnen på mig när veterinären undersökte utan var lugn. Där insåg nog jag HUR illa det egentligen var ställt och hur allvarligt det var - just för hon inte orkade protestera. Hon var inte avskärmad eller så dock, men väldigt lugn. (Veterinären, som inte kände henne, kommenterade "Vilken snäll och samarbetsvillig hund!". Snäll var hon alltid, men som frisk så var hon inte samarbetsvillig när det gällde sprutor..)

 

[mackan]

Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Jag har en likadan katt . Han är så genomsnäll och timid att det blir precis som du säger . Han ligger helt still , blodprov kan tas , tandsten , Allt . Han bara ger in och ger upp . Fruktansvärt jobbigt då han ju definitivt inte mår bra för den skull .

Spinner gör katten lika ofta av stress för att "lugna" sig själv .

Jag har haft en stallkatt på veterinärbordet akut som antagligen fått en hjärnblödning, aldrig ngnsin varit ens i en katt bur , än mindre i en bil , och aldrig hos veterinären . Han kunde inte stå upp när jag körde in honom , men inne hos veterinären klev han upp , stod på sina ben , verkade pigg helt plötsligt , och spann, spann, spann och tryckte sig mot oss .

Han dog när de sövde för att kunna undersöka , pga sina skador .

 

[Speedway]

Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Min förra katt fick njursvikt vid 11½ års ålder. Började tappa i vikt så jag bokade tid hos veterinären. De konstaterade ganska snabbt att det var njurarna så kisse fick somna in samma dag. Han var värd mer än att behöva bli sämre bara för att jag inte kan släppa taget så det kändes som helt rätt beslut även om det var galet jobbigt.

 

[Zolt]

Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Jag håller med de andra.
Enligt det du skrivit här så anser jag att din katt har lidit för mycket, även om du uppenbarligen inte gör det.

Du kan inte jämföra människor och katter (djur), det är inte ens i närheten av samma sak!
För det första kan människan förstå varför denne är illamående, får sprutor och medicin och blir dålig i magen. En katt har ingen aning.
Tidsperspektivet håller inte heller i min värld, en människa lever i 80 år, en katt i kanske 10. För katten är "ett par timmar" bra mycket mer än vad samma tid är för en människa.
En människa som har kroniska problem med dålig mage och illamående och inte kommer bli bättre utan bara sämre, det är inen lycklig människa. Så varför skulle katten vara det?
Jag anser inte det vara ett drägligt liv för en människa, så katten är inget undantag.

Min egen katt fick också kronisk njursvikt. Med njurmat och tabletter (en tablett per dag som katten åt ur handen eller ur maten helt själv från första början) klarade han sig i närmare 2 år. Sen en fredag blev det drastiskt sämre, på måndagen fick han somna in.
Du anser kanske att jag skulle fortsatt kämpa med honom, för mig hade det inte varit etiskt försvarsbart.

Det värsta som kan hända en katt är inte att dö.

 

[let]

Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

jag jämför inte människor med djur eftersom det inte är möjligt då det är två helt olika saker, Människan är en undergrupp (art) av den biologiska gruppen "djur" - precis som arten katt.
men, men. det är inte min roll att upprepa grundskolans biologi för dig.

av ren nyfikenhet: hur skulle du ha resonerat med ett spädbarn eller en kliniskt lågbegåvad person som inte heller förstår vad som sker?

 

[mackan]

Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Varför i hela friden fortsätter du jämföra djur med människor? Läs ditt sista inlägg.....

 

[let]

Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Jag ber dig själv läsa det en gång till och försök erindra dig den kunskap grundskolan borde tillhandahållit dig: människan är en undergrupp till djur. Jag jämför med andra ord inte, jag likställer. Människor är djur, inte en egen biologisk grupp...

 

[mackan]

Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Nej du jämför eftersom du fortsätter ställa frågan varför det är skillnad på en katt och ett barn.

 

[Skogstrollet]

Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Jag ber dig själv läsa det en gång till och försök erindra dig den kunskap grundskolan borde tillhandahållit dig: människan är en undergrupp till djur. Jag jämför med andra ord inte, jag likställer. Människor är djur, inte en egen biologisk grupp...

Jämföra eller likställa - ordvrängeri....

Reagerade också på att det beskrivs som framgång om katten överlever. Ja men livskvalitet då...?

Och eftersom du förmodligen frågar så jag är för aktiv dödshjälp för människor och tycker att det är en välsignelse att vi iaf kan bespara våra husdjur lidande när prognosen är dålig.

 

[karamelldrottningen]

Sv: kronisk njursvikt hos katt: min katts historia

Håller med. Livskvalité är oerhört viktigt. Inte bara långt lidande i väntan på döden. Är oxå för dödshjälp, hur jobbigt det än må vara.

Visst är människor djur. Men till skillnad från de andra har vi domesticerat många arter och därför har vi ett ansvar jänte dem. Och ju mer vi tar över globalt desto mer drabbas andra arter (och vi oxå för vi behövs alla här) så vi har ett betydande ansvar. Sen är alla arter olika. Olika behov och levnadssätt. Till sist raser och sedan på individnivå.

 

[MissSabbath]

Ush vad jag tycker ni är hårda och kalla i er syn på djurets bästa och särskilt mot ägaren

Är ett liv i mitt ansvar med min kärlek och omtanke bara något som så lätt kan läggas bort, tas bort känner jag att ni kanske inte skall ha med djur att göra?

Hur ser ni på alla år ni tillbringat tillsammans, all kärlek ni fått all glädje?

Min katt är sjuk. Mitt ansvar är att vårda tills det inte längre är försvarbart. Man genomgår vissa faser i sjukdomsskedet som kan gå att vända. Som att katten inte vill äta. Men det hör ju till sjukdomsbilden. Min katt är värd mer för mig än att utan försök till vård bara avlivas. Helt frisk har jag aldrig hört talas om att en katt kan bli från njursvikt, men en god livskvalité tycker jag många katter har haft vad jag läst mig till som lever med diagnosen.

 

[hagel]

Min katt är sjuk. Mitt ansvar är att vårda tills det inte längre är försvarbart. Man genomgår vissa faser i sjukdomsskedet som kan gå att vända. Som att katten inte vill äta. Men det hör ju till sjukdomsbilden. Min katt är värd mer för mig än att utan försök till vård bara avlivas. Helt frisk har jag aldrig hört talas om att en katt kan bli från njursvikt, men en god livskvalité tycker jag många katter har haft vad jag läst mig till som lever med diagnosen.

Oenig! Ditt ansvar är inte att: "vårda tills det inte längre är försvarbart" ! Ditt ansvar är att göra det som är bäst för din katt! När det inte längre är "försvarsbart" så är gränsen överskriden, ibland för lång tid sedan .

Halvt knapplån:
Ett djur lider inte av att avlivas, endast ägaren och det får vi alla "tåla" som djurägare.

 

[athena_arabians]

Oenig! Ditt ansvar är inte att: "vårda tills det inte längre är försvarbart" ! Ditt ansvar är att göra det som är bäst för din katt! När det inte längre är "försvarsbart" så är gränsen överskriden, ibland för lång tid sedan .

Halvt knapplån:
Ett djur lider inte av att avlivas, endast ägaren och det får vi alla "tåla" som djurägare.

Instämmer, jag brukar säga att den sista tjänsten vi gör våra djur är den svåraste.

Jag har inga större moraliska problem när det gäller dödshjälp för människor, om jag vet att jag har obotlig cancer vill jag kunna avsluta det hela på mina villkor. Dvs innan jag är ett neddrogat vårdpaket.

 

[Alexandra_W]

Ang inte bli frisk från njursvikt så nej det går inte om den är kronisk. Men de ska ju vara symptomfria för att det ska vara försvarligt anser jag. Dvs se ska symptomässigt vara friska. Även om man vet att de bara har ca 25% njurkapacitet kvar, så ska det inte märkas på katten (eller för katten).