Krävande aktiva hundar?

[MiniLi]

Det jag ville säga är att min erfarenhet är att de inte är bra i psyket för att vara vallhundar.
I ärlighetens namn så har de jag träffat kanske inte fått chansen.

Men vad har det med TS fråga att göra?
DU tycker inte att det är trevliga hundar. Jag antar att TS faktiskt har satt sig in i rasen och bestämt sig för att det är ett lämpligt alternativ för henne?

Och vadå "för att vara vallhundar"? Det är ju inte så att en hund automatiskt blir bra för att det är en vallhund.

 

[Milosari]

Det jag ville säga är att min erfarenhet är att de inte är bra i psyket för att vara vallhundar.
I ärlighetens namn så har de jag träffat kanske inte fått chansen.

Kelpies (AK) är överlag BÄTTRE mentalt än de andra vallhundraserna. Jämför lite MH-siffror om du inte tror mig. Visst finns det en och annan som kanske är lite mesig med det sociala men riktigt dåliga blir de sällan. De har inte lika mycket ljudkänslighet eller rädslor som de flesta vallhundarna, bra leklust, tillräckligt med dådkraft och avreagerar oftast snabbt. Min ena är inte det mest lyckade exemplaret men han är fortfarande busenkel i vardagen och är på väg upp i klasserna i spår och lydnad. En annan "dålig" kelpie jag känner är lite för lat men har trots det lyckats tävla SM-final i rallylydnad samt att hon är 100 % stabil i vardagen. Så jag vet inte var du har fått det i från att de skulle ha ett dåligt psyke...?

 

[Filbunke]

Tack allihopa för så himla trevliga och peppande svar! Ja alltså det känns ju bara mer och mer rätt och att kelpien ändå är så som jag uppfattat den. Det är dessutom den första rasen som har känts helt 100 för mig. Ni är så himla stöttande och kloka på buke, tusen tack för alla svaren Nu längtar jag ju bara ännu mer efter en ny liten parvel här hemma och att äntligen få träna igen..

@Milosari och @WildWilma jag pm:ar er!

@Migo Jag har aldrig sett en BC i arbete men det vore ju OTROLIGT roligt att få göra det IRL. Min dröm är ju dessutom att ha får i framtiden

 

[vallhund]

Här kan du söka vallhundstävlingar i din närhet: http://www.svak.se/?page_id=801

 

[Jenka]

Jag har dvärgschnauzer och skaffade sen aussie just för att jag ville träna mer, lite samma kriterier som dina. Kelpie passar säkert lika bra.

Det är ju stor skillnad på raserna och mycket hund i aussien, men det blir så mycket lättare att hantera när hon är ordentligt aktiverad. Valptiden har varit betydligt jobbigare (och hon har varit mer krävande än jag trodde innan faktiskt, men det är hanterbart) än med dvärgschnauzern men nu (18 mån) börjar det bli mer lätthanterligt.

 

[Lona]

Jag säger som de andra, vill du ha en kelpie så köp en kelpie . Välj en erfaren uppfödare där det känns som om du kan få mycket stöd OM det dyker upp några problem.
Mitt när hunden är i "matte sliter av sig håret-fasen" så kan det kännas bra att ha en trygg uppfödare i ryggen som talar om att det löser sig ...
Du behöver ju heller inte köpa värstingen i kullen utan välja en valp som är mer "medel", med krut i men som kanske är lite lätthanterligare. (Jag vet att 8-veckors valpar inte alltid utvecklas som man trott men på mina har det då stämt.)
Dock får jag säga att min erfarenhet är tvärtemot Cillamuffins, de (jaktavlade) retrievers jag har träffat är bra mycket enklare än de flesta kelpiesar jag mött i vardagen men det beror väl också på VAD man tycker är ett problem eller är jobbigt .
Men jag tror helt klart att du klarar en kelpie, som MiniLi skrev så är man öppen och tar till sig hjälp från olika håll så fixar det mesta sig. Och tänk på att även OM man gör misstag så går nästan allt att reparera även om det tar lite tid.

Mudi skulle jag stå över då det verkar vara en väldigt ojämn ras med mycket rädslor och en del skärpa, ingen kul kombination. En BRA mudi är nog en skitrolig hund men en dålig snudd på katastrof...
Lapsken tror jag heller inte är den bästa om man vill köra lydnad på hög nivå, jag har läst på och träffat en hel del och det verkar onekligen som att mer självständigt arbete (spår, sök och så vidare) passar dem bättre än lydnad med dess krav på petimeterperfektion.

 

[Filbunke]

Jag har dvärgschnauzer och skaffade sen aussie just för att jag ville träna mer, lite samma kriterier som dina. Kelpie passar säkert lika bra.

Det är ju stor skillnad på raserna och mycket hund i aussien, men det blir så mycket lättare att hantera när hon är ordentligt aktiverad. Valptiden har varit betydligt jobbigare (och hon har varit mer krävande än jag trodde innan faktiskt, men det är hanterbart) än med dvärgschnauzern men nu (18 mån) börjar det bli mer lätthanterligt.

Valptiden med min ds var verkligen en dans på rosor så jag har väl lite tuffare tider att vänta! Dock har hon ju som sagt utvecklat lite problembeteenden pga sina skador, och eftersom jag lyckats hantera dessa ganska bra känner jag mig lite säkrare på att kunna hantera en kelpie och vad som ev komma skall.

 

[CK]

Är det AK eller WK du träffat?

Jag är inte heller nått kelpie-fan (fast jag har träffat några riktigt bra/häftiga!) men förstår att de tilltalar andra.

Vet faktiskt inte. (skäms).
Men jag jämför dom med de BC jag fått äran att jobba med, tex en jag har för mig vann SM i vallning med tidigare ägare. Känslan när en topptränad BC lyder minsta signal från en förare i kombination med hundens eget tänk o arbete, är nåt av höjdpunkterna med att fått jobba med kor.
De kelpie jag jobbat med har mest stressat runt, och inte vetat vart de ska ta vägen.


(OBS, min erfarenhet, givetvis inget måste,)

 

[Filbunke]

Jag säger som de andra, vill du ha en kelpie så köp en kelpie . Välj en erfaren uppfödare där det känns som om du kan få mycket stöd OM det dyker upp några problem.
Mitt när hunden är i "matte sliter av sig håret-fasen" så kan det kännas bra att ha en trygg uppfödare i ryggen som talar om att det löser sig ...
Du behöver ju heller inte köpa värstingen i kullen utan välja en valp som är mer "medel", med krut i men som kanske är lite lätthanterligare. (Jag vet att 8-veckors valpar inte alltid utvecklas som man trott men på mina har det då stämt.)
Dock får jag säga att min erfarenhet är tvärtemot Cillamuffins, de (jaktavlade) retrievers jag har träffat är bra mycket enklare än de flesta kelpiesar jag mött i vardagen men det beror väl också på VAD man tycker är ett problem eller är jobbigt .
Men jag tror helt klart att du klarar en kelpie, som MiniLi skrev så är man öppen och tar till sig hjälp från olika håll så fixar det mesta sig. Och tänk på att även OM man gör misstag så går nästan allt att reparera även om det tar lite tid.

Mudi skulle jag stå över då det verkar vara en väldigt ojämn ras med mycket rädslor och en del skärpa, ingen kul kombination. En BRA mudi är nog en skitrolig hund men en dålig snudd på katastrof...
Lapsken tror jag heller inte är den bästa om man vill köra lydnad på hög nivå, jag har läst på och träffat en hel del och det verkar onekligen som att mer självständigt arbete (spår, sök och så vidare) passar dem bättre än lydnad med dess krav på petimeterperfektion.

Ja, jag tycker också att nu när det är en bruksras känns det viktigare med en uppfödare man har bra kontakt med. När det gäller exempelvis sällskapshundar känns det inte lika viktigt, även om det kan vara skönt med kontakt även där.

Nu får ni nästan sluta peppa mig, för nu längtar jag så otroligt mycket efter en valp

 

[Jenka]

Ja, det är ju så. Drivet som gör dem så roliga att arbeta med har ju vissa "bieffekter". Glöden som får dem att fortsätta arbeta för en godis kan också göra att de "arbetar" mer för att komma åt att sno godis. Tex. Detta löser sig ju så snart de lärt sig vad som är ok eller inte- något jag inte alls upplevt som svårt eftersom hon så gärna vill vara till lags.

Även min dvärgschnauzer har levt upp sen aussien kom. Nu "behöver" han inte arbeta dagligen eftersom jag får utlopp för MITT träningsintresse med aussien. Med träningspass 2-3 gånger i veckan har han blivit gladare och mer lättmotiverad (men min har ingen skadeproblematik).

Även jag var rädd för att nästa hund inte heller skulle räcka till och då har jag faktiskt en som är "lite för mycket" den här gången. Hade inte behövt vara orolig. Sen sa jag också till uppfödaren att jag ville ha en arbetsnarkoman, man kan ju även be om en lite lugnare om man vill.

 

[Filbunke]

Ja, det är ju så. Drivet som gör dem så roliga att arbeta med har ju vissa "bieffekter". Glöden som får dem att fortsätta arbeta för en godis kan också göra att de "arbetar" mer för att komma åt att sno godis. Tex. Detta löser sig ju så snart de lärt sig vad som är ok eller inte- något jag inte alls upplevt som svårt eftersom hon så gärna vill vara till lags.

Även min dvärgschnauzer har levt upp sen aussien kom. Nu "behöver" han inte arbeta dagligen eftersom jag får utlopp för MITT träningsintresse med aussien. Med träningspass 2-3 gånger i veckan har han blivit gladare och mer lättmotiverad (men min har ingen skadeproblematik).

Även jag var rädd för att nästa hund inte heller skulle räcka till och då har jag faktiskt en som är "lite för mycket" den här gången. Hade inte behövt vara orolig. Sen sa jag också till uppfödaren att jag ville ha en arbetsnarkoman, man kan ju även be om en lite lugnare om man vill.

Ja det känns typiskt för dvärgschnauzern att det alltid är på deras villkor. Jag märker ju tydligt att min trivs allra bäst med långa promenader och att bara ha lite kul med matte ibland, men hon blir låg när träningen ska bli "på allvar". Jag känner mig också för "lat" för att behöva KÄMPA för att komma någon vart med henne, vi har verkligen fått kämpa med att kunna använda lek som belöning exempelvis. Roligt med någon som har både dvärgschnauzer och bruksras!

 

[Migo]

Känslan när en topptränad BC lyder minsta signal från en förare i kombination med hundens eget tänk o arbete, är nåt av höjdpunkterna med att fått jobba med kor.
De kelpie jag jobbat med har mest stressat runt, och inte vetat vart de ska ta vägen.

Jag kan bara instämma om det där att köra en vältränad och "inkörd" vallhund

och jag delar din erfarenhet av Kelpies

 

[MiniLi]

Vet faktiskt inte. (skäms).
Men jag jämför dom med de BC jag fått äran att jobba med, tex en jag har för mig vann SM i vallning med tidigare ägare. Känslan när en topptränad BC lyder minsta signal från en förare i kombination med hundens eget tänk o arbete, är nåt av höjdpunkterna med att fått jobba med kor.
De kelpie jag jobbat med har mest stressat runt, och inte vetat vart de ska ta vägen.


(OBS, min erfarenhet, givetvis inget måste,)

Aha så du syftade på vallningsförmågan snarare än mentaliteten?
Då förstår jag bättre vad du menar. Även om det fortfarande inte känns riktigt relevant eftersom TS inte är intresserad av vallning