Krävande jobb vs barn.. hur funkar det??

[Snurrfian]

Båda delar skulle jag tro, plus den klassiska "opererande specialiteter är minsann tuffare än alla andra"-bullshitten. De på medicinkliniken har aldrig dygn..

Ska ägna dagen åt att kolla möjligheter till nanny. Då kanske en deltid kan funka i alla fall. Annars blir det att leta nytt jobb.. Lillen måste ju få gå först. Det har jag åtagit mig den dagen jag valde att behålla honom känner jag.

Om du/ni har utrymme i huset så kanske en inneboende barnflicka vara något att fundera på? Någon som studerar kanske? Det beror ju lite på hur ni bor men jag har kompisar och kompisars barn som har jobbat på det viset.

 

[Lenis]

Men @Lenis, vad ska du med din partner till? Helt ärligt. Du är ju ensamstående redan nu.

Nää @Lenis! Hade du inte nämnt pappan hade jag, utifrån din skildring, trott att du var ensamstående med barn.

Lite så blir det i praktiken. Hans argument är att han "måste jobba" och jag med vanligt jobb med anställning osv har ju svårt att argumentera emot när han säger att han måste och hur han måste göra det. Han är ju inom media där det absolut vad jag förstår gäller att hålla sig aktuell för att kunna få fler jobb framöver och han har en poäng när han anser att jag kan byta jobb lättare. Dock gör jag det ju inte mer gärna. Tyvärr har allt med förskola blivit min grej att stå i, det är jag som åker runt och kollar hur det ser ut, pratar med förskolechefer osv, fixar med papper till kommunen. Men han tycker det är mitt jobb iom att jag är föräldraledig och visst det har han ju en poäng i.

@Lenis
Men vad säger pappan mer? Pratar ni inte tillsammans om detta? Har han inga förslag på lösningar?

Hans lösning är att jag ändrar jobb. Jag vill ju gärna gå ner i tid så länge bebis är liten, jag vill inte sätta honom i förskolan maxtid, men pappan vill ju jag ska dra in fullt till det ekonomiska så han är inte så positiv till det. Det stressar mig också en del (vi delar på räkningarna redan nu utom hans jobbresor och boende när han är iväg på jobb så det är inte så att jag är försörjd, jag tragglar på med mina fp-pengar och nallar av sparpengarna för att det ska gå ihop). Han arbetar ju på annan ort ganska ofta och då ÄR jag ju helt själv och det är då det blir som knivigast. Då är jag ju helt som en ensamstående utan hjälp och det är då jourerna blir helt omöjliga.

@Lenis vilken landsända befinner du dig i?

Småland!

Men hur har PAPPAN tänkt lösa det här med barn, dagis och jobb då?

Se ovan. Jag får lösa det.. Han är ju iväg som sagt heltid i perioder och då förstår jag ju att han inte kan hjälpa till.

Allt som görs är ju faktiskt inte lagligt... Hur det är med just detta vet jag dock inte.
Låter ju helt galet dels att ha det så återkommande, och dels att få operera (om jag förstår det rätt?) Efter att ha jobbat utan vila 22h.

Ja 24h-pass är löjligt egentligen. Jag vill själv helst inte bli opererad akut av någon som jobbat så länge, ofta utan rast. Sista passet innan min ledighet tog jag min första fikapaus (dvs trycka i mig en bulle och dricka vid datorn medan jag väntade på röntgenbilder) kl 01. Då hade jag börjat jobba innan 08. Lunch var en macka vid datorn medan jag satt i telefonkö till närmaste universitetssjukhus. Det där är jag rädd inte alls kommer funka när jag inte kan räkna med att få sova natten innan, eller dagen efter, såna pass. Det finns liksom inte möjligheten att ringa någon efter tjugo timmar och säga att "du det här funkar inte jag vill bara lägga mig på golvet och gråta för jag är så slut". Sånt skulle väl ses som arbetsvägran antar jag. (Och fasar lite inom mig över vad kollegor skulle säga som läste detta och hur överkänslig de skulle tycka att jag är.)

Visst är ditt yrke krävande, men som flera andra så tycker jag att ditt större problem verkar vara din man.

Separation och barnflicka, låter som en paketlösning på dina problem. Och så jobba lite mindre än heltid en period, kanske?

Ja jag vill verkligen inte jobba heltid innan liten är i skolåldern egentligen, om jag fick drömma. Iom att heltid innebär så mkt mer än 40 timmar/vecka..

Om du/ni har utrymme i huset så kanske en inneboende barnflicka vara något att fundera på? Någon som studerar kanske? Det beror ju lite på hur ni bor men jag har kompisar och kompisars barn som har jobbat på det viset.

Om jag bara haft råd!

 

[Tassetass]

Han är ju inom media där det absolut vad jag förstår gäller att hålla sig aktuell

Man behöver vara närvarande som förälder för att vara aktuell också.

Seriöst, jag får spader på det där argumentet! Karln har ju tagit sig in i branschen en gång i tiden, utan erfarenhet dessutom, så han kan göra det igen.

 

[stjarnhimmel]

Lite så blir det i praktiken. Hans argument är att han "måste jobba" och jag med vanligt jobb med anställning osv har ju svårt att argumentera emot när han säger att han måste och hur han måste göra det. Han är ju inom media där det absolut vad jag förstår gäller att hålla sig aktuell för att kunna få fler jobb framöver och han har en poäng när han anser att jag kan byta jobb lättare. Dock gör jag det ju inte mer gärna. Tyvärr har allt med förskola blivit min grej att stå i, det är jag som åker runt och kollar hur det ser ut, pratar med förskolechefer osv, fixar med papper till kommunen. Men han tycker det är mitt jobb iom att jag är föräldraledig och visst det har han ju en poäng i.



Hans lösning är att jag ändrar jobb. Jag vill ju gärna gå ner i tid så länge bebis är liten, jag vill inte sätta honom i förskolan maxtid, men pappan vill ju jag ska dra in fullt till det ekonomiska så han är inte så positiv till det. Det stressar mig också en del (vi delar på räkningarna redan nu utom hans jobbresor och boende när han är iväg på jobb så det är inte så att jag är försörjd, jag tragglar på med mina fp-pengar och nallar av sparpengarna för att det ska gå ihop). Han arbetar ju på annan ort ganska ofta och då ÄR jag ju helt själv och det är då det blir som knivigast. Då är jag ju helt som en ensamstående utan hjälp och det är då jourerna blir helt omöjliga.



Småland!



Se ovan. Jag får lösa det.. Han är ju iväg som sagt heltid i perioder och då förstår jag ju att han inte kan hjälpa till.



Ja 24h-pass är löjligt egentligen. Jag vill själv helst inte bli opererad akut av någon som jobbat så länge, ofta utan rast. Sista passet innan min ledighet tog jag min första fikapaus (dvs trycka i mig en bulle och dricka vid datorn medan jag väntade på röntgenbilder) kl 01. Då hade jag börjat jobba innan 08. Lunch var en macka vid datorn medan jag satt i telefonkö till närmaste universitetssjukhus. Det där är jag rädd inte alls kommer funka när jag inte kan räkna med att få sova natten innan, eller dagen efter, såna pass. Det finns liksom inte möjligheten att ringa någon efter tjugo timmar och säga att "du det här funkar inte jag vill bara lägga mig på golvet och gråta för jag är så slut". Sånt skulle väl ses som arbetsvägran antar jag. (Och fasar lite inom mig över vad kollegor skulle säga som läste detta och hur överkänslig de skulle tycka att jag är.)



Ja jag vill verkligen inte jobba heltid innan liten är i skolåldern egentligen, om jag fick drömma. Iom att heltid innebär så mkt mer än 40 timmar/vecka..



Om jag bara haft råd!

Men har ni någon gång diskuterat kring att hans jobb är viktigare? Tycker det är märkligt att säga att eftersom jag har eget företag så är det viktigast. Jag märker den inställningen ibland - att eget företag är "heligt "
Det låter ju som hans företag inte fungerar med småbarnsliv och då tycker jag att han
1. Måste allvarligt fundera på om hans jobb är lämpligt just nu.
2. Om han ändå ska fortsätta - får han komma med förslag hur det ska lösas. Tycker det är fult att lägga på dig att du ska hitta en lösning.

 

[stjarnhimmel]

Sen tycker jag att du ska fundera om du vill vara kvar på arbetsplatsen. Och den tanken har inte med barn att göra. Men jag har också varit på arbetsplatser där det är fint att jobba dygnet runt och om man inte klarar det så är man svag. Och jag tror den attityden är skadlig på en arbetsplats.

 

[Lenis]

Men har ni någon gång diskuterat kring att hans jobb är viktigare? Tycker det är märkligt att säga att eftersom jag har eget företag så är det viktigast. Jag märker den inställningen ibland - att eget företag är "heligt "
Det låter ju som hans företag inte fungerar med småbarnsliv och då tycker jag att han
1. Måste allvarligt fundera på om hans jobb är lämpligt just nu.
2. Om han ändå ska fortsätta - får han komma med förslag hur det ska lösas. Tycker det är fult att lägga på dig att du ska hitta en lösning.

Håller med. Det är väldigt tröttsamt att alltid familjen/jag/liten kommer efter jobbet i prio. Men han tycker nog att jag var den som valde att skaffa barn (...) och att jag visste om hans jobb och då får jag fixa det. Och då känner jag mig lite skuldmedveten, och arg. Arg för att han faktiskt var med på båten, jag erbjöd till och med att gå på samtal om abort men det ville han inte. Skuldmedveten för att jag nånstans vet om att jag ville det mer och att jag kanske borde vara tacksam över det lilla mirakel jag fått.

Har nog aldrig lämnat ut mig såhär men det får vara så..

 

[LenaH]

@Lenis - jag började skriva ett svar med lite olika citat och grejer men jag raderade det för jag blir bara så heligt förbannad på din partner att jag tappar förmågan att uttrycka mig.

Jag citerar istället @Petruska :

Separation och barnflicka, låter som en paketlösning på dina problem. Och så jobba lite mindre än heltid en period, kanske?

 

[inverterad]

Håller med. Det är väldigt tröttsamt att alltid familjen/jag/liten kommer efter jobbet i prio. Men han tycker nog att jag var den som valde att skaffa barn (...) och att jag visste om hans jobb och då får jag fixa det. Och då känner jag mig lite skuldmedveten, och arg. Arg för att han faktiskt var med på båten, jag erbjöd till och med att gå på samtal om abort men det ville han inte. Skuldmedveten för att jag nånstans vet om att jag ville det mer och att jag kanske borde vara tacksam över det lilla mirakel jag fått.

Har nog aldrig lämnat ut mig såhär men det får vara så..

Men fy fan vad arg jag blir. Du har absolut inget att vara skuldmedveten över! Du försöker göra det bästa för ert barn i en pissig situation som han har satt er i. Jag tycker verkligen att det verkar som om ni skulle haft det mycket bättre utan honom.

 

[Vallmo]

Lite så blir det i praktiken. Hans argument är att han "måste jobba" och jag med vanligt jobb med anställning osv har ju svårt att argumentera emot när han säger att han måste och hur han måste göra det. Han är ju inom media där det absolut vad jag förstår gäller att hålla sig aktuell för att kunna få fler jobb framöver och han har en poäng när han anser att jag kan byta jobb lättare. Dock gör jag det ju inte mer gärna. Tyvärr har allt med förskola blivit min grej att stå i, det är jag som åker runt och kollar hur det ser ut, pratar med förskolechefer osv, fixar med papper till kommunen. Men han tycker det är mitt jobb iom att jag är föräldraledig och visst det har han ju en poäng i.



Hans lösning är att jag ändrar jobb. Jag vill ju gärna gå ner i tid så länge bebis är liten, jag vill inte sätta honom i förskolan maxtid, men pappan vill ju jag ska dra in fullt till det ekonomiska så han är inte så positiv till det. Det stressar mig också en del (vi delar på räkningarna redan nu utom hans jobbresor och boende när han är iväg på jobb så det är inte så att jag är försörjd, jag tragglar på med mina fp-pengar och nallar av sparpengarna för att det ska gå ihop). Han arbetar ju på annan ort ganska ofta och då ÄR jag ju helt själv och det är då det blir som knivigast. Då är jag ju helt som en ensamstående utan hjälp och det är då jourerna blir helt omöjliga.



Småland!



Se ovan. Jag får lösa det.. Han är ju iväg som sagt heltid i perioder och då förstår jag ju att han inte kan hjälpa till.



Ja 24h-pass är löjligt egentligen. Jag vill själv helst inte bli opererad akut av någon som jobbat så länge, ofta utan rast. Sista passet innan min ledighet tog jag min första fikapaus (dvs trycka i mig en bulle och dricka vid datorn medan jag väntade på röntgenbilder) kl 01. Då hade jag börjat jobba innan 08. Lunch var en macka vid datorn medan jag satt i telefonkö till närmaste universitetssjukhus. Det där är jag rädd inte alls kommer funka när jag inte kan räkna med att få sova natten innan, eller dagen efter, såna pass. Det finns liksom inte möjligheten att ringa någon efter tjugo timmar och säga att "du det här funkar inte jag vill bara lägga mig på golvet och gråta för jag är så slut". Sånt skulle väl ses som arbetsvägran antar jag. (Och fasar lite inom mig över vad kollegor skulle säga som läste detta och hur överkänslig de skulle tycka att jag är.)



Ja jag vill verkligen inte jobba heltid innan liten är i skolåldern egentligen, om jag fick drömma. Iom att heltid innebär så mkt mer än 40 timmar/vecka..



Om jag bara haft råd!

Men, menar du har ni har separerad ekonomi när du är föräldrarledig och du får föräldrarpenning?
Och att du måste ta av DINA sparpengar för att få det gå ihop?
Vem köper saker till barnet? Gör du det också?
Och att han "kräver" att du ska jobba heltid för ekonomins skull?
Man brukar (eller det är åtminstone rimligt att) ha gemensam ekonomi när är föräldrarledig alternativt att man delar dagarna rakt av.

Ursäkta, men det är ju helt rubbat.
Om han var med på att skaffa barn, dvs inte vill ha abort så borde han ju ta sitt förbannade föräldraransvar.
Men han vill bli försörjd och servad. Jag blir orimligt provocerad.....

Jag tycker du ska lämna honom så får han försörja sig och sitt företag själv. Dessutom får han betala underhåll om du har ensam vårdnad, vilket du i praktiken redan har.

Och, ja jag vet att delat vårdnad, vistelsetid hos föräldrarna, umgänge, underhåll och enskild vårdnad är olika saker.

 

[Lenis]

@Vallmo
Jag får barnbidraget och köper saker till lillen för det. När pengarna är slut (nya vinterkläder, bilbarnstol, finns mkt som kostar fast jag försöker sälja och köpa begagnat inom mkt) så är väl tanken att vi ska dela på de större kostnaderna. Vi lägger ihop kostnader för hem och försäkringar etc och betalar lika, bortsett från hans jobbresor och jobb-boende då som han vill jag ska dela med honom sen när jag börjar jobba. Bilen vi har står jag för men han får tanka den om han använder den. Jag handlar absolut mest mat men där är vi oense om kostnaden så han hade inte hållit med mig om han läste detta. Eller jo att jag är den som handlar oftast är tydligt, men han tycker han lägger lika mkt i kronor.

Jag hade ju haft lite mer pengar om jag tagit fullt fp, men eftersom jag inte fått besked om förskoleplats och preliminärt fått veta att alla runt omkring som verkar bra har fullt till augusti (man kan då få skola in på en förskola och sedan byta och skola om igen efter några månader och det känns, för mig, inte alls roligt att utsätta liten för) så jag sparar dagar så gott jag kan för att kunna vara hemma.
Jag tar all föräldraledighet, hade önskat att pappan kunde ta lite men han anser att det inte funkar med hans jobb. Tror det hade varit bra för oss allihop annars.

 

[Badger]

Håller med. Det är väldigt tröttsamt att alltid familjen/jag/liten kommer efter jobbet i prio. Men han tycker nog att jag var den som valde att skaffa barn (...) och att jag visste om hans jobb och då får jag fixa det. Och då känner jag mig lite skuldmedveten, och arg. Arg för att han faktiskt var med på båten, jag erbjöd till och med att gå på samtal om abort men det ville han inte. Skuldmedveten för att jag nånstans vet om att jag ville det mer och att jag kanske borde vara tacksam över det lilla mirakel jag fått.

Har nog aldrig lämnat ut mig såhär men det får vara så..

Uhm, nu känner jag mig lite dum men, han bidrar inte ekonomiskt, ens när du är föräldraledig och han vägrar ändra sina sannolikt ganska flexibla tider (eget företag i "media") för din skull, eller barnets och han är inte hemma veckor i streck. Och han vill dessutom att du ska dra in max stålar. En vanlig viktoriansk man tänker sig i alla fall att han tar försörjningen?

Flytta hem till mormor eller farmor och bo ihop med någon av dem istället? Eller en student som sagt. En läkarstudent! (mamma körde alltid på studentbarnvakt, men så undervisade hon studenter också iofs så hon hittade dem lätt) Så kan mannen hälsa på ibland.

Jag vet att två x VD (varav en verkligen i "media") klarar att ha barn ihop och jobba 150% båda, med barngranne (barn"flicka"). Men då försökte ju båda och sådana har ju inte jour. (och hade mig som barnvakt flera gånger i månaden, tog över efter barnkvinnan/grannen när hon gick hem och sov över.)

När A var liten jobbade min man ibland 16 timmar eller vad det nu var i streck och sov sedan. Men det var ju inga problem eftersom han kompenserade totalt när han inte jobbade vissa hela dagar. (nu har han "vanliga" tider). Så även om jag tog allt ett par dagar så tog han allt ett par dagar. Nu har han kontorstid. Men hans kompisar klarar det med typ lärare till partner tex.

( undrans om det är något med män som gifter sig med läkare. Mamma hade en kompis när jag var liten som var läkare och gift med en sjuksköterska. Men självklart hade sjuksköterskan med sitt viktiga arbete inte tid med barnen och så och han behövde mycket fritid -Vindsurfing. Mamma hoppade av ilska bara man nämnde dem.)

 

[athena_arabians]

@Vallmo
Jag får barnbidraget och köper saker till lillen för det. När pengarna är slut (nya vinterkläder, bilbarnstol, finns mkt som kostar fast jag försöker sälja och köpa begagnat inom mkt) så är väl tanken att vi ska dela på de större kostnaderna. Vi lägger ihop kostnader för hem och försäkringar etc och betalar lika, bortsett från hans jobbresor och jobb-boende då som han vill jag ska dela med honom sen när jag börjar jobba. Bilen vi har står jag för men han får tanka den om han använder den. Jag handlar absolut mest mat men där är vi oense om kostnaden så han hade inte hållit med mig om han läste detta. Eller jo att jag är den som handlar oftast är tydligt, men han tycker han lägger lika mkt i kronor.

Jag hade ju haft lite mer pengar om jag tagit fullt fp, men eftersom jag inte fått besked om förskoleplats och preliminärt fått veta att alla runt omkring som verkar bra har fullt till augusti (man kan då få skola in på en förskola och sedan byta och skola om igen efter några månader och det känns, för mig, inte alls roligt att utsätta liten för) så jag sparar dagar så gott jag kan för att kunna vara hemma.
Jag tar all föräldraledighet, hade önskat att pappan kunde ta lite men han anser att det inte funkar med hans jobb. Tror det hade varit bra för oss allihop annars.

Men varför i h-e ska du vara med och betala hans jobbresor när du börjat jobba?! Han är egen företagare, det får han dra av! Plus att om han nu tjänar så dåligt på sitt företag att du ska sponsra hans kostnader kanske han ska byta yrke...

Jag har förståelse om man inte delar familjens kostnader 50-50 om man har väldigt olika inkomst men då ska man också vara överens om det upplägget.

Dumpa barlasten och ordna ditt liv som du vill ha det för dig och lillen.

 

[Vallmo]

@Vallmo
Jag får barnbidraget och köper saker till lillen för det. När pengarna är slut (nya vinterkläder, bilbarnstol, finns mkt som kostar fast jag försöker sälja och köpa begagnat inom mkt) så är väl tanken att vi ska dela på de större kostnaderna. Vi lägger ihop kostnader för hem och försäkringar etc och betalar lika, bortsett från hans jobbresor och jobb-boende då som han vill jag ska dela med honom sen när jag börjar jobba. Bilen vi har står jag för men han får tanka den om han använder den. Jag handlar absolut mest mat men där är vi oense om kostnaden så han hade inte hållit med mig om han läste detta. Eller jo att jag är den som handlar oftast är tydligt, men han tycker han lägger lika mkt i kronor.

Jag hade ju haft lite mer pengar om jag tagit fullt fp, men eftersom jag inte fått besked om förskoleplats och preliminärt fått veta att alla runt omkring som verkar bra har fullt till augusti (man kan då få skola in på en förskola och sedan byta och skola om igen efter några månader och det känns, för mig, inte alls roligt att utsätta liten för) så jag sparar dagar så gott jag kan för att kunna vara hemma.
Jag tar all föräldraledighet, hade önskat att pappan kunde ta lite men han anser att det inte funkar med hans jobb. Tror det hade varit bra för oss allihop annars.

Det var inte riktigt meningen att du skulle känna att du behöver redovisa din ekonomi i detalj. Men när du ändå gjort det så måste jag säga att det låter extremt ogynnsamt för dig.

Förstår inte heller varför du ska sponsra hans jobbresor och boende framöver?
Det är väl hans val. Han kan ju dessutom ta ut traktamente och jag antar att allt det är i tjänsten han reser och då står väl hans företag för det. Eller?
Ska du sponsra hans företag med din privatekonomi? Jag fattar inte!

Angående bilen så kostar en sån långt mer än bara bensin.
Redan nu sponsrar du hans bilåkande med din föräldrarpenning.
Jag antar att du gör det mesta hemma också. Handling, till exempel. Städning, skaffa grejer till barnet och sälja grejer mm mm.
Även där sponsrar du honom.....

Det låter som jag går på dig men det är absolut inte meningen. Jag blir bara en smula upprörd över hans inställning.

 

[athena_arabians]

Det var inte riktigt meningen att du skulle känna att du behöver redovisa din ekonomi i detalj. Men när du ändå gjort det så måste jag säga att det låter extremt ogynnsamt för dig.

Förstår inte heller varför du ska sponsra hans jobbresor och boende framöver?
Det är väl hans val. Han kan ju dessutom ta ut traktamente och jag antar att allt det är i tjänsten han reser och då står väl hans företag för det. Eller?
Ska du sponsra hans företag med din privatekonomi? Jag fattar inte!

Angående bilen så kostar en sån långt mer än bara bensin.
Redan nu sponsrar du hans bilåkande med din föräldrarpenning.
Jag antar att du gör det mesta hemma också. Handling, till exempel. Städning, skaffa grejer till barnet och sälja grejer mm mm.
Även där sponsrar du honom.....

Det låter som jag går på dig men det är absolut inte meningen. Jag blir bara en smula upprörd över hans inställning.

Lätt OT men ja, han får dra av sådana kostnader (jag är egen företagare med rätt mycket resor). Skatteverket kan neka avdragen men kan man motivera dem väl brukar de gå igenom till slut.

 

[Badger]

@Vallmo
Jag får barnbidraget och köper saker till lillen för det. När pengarna är slut (nya vinterkläder, bilbarnstol, finns mkt som kostar fast jag försöker sälja och köpa begagnat inom mkt) så är väl tanken att vi ska dela på de större kostnaderna. Vi lägger ihop kostnader för hem och försäkringar etc och betalar lika, bortsett från hans jobbresor och jobb-boende då som han vill jag ska dela med honom sen när jag börjar jobba. Bilen vi har står jag för men han får tanka den om han använder den. Jag handlar absolut mest mat men där är vi oense om kostnaden så han hade inte hållit med mig om han läste detta. Eller jo att jag är den som handlar oftast är tydligt, men han tycker han lägger lika mkt i kronor.

Jag hade ju haft lite mer pengar om jag tagit fullt fp, men eftersom jag inte fått besked om förskoleplats och preliminärt fått veta att alla runt omkring som verkar bra har fullt till augusti (man kan då få skola in på en förskola och sedan byta och skola om igen efter några månader och det känns, för mig, inte alls roligt att utsätta liten för) så jag sparar dagar så gott jag kan för att kunna vara hemma.
Jag tar all föräldraledighet, hade önskat att pappan kunde ta lite men han anser att det inte funkar med hans jobb. Tror det hade varit bra för oss allihop annars.

Hmm egentligen, när du jobbar, så går hans företag runt lite på dina inkomster?

Men när du är föräldraledig försörjer du dig och barnet helt på föräldrapenning och sparpengar?

Alltså vi hade nog mindre pengar i pipeline än ni har, men nog fasen så betalade min man för mig när jag var föräldraledig och jag för honom när han var det. En i ett förhållande ska ju inte ha det knapert.

 

[Lenis]

Det var inte riktigt meningen att du skulle känna att du behöver redovisa din ekonomi i detalj. Men när du ändå gjort det så måste jag säga att det låter extremt ogynnsamt för dig.

Förstår inte heller varför du ska sponsra hans jobbresor och boende framöver?
Det är väl hans val. Han kan ju dessutom ta ut traktamente och jag antar att allt det är i tjänsten han reser och då står väl hans företag för det. Eller?
Ska du sponsra hans företag med din privatekonomi? Jag fattar inte!

Angående bilen så kostar en sån långt mer än bara bensin.
Redan nu sponsrar du hans bilåkande med din föräldrarpenning.
Jag antar att du gör det mesta hemma också. Handling, till exempel. Städning, skaffa grejer till barnet och sälja grejer mm mm.
Även där sponsrar du honom.....

Det låter som jag går på dig men det är absolut inte meningen. Jag blir bara en smula upprörd över hans inställning.

Ingen fara alls. Grejen är att det delvis är mitt "fel" att han måste resa, jag ville inte byta jobb som gravid (och tyckte inte att vi hade ekonomi till) att köpa bostad i sthlm och han flyttade då hit men behöver resa till jobbet där regelbundet. Här har vi båda vänner och bekanta så det kändes bättre socialt också. Men det är därför som han vill att jag bekostar en del av den biten, för han hade inte haft resorna om han inte flyttat dit där jag är.

Går vi isär lär han inte träffa liten mkt för då lär han flytta tillbaka till storstan..

 

[Vallmo]

Ingen fara alls. Grejen är att det delvis är mitt "fel" att han måste resa, jag ville inte byta jobb som gravid (och tyckte inte att vi hade ekonomi till) att köpa bostad i sthlm och han flyttade då hit men behöver resa till jobbet där regelbundet. Här har vi båda vänner och bekanta så det kändes bättre socialt också. Men det är därför som han vill att jag bekostar en del av den biten, för han hade inte haft resorna om han inte flyttat dit där jag är.

Går vi isär lär han inte träffa liten mkt för då lär han flytta tillbaka till storstan..

Men snälla, sluta ursäkta hans beteende hela tiden.

Han har själv gjort ett val att jobba inom media, skaffa barn och flytta. Du ska inte känna dig ansvarig för något av hans val.
För mig låter det som han spelar på dina skuldkänslor hela tiden och drar upp olika kort som han vet funkar. Korten är ditt jobb, boendet-gården, barnet och hundarna.

Låt honom för sjutton ta konsekvenserna för hans egna val.
Rimligen tjänar han pengar på att inte ha en bostad i Stockholm. Har han tänkt på det? Har du tänkt på det?

 

[athena_arabians]

Ingen fara alls. Grejen är att det delvis är mitt "fel" att han måste resa, jag ville inte byta jobb som gravid (och tyckte inte att vi hade ekonomi till) att köpa bostad i sthlm och han flyttade då hit men behöver resa till jobbet där regelbundet. Här har vi båda vänner och bekanta så det kändes bättre socialt också. Men det är därför som han vill att jag bekostar en del av den biten, för han hade inte haft resorna om han inte flyttat dit där jag är.

Går vi isär lär han inte träffa liten mkt för då lär han flytta tillbaka till storstan..

Är han vuxen eller ett barn? Det är svårt att säga eftersom han resonerar som ett barn. Han har gått med på att flytta osv, då får han faktiskt se till att fixa det också. Inte ha någon annan som krattar manegen åt honom.

 

[Jenka]

Så du ska ge upp din karriär/inriktning, ta hand om barnet ensam, fortfarande jobba heltid även om ni har separata ekonomier för att betala hans (företags) jobbresor och ta hela föräldraledigheten och dess ekonomiska förlust?

Ditt jobb kanske blir svårt oavsett, men mer än så låter galet här. Folk får väl göra som de vill med sin ekonomi men det låter ju inte som något gemensamt beslut...

Oavsett hur barnet kommit hit så finns hen och då är ni (eller bör vara) två om ansvaret.

 

[Tora]

Ingen fara alls. Grejen är att det delvis är mitt "fel" att han måste resa, jag ville inte byta jobb som gravid (och tyckte inte att vi hade ekonomi till) att köpa bostad i sthlm och han flyttade då hit men behöver resa till jobbet där regelbundet. Här har vi båda vänner och bekanta så det kändes bättre socialt också. Men det är därför som han vill att jag bekostar en del av den biten, för han hade inte haft resorna om han inte flyttat dit där jag är.

Går vi isär lär han inte träffa liten mkt för då lär han flytta tillbaka till storstan..

Förlåt men han verkar vara en riktig lallare. Vilket sjukt resonemang han för.

Dumpa honom och byt jobb så blir ditt liv med stor sannolikhet lättare.