Sv: Korkade misstag vi alla gjort
kl
underbar tråd, vissa är ju bara så himla roliga
har hänt mej oxå ett och annat:
*ca 2 år sedan, när jag var 14-15: jag jobbade i ridskolestallet på helgerna ett tag, och skulle mocka till den nya ponnyn. skottkärran var nästan helt full, men några små skitar till skulle allt gå i. så jag öppnade boxdörren och blockerade denna med skottkärran. går sedan längst in i hörnet på boxen för att skyffla upp en baj, och vad händer? jo, ponnyf*n sätter en framhov mitt i kärran, drar omkull den så ALLT bajs ramlar ut som en lavin, hoppar elegant över kärra och bajs och rusar ut på stallplan. givetvis är det lektion just då, så tio ungar får se mej komma och jaga ponny
*samma ridskolejobb, skulle ta ut en annan ny häst i hagen. några tjejer sa att han var så sur och svår att hantera. lugna puckar sa jag, och kände mej sådär cool och självsäker som man bara gör när man har hästsvans, keps och klubbtröja med uppkavlade ärmar. gick rätt in i boxen och tog hästen, ledde ut den och skulle just till att öppna grinden in till hagen, när hästen tyckte jag var för långsam och helt enkelt galopperade iväg. jag tappade honom naturligtvis och kom lommande in i stallet som ett annat fån. hästen hade gått in i sin box igen och fortsatt mumsa frukosthö
*i våras: jag var ute och red med en kompis, vi skrittade på långa tyglar och jag höll bara i änden av tygeln med ena handen. rätt som det var ruskade min häst på huvet, så att jag tappade tyglarna! de flög i en elegant båge över hästens huvud och landade på marken, varpå hästen trampade på dem, fick panik och ryckte till, och tyglarna flög upp över hästens huve igen och bara för mej att grabba tag. allt gick på en tiondels sekund, jag hann knappt fatta vad som hände
men min kompis skrattade så hon höll på att dö.
*detta hände för bara några veckor sedan. jag och en annan kompis hade våra hästar på samma bete och skulle rida ut och utforska de nya omgivningarna. när vi red på en mjuk och fin skogsväg fick vi syn på en jättefin äng i skogen, så vi tog ett par vändor i galopp. sedan kom vi på världens ljusaste idé- vi skulle naturligtvis bygga en terrängbana på ängen!
sagt och gjort, när vi var klara med pållarna för dagen stck vi dit och släpade stockar, stubbar och stenar i flera timmar. till slut hade vi sju jättefina hinderpå kanske 50 cm. nästa dag red vi dit och provhoppade, och hade superkul! vi var överens om att detta var en av våra bästa idéer nånsin! två dagar senare när vi var ute och red mötte vi en bonde som frågade om vi brukade rida borta i skogen på den där grusvägen? nää, sa vi, det har vi inte testat än. vi anade ju vart samtalet var på väg. han hade ju en äng där och nu var det någon som byggt hinder där, och han skulle gärna vilja ha tag på de personerna, för nu skulle ängen slås. oj, sa vi, det har vi ingen aning om, det var ju tråkigt, vi kan hålla ögonen öppna. guuud, vad vi skämdes, men vi vågade bara inte säja sanningen. som de stadsmänniskor vi är hade vi inte en tanke på att någon skulle kunna äga ängen. jaja, man lär så länge man lever