Krävande jobb vs barn.. hur funkar det??

[Modest]

Ingen fara alls. Grejen är att det delvis är mitt "fel" att han måste resa, jag ville inte byta jobb som gravid (och tyckte inte att vi hade ekonomi till) att köpa bostad i sthlm och han flyttade då hit men behöver resa till jobbet där regelbundet. Här har vi båda vänner och bekanta så det kändes bättre socialt också. Men det är därför som han vill att jag bekostar en del av den biten, för han hade inte haft resorna om han inte flyttat dit där jag är.

Går vi isär lär han inte träffa liten mkt för då lär han flytta tillbaka till storstan..

Men GUD vilken jävla egoistisk rövhatt!!!!
Ursäkta för bukes mest icke-konstruktiva inlägg men att du står ut alltså.

 

[Hyacinth]

Jag blir helt mållös. Han väljer väl att ha jobbet kvar i Stockholm. Hela upplägget är ju märkligt i mina ögon och verkar mest syfta till att du ska ha konstant dåligt samvete. Ge för tusan inte upp jobbet för hand skull. Och ta ett ordentligt snack om ekonomin, han kan ju inte tjäna småpotatis han heller. Vad är han bra för liksom? Jag ser inte det.

 

[glittra]

Jag har alltid tänkt att just läkare faktiskt är ett yrke där det känns rimligt att slippa VAB i stor utsträckning. Jag har en kollega med liknande typ av kontorsjobb som jag har som har en partner som är kirurg, att då argumentera för att slippa VAB för att kunna åka till kontoret/på möte känns lite fjuttigt när den andra föräldern förbättrar/räddar människors liv på sitt jobb. Just tjänstemän kan ju dessutom ofta vobba lite om så krävs.

I alla fall, om jag var du hade jag:
Försökt gå ner något i tid och försöka påverka schemat så mycket det går. Letat efter bra pålitlig barnvakt.
Pratat mycket med barnet inför inskolning på förskola och avsatt ganska mycket tid för inskolning. Betraktat mig själv som ensamstående, i alla fall ur föräldrahänseende. Hade i samband med detta också slutat med all betalning av sådant som enbart gäller din partner (som hans pendling).

 

[glittra]

Glömde: ganska mycket kan hända med sömnen mellan åtta månader och ett år. Så förhoppningsvis sover barnet bättre då.

Jag hade gått på magkänslan och valt bort nattis och istället som förstahandsval kombinerat en bra förskola dagtid med barnvakt.

Om barnet sover ett längre pass dagtid kanske vissa dagar går att lösa sömnmässigt för din del genom att ni sover tillsammans? Jag tror att många barn går över från 2 till 1 sovstund omkring 1 år och då brukar den sovstunden bli längre.

 

[Raderad medlem 6459]

@Lenis

Fy fan vilken satans jävla röv till människa. Jag blir så förbannad och ledsen för dig och barnet. Hur står han ut med sig själv?

Det där är inte en man du bör stanna med.

 

[Cocos]

Ursäkta men vilken jäkla mansgris.. dumpa skiten och lev ett enklare liv! Hans sätt att säga saker och bete sig mot dig så du får dåligt samvete för mig galen ärligt talat. Hur kan man va sån mot en människa man älskar och lever tillsammans med? Betala inte en spänn för Hans resor eller vad det nu kan va utan kräv att HAN betalar för sitt barn.

 

[tuaphua]

Jag har ju inte barn. Så jag brukar sällan kommentera trådar här.

Men just i den här tråden blir jag så jävla provocerad att jag liksom känner att jag bör skriva ngt iaf. Inte för min del då. Utan för din.

Varför ska du leva snålt och fattigt och nalla av sparpengar för att du är hemma med ERT barn? Han VILL JU INTE vara hemma?
Då borde ju du i min värld faktiskt kompenseras för att du gör det. Inte straffas ekonomiskt pga det.

Sen att han anser att du ska betala del i hans jobbresor är bland det dummaste jag hört.
Han valde att flytta. Han kunde sagt nej.
Nu har han flyttat. Han har valt att behålla sitt jobb. Han kan byta som alla andra som flyttar.
Han har valt att inte byta.
Då får han liksom se till att hans företag går bra nog. Gör det inte det så är det ju inte rimligt att syssla med det. Om han nu inte vill dra ner på omkostnader etc för att få fortsätta med det han brinner för.
Men att DU ska betala för det gör mig arg. Riktigt arg!

Både jag och min kille jobbar borta ibland. Han mer än mig. Det finns inte på kartan att någon av oss skulle begära pengar av den enda för ngt sånt.
Är det så att vi inte upplever oss tjäna nog på ett jobb för att bekosta boende, resa etc så åker man inte på det jobbet. Vi har tex bott i Sörmland och killen jobbat mkt i DK, minst 1 v/mån. Det boende och resor som krävs räknas ju in i vad han kommer tjäna på resan. Och det ska ju täcka och generera nog med pengar för att jobbet ska bli av.

Om ni ska fortsätta hoppas jag du sätter ner foten. Han är pappa till ERT barn. Du är hemma för att han inte vill. Han bör få in mer pengar än dig som är hemma med ERT barn. Då bör han kompensera dig för ditt jobb med ert barn och inte gnälla om pengar för egen del som en bortskämd snorunge.
Han är fan i mig en vuxen karl som får man up och ta hand om både sig själv och göra sin bit för sin familj.

Hoppas du hittar en lösning. Du är värd fan så mycket mer!

 

[athena_arabians]

@tuaphua: Jag har heller inte barn men blir vansinnig av TS man...

 

[tuaphua]

@tuaphua: Jag har heller inte barn men blir vansinnig av TS man...

Ja, jag kan ha känt mer "aaaah, raptus!" pga att jag i dagarna hörde om en bekant som varit hemma med barnen så maken kunde sköta sin firma. Den firman har hon också inoficiellt hjälpt honom med. Firman ägde gården de bodde på och i den fanns deras pengar. När de skilde sig fick hon i stort sett nada.
För han hade sett till att de skrev papper på att firman med tillgångar var hans.

Att hon sen möjliggjort för honom att ha den där firman sket han i uppenbarligen..
Och den hjälp han fått med den..

Det är liksom lite för vanligt att kvinnor ska vara hemma och inte kompenseras för det utan tom lastas för att "de bara varit hemma". De har ju för fan sett till att karln kan jobba och skött hans barn åt honom.

Det gör mig vansinnig!

 

[Snubbelfot]

Jösses... Jag håller definitivt med de som påpekar att kostnader för resor och boende i tjänsten, de kostnaderna tar man självklart på firman. Inget som helst snack. Finns inte det utrymmet, utan du måste sponsra med skattade pengar, då håller inte hans affärsidé och han behöver omvärdera och justera, kanske se över sin debitering, hitta billigare/enklare boenden eller hitta andra kunder.

Den bild man får av din sambo här i tråden är rimligen, av förklarliga skäl, problemfokuserad. Säkert har han många goda sidor också. Men det låter helt vansinnigt ohållbart att fortsätta som ni gör nu, och din sambo verkar ha en provocerande smidig tillvaro på familjeplanet. Och i praktiken betyder ju resjobb i de allra flesta fall, även i mediabranschen och med långa arbetsdagar, att man åtminstone sover ostörda hotellnätter... Det minsta man kan begära, tycker jag, är att han anstränger sig precis lika hårt som du gör för att få er gemensamma vardag att fungera. På alla plan. Det är inte han som valt ett jobb med löjligt hård arbetsbelastning (för det är det), kanske han säger - men det spelar ingen roll, för ni driver familjeprojektet tillsammans. Bara för att det var din önskan att flytta från stan kan han inte koppla loss sig från det ansvaret. Och han borde ju vilja anstränga sig minst lika hårt som du gör.

 

[Petruska]

Han framstår ju som en omogen unge som vägrar att städa sitt rum med hänvisning till att det är pga föräldrarna han finns.

Du har ingen anledning att låta dig övertygas av så barnsliga argument!

 

[mandalaki]

Man behöver vara närvarande som förälder för att vara aktuell också.

Seriöst, jag får spader på det där argumentet! Karln har ju tagit sig in i branschen en gång i tiden, utan erfarenhet dessutom, så han kan göra det igen.

Jag får inte spader på "jag måste jobba", jag spyr! Det är då fan att det alltid är män som "måste jobba". Och märkligt nog verkar kvinnliga företagare klara att ta hand om sina barn, för manliga är det helt jävla omöjligt.

På mitt jobb har jag i sommar jobbat med två killar i dryga 30-årsåldern som inte haft fast jobb hittills. Men - den ene har precis sett till att få ett, eftersom de ska ha sitt första barn och livet blir tryggare med en fast anställning. Den andre har sökt en massa fasta jobb och verkar vara på väg att få ett - för de har bebis.

Att din man är egenföretagare nu kan inte vara skrivet i sten.

 

[Monstermom]

Herregud... Det låter ju som att barnet bör skynda sig att växa upp, så hen kan börja hjälpa till att försörja och ta hand om "pappa"! För maken till hjälplös karl har jag nog aldrig hört talas om - betala för hans jobbresor!?

Han är en manipulativ jävel, helt enkelt, som märker vad som ger dig dåligt samvete och trycker stenhårt på alla ömma punkter för att hålla dig nere. Gör dig av med honom så blir du rikare på alla punkter, inklusive både ork och tid!

 

[mandalaki]

För mig låter det där med jobbresorna himla egocentriskt. Han ser bara till sig själv och vad som låter rimligt för honom. Det är pga hennes val jag måste resa, alltså får hon vara med och betala.

Han verkar inte alls se till vad som funkar för familjen, varken ekonomiskt, praktiskt eller rättvist.

 

[Lenis]

Vill tacka alla som tagit sig tid att svara Jag startade tråden för att diskutera mitt jobbs vara eller icke vara men ser att den gav sig iväg åt ett annat, men välbehövligt, håll. Har läst era inlägg flera gånger.
Vill poängtera att jag allt jag skrivit om min partner i den här tråden har jag försökt hålla så objektivt som möjligt, utan att värdera eller överdriva. Har försökt skriva det så att han skulle kunna tycka att det är korrekt efter hur vi lever om han läser det. Ändå landar svaren såhär. Jag trodde att tonen skulle vända efter att jag skrev att det var främst pga mig vi bor där vi gör men inte. Jag har heller inte tvingat honom hit, givetvis.

Har blivit mycket för mig att processa och jag känner att jag behöver ändra en hel del i hur jag lever i min relation. Jag har varit så inne i att det är han som offrat sig genom att flytta åt det här hållet, och att hans arbete är heligt för han kan absolut inte tänka sig att jobba med annat och jobbet dikterar allt (kruxet med någon som delvis jobbar hemma är att de kan ju alltid behöva jobba när det passar.. även om det finns fördelar också givetvis, inga restider de dagarna osv). Nu inser jag att alla kanske inte ser det så.

 

[BernT]

@Lenis

Min sambo jobbar också hemma, alltid varje dag. Han skulle aldrig bete sig sådär som din sambo gör behöver han jobba på kvällen så gör han det om det passar dvs jag också jobbar eller gör något annat (tränar, vaxar benen, vadsomhelst) om det inte funkar så gör han det inte. Din sambo känns taskig mot dig. blir beklämd ju.

 

[Lenis]

Han verkar inte alls se till vad som funkar för familjen, varken ekonomiskt, praktiskt eller rättvist.

Nej precis, familjen får anpassa sig efter hans jobb. Som då tydligen inte tillåter att han tar nån fp varav det av någon anledning har lagts exakt allt på mig. Allt med bebis. Inskolning, välja förskola, få det att funka med tider fast jag inte får gå ner i tid.. osv. Jag blir så jäkla stressad. Fast den hjälp jag får är ju förstås bättre än inget.

 

[inverterad]

Nej precis, familjen får anpassa sig efter hans jobb. Som då tydligen inte tillåter att han tar nån fp varav det av någon anledning har lagts exakt allt på mig. Allt med bebis. Inskolning, välja förskola, få det att funka med tider fast jag inte får gå ner i tid.. osv. Jag blir så jäkla stressad. Fast den hjälp jag får är ju förstås bättre än inget.

Var ni bor har ingenting som helst med saken att göra. Han är varken en förälder eller en partner i detta läget. Han lever som om han vore ensam, förutom att han tjänar på denna situation ekonomiskt eftersom du betalar för så mycket i hans liv. Det är helt orimligt alltihop!

 

[MiaMia]

få det att funka med tider fast jag inte får gå ner i tid

En sätter upp ramarna och en ska hitta lösningarna inom dessa ramar...

 

[Sleepy]

Har blivit mycket för mig att processa och jag känner att jag behöver ändra en hel del i hur jag lever i min relation.

Det är bra att få andras perspektiv på tillvaron ibland.

Du kommer att ha det mycket bättre utan honom.