Sv: "Kontakt med hästens mun" vs långa tyglar?
"där hästen är igenom", vad menar du med det?
Egentligen vet jag inte om det är någon mening att fortsätta dividera med dig, men jag gör ett försök till att förklara varför jag tror att du och jag inte förstår varandra.
När jag läser denna TR så ser jag egentligen ingenting som inte stämmer in på det sätt med vilket jag själv tänker rent grundmässigt. Men då har vi också troligen helt olika syn på vad "kontakt" och "eftergift på tygeln" innebär.
Går vi in på detaljer, gångarter, olika indelningar i skritt och trav tex, så har vi inte det ens den indelningen. Det finns trav och det finns skritt. Dessa kan vara snabbare och långsammare, vi fokuserar mer på hur vi kan få hästen att ändra tempo än på hur det ser ut. Men självklart är det inte ok att hästen springer på bogarna och/eller vinglar och är oren i gången. Men när ekipaget är samspelta brukar dessa problem försvinna av sig själv, alternativt så har vi små övningar vi lägger till för att få hästen bort från bogarna (tex sidoförflyttning) om detta fortfarande är ett problem.
Samlad trav och skritt håller vi inte på med alls. Inte så specifikt i alla fall att vi tänker att "nu rider vi samlad skritt här", utan i så fall samlar sig hästen i olika skeden, övningar/rörelser, under själva skritten/traven beroende på övning. Vi skrittar helt enkelt inte mellan två punkter för att "samla" just där, utan hästen samlar sig under själva förberedelsen inför tex en enkel vändning.
Därför skulle förmodligen vissa delar vara helt omöjliga att bedöma så här i skrift. Det måste ses och studeras, kanske tom uppsuttet, du på min häst och jag på din så att vi kan känna hur det känns, skillnader och likheter, där och då, för att kunna göra en rättvis jämförelse. Jag måste också förmodligen visa, på plats, exakt vad eftergiftsprincipen handlar om, hur grunden läggs och övas in, för att du ska förstå hela kedjan.
En anledningen till att de blir svårt i skrift är att vi lägger in olika betydelser i orden, samma ord betyder en sak för mig och en annan för dig, därför behövs den praktiska biten, att visa, prova och känna hur det känns. En annan anledning är att ridning så mycket handlar om känsla, en känsla som vi kanske beskriver och uppfattar helt olika. Men sitter man där till häst så kan man också uppleva känslan och därmed också bättre förstå vad den betyder även om man kanske beskriver den med andra ord.
Det är just pga av detta som jag själv lär mig bättre "in action", på hästryggen eller när jag tittar på någon annan på hästryggen som samtidigt beskriver vad som händer. För trot eller ej, vi är mycket noga med att lära oss exakt vad som händer i hästens kropp och psyke, vad han behöver göra, var han behöver sätta ner sin hov, hur han behöver använda sin övriga kroppsdelar för att hoven ska kunna hamna där, hur han behöver kännsa sig ren mentalt för att vara motiverad, osv, när vi gör olika övningar, ger olika signaler, får olika svar....
Det är helt enkelt inte så enkelt så att det enbart handlar om skillnad i tygelns längd........
