Köpt för svår häst till dottern?

[Apollo 13]

Sv: Köpt för svår häst till dottern?

Fast det säger nog mer om den specifika tränaren än NH i sig.

 

[mackan]

Sv: Köpt för svår häst till dottern?

Halv reflektion utifrån ditt inlägg och halvt KL:
alla "NH tränare" försöker ju faktiskt inte dominera. Även om ngt svar indikerar att man anser att det är just det som man ordinerar iof....
Men jag hade snarare utifrån det du skriver, och andra, sagt att framför allt bör man inte "LEKA" med en flaskad häst med de beteenden TS häst uppvisar. Väldigt lätt att ngt går snett med en häst som redan inte riktigt förstår skillnaden att den är häst och människor människor, vilket lätt och inte sällan är problemet med flaskade hästar.

Jag tror dock TS som sagt har ypperlig koll och knappast skulle välja ngt sånt alternativ faktiskt.

 

[Kilauea]

Sv: Köpt för svår häst till dottern?

Kul att det går framåt

 

[skuggi]

Sv: Köpt för svår häst till dottern?

Som sagt, med RÄTT tränare kan man komma långt. Precis som i alla discipliner. Jag har tex sett den lokala hopptränaren bete sig med en elevs häst så det var snudd på att jag hoppade ner från läktaren och slet kärringen av hästen

Och om det jag skrev var otydligt:
Jag menar att det är extra viktigt med denna häst att man INTE försöker dominera henne, utan stimulera och aktivera henne till att jobba med hjärna och kropp.
Och ja, det finns en hel del "NH-tränare" som kör med dominans primärt, därför bör man välja bort såna.

 

[ajdidodii]

Sv: Köpt för svår häst till dottern?

Ts, hur går det?

 

[Ryttarmamman]

Sv: Köpt för svår häst till dottern?

Ts, hur går det?

Kul att folk fortfarande är intresserade!

För att besvara din fråga så: det går framåt. Hon aktiveras för fullt dagligen men utan ryttare då. Har börjat om helt och hållet från början egentligen, så vi har en åttaårig tvååring skulle man kunna säga Större delen av dagen går hon i hagen med sina ponnykillar, och under resten av dagen aktiveras hon med longering, skrittmaskin, lydnadsträning för hand, löshoppning m.m.

Hon verkar må bättre ju mer hon aktiveras, så det är väl rena turen att dottern lägger all sin lediga tid på de fyrbenta, för tid tar det. Nu har hon även börjat acceptera mig hyfsat, i alla fall till den grad att jag kan longera henne utan att det blir farligt. Vi har haft några ordentliga bakslag, bland annat hade vi med henne på tömkörningskurs och då fick hon fullständig panik, mejade ner en person och gick även omkull. Hovslagaren har hon också problem med, men senast var hon drogad under skoningen så då gick det okej.

Det största problemet just nu är väl att det fortfarande inte går att säga till henne om någonting. Tar man för hårt i grimskaftet/tygeln blir hon vansinnig. Då är det som att det blir helt svart i huvudet på henne, hon blir helt okontaktbar. Min man skulle ta in henne en gång och tog lite hårt i kedjan, då var hon blixtsnabb på att vända rumpan till och kicka... Som tur är händer det allt mer sällan.

Vi har börjat träna på att ha sadel på henne igen och det går faktiskt hyfsat. De två första gångerna blev hon arg och blockerad, men i dag stod hon snällt utan att stegra/sparka även när gjorden drogs åt.

På det stora hela upplever jag henne som ljusår mildare, men vi har fortfarande en mycket lång väg att vandra. Det finns fortfarande situationer då hon blir direkt farlig (på andra ställen, när det är mycket andra hästar/människor runt henne och med hovslagare/veterinär/tandläkare etc), men jobbar man sig runt dem och inte pressar henne för hårt kan man ändå ana att det kanske kan bli häst av henne också.

 

[Fibusen]

Sv: Köpt för svår häst till dottern?

Min väns förra häst var verkligen en pina att hålla på med i bland. Mins när vi var ute och promenerade med hästarna (då var hon runt 3) och helt plötsligt som en blixt från klar himmel så reste hon sig rakt upp och bara slog efter sin ägare.

En morgon när jag hade utsläpp tog det mig en halvtimme att få på henne täcket,för jag hade skällt på henne då hon dragit ner stalltäcket och stampat ner det i spånet medans jag hämtade utetäcket i torkrummet,hon bara vevade och kickade åt mig så jag kunde seriöst inte knäppa täcket. Efter 30 min var vi svettiga bägge två,men täcket satt på.

När man ledde henne kunde hon från ingenstans bara flyga på en bakifrån.

Attackerade folk i hagen.

Stampade ihjäl diverse djur i hagen,igelkottar,ekorrar,harpaltar,fåglar.

Stegrade sig ett antal ggr när hon leddes så hon slog över.

När hon vart 4 och börjades ridas in så vart hon betydligt bättre,hon fick arbeta och vart nöjd med det. Tyvär fick hon somna in som 8-åring redan,men då var hon en väldigt trevlig liten dam som gjorde alt för sin matte. Dom två hade verkligen något speciellt.

Det som är det fina med dessa "monster",kommer man dom in på livet så har man en bästa vän för alltid,och ett speciellt band som långt ifrån alla har.

 

[Rialavargen]

Sv: Köpt för svår häst till dottern?

Vilken tur att hon har hamnat hos er, som har så mycket kunskap om att aktivera häst. Var rädd om din barn, när de är tillsammans med hästen, så att inget händer.

 

[DarkInNight]

Sv: Köpt för svår häst till dottern?

Kul med uppdatering

En eloge till er som orkar fortsätta kämpa, men det verkar ge resultat. Var rädd om er bara

 

[sassiball]

Sv: Köpt för svår häst till dottern?

Att ni orkar, känner jag

Det ska nog till en hästintresserad tonåring för att fixa det där

Kul med uppdatering.

 

[Kilauea]

Även jag instämmer i att det är kul med uppdatering, samt en himla tur att hon hamnade hos er, med en dotter (och övrig familj) som verkligen vill träna så det blir bättre.

 

[DarkInNight]

Hur går det för er TS? :-)

 

[Felicia]

Min foderponny är riktigt jobbig, hon stegrar, vägrar på 30 cm hinder & är helt och hållet omöjlig. Testade allt, bytte bett, sadeln låg perfekt, rönkade henne & hon var hel o fin. Men så en dag så bestämde jag mig för att sitta upp på henne helt utan träns. Det visade sig att tränset "skavde" så jag har nu skaffat ett träns som sitter bättre Hon håller inte på med några dumheter längre men hon funkar faktiskt sjukt mycket bättre att rida med "repträns" alltså grimma & grimskaft än med träns. Antar att hon tycker att det är roligare

 

[Ryttarmamman]

Nessie har nu bott hos oss i snart fyra månader och gör framsteg på framsteg. Ibland blir det ett eller två steg tillbaka, men till stor del har hon förbättrats avsevärt. Som det är nu så jobbar dottern med henne tre gånger dagligen: före skolan, innan hon tar sig an de andra hästarna och en gång ytterligare på kvällen. Längd på sessionerna och vad som görs varierar en hel del, det är allt från att bara pyssla med henne, till att låta henne gå i skrittmaskin, tömköra, longera, promenera för hand, löshoppa, lösgaloppera i ridhuset, etc, etc. När dottern är i skolan går hon i hage med sina små pojkvänner och det trivs hon väldigt bra med även om hon under en period kröp ut under staketet, ett par gånger fick hon med sig ponnyerna också. Glömmer vi att låsa hennes boxdörr tar hon sig ut, och är inte sen med att släppa ut sina grannar... Rymningsfasonerna verkar djupt rotade

Vi har försökt att köra henne till diverse ställen för att hon ska få lite miljöombyte, bland annat har dottern haft med henne till sina hoppträningar och longerat henne där efter att hon hoppat sina andra hästar. Har gått över förväntan bra och hon blir inte alls lika stressad längre. Framför allt är det ett framsteg att hon "gömmer sig" mot dottern när hon blir stressad i stället för att få panik. Tyvärr går hon inte att köra i vanlig transport så lastbilen måste alltid fram när hon ska ut på tur. Blir nog att införskaffa en b-kortare snart...

Sadel"vänjningen" går bra, till en början blev hon väldigt blockerad men nu går hon faktiskt lugnt och avslappnat med full utrustning på när dottern longerar. Hon gör en del kosparkar när sadelgjorden dras åt, men det är väl sådant man får leva med. Så länge hon inte panikar, så... Hon har fortfarande en hel del humör och åsikter om i princip allt, men så är hon tjej också. Det verkar vara sidor som vi alltid kommer att få leva med hos den här hästen. För att nämna några exempel på vad hon har åsikter om:
- Hon måste få mat först i stallet, annars blir hon vansinnig och sparkar och sparkar och skriker.
- Hon vill inte ha på sig bakskydd, försöker man ändå sätta på dem sparkar hon.
- Pessoalonge är bara att glömma, kommer man ens nära med de vita remmarna blir hon som tokig.
- En häst i inackorderingsstallet får under inga omständigheter komma i närheten av henne, då går hon till attack.
- Man får inte, under några omständigheter, ta henne i munnen. Då ställer hon sig upp.
- Pisk vid longering och tömkörning är bara att glömma.
- Hon vägrar att gå från stallet till ridhuset direkt från stallet där vi går med alla våra andra hästar. Då ställer hon sig upp och viftar med frambenen + kastar sig bakåt, i stället måste man först gå ut med henne, gå runt hela stallet och sedan entra ridhuset från utsidan.

Utöver dessa bekymmer beter hon sig faktiskt ganska bra. Det märks att hon trivs med dottern för hon lyssnar verkligen på henne och blir sällan arg när det är hon som jobbar med henne. Hon till och med gnäggar åt henne i bland, då blir man lite rörd!

Planen är att dottern ska börja "rida in" henne i juni, beroende på hur långt vi kommit då. I juli åker hon och sommarjobbar i Tyskland i en månad och förhoppningsvis har de då gjort lite framsteg med "inridningen". Tanken är då att Nessie med entourage ska släppas på bete i en månad. Nu har vi inte gått fort fram, men vi tar henne som en unghäst och då kan det alltid vara bra med lite tid att smälta allt det "nya".

 

[skuggi]

Hon kommer nog ge sig med en del åsikter framöver. Vår ponny fick man INTE ha pisk vid tömkörning, och bett kunde man bara GLÖMMA. Nu, 11 år gammal, går det mesta ganska fint faktiskt

Härligt att läsa om era framsteg, jag tror det blir perfekt med lite vila i Juli och smälta allt

Ett tips, från en som har en ponny med mycket åsikter:
Ibland kör de med en massa "drama" för att få göra som de vill, tänk på att inte ge efter för mycket. Tex att hon inte vill gå "vanliga" vägen till ridhuset, sluta inte föreslå att gå den "vanliga" vägen, prova den då och då och om det känns ok kan man pressa henne liiiite lite. Typ, "Det GÅR bra, andas och slappna av ska du se att vi överlever". Det är så lätt att man börjar anpassa sig till precis allt, och det är faktiskt inte bara bra för dem. Egentligen gillar (de flesta) hästar att ha en människa som "bestämmer" vart skåpet ska stå.

 

[Leoni]

Wow - den hästen har verkligen haft tur . Och ni med som fortfarande är hela
Har läst hela storyn och tycker ni gjort helt rätt med henne. Vilket engagemang! - det hade jag aldrig pallat .
Hoppas hon blir en fantastiskt tävlingshäst- för det förtjänar dottern verkligen efter allt detta
Stor eloge till er!

 

[a1agnlju]

Nessie har nu bott hos oss i snart fyra månader och gör framsteg på framsteg. Ibland blir det ett eller två steg tillbaka, men till stor del har hon förbättrats avsevärt. Som det är nu så jobbar dottern med henne tre gånger dagligen: före skolan, innan hon tar sig an de andra hästarna och en gång ytterligare på kvällen. Längd på sessionerna och vad som görs varierar en hel del, det är allt från att bara pyssla med henne, till att låta henne gå i skrittmaskin, tömköra, longera, promenera för hand, löshoppa, lösgaloppera i ridhuset, etc, etc. När dottern är i skolan går hon i hage med sina små pojkvänner och det trivs hon väldigt bra med även om hon under en period kröp ut under staketet, ett par gånger fick hon med sig ponnyerna också. Glömmer vi att låsa hennes boxdörr tar hon sig ut, och är inte sen med att släppa ut sina grannar... Rymningsfasonerna verkar djupt rotade

Vi har försökt att köra henne till diverse ställen för att hon ska få lite miljöombyte, bland annat har dottern haft med henne till sina hoppträningar och longerat henne där efter att hon hoppat sina andra hästar. Har gått över förväntan bra och hon blir inte alls lika stressad längre. Framför allt är det ett framsteg att hon "gömmer sig" mot dottern när hon blir stressad i stället för att få panik. Tyvärr går hon inte att köra i vanlig transport så lastbilen måste alltid fram när hon ska ut på tur. Blir nog att införskaffa en b-kortare snart...

Sadel"vänjningen" går bra, till en början blev hon väldigt blockerad men nu går hon faktiskt lugnt och avslappnat med full utrustning på när dottern longerar. Hon gör en del kosparkar när sadelgjorden dras åt, men det är väl sådant man får leva med. Så länge hon inte panikar, så... Hon har fortfarande en hel del humör och åsikter om i princip allt, men så är hon tjej också. Det verkar vara sidor som vi alltid kommer att få leva med hos den här hästen. För att nämna några exempel på vad hon har åsikter om:
- Hon måste få mat först i stallet, annars blir hon vansinnig och sparkar och sparkar och skriker.
- Hon vill inte ha på sig bakskydd, försöker man ändå sätta på dem sparkar hon.
- Pessoalonge är bara att glömma, kommer man ens nära med de vita remmarna blir hon som tokig.
- En häst i inackorderingsstallet får under inga omständigheter komma i närheten av henne, då går hon till attack.
- Man får inte, under några omständigheter, ta henne i munnen. Då ställer hon sig upp.
- Pisk vid longering och tömkörning är bara att glömma.
- Hon vägrar att gå från stallet till ridhuset direkt från stallet där vi går med alla våra andra hästar. Då ställer hon sig upp och viftar med frambenen + kastar sig bakåt, i stället måste man först gå ut med henne, gå runt hela stallet och sedan entra ridhuset från utsidan.

Utöver dessa bekymmer beter hon sig faktiskt ganska bra. Det märks att hon trivs med dottern för hon lyssnar verkligen på henne och blir sällan arg när det är hon som jobbar med henne. Hon till och med gnäggar åt henne i bland, då blir man lite rörd!

Planen är att dottern ska börja "rida in" henne i juni, beroende på hur långt vi kommit då. I juli åker hon och sommarjobbar i Tyskland i en månad och förhoppningsvis har de då gjort lite framsteg med "inridningen". Tanken är då att Nessie med entourage ska släppas på bete i en månad. Nu har vi inte gått fort fram, men vi tar henne som en unghäst och då kan det alltid vara bra med lite tid att smälta allt det "nya".

Jättekul att det går framåt och att ni tar det så lugnt med henne. Det ordnar sig nog så småningom även om det antagligen kommer ta tid. Lite kul namn,Nessie, eftersom det är smeknamnet på Loch ness-odjuret

 

[Ryttarmamman]

Hon kommer nog ge sig med en del åsikter framöver. Vår ponny fick man INTE ha pisk vid tömkörning, och bett kunde man bara GLÖMMA. Nu, 11 år gammal, går det mesta ganska fint faktiskt

Härligt att läsa om era framsteg, jag tror det blir perfekt med lite vila i Juli och smälta allt

Ett tips, från en som har en ponny med mycket åsikter:
Ibland kör de med en massa "drama" för att få göra som de vill, tänk på att inte ge efter för mycket. Tex att hon inte vill gå "vanliga" vägen till ridhuset, sluta inte föreslå att gå den "vanliga" vägen, prova den då och då och om det känns ok kan man pressa henne liiiite lite. Typ, "Det GÅR bra, andas och slappna av ska du se att vi överlever". Det är så lätt att man börjar anpassa sig till precis allt, och det är faktiskt inte bara bra för dem. Egentligen gillar (de flesta) hästar att ha en människa som "bestämmer" vart skåpet ska stå.

Vi får verkligen hoppas det, för visst kan man acceptera att vissa hästar (framför allt ston) är lite egna och har mycket att säga till om, men samtidigt måste man ju som människa vara ledaren också. Dottern testar ridhusvägen ibland, men efter att hon stegrade och slog över i stallet har vi tagit det lite försiktigt med just den biten. I övrigt har hon visat sig ha en väldigt bra balans, och hon utnyttjar det väldigt väl med att stegra högt, högt, men den gången blev det för högt till och med för henne. Riktigt obehagligt... Men hon har sina dagar, så på de bra dagarna får man väl utmana lite mer

Jättekul att det går framåt och att ni tar det så lugnt med henne. Det ordnar sig nog så småningom även om det antagligen kommer ta tid. Lite kul namn,Nessie, eftersom det är smeknamnet på Loch ness-odjuret

Haha, precis! Hon heter ju inte Nessiee, det är ett smeknamn, men hela familjen och alla som har med henne att göra tycker att det passar väldigt bra När vi köpte henne sa förra ägaren att det var så skönt att bli av med "The Monster", så då tycker jag att Nessie är ett lite mildare smeknamn på samma sak, haha!

 

[Ioxia]

Helt underbart att läsa.
Var en tid medryttare åt ett sto med liknade "problem". Kan bara säga att vid 21års ålder testade hon fortfarande med gämna mellanrum..
Trots att hon var så vidrig vid 4års ålder så ingen tränare ville ta in henne i sitt stall blev det häst av henne med. Men det tog ägarinnan flera år och ett antal besök på akuten innan det lugnade sig.

Håll ut och lycka till.

 

[Artline]

Tack för att du delar med dig. Det är jätte intressant att följa er. Jag älskar smeknamnet Nessie