Hej!
Jag vill dela med mig om min katts historia med förhoppningen att kanske hjälpa någon vars katt fått kronisk njursvikt. Jag är ingen expert men har varit mycket frågivs när jag varit hos veterinären och nedan beskriver jag vad jag förstått genom det. Givetvis är det individuellt och detta är enbart utifrån min katt. Lyssna alltid på din veterinär och din egen magkänsla.
I december 2012 blev min 6-åriga katt dålig. Hon spydde 4-5 gånger om dagen men eftersom allmäntillståndet var okej rådde veterinären oss att vänta med att åka in. När det inte blivit bättre efter fem dagar och hon dessutom slutade att äta åkte vi in med henne till djursjukhuset och efter blodprov och ultraljud konstaterade de att hon led av kronisk njursvikt med skyhöga värden! (så höga att deras maskin inte kunde mäta högre. Krea över 1200) samt uremi. Veterinären var tveksam till om hon skulle överleva.
Efter 3 dygn med dropp hade hennes värden sänkts (700) men låg fortfarande långt ifrån vad som är en okej nivå (över 300 är dåligt) och hade inte heller börjat äta själv. Veterinären uppskattade att hon hade 1-2 dagar kvar och att avlivning kanske var det bästa. Vi var helt förkrossade men ville så gärna få hem henne en sista gång även om det bara handlade om ”två dagar om vi hade tur”.
Väl hemma pysslade vi om henne så mycket vi kunde så att hennes sista dygn i livet vara mer rofyllda än dygnen på sjukhuset. Vi ville inte heller ge upp utan försökte med all möjlig sorts mat men hon ville inte äta. Efter en hel del experimenterande med olika matsorter kom vi fram till att hon kunde tänka sig äta viss mat om vi mixade den med stavmixer först. Hon åt ändå ytterst lite. Vi köpte då en spruta på apoteket som vi fyllde med mixad mat och sputade in lite mat (5ml åt gången till att börja med) långsamt i hennes mungipa. Det var då det jade gjort på djursjukhuset, men jag kan inte tänka mig att de hade tid att göra det så långsamt och med många men mindre portioner som vi). Efter några dagar började hon faktiskt att slicka i sig maten själv från sprutan! Vi hade fått igång hennes aptit! Hon spydde endast någon gång.
10 dagar senare började hon bli piggare och åt mer och mer ”själv” (mixad mat från mitt finger var det som fungerade bäst). När vi insåg att det faktiskt gick åt bättringshållet köpte vi njurmat på djursjukhuset som hjälper till att hålla gifterna i blodet nere. Till slut åt hon det mesta helt själv.
Efter en månad åkte vi tillbaka till djursjukhuset efter veterinärens rekommendation för att se vad hon hade för värden. De hade sänkts ytterligare lite vilket vi så klart blev glada över. MEN hon fick inte äta dygnet före blodprovet och jag tror att det tillsammans med stressen att åka tillbaka till sjukhuset satte hennes aptit ur spel igen för hon slutade äta efter det.
Vi fick börja om igen med att spruta in mat i hennes mun men fick till slut lägga in henne för dropp i två dygn. Samma historia upprepade sig: när vi fick hem henne matade vi henne med en spruta och efter någon vecka kom hon igång att äta själv.
Eftervård/prevention av en ny "dipp"
Sedan förra inläggningen har hon nu mått bra i snart 4 månader! Hon spyr 1-2 gånger i veckan, det tillhör symtombilden och är inte farligt
För det mesta mår hon bra och är sig själv igen. Vissa dagar märker vi att hon inte vill äta och mår illa, då ger vi henne 1/4 tablett primperan 10mg. Samtliga av de tabletter vi ger henne går att krossa och blandas ut med mat som hon för det mesta äter själv, eller så sprutar vi in det.
vi ger henne också ett kosttillskott (1gram två ggr per dag: ipakitine, finns recepfritt på djurapoteket) som minskar upptaget av fosfater i blodet vilket hon hade högt av.
Dessutom ger vi henne en medicin som dämpar högt blodtryck som heter Fortekor varje kväll (en 2,5mg tablett. När en katt av njursvikt beror det antingen på att de inte äter eller att hjärtat inte orkar mer).
Vi försöker hålla oss till att enbart ge henne njurdiet-mat, men de dagar hon har sämre aptit är det viktigare att hon äter något över huvud taget, då får hon sin favoritmat sheba som vi mixar och ibland får locka genom att ge henne det från ett finger.
Vi blev rekommenderade en medicin mot sura uppstötningar men de tabletterna var man tvungen att skjuta in i munnen med en sk ”tablettgivare” och det fullkomligt avskydde hon så det ger vi inte. Det är viktigt att hela tiden överväga om den stress man tillför katten är värt det! Vi väger henne också då och då för att hålla koll så att hon inte går ner för mycket.
Förstoppning är vanligt hos katter med kronisk njursvikt, vilket är farligt om det pågår i flera dagar. När vi märker att hon inte bajsat på 2 dygn, eller om hon krystar men inte kan bajsa, ger vi henne 3-4 ml Laktulos (en olja vi långsamt sprutar in i hennes mungipa).
prognos
Katter kan leva med kronisk njursvikt, hur länge är helt individuellt. Min katt som har väldigt dåliga njurar befinner sig hela tiden på gränsen till att njurarna inte ska klara av det. Det är när de kommer nedanför gränsen som de blir riktigt dåliga, kräks, slutar äta mm, har de fått en sk ”dipp”. Det är då som dropp hos veterinären krävs för att förhoppnigsvis få dem ovanför gränsen igen.
Jag är så tacksam över att vi fått behålla henne så länge som vi fått nu! I början vågade jag bara hoppas på en vecka. Nu har det gått 6 månader sedan hon fick diagnosen. Vi vet inte hur länge hon klarar sig utan uppskattar varje dag! Jag är så tacksam för att vi inte avlivade henne som veterinären sa var ett alternativ – utan att vi tog hem henne och själva försökte få henne att må bättre! Droppet var livsviktigt för henne att få, men för att kunna äta behöver nog många katter en trygg miljö och en riktigt kärleksfull omvårdnad.
Här är mina råd:
1. FÖRSÄKRA din katt! Välj den dyrare försäkringen som bara kostar någon hundralapp mer per år men istället kan ge upp till 40.000 istället för 20.000 per år. Dropp är det enda som fungerar när de får en riktig ”dipp”. Räkna med att det kostar runt 6000 för några dygn som oftast krävs. Sen tillkommer undersökningar..
2. Åk till veterinären med din katt om du är orolig! Vi hade kunnat mista henne på grund av att vi väntade så länge. För varje timme med icke fungerade njurar (när de är nere i en ”dipp) stiger gifterna i blodet.
3. Ge inte upp i första taget - om du känner att du har energi och möjlighet att ta hand om din katt när den är sjuk och behöver hjälp med att få i sig mat. Jag tänkte ofta på om det var värt det för hennes skull att må så dåligt som hon gjort i perioder men nu när hon mått bra så pass länge känns det absolut värt det både för min och hennes skull.
4. När du fått kronisk njursvikt konstaterat: överväg varje undersökning om det verkligen behövs och om det är värt det i förhållande till den stress katten upplever. Jag ångrar att vi utsatte henne för extra blodprov bara för att se hur värdena låg. Det gav oss inte mycket mer information. Vi såg ju på hennes beteende hur hon mådde. Lägg hellre krutet på behandling.
5. Rådfråga gärna fler än en veterinär om vilka mediciner de rekommenderar. Många kliniker har telefontider som är gratis. Fortekor var inget vår första veterinär nämnde, men som en annan rekommenderade starkt.
ursäkt för mycket text! Minns själv hur jag letade efter just sådana här tips i början av hennes sjukdom.
Jag vill dela med mig om min katts historia med förhoppningen att kanske hjälpa någon vars katt fått kronisk njursvikt. Jag är ingen expert men har varit mycket frågivs när jag varit hos veterinären och nedan beskriver jag vad jag förstått genom det. Givetvis är det individuellt och detta är enbart utifrån min katt. Lyssna alltid på din veterinär och din egen magkänsla.
I december 2012 blev min 6-åriga katt dålig. Hon spydde 4-5 gånger om dagen men eftersom allmäntillståndet var okej rådde veterinären oss att vänta med att åka in. När det inte blivit bättre efter fem dagar och hon dessutom slutade att äta åkte vi in med henne till djursjukhuset och efter blodprov och ultraljud konstaterade de att hon led av kronisk njursvikt med skyhöga värden! (så höga att deras maskin inte kunde mäta högre. Krea över 1200) samt uremi. Veterinären var tveksam till om hon skulle överleva.
Efter 3 dygn med dropp hade hennes värden sänkts (700) men låg fortfarande långt ifrån vad som är en okej nivå (över 300 är dåligt) och hade inte heller börjat äta själv. Veterinären uppskattade att hon hade 1-2 dagar kvar och att avlivning kanske var det bästa. Vi var helt förkrossade men ville så gärna få hem henne en sista gång även om det bara handlade om ”två dagar om vi hade tur”.
Väl hemma pysslade vi om henne så mycket vi kunde så att hennes sista dygn i livet vara mer rofyllda än dygnen på sjukhuset. Vi ville inte heller ge upp utan försökte med all möjlig sorts mat men hon ville inte äta. Efter en hel del experimenterande med olika matsorter kom vi fram till att hon kunde tänka sig äta viss mat om vi mixade den med stavmixer först. Hon åt ändå ytterst lite. Vi köpte då en spruta på apoteket som vi fyllde med mixad mat och sputade in lite mat (5ml åt gången till att börja med) långsamt i hennes mungipa. Det var då det jade gjort på djursjukhuset, men jag kan inte tänka mig att de hade tid att göra det så långsamt och med många men mindre portioner som vi). Efter några dagar började hon faktiskt att slicka i sig maten själv från sprutan! Vi hade fått igång hennes aptit! Hon spydde endast någon gång.
10 dagar senare började hon bli piggare och åt mer och mer ”själv” (mixad mat från mitt finger var det som fungerade bäst). När vi insåg att det faktiskt gick åt bättringshållet köpte vi njurmat på djursjukhuset som hjälper till att hålla gifterna i blodet nere. Till slut åt hon det mesta helt själv.
Efter en månad åkte vi tillbaka till djursjukhuset efter veterinärens rekommendation för att se vad hon hade för värden. De hade sänkts ytterligare lite vilket vi så klart blev glada över. MEN hon fick inte äta dygnet före blodprovet och jag tror att det tillsammans med stressen att åka tillbaka till sjukhuset satte hennes aptit ur spel igen för hon slutade äta efter det.
Vi fick börja om igen med att spruta in mat i hennes mun men fick till slut lägga in henne för dropp i två dygn. Samma historia upprepade sig: när vi fick hem henne matade vi henne med en spruta och efter någon vecka kom hon igång att äta själv.
Eftervård/prevention av en ny "dipp"
Sedan förra inläggningen har hon nu mått bra i snart 4 månader! Hon spyr 1-2 gånger i veckan, det tillhör symtombilden och är inte farligt
För det mesta mår hon bra och är sig själv igen. Vissa dagar märker vi att hon inte vill äta och mår illa, då ger vi henne 1/4 tablett primperan 10mg. Samtliga av de tabletter vi ger henne går att krossa och blandas ut med mat som hon för det mesta äter själv, eller så sprutar vi in det.
vi ger henne också ett kosttillskott (1gram två ggr per dag: ipakitine, finns recepfritt på djurapoteket) som minskar upptaget av fosfater i blodet vilket hon hade högt av.
Dessutom ger vi henne en medicin som dämpar högt blodtryck som heter Fortekor varje kväll (en 2,5mg tablett. När en katt av njursvikt beror det antingen på att de inte äter eller att hjärtat inte orkar mer).
Vi försöker hålla oss till att enbart ge henne njurdiet-mat, men de dagar hon har sämre aptit är det viktigare att hon äter något över huvud taget, då får hon sin favoritmat sheba som vi mixar och ibland får locka genom att ge henne det från ett finger.
Vi blev rekommenderade en medicin mot sura uppstötningar men de tabletterna var man tvungen att skjuta in i munnen med en sk ”tablettgivare” och det fullkomligt avskydde hon så det ger vi inte. Det är viktigt att hela tiden överväga om den stress man tillför katten är värt det! Vi väger henne också då och då för att hålla koll så att hon inte går ner för mycket.
Förstoppning är vanligt hos katter med kronisk njursvikt, vilket är farligt om det pågår i flera dagar. När vi märker att hon inte bajsat på 2 dygn, eller om hon krystar men inte kan bajsa, ger vi henne 3-4 ml Laktulos (en olja vi långsamt sprutar in i hennes mungipa).
prognos
Katter kan leva med kronisk njursvikt, hur länge är helt individuellt. Min katt som har väldigt dåliga njurar befinner sig hela tiden på gränsen till att njurarna inte ska klara av det. Det är när de kommer nedanför gränsen som de blir riktigt dåliga, kräks, slutar äta mm, har de fått en sk ”dipp”. Det är då som dropp hos veterinären krävs för att förhoppnigsvis få dem ovanför gränsen igen.
Jag är så tacksam över att vi fått behålla henne så länge som vi fått nu! I början vågade jag bara hoppas på en vecka. Nu har det gått 6 månader sedan hon fick diagnosen. Vi vet inte hur länge hon klarar sig utan uppskattar varje dag! Jag är så tacksam för att vi inte avlivade henne som veterinären sa var ett alternativ – utan att vi tog hem henne och själva försökte få henne att må bättre! Droppet var livsviktigt för henne att få, men för att kunna äta behöver nog många katter en trygg miljö och en riktigt kärleksfull omvårdnad.
Här är mina råd:
1. FÖRSÄKRA din katt! Välj den dyrare försäkringen som bara kostar någon hundralapp mer per år men istället kan ge upp till 40.000 istället för 20.000 per år. Dropp är det enda som fungerar när de får en riktig ”dipp”. Räkna med att det kostar runt 6000 för några dygn som oftast krävs. Sen tillkommer undersökningar..
2. Åk till veterinären med din katt om du är orolig! Vi hade kunnat mista henne på grund av att vi väntade så länge. För varje timme med icke fungerade njurar (när de är nere i en ”dipp) stiger gifterna i blodet.
3. Ge inte upp i första taget - om du känner att du har energi och möjlighet att ta hand om din katt när den är sjuk och behöver hjälp med att få i sig mat. Jag tänkte ofta på om det var värt det för hennes skull att må så dåligt som hon gjort i perioder men nu när hon mått bra så pass länge känns det absolut värt det både för min och hennes skull.
4. När du fått kronisk njursvikt konstaterat: överväg varje undersökning om det verkligen behövs och om det är värt det i förhållande till den stress katten upplever. Jag ångrar att vi utsatte henne för extra blodprov bara för att se hur värdena låg. Det gav oss inte mycket mer information. Vi såg ju på hennes beteende hur hon mådde. Lägg hellre krutet på behandling.
5. Rådfråga gärna fler än en veterinär om vilka mediciner de rekommenderar. Många kliniker har telefontider som är gratis. Fortekor var inget vår första veterinär nämnde, men som en annan rekommenderade starkt.
ursäkt för mycket text! Minns själv hur jag letade efter just sådana här tips i början av hennes sjukdom.
